Maritha

Detta får bli ytterligare en lugn dag, i kurerandets tecken. Örat är lite bättre, annars är det i princip oförändrat; jag är fortfarande tyst..:/

Fästmannen är hemma hos sin pappa och hans fru, men eftersom han äter immunsupprimerande mediciner så stannar jag hemma, för att inte smitta honom. Känner att orken inte heller är på topp nu, precis....

Det får bli ett gäng inspelade TV-serier, en god bok, gos med katterna och vila som gäller några dagar framöver nu!

Dagen gick i lugnets tecken; vi läste, såg på film och hade det allmänt lugnt och skönt.

På kvällen var vi bjudna till svärmor och hennes man med familj, för påskfirande och umgänge. För herrarna i sällskapet blev det en riktig lekkväll, medan jag och svärmor tog det allmänt lugnt framför en god bok och premiären av Let's dance. Vi konstaterade att det är stor skillnad under de år det har sänts; de tävlande är så mycket duktigare nu, redan från början! Det som är roligt med just Let's dance, till skillnad från alla liknande tävlingsprogram som poppar upp (förutom just dansmomentet, då) är att det ändå är sig så likt genom åren; samma programledare, samma jury och till största delen samma dansare. Det ger programmet en kontinuitet som jag gillar; det räcker att de tävlande är nya från år till år, allt annat måste inte också vara det!


Det är ett härligt gäng som är med i Let's dance i år!

Tyvärr har smärtan i halsen och inflammationen i struphuvud samt stämband fått sällskap; en kran har vridits på i min näsa, och höger öra känns genomborrat av en kniv! Hoppas på snar bättring nu; jag börjat tröttna!

Sååå skönt att jag är långledig nu, för halsen visar inga tecken till bättring, utan verkar tvärtom inspirera sina kompisar i luftvägarna till diverse symtom..:/

Skulle ha gjort min sista praktikdag på BVC idag, men var givetvis tvungen att skjuta upp det; inte så bra att praktikanten smittar alla små barn!

Zlatan har tillbringat dagen på Skövde djurklinik, men idag var det inte på grund av sjukdom, utan vi passar på att kastrera, vaccinera och ID-märka honom, medan han är frisk, och innan det blir någon större maktkamp här hemma! Jag måste säga att jag är oerhört imponerad över hur duktig han är; det är ju trots allt tre ganska jobbiga saker han har genomgått, men han var bara lite medtagen de första timmarna efter att vi hämtat honom, sedan busade han och Teal'c precis som vanligt! Teal'c är så himla gullig; han saknade sin kompis, och blev så glad när han kom hem igen! Han märkte också att Zlatan inte mådde riktigt bra, så han tog hand om honom och pysslade om honom tills han mådde bra igen; tittade till honom och slickade honom, och höll sig i närheten. De är så himla fina ihop!

Äntligen kom fästmannen hem på påsklov! Det blev perfekt tajming att hämta honom vid tåget och sedan åka till veterinären ihop, och hämta lillkissen..:)

Nu blir det en riktig myskväll ihop, hela familjen!

 

Den där halsen har inte direkt blivit något bättre. Konstaterar att jag verkar ha fått halsfluss, eller rent av halsböld; en av de äckligare varianterna man kan råka ut för. Föredrar helt klart det medicinska namnet, peritonsillit; det låter mer neutralt och inte alls äckligt! 

Dessutom har rösten försvunnit. Helt. Igen.
Inte så mycket att göra, annat än att vänta och hoppas att det går över av sig självt!


Det ska ju vara en första gång för allt, men inte trodde jag att jag plötsligt skulle få halsfluss vid 34 års ålder, efter att ha klarat mig när mamma och Broder Daniel hade det mer eller mindre ständigt under ett några år i min barndom!

Vi har ett helvetesgap i vår säng (det glapp som blir mellan madrasserna), och där är det jättemysigt att ligga och gosa eller sova!

Min ÖLI har varken blivit bättre eller sämre under natten, känns skönt att det i alla fall inte blivit sämre utan att jag ska kunna jobba inatt.

Har, efter mycket eftertanke och velande, sagt upp mitt uppdrag som kontaktperson. Känner att det inte är riktigt sjysst mot någon av oss, nu när jag är delvis sjukskriven; han får inte komma ut så mycket som han skulle vilja och behöva, och jag går med ständigt dåligt samvete över att jag varken orkar eller hinner träffa honom oftare. Detta innebär givetvis inte att jag helt "gör slut" med honom; vi har ju trots allt varit "kompisar" i >12 år, och känt varandra i kanske 15 år, och det suddar man inte bara ut! Nu blir det dock mer sporadiskt, och utan krav eller dåligt samvete!

Nej, nu blir det till att läsa, vila och sova lite inför nattens jobb!

Update: Känns som att en ordentlig bronkit gjort sitt intrång medan jag vilat; superont i halsen och ända ner i lutrören..:( - Jaja, det går väl över tills jag gifter mig, som de säger..;)

Ångrar bittert det jag skrev i fredags om att jag nog inte hade någon infektion på gång; under helgen har den tilltagit för var dag. Det som inleddes med halsont fortsatte med tilltagande hosta som bränner i hela bröstet och toppades ikväll med snuva och feber! Hoppas att det bara är en vanlig förkylning, men har en känsla av att det kan vara influensa på gång..:/

Har fortfarande inte fått igång Office-paketet på min nya dator (var tvungen att köra systemåterställning ikväll, för att få fart på den!), så under eftermiddagen/kvällen blev det till att åka till jobbet och intensivskriva i ca  fyra timmar på min omexaminationsuppgift i kvalitativ forskningsmetodik. Senaste inlämning är på onsdag, men jag känner mig ganska nöjd och färdig, så jag lämnade in den ikväll. Nu jäklar borde väl till och med den oerhört petiga och krävande lärare vi har bli nöjd; annars skiter jag i det!

 

I slutet av veckan ska examinationsuppgifter om hälsobesök och vaccinationer lämnas in, så det får bli veckans stora uppgift! Det känns i alla fall aningens mer aktuellt (och därmed motiverande) än det andra!

Givetvis blir det även lite påskfirande på olika ställen; jag är faktiskt ledig hela påsken!

Vad har du på agendan kommande vecka??

 

Efter ytterligare en intensiv natt på jobbet var det skönt att sova hela dagen! Vaknar med ont i halsen (hade känningar redan inatt), men tror att inte att det är någon infektion på gång utan ett tecken på att jag har nått min energigräns. ME är ju bra på det sättet; jag får en fysiskt påtaglig varning när det börjar bli för mycket och kroppen behöver sin vila! Så väl tajmat att jag är ledig i helgen; en del studier och lite hemmapyssel men mycket vila står på schemat.

Jag har även ringt två viktiga telefonsamtal; för det första så har Zlatan fått tid hos Skövde djurklinik för att kastreras på skärtorsdagen, och för det andra så ska jag till vårdcentralen på tisdag, för att kolla upp en solfläck som den senaste tiden har förändrat sig väldigt mycket i både färg och form och dessutom börjat klia, svida och kännas allmänt irriterad. Bra jobbat av mig, som inte gillar att prata i telefon privat!

Efter en intensiv natt på jobbet skall det bli extra skönt att krypa ner under täcket och soooova!

 

Medan jag sover så tycker jag att ni ska gå in och läsa denna väl underbyggda och välskrivna krönika, apropå de senaste politiska utspelen om att "Sjuksköterskor ansvarar ju inte över liv och död, precis..."

Jag tycker att fler politiker skulle nappa på Vårdförbundets erbjudande om att gå en dag i våra skor; efter det skulle de (förhoppningsvis) i alla fall ha ett hum om vad vi egentligen pysslar med på sjukhusen, dygnets alla timmar. Det är betydligt mycket mer än att hålla handen och torka pannan på patienterna, vilket verkar vara ungefär vad de tror. Som sjuksköterska på en infektionsavdelning ansvarar du för svårt sjuka patienter med blodförgiftning, Tuberkulos, olika typer av blodsmitta och (icke att förglömma, så här års!) influensor av alla olika typer; A, B och H1N1 (alias Svininfluensan). Du ska vara så duktig på att tillämpa de basalahygienrutinerna att du inte sprider smitta mellan patienterna, och inte heller blir smittad. Du ska även ha kunskap att skyddsisolera patienter som är infektionskänsliga på grund av exempelvis cytostatikabehandling eller sjukdom, så att inte heller dessa extra känsliga patienter blir sjukare än de redan är. Du ska veta vad som är rimlig dos av alla olika läkemedel, och dessutom vara så säker på dig själv att du kan ifrågasätta läkaren när denne gjort en felaktig läkemedelsordination (vilket händer nästan dagligen!). Du ska dessutom kunna bemöta och vårda alla olika personlighetstyper och patienter med alla möjliga olika sjukdomar; vem som helst kan drabbas av en svår infektion, och du ska kunna bemöta såväl 100-åriga damer som dementa herrar, missbrukare och personer som sitter inne på kriminalvårdsanstalt för mer eller mindre grova brott; alla har de rätt till vård på lika villkor.

 

Politikerna blottar verkligen sin okunskap och ignorans; det var ju bara någon vecka sedan en annan menade att "det inte är rimligt att sjuksköterskor ska tjäna mer än de 80-90000 kronor i månaden de redan har..."

- Nej, hade jag tjänat 80000 kronor i månaden så kan jag lova att jag inte hade sagt ett enda ord om orättvisa löner (inte för att jag gör det nu heller, men ändå...)!

 

- Ansvarar dagligen för liv och död, och tjänar låååångt ifrån 80000 kronor i månaden!

Precis när vi började få lite vårkänslor så bestämde sig kung Bore för att återvända..
.

 

 

 

 

 

Har haft två härliga praktikdagar på BVC/Familjecentralen, fulla av intressanta och härliga besök! Det har varit allt från hembesök hos nyfödda små knyten, till 5-6 årskontroller, och de har alla sin charm!

Allra charmigast var nog den 6-åriga pojke som var med på sin systers 5-årskontroll. Han iakttog henne noggrant, och plötsligt utbrast han, från hjärtat: "Min syster är ganska gullig, faktiskt!", varpå hon ler mot honom och svarar: "Det är du med!" - Sååå härligt när syskonkärleken sprudlar! <3

 

Det har varit så fantastiskt lärorikt och härligt att vara på BVC/Familjecentralen, och det känns riktigt sorgligt att jag nu bara har en enda dag kvar hos dem! Jag och min handledare har dock börjat smida lite planer inför ett eventuellt vikariat framöver, så det hoppas jag verkligen ska gå att genomföra!

Njuter av en helledig helg, och denna lördag har verkligen varit lugn och slapp; mys och gos med katterna, läsning, filmtittande och en massa vila är det enda som har fyllt dagen :)

Morgondagen blir fortsatt lugn, men lite skolarbete och hemmapyssel får allt stå på schemat!

 

(Notera att min nya klippning framhäver de nyfunna lockarna; igår upptäckte jag till och med ett gäng korkskruvar, som dock inte syns på denna bild!)

Detta är väl en äkta catfight?? Sååå kul att Teal'c har fått en kompis att busa med; de har verkligen jättekul ihop! Dessutom har Maja börjat våga sig fram alltmer, och till och med ge sig in i leken emellanåt, även om hon fortfarande fort morrar och springer iväg om hon stöter på motstånd..;)

På schemat idag stod ett besök på Östra sjukhuset i Göteborg. Besöket kan ses som en uppföljning efter mina förlamningsepisoder 2005-2006. GUCH-centrum gör en studie av de patienter med medfött hjärtfel som drabbats av stroke/TIA, och remitterats för ställningstagande till hjärtoperation 2006-2009. Både de som opererades och vi som inte opererades tillrågades om att delta i studien. Jag har en kvarvarande lätt svaghet framför allt i vänster ben och dålig balans, och troligen är mitt dåliga minne samt extrema trötthet (fatigue) och ökade uttröttbarhet också rester efter detta.

Det togs en massa prover samt EKG och blodtryck. Läkaren konstaterade att min puls är alldeles för hög (ingen överraskning precis), och att jag ska försöka ta en halv dos betablockerare dagligen, för att se om jag klarar det utan att få blodtrycksfall. Han kommer även att skicka en kopia på dagens anteckning till kardiologen (hjärtläkaren) här på sjukhuset, för uppföljning.

Sett ur det här perspektivet så är det alltså inte säkert att jag har ME/CFS, utan det kan vara resttillstånd efter stroken som spökar. Eftersom jag inte blir sjuk omedelbart efter ansträngning, utan mer får ont och blir tröttare än normalt, så talar även detta för att jag trots allt inte har ME/CFS. Detta är goda nyheter, eftersom det är möjligt att rehabiliteras efter en stroke, medan ME/CFS snarare blir sämre och sämre... Får ta och prata med mina läkare om detta! Det känns en aning konstigt att efter de oerhört intensiva veckorna år 2006 inte riktigt veta vad de kom fram till; jag har ju uppfattat det som att de förklarade det hela med migrän, men att jag samtidigt hade tecken på genomgången blödning, och när jag nu blev inbjuden till denna studie så måste de ju ändå ha bedömt det hela som en stroke...

 

Update 130316: Efter att ha sovit på saken så har jag insett att jag trots allt har andra ME-symtom också, så antagligen är det så att stroken utlöste ME, och att mina symtom är ett resultat av dem båda... 

 

  

Idag blev en lite förkortad VFU-dag; min handledare skulle åka till fjällen, och skulle inte alls ha kommit in idag. Tyvärr hade dock sonen till den BVC-SSK jag skulle gå med istället blivit sjuk. Därför kom min "riktiga" handledare in på förmiddagen, och sköt upp resan till eftermiddagen.

Idag var det en 18-månaderskontroll och en 9-månaderskontroll som stod på agendan; båda två var jätteduktiga och fina barn!

Eftersom jag hade barnoycksfallsutbildning igår kväll och därefter jobbade natt så hade jag varit hemifrån ganska länge när jag kom hem imorse. Sedan sov jag hela dagen, innan jag åkte till hembygden och hade PartyLite-visning. När jag kom hem ikväll så var det tre glada katter som mötte mig i dörren, och en extragosig Zlatan som har haft riktiga kärleksanfall, och kämpat hårt för att "gosa ikapp" förlorad tid!

Efter att ha tillbringat dagen i sängen (sovit efter nattjobb) så var det härligt att åka och lysa upp tillvaron i hembygden! Nattens och dagens oavbrutna snöande till trots så dukade jag för vår, och vi förflyttade oss till en annan årstid för några timmar!

I mitt hjärta har dock våren fått fäste, och då gäller det att etablera och sprida den känslan!


Tulpaner är verkligen ett vårtecken, och de får mig alltid att tänka på min fina farfar, som älskade tulpaner och ofta köpte hem en bukett till farmor. På hans begravning var majoriteten av alla blommor just tulpaner, i blandade färger!

 

Joseph Alois Ratzinger, eller Benedictus XIV, som är hans "påvenamn". Som anledning uppgav han sin höga ålder och de krämpor denna fört med sig. Senast en påve frivilligt avgick var år 1294!! -Detta hör således inte precis till vanligheterna...

Som påve värnade Ratzinger om de traditionella katolska värderingarna, och gick i polemik med flera andra religiösa inriktningar, såväl inom kristendomen som judendom och islam. I samband med konklaven sade han bland annat att: "Att ha en klar och tydlig tro enligt kyrkans trosbekännelse betraktas ofta som fundamentalism. Relativismen, att låta sig dras hit och dit av olika läror och vindar, uppfattas som den enda möjliga inställningen i vår tid. Det håller på att uppstå en relativismens diktatur, som inte längre erkänner något definitivt och vars enda mått är jaget och dess nycker."

 

Den nya konklaven, processen att välja en ny påve, inleddes igår, och imorse kunde man se svart rök komma upp ur skorstenen på Sixtinska kapellet, som tecken på att man ännu inte uppnått tillräcklig majoritet för att kunna utse någon ny påve. På senare år har konklaven varit över på ett par dagar, så sett till det så borde det bli ett resultat under dagen eller morgondagen. Förhoppningsvis så är nästa påve mer liberal, och börjar ta det stora steget att modernisera den katolska kyrkan; det känns som hög tid att även den följer med i tiden, istället för att leva vidare i forntiden!

Ratzinger var dock inte bara en fundamentalistisk katolik; han gjorde mycket bra också. Bland annat skärpte han kyrkans regelverk mot sexuella övergrepp, och han avskedade flera präster och biskopar som begått övergrepp. Han tillsatte även en ny chef för Vatikanbanken, med syfte att minska förekomsten av pengatvätt och korruption. Givetvis är det av allra största vikt att nästa påve fortsätter att driva dessa viktiga frågor.

ak

Få saker skrämmer väl oss människor som det här med kannibaler. Samtidigt verkar det ju kittla vår fantasi något oerhört, med tanke på storfilmer som När lammen tystnar och andra, och det är väl så att vi någonstans vill försöka förstå även de mest avvikande och sjuka av hjärnor...

Nu är det en polisman i New York som dömts för att ha planerat att kidnappa, tortera och våldta 100 utpekade kvinnor, till vilka han hade namn, adress och telefonnummer lagrade i sin dator. Mannen har in i minsta makabra detalj beskrivit sina planer i mail och på olika internetforum; bland annat planerade han att binda och långsamt tillaga en kvinna över låg värme, för att "hålla henne vid liv så länge som möjligt"!!! Via internet hade ploismannen kontakt med bland annat en slaktare från Pakistan, som skickade mannen en video på en get som fick halsen uppskuren. Polismannen hade även en egen mentor, som ska ha mördat och ätit upp en femårig pojke.

När han greps ska mannen ha förnekat allvarligt uppsåt, och menat att det hela bara var fantasier; något som juryn inte trodde på, utan dömde mannen för de makabra brotten.

 

Hör nu på morgonen att en 13-årig flicka tog sitt liv i fredags, som en följd av den mobbing hon utsattes för, framför allt via internet. Huvudmisstänkt sägs vara en tonårskille över 15 år, och han ska ha utsatt ytterligare en flicka för trakasserier.

En tonårspojke utsatte alltså en 13-årig flicka för så grova trakasserier och hot att hon inte såg någon annan utväg än att hoppa framför ett tåg; och det inträffade i Sverige, nu i fredags!

 

Jag ser detta som ytterligare ett nödrop om vikten av att utbilda barn och tonåringar i det som ofta kallas "livskunskap", och att regelbundet ha etiska diskussioner på olika teman, ända från förskolan och upp i gymnasiet. Just trakasserierna över internet ökar i takt med användandet av diverse sociala medier, och här har alla vuxna ett ansvar att hålla koll, se vad barnen och ungdomarna skriver och lägger upp via exempelvis Facebook eller Instagram; är det något som inte känns lämpligt så tveka inte att vara en "jobbig vuxen" och säga till!

 

 

 

Det är inte bara elakheter som sprids över internet; det är mycket kärlek också! Passa på att haka på den positiva trenden, och lovebomba din omgivning istället för att sprida hat, skräck och sorg!

 

 

 

 

Det har inte lyckats bli någon sömn, men mycket läsning och lite vila i alla fall. Får hoppas på en jobbnatt med lagom aktivitet; om inte annat så har ju en del skoluppgifter att aktivera mig med, men brist på sysselsättning brukar knappast vara något större problem..;)

Efter att ha varit hos duktiga Ellen på Salong Le så måste jag ju bara leka lite med kameran..;)
Denna gång blev fransarna lite längre och tjockare än sist, och jag trivs redan superbra!

  

 

 

 

Älskar att Mando Diao gjort sig ett stort namn hos en helt ny publik, genom sina underbara tolkningar av Gustaf Frödings dikter! Tidigare var det inte särskilt troligt att svärfar och hans fru skulle utbrista att "Mando Diao är ju sååå himla bra!"...

 

Även Fröding har ju blivit känd och älskad hos en delvis ny publik, tack vare Mando Diao, det kan man kalla en win-win situation! :)

 

 

Alltså, det här med hälsa (och bristen därav) är ett kapitel som inte är alltför enkelt; jag ljuger gärna för mig själv och andra för att få känna mig frisk och "normal", om så bara för en stund...

 

Jag är en person som lätt blir engagerad och tar på mig mycket, alltför mycket när man inte är helt frisk, men samtidigt är många åtaganden ett tillfälle för mig att få känna den där stunden av energi och engagemang, även om det blir bitter bakläxa efteråt... Detta är dock en mycket svår balansgång, eftersom vissa åtaganden ger mer än de tar (förutsatt att man har den energin innan); exempelvis så vill jag så gärna hinna träffa mina vänner med hyfsat jämna mellanrum, och även fortsättningsvis få känna den där känslan av att brinna för någonting!

 

Nu står jag dock inför situationen att jag måste rensa (ännu mer) bland mina uppdrag och åtaganden; det funkar helt enkelt inte att fortsätta så här..:(

Ingen har väl undgått att vi just kommit (någorlunda) helskinnade ur "VABruari? Eftersom virus, bakterier och sjukdomar av olika slag inte bryr sig om almanackan så är det ju dock fortfarande många, såväl barn som vuxna, som fortfarande är sjuka.

 

Man läser ofta på diverse olika sociala medier om föräldrar som är hemma och "VABbar", med sina sjuka barn. men när jag läser dessa texter så får jag alltid känslan av att föräldrarna tycker mest synd om sig själva, som måste stanna hemma från jobbet, och inte barnet/-nen som är sjuka! Själv så tycker jag bestämt att det alltid är synd om barnen som är sjuka, och inte alls föräldrarna som måste vara hemma från jobbet för att ta hand om sina sjuka barn!

Köp handsprit, som bör användas rikligt och ofta i dessa tider! Hjälper inte mot allt, men kan minska antalet sjukdomsepisoder avsevärt!

Den dator jag köpte i förra veckan visade sig bära med sig ett antal irriterande dolda fel, bland annat så var den antagligen bra mycket äldre än jag trodde (när man köper en "ny" dator i butik så tror man ju att den ska vara just NY, även om det är ett skyltex...); den vägrade installera Windows, på grund av att produktnyckeln var för gammal, och den kände inte igen sina egna USB-portar! Detta förde med sig en massa andra onödig och irriterande problem och svårigheter, så idag åkte jag och lämnade tillbaks den, och köpte en ny. Denna gång på Media Markt, där jag köpt flera datorer tidigare, och alltid varit nöjd; det blir ingen mer dator på Elgiganten, så enkelt är det!

Nu "fick" jag istället en råååsa fin dator; Vaio Notebook från Sony, och jag är redan supernöjd! Den är något större än de jag tidigare haft, men fortfarande liten och smidig att ha med på tåget och andra resor.

Efter två nätters jobb, då jag faktiskt varit ganska trött (vilket jag inte alls gillar), så känns det riktigt gött att gå in i en ledig helg! Dessutom kommer fästmannen hem, så det kan nästan inte bli bättre <3

Nu väntar bädden i några timmar, innan det blir dags att möta fästmannen vid tåget :)

Idag på morgonen var jag iväg och gjorde någonting jag aldrig har gjort förut. Jag vill inte skriva ännu exakt vad det var för något, men det var en intressant och lite underlig upplevelse... Det kändes bra, och jag håller tummarna för att allt ska gå den väg jag vill!

Efter denna mystiska aktivitet åkte jag och handlade lite grand, och hämtade ut ett paket, innan det var dags att åka hem och gosa lite med katterna och sova inför nattjobb!

På morgonen hade jag tid för avstämningsmöte tillsammans med min läkare, min chef och min handläggare på Försäkringskassan (FK). Jag vet egentligen inte om det gav så jättemycket, men jag kommer i alla fall att få fortsätta vara 50% sjukskriven och arbeta 50% natt på min nuvarande arbetsplats tills efter sommaren, alternativt efter att en eventuell ryggoperation är gjord. Min handläggare från FK verkar väldigt mjuk och engagerad, och hoppas att jag ska kunna få ro i detta beslut, så att inte sjukskrivningens eventuella godkännande ska bli ytterligare en stressfaktor. Som min läkare ser det så är det bara en ryggoperation och eventuellt tiden som kan förbättra mina besvär lite grand, men eftersom ryggen (tyvärr) inte är mitt enda problem så är det väldigt svårt att säga någonting om framtiden. Sannolikt kommer jag dock aldrig att kunna jobba heltid på en så här tung vårdavdelning igen, utan skulle behöva ha ett betydligt lugnare och mer stillasittande arbete. Han tycker dock absolut att jag är värd att satsa på, eftersom jag verkligen vill arbeta, och kämpar på in i det längsta!

Efter mötet gav jag mig iväg till BVC/Familjecentralen för praktik resten av dagen/kvällen. Idag var det en 3-åring och en 5-åring samt några bebisar som var på besök. Det verkar verkligen vara ett riktigt toppenjobb, med alla dessa härliga barn och deras stolta föräldrar!

På kvällen hade Röda korset Barnolycksfallsutbildning på Familjecentralen, så det var ju perfekt för mig att vara med på! Ikväll hade vi framför allt barn-HLR (hjärt- och lungräddning) samt vad man ska göra om ett barn (eller vuxen med, för den delen) sätter i halsen, och nästa gång blir det framför allt olika typer av sårskador och dylikt.

Läste i Skövde nyheter att årets första trana har kommit till Hornborgasjön, vilket för mig (och antagligen de flesta boende här i trakten) är ett säkert vårtecken; nu är våren här på riktigt!


 

BVC-appen finns att hämta på Vårdguiden 1177.se, och kan verkligen rekommenderas för dig som arbetar på BVC eller som har egna barn som du vill följa genom kurvor och diagram, komma ihå vilka vaccinationer ditt barn har fått vid vilken tidpunkt, läsa på inför de olika kontrollerna som görs på BVC eller läsa om barns utveckling.

 

Dagen har varit fullspäckad och mycket givande.

Det startade en aning nervöst; avstämningsmöte med Försäkringskassan (FK), min läkare samt min chef... Det gick dock bra; den nya läkaren står helt på min sida, och uttryckte att han absolut tycker att det är värt att satsa på mig, och att vi måste se tiden an för att få veta vilken framtida arbetsförmåga jag kommer att få. Det hela mynnade ut i att jag fortsätter på samma nivå tills jag eventuellt blivit opererad eller något annat händer; sannolikt till efter sommaren, i vilket fall som helst. Det känns skönt, och jag känner att jag verkligen kan vila i det beslutet nu (som min handläggare från FK uttryckte det).

Efter mötet åkte jag iväg till praktiken på BVC. Vi hann med några 8-månaderskontroller, innan det var dags för utbildning i föräldrastöd i grupp; mycket givande, och perfekt för mig som student!

Hela veckan har min dator bråkat med mig; till en början var det just här på Blogg.se som den vägrade att gå vidare och öppna nya fönster, lägga in bilder och så vidare, men i fredags morse lämnade den jordelivet helt och hållet. När jag kom hem från jobbet på morgonen, och skulle logga in lite snabbt för att kolla runt lite på Facebook och annat så lät den som en bomb och ville inte starta. Efter att ha kört diverse diagnostiska tester så konstaterade jag att minnet var bra men hårddisken kraschad; det var ganska exakt så mycket jag kunde göra med den..:/

Igår gav jag mig därför iväg för att införskaffa en ny dator (det går ju inte an att vara utan dator!), och efter lite runtkollande så blev det en ny HP mini-PC; perfekt för mig som befinner mig ganska mycket på resande fot med datorn, då behövs en liten och smidig följeslagare!

Med tanke på gårdagens biobesök så måste dagens app-tips bli SF.se; här får du fort och lätt reda på vilka filmer som är bioaktuella, tider och pris; du kan till och med se en trailer!

 

 

 

För en tid sedan fick jag ett brev med förfrågan om att delta i en studie som följer upp patienter med den typ av medfött hjärtfel jag har, som har drabbats av stroke/TIA. I veckan ringde den jsuksköterska som bland annat jobbar med att koordinera studien, och vi bokade en tid om ca två veckor, då jag ska åka till Östra sjukhuset i Göteborg för att ta en massa prover, EKG och ha läkarsamtal.

Detta brev och samtal har rört upp en massa känslor inom mig; känslor och tankar kring hur sjuk jag faktiskt var, hur mycket bättre jag har blivit men vilka symtom jag ändå har kvar, rädsla inför att åter drabbas och tankar kring vad som händer i kroppen vid en eventuell graviditet eller ökad belastning av något annat slag...
Förhoppningsvis har läkaren svar på åtminstonde några av mina frågor vid besöket...