Maritha

Eleverna på en skola här i staden skulle åka på skolresa till fjällen och åka skidor, men när läraren delade ut information om resan sade hen till en av eleverna i klassen att denne var för tjock för att få följa med, för skidliften riskerade att gå sönder!!! Pojken blev såklart jätteledsen, och grät när han kom hem från skolan. Hans familj är dock rådiga, och har nu anmält läraren ifråga både till Justitieombudsmannen och Diskrimineringsombudsmannen, vilket är helt rätt gjort; så här ska det inte få gå till, och här är lagen solklar!

Skolchefen säger sig ta det hela på stort allvar, men uttalar sig samtidigt i mitt tycke väldigt tvetydigt; "Skulle det vara så här så är det helt oacceptabelt. Jag vill inte ha någon lärare som beter sig så." - Notera hennes skulle det vara så här, och inte Detta är oacceptabelt! Enligt anmälaren har läraren ifråga tidigare kränkt andra barn, men det är ingenting som skolchefen känner till; kanske inte så konstigt, tyvärr så är det ju många som inte orkar/kan/vill anmäla liknande händelser.

Utredningen ska ske skyndsamt, och blir förhoppningsvis färdig under dagen. Därefter tar man ställning till om någon omedelbar arbetsrättslig åtgärd behöver vidtas, påföljden för den aktuelle läraren kan bli alltifrån varning till avstängning.

Enligt min åsikt skall denne lärare aldrig mer få arbeta inom detta yrke, egentligen inte alls med barn eller människor överhuvud taget. Har man en sådan människosyn som hen ger uttryck för så passar man inte för att arbeta med människor, och definitivt inte för att delta i barn och ungdomars utveckling av världs- och självbild! Barn och ungdomar har det ofta tufft nog ändå, utan att lärarna behöver lägga sten på börda och bidra till en hård attityd och jargong gentemot medmänniskorna!


En skidlift håller för betydligt mer än ett knubbigt barn! 

Efter praktiken idag satt jag och slösurfade samtidigt som jag lyssnade på TV:n (jag har väldigt svårt för när det är helt tyst, så TV:n står nästan alltid på som bakgrundsbrus), när det blev dags för Farmen, och jag hoppade högt i soffan av vad jag där fick höra!

"Du är ju en riktig jä**a sladderfi**a!!" skriker en vuxen man till en kvinna i programmet! När jag lyssnar vidare efter pausen så hör jag att mannen ifråga har ett allmänt ovårdat språkbruk; han svär som en riktig borstbindare, och dessutom kryddar han sitt redan så färgstarka språk med diverse könsord och sexuella anspelningar, i varenda mening!

Jag har fått uppfattningen att Farmen ska vara ett familjeprogram, och oavsett vilket så tycker jag inte att det är lämpligt att visa program som innehåller ett sådant språk såhär dags på eftermiddagen. Hur ska vi någonsin kunna lära barnen att respektera varandra och vårda sitt språk, om de har vuxna runt omkring sig i verkligheten och via media som beter sig så här?!

Idag gjorde jag min första VFU (verksamhetsförlagd utbildning = praktik) -dag i skolhälsovården, med en skolsköterska. Det var dags för årskurs sex att ta sin vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund, så det var något jag känner igen från mitt ordinarie arbete; även om vi inte har jättemycket vaccinationer (det är mestadels infektionsmottagningen som tar handd om det) så gör vi det ju emellanåt, till exempel inneliggande patienter som börjar tillfriskna och får influensavaccination innan de blir utskrivna, eller vårdpersonal som råkat ut för en stickskada vaccinerar vi mot Hepatit.

Att det var ett moment jag kan gjorde att jag ändå kände mig ganska "hemma", även om lokalerna och patientgruppen var helt nya och främmande för mig. Jag måste säga att barnen var förvånansvärt duktiga när de skulle få sin spruta! De flesta var ju så klart pirriga innan, och några stycken var riktigt rädda, men det gick jättebra och de var verkligen tappra!

Imorgon är det hälsosamtal med sexåringar som står på VFU-schemat; spännande!

Att kniiiipa är inte bara bra mot inkontinens och främjar ett bra sexliv; nu framkommer det att den gamla hederliga snippgympan (älskar detta underbara ord!) är bra även mot ryggbesvär och diverse ålderskrämpor, och ger dessutom starka magmuskler samt en öppen och stolt hållning!



Gå in på snippgympans egen hemsida och läs mer både om hur man gör och de positiva effekter snippgympan för med sig!  

 

En alldeles underbar bild jag såg på Facebook, under den står det: "Under hennes sista dagar i livet lät sjukhuset kvinnas katt sova sidan om henne." - Kan det bli bättre än så i livets slutskede? Se bara hur tillfreds både den lilla damen och katten verkar.

Just gotta lööööve it!

- Finns det någon tvekan om vilken version som är bäst??

Imorse var det äntligen dags för det efterlängtade besöket hos ryggortopeden här i staden. Han gjorde en noggrann undersökning och frågade mig om lite kompletterande uppgifter. En eventuell operation skulle vara stor, och innebära stora risker, och dessutom inga garantier på att det skulle bli bra. Jag känner dock att så stora problem som jag har på grund av min rygg i nuläget så är jag villig att ta de risker som finns, om det innebär någon möjlighet alls till förbättring. Operationen skulle dock bli för stor och riskfylld för att utföras på hemsjukhuset, så han skriver en ny remiss, till Sahlgrenska universitetssjukhuset (som troligtvis kommer att vidarebefordra remissen på grund av långa köer), för bedömning inför eventuell operation. Inför det besöket ska jag fortsätta med sjukgymnastik, utan restriktioner, i första hand inriktad på att öka muskelstyrkan i ryggen.

 

- Bara att fortsätta vänta, med andra ord..:/

Igår kväll nös älskade Teal'c riktigt ordentligt och var lite hostig. Nu på morgonen var hans ena öga riktigt infekterat, och han såg väääldigt ynklig ut. - Bara att ringa till veterinären igen, och be om medicin till honom också... Eftersom han och Zlatan har blivit så goda vänner, och ofta både leker, busar och gosar så är det ju inte särskilt konstigt att han också blivit smittad. Maja däremot, fortsätter att hålla sig på sin kant, även om hon har blivit mer social sedan Zlatan kom till oss, så hon slipper nog att bli sjuk!

Vår Zlatan har verkligen en stil för sig!

Ikväll fick jag ett telefonsamtal från veterinären. Hon berättade att det inte är Chlamydia som Zlatan har (som tur är!), men att de Staphylokocker han har är resistenta mot den ögonsalva vi har använt nu, så det var inte konstigt att det inte har blivit så mycket bättre. Den bättring som faktiskt har skett har vi nog kortisoneffekten och den perorala antibiotikan att tacka för. Bara att droppa vidare, med andra ord, och hoppas på bättring!

Det har varit en riktigt lugn och skön helg, med välbehövligt laddande av batterierna. Fästmannen var hemma från Karlstad, och vi hade ett The Walking Dead-maraton - Det kan man kalla helgmys..;)
Vår inspelningsbara DVD har krånglat ett tag nu, men bara på DVD-funktionen, så vi köpte en (förvånansvärt billig) BlueRay-spelare, och nu kan vi se på filmer via DVD, BlueRay och USB, samt spela in från TV:n, och se via hårddisken på den gamla DVD:n - Strålande!

I lördags kväll blev det en tur till Bishops arms, där vi tog ett par öl - trevligt, vi har inte varit ute på lokal på länge! Vi orkade dock inte särskilt länge innan vi båda var trötta och ick hem och sov..:)

Imorse åkte fästmannen tillbaks till Karlstad, och jag har haft ytterligare en lun och skön dag. - Välbehövligt, efter förra veckans äventyr!


Helgmys på hög nivå!

Tack fina Jennie, för den klockrena häslningen!

Idag var det dags för läkarbesök på VåC, och därefter gav jag mig iväg till Karlstad med grejjor till fästmannen. Vi "invigde" en av sta'ns pizzerior, innan vi båda begav oss hemåt. Hemma blev han glatt välkomnad av tre glada katter, vi hade trott att Zlatan kanske skulle vara lite avvaktande, men det var han inte :)

Nu blir det myskväll med fästmannen, ett par cider och Angel-maraton! :)

Även idag har det stått en del på agendan. I förmiddags skulle jag träffa en tjej som vill köpa några grejor av mig, jag stod och väntade på avtalad plats i drygt 40 minuter innan jag gav upp (med tanke på eventuella försenade tåg/bussar). När jag kom hem och frågade vad som hänt så visade det sig att hon blivit ivägkallad på ett annat uppdrag och helt glömt bort vårt möte (som jag misstänkte). Får se när det kan bli av istället...

En underbart frostig vinterdag med solsken och snöglitter i luften förvandlades snabbt till en spöklik eftermiddag/kväll, med tjock dimma som gjorde det redan så vita landskapet ännu vitare...

I kvällningen åkte jag iväg för ytterligare lite affärer; ett databord till fästmannens studentrum (litet och smidigt, helt perfekt!), och en bättre begagnad liten smidig kamera som man kan ha med sig överallt. Perfekt, eftersom min gamla trotjänare börjar ge upp, efter många års trogen tjänst och flitig användning.

Konstaterar att Facebooks köp och säljsidor är grymma!

Förmiddagsföreläsningen idag handlade om Motiverande samtal. Föreläste gjorde Liselotte Kuehn Krylborn, som är vårdutvecklingsledare på överviktsenheten, och det var verkligen inspirerande och bra!

På eftermiddagen skulle vi ha haft en föreläsning om barnhälsovårdens verksamhet, men hon som skulle föreläsa hade tyvärr blivit sjuk, så vi hade en kortare diskussion om sjuksköterskans kulturella kompetens istället. Det var väl bra, men hade passat bättre på grundnivå; som sjuksköterskor är vi ju vana vid att arbeta patientcentrerat, och möta varje patient där denne befinner sig, oavsett kön, ålder och kulturell bakgrund med mera. Att det dessutom var så personligt för föreläsaren/forskaren ifråga skapade lite olustighetskänslor hos många av oss i klassen...


På väg från pendeltået mot Centralstationen blir jag ikappsprungen av en kille som börjar med att fråga om jag bor i staden. Han tyckte att jag var så oerhört attraktiv att han bara måste försöka få kontakt med mig... Alltid roligt med lite bekräftelse, men jag har ju min kära fästman <3, så jag tackade vänligt men bestämt nej till erbjudandet..:)

På Centralstationen var det lite väntetid, eftersom vi slutat tidigare än planerat, så det blev lite mat, fika och häng med härliga klasskamrater!

På tåget fick jag börja med att köra iväg en äldre herre, som satt på min plats. Det kändes ju hemskt, men jag har ju faktiskt betalat extra för min platsbiljett. Tyvärr dog batteriet både i mobilen och läsplattan, och jag delade kupé med två tjejer som pladdrade och fnissade oavbrutet från Stockholm tillSkövde; aningens tröttsamt! Efter 27 minuters försening (typiskt, eftersom restidsgarantin träder in efter 30 min...) kom jag i alla fall äntligen hem, och det var tre glada katter som mötte mig i dörren!

Efter frukost på hotellet var det dags att ta pendeltåget till Flemingsberg/Huddinge och Karolinska institutet. Första föreläsningen för dagen handlade om vaccinationer, och var gemensam med dem som studerar till distriktssjuksköterskor. Vår föreläsare var Margareta Blennow, som är något av en celebritet på området, om hon var verkligen riktigt bra; henne hade vi kunnat lyssna på hela dagen!

- Bara på barnsjuksköterskeutbildningen..? Det är verkligen helt underbart med alla små bebisar som är med oss på utbildningen! <3

Detta har varit en dag full av diverse åtaganden; först skulle jag på möte med min handläggare på Försäkringskassan, inför det kommande möte med henne, min läkare och min chef.

Sedan var det dags att åka till veterinären med Zlatan.  Veterinären konstaterade att han har en kraftig ögoninflammation, och tog ett prov för att se om det beror på Chlamydia eller någon annan bakterie. Han fick recept på ögonsalva mot det, och antibiotika för sin ÖLI.  Hoppas att det hjälper, och att det inte är Chlamydia, så vi slipper behandla Maja och Teal'c också!

Efter veterinärbesöket var det bara att åka hem och packa, inför resan till Stockholm, där vi har två studiedagar som väntar.

Sov som en stock efter gårdagens smärtgenombrott, och imorse väckte Teal'c mig när han var sugen på att gosa :) Då kände jag mig halvt medvetslös och hade huvudvärk/migränen from hell, och kan inte precis säga att jag kände mig på topp. Efter diverse läkemedelsintag så kändes det i alla fall liiite bättre.

Innan jobbet lade jag mig för att koppla av och läsa en stund, men fick snart sällskap i sängen; Teal'c lade sig vid mina ben, som han alltid brukar göra, och strax därefter kom även Zlatan smygande; han ville som vanligt ligga uppe vid ansiktet och gosa, så det var inte helt lätt att läsa..:)

Kvällen på jobbet var som tur var lugn, precis som gårdagen, men trots det så fick jag nästan genast så ont i ryggen att jag knappt kunde gå och nästan började gråta! Känns verkligen skönt att ha läkarbesök inbokade så snart, både på VåC och hos ryggortopeden!

Imorgon förmiddag är det möte med handläggaren på Försäkringskassan och Zlatan ska till veterinären. Därefter blir det till att åka hem och packa lite, innan jag ger mig av till hufvudstaden för studiedagar på Karolinska Institutet.

Inte lätt att blogga/jobba vid datorn när man har en sådan här liten hjälpreda, som inte vill att matte ska göra något annat än gosa..;)

Har ju varit långledig nu, tack vare att jag tog ett extrapass före jul när en kollega var sjuk. Eftersom jag inte får göra någon övertid när jag är sjukskriven så fick jag kompensation i form av två lediga pass, vilket innebar en väldigt skön ledighet, särskilt med tanke på vår nya lilla familjemedlem och fästmannens flytt. Idag var det dock dags att gå tillbaks till jobbet igen, och även om det var ett förhållandevis lugnt och skönt helgpass så har jag nu jätteont i ryggen! Det får mig att inse att det har blivit sämre än tidigare, även om det har känts ganska bra när jag varit hemma och tagit det lugnt..:/

Alltid tråkigt när man inser hur illa det faktiskt är, så det känns skönt att vi kommit överens om att jag ska fortsätta att vara 50% sjukskriven nästa schemaperiod också, det vill säga fram till 14/4, och att jag har besök inbokade både hos min nya VåC-läkare och ortopeden inom de kommande två veckorna; hoppas att det går att få en operation ganska snart!

Imorse ringde klockan 08:30, och jag hade gärna legat kvar i sängen ett par timmar till, efter gårdagens bravader, men kl: 09:00 var det dags för tenta i den utbildning jag går, så det var bara att pallra sig upp, ge katterna mat och fokusera.

Klockan 15:00 var det dags att lämna in, och då hade jag suttit och skrivit, funderat, redigerat och bläddrat i bokhögen på bordet så gott som hela tiden. Min mörbultade kropp och värkande rygg krävde att jag gick upp och sträckte på benen några gånger och det blev ett par toalettbesök, sedan kopplade jag av med lite spel på mobilen en stund, innan jag gick igenom alltihop, redigerade lite till och lämnade in tentan. Jag kan säga att det är sååå skönt att ha det gjort, och nu tänker jag lägga den bakom mig tills vi får resultatet. Nästa moment i utbildningen är praktik på skolhälsovården och BVC; det ska bli jätteroligt, hoppas bara att min rygg och kroppen i övrigt pallar!

Efter tentan var det välbehövligt att vila en stund, innan jag åkte till lillebror och lämnade tillbaks hans bil. Hade tänkt kunna byta några ord med mor, men hon blev så sen från jobbet att jag inte orkade vänta längre, utan åkte hem och nu är det soffan, TV:n och en god bok som gäller resten av kvällen!

Fästmannen fick i förra veckan veta att han kommit in, och ska börja studera vid universitetet i Karlstad, så det har varit en hel del flyttförberedelser här hemma, därav den dåliga uppdateringen på sistone. Som tur var så verkar det finns förhållandevis gott om studentbostäder i just Karlstad (det är man ju inte bortskämd med...), så det gick lätt och smidigt att få ett rum på en studentkorridor ganska nära universitetet.

Vi hade ett noggrannt planerat tidsschema, så därför blev vi en aning frustrerade när vi insåg att den hyrda släpkärran inte gick att koppla in elektriskt på vår bil; när den förra vintern blev påkörd sänktes hela stötfångaren med ca fem millimeter, och en av pluggarna i kontakten verkar ha skjuvts någon millimeter åt sidan, vilket innebar att det inte gick att koppla ihop kontakten! Att hyra en minibuss skulle bli svindyrt, likaså att även hyra en bil med drag, då det bara var de största (och dyraste) bilarna på uthyrningsfirman som hade drag. Som tur var så kundde vi få låna min älskade lillebrors bil så till sist kom vi iväg, några timmar försenade och aningens stressade efter alla turer...

Vägen till Karlstad är ju bra att köra, men på grund av okänd bil, släpkärra och snöväder så tog det ändå sin lilla tid att åka dit. Urpackningen gick väldigt bra, och rummet var faktiskt jättefint; mycket större än vi hade trott och ljust och luftigt!

Vid det här laget hade vi ännu inte hunnit äta någonting, så vi var ganska trötta och hungriga. Det blev till att lokalisera en matvarubutik så att fästmannen kunde handla på sig lite matvaror medan han hade tillgång till bilen, och därefter åkte jag hemåt. Behöver jag säga att jag stannade på första bästa McDonald's och åt samt intog en stooor kopp kaffe?? Efter knappt halva vägen tog spolarvätskan slut (även om vi fyllde på den på vägen till Karlstad), och jag inte lyckades hitta någon bensinmack utmed vägen och på grund av mitt bristande lokalsinne vågade jag inte ge mig ut på några avvägar, detta gjorde hemresan lagom spännande, men allt gick bra.

När jag (äntligen) kom hem så var jag helt färdig och allmänt mörbultad i hela min stackars kropp efter så många timmars sittande, samt kånkande på en massa flyttlådor, därför åker jag inte tillbaks till lillebror med bilen förrän imorgon; ikväll blir det en tidig dejt med bädden!

En riktigt gosig stund på soffan, efter att Zlatan hållit igång och busat nästan hela dagen!

Ramlade av en ren slump över ett blogginlägg som mycket väl kan vara det klokaste jag läst på länge! Läs, begrunda och ta till er denna tjejs oerhörda visdom!

Tyvärr så är det alltför många föräldrar, skolfröknar och andra som har nära kontakt med barn som inte respekterar dem tillräckligt mycket..:/ Barn är för det allra mesta väldigt kloka, och har mycket att komma med, om man bara tillåter dem att öppna sig, säga vad de tycker, växa och utvecklas till sin fulla potential!



När ni sedan har lite tid över en dag, så läs vidare på hennes mammas blogg, där står mycket annat klokt!

---

 

Hej,

jag heter Hanna. Jag är 8 år och jag är Petras dotter . Jag tänker skriva om lärare på skolor och förskolor.

Många barn blir skällda på av fröknarna i skolan. Så är det på min skola också . Det finns en pojke på min skola som ofta får stora utskällningar av fröknarna. Jag har egentligen aldrig fått en sådan utskällning, men jag tror ändå jag vet hur det känns. När fröknar ger stora utskällningar till barnen så mår dom inte bra !

Istället för att skälla tycker jag att fröknarna skall berätta vad barnen gör bra och vad mer dom kan göra bra och försöka att använda ordet ”inte” så lite som möjligt! (Fröknar säger: ”Du får inte göra ditt! Du får inte göra datt!” Och då berättar dom ju bara vad som är dåligt…)

Vi barn vet redan sådant som är fel och sådant som är rätt. (Men bara för att vi vet det betyder det inte att vi gör det…)

Det fanns två andra killar på min skola också som ofta fick utskällningar . Och när dom hade fått det ett tag så blev dom ännu jobbigare! Nu har båda slutat, men jag kommer ihåg det ändå.

Jag tycker inte att ni fröknar skall ge barn sådana utskällningar. Vi mår inte bra av det!

Och om ni fröknar måste ge barn stora utskällningar så skall ni absolut inte göra det inför hela klassen. Då mår barnen ännu dåligare ! Det är jättepinsamt att bli skälld på inför sina kompisar!

Nu har jag en fråga till er fröknar:

Skulle ni vilja bli utskällda inför alla era vuxenkompisar?!

Hälsningar Hanna

 

... och här är en till som är trött efter förmiddagens busande..:)



- Tydligen så busade de en massa inatt också, men då var matte djupt inne i drömmar om zombieapokalypsen, där motståndsrörelsen uppfunnit handgranater med atomkärnor, som successivt växte och bredde ut sig på en allt större yta; då vaknar man inte av lite kattbus!

Eftersom jag tog en extra natt för några veckor sedan så är jag nu riktigt långledig.:)
Det händer inte mycket; jag läser, ser på film, pysslar lite och slappar, och därför är uppdateringen lite dålig...

Vi är ju precis i startgroparna av ett nytt år, och då ska man ju avge de sedvanliga nyårslöftena... Jag har bestämt mig för att avstå från dem i år, och istället dra upp någon sorts riktlinje för hur jag vill leva mitt liv i år, och framöver!

Jag vill leva mitt liv i harmoni och välmående.
Jag ska leva så att jag uppnår största möjliga hälsa.
Jag ska leva i nuet, och lägga märke till alla små mirakler som dagligen sker runt omkring mig.
Jag ska bli bättre på att bekräfta alla underbara människor i min närhet, och tala om hur mycket de betyder för mig.
Jag ska även fortsättningsvis vara nyfiken och sträva efter att lära mig mer.
Jag ska vara öppen för andra människor; alla har vi våra förtjänster.
Sist men inte minst ska jag bli världens bästa faster till det lilla knytte som ser världens ljus framemot sommaren!

Har du några nyårslöften eller riktlinjer för hur du vill leva ditt liv år 2013?

Även om jag inte bakar särskilt mycket så tycker jag om att samla recept på bakverk som låter goda, och ikväll hittade jag ett hos allas vår Spiderchick:

Trött liten kille, det märks att han redan känner sig hemma här hos oss..;)

Kan man ha annat än respekt för världens ledande man och hans helcoola fru, när de går Gangnam style?!

Såå underbart hjärteknipande!

I eftermiddag åkte jag iväg på en liten roadtrip på de små grusvägarna i skogen vid Blidsberg, och hämtade hem vår nya lilla familjemedlem Zlatan. Maja är ju Teal'cs stora idol, men hon tycker att han är ganska jobbig i sin dyrkan, så nu tänkte vi att en tredje part kan vara bra i dramat; förhoppningsvis blir han och Teal'c kompisar, så att Teal'c inte längre följer efter Maja vart hon går, och därmed inte behöver vara lika sur på honom..:)

Nuförtiden tycker jag att man jämt och ständigt kan se rubriker som dagens "Medicinerna gjorde min pappa dement!" i kvällstidningarnas nätupplagor. Eftersom jag tyvärr (?) inte är plusmedlem kan jag inte läsa hela artikeln, men det räcker gott med det som står på förstasidan: "Benny fick diagnosen Alzheimer, men blev frisk när medicinerna plockades bort - LISTA: Läkemedlen du ska se upp med".

För det första så är förvirring en av de allra vanligaste biverkningarna på många av de läkemedel som tidigare var märkta med en varningstriangel. Triangeln togs bort på grund av att alla människor reagerar individuellt på alla läkemedel, och man insåg att triangeln gjorde mer skada än nytta. Istället uppmanades gemene man att vara uppmärksamma på hur man själv reagerar på de läkemedel man använder.

För det andra så undrar jag vad det var för klåpare som ställde en Alzheimersdiagnos utan att först ha uteslutit andra möjliga orsaker till symtomen; om en person börjar bli/upplevas förvirrad så är det allra första man gör att gå igenom dennes aktuella medicinlista; Finns det några nyinsatta mediciner? Tar hen något som är känt för att kunna orsaka förvirring? Steg två blir en allmän provtagning, då så till synes enkla och ofarliga faktorer som en pågående infektion eller vitaminbrist (och mycket annat) kan orsaka förvirring och glömska. Därefter får personen ifråga genomgå en datortomografi eller undersökning av magnetkameran av hjärnan, eftersom demenssjukdom ofta ger karaktäristiska tecken, och syns på en röntgenundersökning. Givetvis får patienten även genomgå en hel massa minnestester av olika slag, och säkerligen en hel massa andra steg som jag inte har en aning om, och först därefter kan demensdiagnosen ställas. Det är således ingen diagnos som ställs till höger och vänster, utan att läkaren har mycket kött på benen.

Jag undrar därför vart all denna skrämselpropaganda kommer ifrån; är det inte hjärtmediciner man kan dö av (såvitt jag vet så kan man dö av hjärtsjukdom också...) så är det andra tabletter som gör en dement..:/ Slutsatsen måste alltid vara att läkemedel ska intagas med respekt men inte rädsla, i samråd med läkare och enligt dennes ordination, och om man får biverkningar som överskuggar nyttan man har av medicinen så ska man även då prata med sin ordinerade läkare; kanske finns det något annat läkemedel med samma effekt som du kan få prova? Kanske går det att prova någon annan åtgärd, såsom sjukgymnastik, KBT eller annat?

Jag har svårt att förstå att gemene man inte alls verkar ge akt på sin kropp, lyssna på vad den säger till oss och se de samband som finns mellan orsak och verkan. Börjar jag att äta en ny medicin och bara någon dag därefter börjar känna mig konstig, glömsk och förvirrad så kan det (men måste inte) finnas ett samband däremellan. Om jag äter på McDonald's varje dag och efter ett tag börjar gå upp i vikt så finns det (med all sannolikhet) ett samband även här. Om jag har legat i sängen och sovit till och från hela dagen (kanske flera dagar) så är det inte så konstigt att jag har svårt att somna på kvällen; Ja, exemplen är otaliga! Uppenbarligen så behövs det mer undervisning om hur människokroppen fungerar och mindre om växter och anna på biologilektionerna i skolan! Jag vet dock inte hur vi ska komma åt att informera alla vuxna, medelålders och äldre, som ännu inte har lyckats få in någonting om människokroppens naturliga funktion, är det någon idé att ens försöka lägga ner möda på det???

Har igår kväll och hela dagen idag känt mig väldigt frusen och ruggig. Ikväll har jag dessutom blivit alltmer snuvig och känt alltmer tryck över bihålorna, hoppas innerligt att jag ska slippa bli åka på en rejäl förkylning (eller ännu värre; influensa!); det räcker så gott som det redan är!

Har du fått vara frisk i höst, eller har du varit förkyld eller åkt på influensan eller vinterkräksjukan?

- Känslan man får när man går till apoteket för att hämta ut en hög mediciner, och lyckas få en receptarie som är halvdöv och dessutom lite svagbegåvad, så att man dels måste tala om för alla väntande kunder inne på apoteket exakt vilka mediciner man ska ha, och dessutom måste upprepa det minst två gånger, så att alla säkert ska höra..:/ Hur är det egentligen med sekretessen på våra apotek??

Början av det nya året har tillbringats i Köping, i goda vänners lag.

 
Det fina värdparet, och vacker dukning med bordsplacering!