Maritha

Enligt svenska medier så rasas det nog mer än någonsin här i landet just nu; Förra helgen var det Mello-ras, över att den gode herr Ranelid gick direkt till finalen, dessförinnan var det Thorsten Flinck det rasades över- Av samma orsak.

Herman Lindqvist rasar över den nya lilla prinsessans namn; Estelle. Han konstaterar att "det unga paret" uppenbarligen har valt ett namn de tycker låter "kul", utan att alls tänka på de svenska kungliga traditionerna, och tycker att Estelle låter som en nattklubbsdrottning!

Nu rasar även Skövdeborna- Över förslaget om parkeringsavgift på Stallsikens shoppingområde!

- Tur att vi svenskar vet när det ska rasas, så att vi inte gör det i onödan, över några bagateller!

Idag, på Internationella brottsofferdagen, inleds en journalistisk granskning av våldet mot kvinnor; Cause of death: Woman. 

Om det vore en sjukdom skulle den kallas världsepidemi. Om det vore en oljeläcka skulle vi använda ordet ”katastrof”. Om det vore en ekonomisk kris skulle den bli huvudfrågan i den politiska valdebatten. Nu är det ingetdera, utan det våld som kvinnor utsätts för dagligen- I alla samhällsklasser, kulturer och världsdelar.

För kvinnor mellan 15 och 44 år tros våldtäkt och våld i hemmet vara en större riskfaktor än cancer, trafikolyckor, krig och malaria. Var tredje kvinna världen över utsätts för våld, fysiskt, psykiskt eller sexuellt , under sin livstid. För det mesta av en man hon älskar eller har älskat.

Våldet kan skifta i uttryck och omfattning men har alltid samma grund. Det handlar om makt, kontroll och rädsla att förlora kontroll. Våldet är inte en isolerad fråga. Det uppstår i ett ojämställt samhälle där kvinnor anses mindre värda än män. Jämställdhetsprojekt måste inkludera män och pojkar – forskning visar att förebyggande arbete gynnar både pojkar och flickor. I Sverige behövs samverkan mellan socialtjänst, polis och övriga rättsväsendet och de ideella organisationerna. Kommuner som inte tar sitt ansvar riskerar kvinnors liv.

Men det är inte bara samhällets ansvar, det är också ditt eget. Du kan bidra till förändring genom att se, agera och ifrågasätta när någon utsätts för våld eller kränkningar i en relation. Våldet är inte en privatsak. Barn upplever våldet och skadas allvarligt.


Vem som helst kan drabbas- Till och med en kändis som Rihanna. Vi glömmer inte heller att Sean Penn (bland annat) slog Madonna med ett basebollträ under deras äktenskap...

Vad kan man göra då???
Jag tror att det börjar redan med hur man uppfostrar sina barn; när jag var liten hördes i skolan ofta ord som "Den man älskar agar man" eller "Han slår dig för att han är kär i dig- Killar vet inte hur de ska uttrycka sina känslor..." - Sluta upp med sådant skitsnack!!! Den som slår någon annan är dum, så är det bara, och det måste barnen få veta, i tidig ålder!

Ta kontakt med den lokala Kvinnojouren! - Dit kan Du ringa för att få råd och stöd, och -inte minst- Någon att prata med, som kan bekräfta att du (tyvärr) inte är ensam i din situation. Du kan ringa anonymt och få rådgivning via telefon, eller komma dit och få stödsamtal. Kvinnojouren/kvinnohuset har akutboenden med skyddad adress, där Du och dina eventuella barn kan bo tills Er situation har lugnat ner sig. Kvinnojouren/kvinnohuset hjälper Dig också med alla kontakter som behöver tas, exempelvis med polisen och andra myndigheter.

Var inte rädd för att visa att du bryr dig om du misstänker att hon blir utsatt av sin partner. Även om det känns svårt och påträngande att ställa frågan så är det bevis för att du bryr dig om henne. Ställ frågan när ni är i avskildhet. Försök ställa så raka frågor som möjligt: ”Slår han/hon dig?”, "Är han/hon våldsam?". Om det känns svårt att gå rakt på sak kan du inleda samtalet med att fråga ”Hur har ni det?” eller ”Är han/hon alltid snäll mot dig?”

Att ta sig ur en relation där det förekommer våld är inte så enkelt som man skulle vilja tro. Det kan vara svårt både känslomässigt och rent praktiskt. Att ta steget och lämna kan vara mycket riskfyllt för kvinnan och kanske även för eventuella barn. Det är viktigt att inte döma henne om hon inte är redo att bryta förhållandet. Försök att finnas vid hennes sida, stötta henne att stärka sin självkänsla. Ju starkare självkänsla hon har, desto större styrka har hon att orka bryta upp.

Akutmottagningen på Södersjukhuset (SöS) i Stockholm söker fler sjuksköterskor, men vem som helst göre sig icke besvär- De söker "TV-seriesnygga" sjuksköterskor...

Cheferna bakom annonsen förklarar det hela som ett sätt att väcka uppmärksamhet, men jag tycker allt att en seriös annons om ny vårdpersonal behöver vara mer seriös än så! Skulle vara lagom roligt om det hela resulterar i att de helt står utan personal- Eller får en massa sökande som är snygga, men som utför sitt arbete på ett tvivelaktigt sätt- Det måste väl ändå vara kompetensen som är avgörande när man anställer ny personal?! Allt annat ser jag som oseriöst och omodernt, och jag skulle aldrig komma på tanken att söka jobb på SöS efter det här!

Vårdfokus ringde upp Södersjukhusets personalchef som låter förskräckt när vi berättar om annonsen. Med reservation för att hon inte har sett den säger hon att "det låter inte bra". Hon lovar att ta reda på mer och återkomma.

En som också har reagerat är landstingspolitikern Tomas Eriksson (MP):
- "På nästa fullmäktige tänker jag ta upp lämpligheten i att formulera sig på detta sätt, men framför allt fråga vilken policy som finns och hur arbetet med värdegrundsfrågor fungerar ute på våra enheter", säger han.

Måste nog säga att kvällens avsnitt var det bästa hittills! Mina röster gick till Carolina Wallin Pérez, Andreas Johnsson och Molly Sandén.

Carolina hade ett helt underbart sväng, och jag ääälskade trummorna!
Andreas är ju alltid Andreas, jag gillar hans britpopiga sound :)
Molly har blivit vuxen, och tuffat till sig ordentligt, nybliven singel och allt- Och nu ska hon och Ana Gina åka till Ayia Napa..;)

Björn Ranelid var... uppfriskande... - Men vad 17 gjorde Sara Li med honom?! "Om kvinnan inte tar emot mannens säd på 60 år så dör mänskligheten ut!" - Say no more...
- Aha! Ser att hon jobbar på en ny singel och kommande album- Det förklarar saken; det blir onekligen en hel del PR av att göra en duett med Ranelid...


Bäst av alla är dock hittills Ana Gina!

Narkosläkaren säger att familjen behövde mycket information och att hon verkligen försökte ge dem all den som fanns.  – "Hon hade ju en väldigt svår hjärnskada. Föräldrarna var med hela tiden i behandlingen. Men de undersökningar vi gjorde visade att hjärnskadan tyvärr inte var förenlig med fortsatt liv".
Den 20 september beslutade läkarna på BIVA (barnintensivvårdsavdelningen), i samråd med de anhöriga, att intensivvården av flickan skulle upphöra. Klockan 16.45 samma dag kopplades respiratorn ur, och klockan 22.02 dog flickan i en sal på BIVA med föräldrar och många anhöriga närvarande. Sedan dess har hon mött polisens förakt och kvällspressens drev, hon har tagit emot mordhot och trakasserier, fått sin bil vandaliserad och känt sig tvungen att flytta samt blivit utestängd från akademiska engagemang och uppdrag- Vad hände med "oskyldig tills motsatsen bevisats"??

En förmiddag ett halvår senare, mitt i morgonronden, dök fyra uniformerade poliser upp på BIVA på Astrid Lindgrens barnsjukhus. När narkosläkaren frågade poliserna vad det hela rörde sig om så fick hon bara veta att hon skulle följa med. Sedan fördes narkosläkaren till Solna polisstation.
– "Där kommenderades jag in i ett rum och skulle klä av mig naken. »Vad är det på gång? Vad är det här för något?« Då väste en av poliserna att »har man gjort något så hemskt som du har gjort, så borde man nog veta det och inte spela på det här sättet som du gör«."

På polisstationen inte bara behandlades hon illa, hon fick ingenting att äta eller dricka på två dagar, och när hon bad om att få en advokat så fick hon höra att hon skulle "sluta krångla" och att det kunde ta flera dagar. Hon hade fortfarande inte fått veta vad hon var anklagad för, och hon fick inte heller ringa och meddela sin familj vad som hade hänt. Som tur var så tyckte hennes arbetsgivare att det hela verkade mycket märkligt, och hade fått tag på en välrekommenderad advokat. Först när denne dök upp, vid lunchtid nästa dag fick narkosläkaren veta vad hon egentligen var anklagad för; Mord, alternativt dråp!

När det så var dags för förhör så uppstod genast en viss kommunikationsproblematik: - "De som förhörde mig förstod inte vad jag sa för att jag råkade använda en del ord som jag inte tänkte på att översätta till vanlig svenska. De förstod till exempel inte »natriumklorid«. Visste inte vad det var, utan de började kalla det för ett gift. Jag försökte förklara att det var vanligt koksalt som finns i tårar och finns på bordet ibland som vanligt salt, men de förstod inte. Den som förhörde mig var en ung civilanställd kvinna. Hon visste inte vad en respirator var, hon kunde inte räkna procent, hon förstod inte när jag skulle förklara olika läkemedel. Till slut sa jag att det är väldigt svårt för mig om jag ska dra hela min utbildning, som består av ganska många år, för dig här i ett förhör. Då sa hon att jag inte skulle vara oförskämd utan jag skulle förklara vidare." 

- "När jag ibland under förhören var tvungen att tänka efter hur jag skulle säga på svenska så påstod de att jag pratade långsamt för att jag skulle kunna komma på hur jag skulle konstruera lögnerna. Så sa poliserna."
Narkosläkaren säger att hon kände sig väldigt ensam.

Narkosläkaren berättar att under den veckan hon satt i arresten på polisstationen så var lampan tänd dygnet runt.
- "De kom in och öppnade dörren ideligen på natten, när jag skulle försöka sova."
- "Sista natten så var det en polis som tittade till mig. Han sparkade med sina stålhättor på dörren varje gång och skrek att jag skulle ställa mig upp, så att han skulle se att jag levde. Till slut när han hade gjort det varje halvtimme så orkade jag inte. Då kom han in i cellen och sa att jag var tvungen att ställa mig upp. Jag sa att jag ska på förhandling i morgon, jag måste få sova, jag förstår inte varför du ska ha mig att stå upp varje halvtimme här på natten. Då slängde han ner mig på britsen, in i väggen, och sa att om jag inte förstod det så kanske jag förstod det efter det här. Det är ju ren tortyr."

Narkosläkaren säger att hon aldrig var rädd trots behandlingen på polisstationen.
– "Jag visste att jag inte hade gjort något, så jag tänkte att på något sätt måste det här lösa sig."
– "Men att man fick behandla en människa så! Det visste jag inte. Då förstår jag hur förfärligt det måste vara när någon annan är fullständigt oskyldig, och kanske inte har en chef, som förstått att det här är något tokigt, och som kan ringa och ordna. Det här var fruktansvärt. Så här får det inte gå till i Sverige."

När narkosläkaren släpptes ur häktet ville hon bara hem. Väl hemma möttes hon emellertid av en uppochnedvänd lägenhet. – "Polisen hade gjort husrannsakan hemma hos mig. När jag kom hem och började titta igenom lägenheten, såg jag att min dator var borta. Och de hade plockat ner alla tavlor och varit och rotat runt bland alla kläder. Veckan innan hade jag fått en del av ett styckat rådjur av mina vänner som jagar, och hade precis stoppat in det i ett litet frysskåp. När jag öppnade frysen såg jag att de hade tagit ut en bit av det frysta rådjuret. De trodde väl att jag hade barn nedfrusna … Överallt, precis överallt, hade de varit. Vad letade de efter? Tiopental?"

Narkosläkaren är kritisk till att rättsläkaren i samtal med polisen gav sig in i resonemanget kring hur intensivvård fungerar, hur journaler förs och indikationer för tiopental. Narkosläkaren anser att såväl rättsläkaren som rättskemisten gick långt utanför sina kompetensområden. Hon säger vidare att det var tur i oturen att hon har jobbat så pass länge och dessutom är forskare och därmed van vid att ifrågasätta, läsa mellan raderna, att leta litteratur och referenser. Narkosläkaren är docent och berättar att hon tidigare haft uppdrag inom forskning och undervisning på Karolinska institutet men inte fått fortsätta med det.

Narkosläkaren säger att hon tänkt mycket på hur det kunde bli så här, varför åklagaren fortsatte att driva processen, trots att egentligen inga nya uppgifter som styrkte hans sak lades fram. Hon säger att hon gått ett steg tillbaka och anser att det bland annat är rättsläkarens tvärsäkerhet och bristande förståelse för till exempel hur intensivvård fungerar och hur man använder tiopental som det bygger på. Narkosläkaren tror att det hela blev en så stor grej när rättsläkaren sedan pratade med rättskemi och med åklagaren.

Den 21 oktober 2011 föll så tingsrättens friande dom. Åtalet ogillades eftersom analysresultaten från RMV inte kunde anses tillräckligt tillförlitliga. Det gick enligt tingsrätten inte att säga hur hög koncentrationen av tiopental var, och det gick heller inte att utesluta att förekomsten av tiopental hos flickan berodde på vården under flickans sista dagar i livet. Dessutom skrev tingsrätten att man inte funnit att narkosläkaren skulle ha gjort något som inte varit medicinskt motiverat.

Det som slår mig allra starkast i den här berättelsen är vad som hände med "oskyldig tills motsatsen bevisats"??
Det andra jag tänker på är att det självklart borde vara poliser med vissa kunskaper som sköter den här typen av mål- Det håller inte att hålla för öronen och vägra lyssna på alla förklaringar, för att sedan dikta ihop sin egen förklaring av vad som hänt- Inte när det handlar om liv och död, brott och straff!

Igår var jag i barndomshemmet och hade ett litet födelsedagsfirande. De hade lagat en fantastiskt god middag, och det blev även kaffe och tårta. Tusen tack till min fina familj för en mysig middag!

På kvällen hade jag Party Lite-visning hemma hos kära mor. Det var som vanligt en mycket trevlig visning, och jag kunde visa många härliga nyheter sedan jag var där senast. Dessutom bjuder Februari månad på många fina gästerbjudanden..:) Det var dock bara mamma som vågade sig på ett hemligt överraskningspaket...

 



   
Miranova och Strandinspiration.


Underbara GloLite, här i doften Honungsmelon!

Om du ser något du gillar här eller i katalogen så är det bara att lämna ett meddelande, så fixar jag det! Du kanske blir sugen på att vara värdinna för en egen visning, eller rent av vill prova på att själv vara konsult..?

Ser på alla löpsedlar idag hur Thorsten Flinck tar Gina Dirawi på rumpan, och det hojtas om "skandal!" Tydligen gick dessutom Twitter varmt igår, av alla som tyckte att Thorsten var en sexistisk gubbdjävul...

Nej, jag håller med min kära väninna Jossan, som uttryckte det så här: "Ok, jag hänger inte med. Vaddå 'Thorsten är en sexistisk gubbjävel'? Tösabiten ville ha en Thorsten-kram och en Thorsten-kram fick hon."
- Dessutom verkar ju inte Gina själv ha tyckt att det var någon större grej, men det gjorde tydligen halva svenska folket...



Jag tycker att vi ska ta och titta lite på proportionerna här, och hur vi slänger oss med orden; det är skandaaal att Thorsten tar Gina på rumpan, men inget nämns om oroligheterna i Syrien, som verkar vara på väg mot fullt utvecklat inbördeskrig, och där totalt 5400 människor har dött!


Hmm... Jag tycker allt att detta ser mer ut som en katastrof än bilden ovan...

Mål för hälso- och sjukvården

2 § Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.
Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården. Lag (1997:142).
- Från Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Första singeln från Lalehs nya skiva, som fått strålande recensioner!
- Så vacker video! <3