Maritha

Idag, på Internationella brottsofferdagen, inleds en journalistisk granskning av våldet mot kvinnor; Cause of death: Woman. 

Om det vore en sjukdom skulle den kallas världsepidemi. Om det vore en oljeläcka skulle vi använda ordet ”katastrof”. Om det vore en ekonomisk kris skulle den bli huvudfrågan i den politiska valdebatten. Nu är det ingetdera, utan det våld som kvinnor utsätts för dagligen- I alla samhällsklasser, kulturer och världsdelar.

För kvinnor mellan 15 och 44 år tros våldtäkt och våld i hemmet vara en större riskfaktor än cancer, trafikolyckor, krig och malaria. Var tredje kvinna världen över utsätts för våld, fysiskt, psykiskt eller sexuellt , under sin livstid. För det mesta av en man hon älskar eller har älskat.

Våldet kan skifta i uttryck och omfattning men har alltid samma grund. Det handlar om makt, kontroll och rädsla att förlora kontroll. Våldet är inte en isolerad fråga. Det uppstår i ett ojämställt samhälle där kvinnor anses mindre värda än män. Jämställdhetsprojekt måste inkludera män och pojkar – forskning visar att förebyggande arbete gynnar både pojkar och flickor. I Sverige behövs samverkan mellan socialtjänst, polis och övriga rättsväsendet och de ideella organisationerna. Kommuner som inte tar sitt ansvar riskerar kvinnors liv.

Men det är inte bara samhällets ansvar, det är också ditt eget. Du kan bidra till förändring genom att se, agera och ifrågasätta när någon utsätts för våld eller kränkningar i en relation. Våldet är inte en privatsak. Barn upplever våldet och skadas allvarligt.


Vem som helst kan drabbas- Till och med en kändis som Rihanna. Vi glömmer inte heller att Sean Penn (bland annat) slog Madonna med ett basebollträ under deras äktenskap...

Vad kan man göra då???
Jag tror att det börjar redan med hur man uppfostrar sina barn; när jag var liten hördes i skolan ofta ord som "Den man älskar agar man" eller "Han slår dig för att han är kär i dig- Killar vet inte hur de ska uttrycka sina känslor..." - Sluta upp med sådant skitsnack!!! Den som slår någon annan är dum, så är det bara, och det måste barnen få veta, i tidig ålder!

Ta kontakt med den lokala Kvinnojouren! - Dit kan Du ringa för att få råd och stöd, och -inte minst- Någon att prata med, som kan bekräfta att du (tyvärr) inte är ensam i din situation. Du kan ringa anonymt och få rådgivning via telefon, eller komma dit och få stödsamtal. Kvinnojouren/kvinnohuset har akutboenden med skyddad adress, där Du och dina eventuella barn kan bo tills Er situation har lugnat ner sig. Kvinnojouren/kvinnohuset hjälper Dig också med alla kontakter som behöver tas, exempelvis med polisen och andra myndigheter.

Var inte rädd för att visa att du bryr dig om du misstänker att hon blir utsatt av sin partner. Även om det känns svårt och påträngande att ställa frågan så är det bevis för att du bryr dig om henne. Ställ frågan när ni är i avskildhet. Försök ställa så raka frågor som möjligt: ”Slår han/hon dig?”, "Är han/hon våldsam?". Om det känns svårt att gå rakt på sak kan du inleda samtalet med att fråga ”Hur har ni det?” eller ”Är han/hon alltid snäll mot dig?”

Att ta sig ur en relation där det förekommer våld är inte så enkelt som man skulle vilja tro. Det kan vara svårt både känslomässigt och rent praktiskt. Att ta steget och lämna kan vara mycket riskfyllt för kvinnan och kanske även för eventuella barn. Det är viktigt att inte döma henne om hon inte är redo att bryta förhållandet. Försök att finnas vid hennes sida, stötta henne att stärka sin självkänsla. Ju starkare självkänsla hon har, desto större styrka har hon att orka bryta upp.