Att ta kritik
Kategori: Det dagliga livet
Funderar över det här med att ge och ta kritik. Jag upplever att det inom sjukvården är ett fasligt tassande, man kan inte kritisera någonting utan att personen som gjort detta tar kritiken personligt, som ett bevis på allmänt förakt. Kanske är det könsdiskriminering, men jag har en känsla av att det till stor del beror på att det är ett kvinnodominerat arbetsområde; mitt intryck är att kvinnor generellt sett är sämre än män på att ta kritik.
Om jag påpekar eller frågar någonting så beror det inte på att jag på något vis tycker illa om personen som gjort detta, eller som jag pratar med; det beror helt enkelt på att jag undrar varför man inte gjort si istället för så, eller tycker att det var onödigt att fika istället för att gå med patienten till röntgen (OBS: Bara ett överdrivet exempel)...
Jag är själv inte den bästa på att ta emot kritik, det beror främst på att jag vill vara duktig på det jag gör, och inte göra någonting som någon kan anmärka på. Jag vet att man inte kan vara bäst på allt, och klara av allt, men jag skulle bra gärna vilja..;)
Rabblar återigen det gamla mantrat jag fick med mig från rättspsykiatrin; "Det är skillnad på vem man är och vad man gör/har gjort."
Har du svårt att ge och/eller ta emot kritik? Hur är det på din arbetsplats?
Vad kan man göra för att lättare ta emot kritik?
