Maritha

I lördags, när vi var och tittade på Diggiloo på Läckö slott, utanför Lidköping så slog blixten ner i sjukhuset där! Vi hade alltså all anledning att vara oroliga för all elektronik de använde för showen...

 

Allt gick bra, reservaggregatet slog in som det skulle, och det var ingen fara för varken patienter eller personal - Skönt!

Idag begav jag och Camilla ut i skogen för att se om vi inte kunde hitta lite blåbär och/eller svamp. Vi hade hört lite blandade åsikter om vad som fanns, och hur mycket. Dessutom hade vi ingen aning om vart vi skulle åka, så vi gav oss ut på vinst och förlust.

 

 

Ganska snart hittade vi en perfekt skog, och gav oss ut i det okända...

Någon liter blåbär och några vildhallon var blev det innan regnet kom, men någon svamp såg vi inte röken av! Vi är dock heeelt eniga i att någon måste ha varit där innan och plockat all svamp, för det måste finnas svamp i den skogen!

 

Så, med livet som insats och risken att både möta vildsvin och hitta döda bärplockande polacker så klarade vi oss undan nästan helt oskadda (myggorna fick sig ett skrovmål, men det får lite Cetirizin råda bot på), och med an massa härliga blåbär med oss i bagaget, och dessutom fick vi tillbringa några härliga timmar i skogen!

 

- Så sant som det är sagt!

Amerikanen Jake Gibb fälldes för doping och stängdes av. Efter ytterligare kontroller visade det sig dock att Gibb inte alls hade tagit steroider, utan hade testikelcancer! Avstängningen hävdes givetvis, och nu är Gibbs med i OS, i det amerikanska beachvolleybollaget, som vann sin första match mot sydafrika. Under OS-förberedelserna har han dessutom hunnit med att bli pappa! 

 

 

Enligt uppgift så rasar Australien efter att "boxningsrebellen" Damien Hooper kom in till sin första match iklädd en tröja prydd av den Aboriginska flaggan, och inte den Australiensiska. Australiens fattiga urbefolkning, som i dag endast utgör två procent av Australiens medborgare, har länge varit förtryckta och Hoopers aktion ses i Australien som politiskt laddad.

 

 

– "Jag är aborigin. Jag representerar min kultur, inte bara mitt land, utan allt mitt folk", säger Hooper själv om "skandalen". Det inträffade får Hooper att, i mina ögon, framstå som en mycket sympatisk person, som är stolt över sitt ursprung och vågar träda fram och visa det, och lyfta fram det Auboriginska folket, som varit med om så mycket orättvisor. Go Hooper, säger jag!!!

 

 

 

För övrigt så undrar jag varför inte någon av våra svenska designers fått göra de svenska kläderna??

 

En annan skandal är det faktum att tusentals platser står tomma, samtidigt som massor av folk köar för att få köpa biljetter - Bara för att VIP-gästerna inte behagat dyka upp! Jag tycker att det vore självklart att även sponsorer och andra VIP-gäster skulle vara tvungna att anmäla sig, och avboka om de inte har möjlighet att komma! Detta både för alla stackare som blir utan biljetter, men även ur ekonomisk synpunkt - Sponsorerna borde ju vara intresserade av att maximera intäkterna!?

 

(Ni kanske märker att jag egentligen inte är så superintresserad av sportandat i sig, utan mest lägger märke till det som sker runt omkring...)

... till världens bästa Malka på din födelsedag!

Tatuerad som en sjörövare (med underbart vackra och färgglada tatueringar), klok som en bok och alldeles... alldeles underbar - Det är enda sättet att beskriva Malka på bästa sätt, är sååå tacksam att ha dig i mitt liv, som en av mina allra finaste och bästa vänner! Hoppas att du får en riktigt härlig dag, med mycket kärlek och många presenter! Kraaaaam <3 

 

 

 

Även jag har fallit pladask för sommarens stora hit Dansa, Pausa, med Panetoz, och önskar alla mina underbara vänner lite mer kärlek, glädje och dans i livet!

 

 

 

 

 

- Och kom ihåg att det inte finns någon "afropaus"; det är afrobounce de sjunger om i låten!

Ikväll styrde jag kosan mot hemtrakterna, och Slöta kyrka, där vårt nya svenska stjärnskott på musikalhimlen Jonas Eskilsson uppträdde, tillsammans med en annan mycket talangfull ung kille från vår lilla by; Ludvig Roswall. De båda killarna sjöng och spelade helt underbart vackert; pälsen på armarna stod och tårarna var inte långt borta vid några tillfällen...

 

 

 

- Det är inte ofta kyrkan är fullsatt till sista plats, inklusive orgelläktaren och alla tillgängliga ståplatser...

 

Mötte även finaste lilla "fröken Erna"; min och pappas gemensamma skolfröken från lågstadiet. Hon var lika pigg och fräsch som vanligt, och sig precis lik sedan 26 år tillbaks - Det ni!

  

 

Jonas version av Fattig bonddräng (på bredaste västgötska) var väl så bra som Körbergs, enligt min mening! Lite roligt var vår underbara (pensionerade) präst Folke Elbornsson, som hjälpte till lite på traven i verserna, och med en underbar liten improvisation till versen om prästen..:)

 

Kunde dock inte undgå att tänka på min käre lille farfar, som verkligen var sinnesbilden av den strävsamme bonden...

 

Hämtade i förmiddags hem lilla Maja från "sommarbetet" hos svärmor, där hon varit sedan i torsdags. Det var en mycket nöjd men mycket trött liten katt som kom hem! Hon verkar dock inte ha fått så många fästingar den här gången; hittills har jag bara plockat bort fyra stycken (förra gången blev det 10!)...

 

Även fästmannen hade tillbringat natten hos sin kära mor och hennes man, med vilken han har en ständigt pågående biljardturnering... Tror det var Dicks tur att kamma hem vinsten igår.

Nu har fästmannen åkt vidare till sommarjobbet i Strömstad, för att tillbringa några veckor där innan nästa ledghet..:/

 

 

PS: Om ni undrar varför inte Teal'c var med på sommarbetet så beror det på två orsaker; dels så är han verkligen en utpräglad innekatt, som på sin höjd går ut och vänder. Maja, däremot, älskar att vara ute; hon springer, klättrar, smyger samt fångar möss och fåglar som inte är snabba nog - Kort sagt njuter i fulla drag. När hon sedan kommer hem så är hon smalare än någonsin och supertrött, på grund av att hon springer så mycket, och passar på att njuta av att vara ute - Inte kan man ligga och sova när det finns så mycket att upptäcka!

Teal'c är dessutom så oerhört hemmakär att han blir orolig om han är borta hemifrån för länge, såväl från hemmet som från matte och husse; allt ska vara precis som vanligt!

Det är verkligen härligt att de har så vitt skilda personligheter <3

Fästmannen frågade om jag hade kört off road, och svaret är Ja!

- Ut från parkeringsplatsen vid Läckö slott, efter Diggiloo igår!

 

Kan man annat än älska Maskinen??

- De är hårda och skoningslösa, med ett gött beat och en stor portion humor!

 

 

 

 

 

 

Man kan lugnt säga att det blev en blöt kväll ute vid Läck slott ikväll. Diggiloo-turnén hade kommit till Lidköping, och traditionsenligt så var vi på plats. Det började bra; efter att ha öst ner hela dagen så blev det uppehåll någon timme innan showen skulle börja. Himlen antog en blekt blå färg, och stämningen var på topp... i alla fall under öppningsnumret, sedan öppnades himlens alla portar igen, och regnet fullkomligt vräkte ner större delen av de resterande tre timmarna...

 

 

Showen var i alla fall superbra, som vanligt, och jag såg bara ett fåtal personer som lämnade, vilket under rådande omständigheter måste ses som toppbetyg för Diggiloogänget! 

  

 

 

Fronda släpper låten och videon Underbar i samarbete med Riksföreningen Anorexi-/Bulimi-Kontakt, för att väcka en debatt i ämnet ätstörningar. Hälften av intäkterna för låten går direkt till riksföreningen.

 

 

Astrid Lindgrens barnsjukhus är i blåsväder igen...

Nu är det en läkare som häktats för våldtäkt och två fall av misshandel av en kollega, på arbetsplatsen! Till åtminstonde något av misshandelstillfällena fanns det vittnen, och ändå kommer detta för mannen "som en blixt från klar himmel"! 

- Om man misshandlar (!) en kollega (!) på arbetsplatsen (!) med vittnen (!) så kanske man borde tänka tanken att det kanske kan komma att anmälas...

 

Lyckligtvis så har vi (såvitt jag vet) inga sådana problem på min arbetsplats, det närmsta är väl ett hårt ord eller två i stressiga situationer, och det kan ju vara tufft nog, men att bli misshandlad och våldtagen på jobbet - Det kan jag inte ens föreställa mig!

 

 

- Snacka om att vanhedra den underbara Astrid Lindgrens namn..:(

Att pojkar och män ofta är väldigt förtjusta i sina kronjuveler är väl ingen nyhet för någon. När herrarna kommer upp i åldrarna är det ingen förändring. Om de då får svårt att hålla tätt och behöver ha en liten blöja som skydd så är det oräkneliga herrar som har en förmåga att ändå plocka fram "vattenslangen" när de behöver kissa, och följden av det kan ni säkert räkna ut...

 

En förvirrad herre som var på besök hos oss hade gjort just detta, och när "syster" kommer in till honom så frågar hon varför det är så blött överallt (i sängen, på sänggrindar, golvet...), varpå mannen svarar:

 

- Det vill till att ha svar på tal..:)

Läser att man genom att investera i talande urinoarer hoppas få fler män att tvätta händerna efter toalettbesöket. Då upprepade studier visar att gemene man är skrämmande dålig på att tvätta händerna efter toalettbesök så kan man bara hoppas att det fungerar! Snart kanske alla toaletter kan tala??

 

 

Undrar hur många av dessa män som tvättar händerna efter att de gjort vad de ska??

Genom diverse forum och bloggar märker jag att många av de som är lite äldre och har Fibromyalgi tenderar att vara väldigt bittra, och dessutom gärna skyller det mesta på sin sjukdom. Många verkar ha varit sjukskrivna en stor del av sitt yrkesverksamma liv, och på det viset blivit centrum i sin (och eventuella anhörigas) värld. Det tror jag inte är bra; det är alltid bra att träffa andra människor, se andras perspektiv och försöka att hålla sig så aktiv som möjligt trots att man har en svår sjukdom. Då inser man att andra har det värre, och att jag kanske till och med kan ha det bra, trots min sjukdom! 

 

Jag förstår såklart att det är lätt att bli bitter efter att ha levt många år med en smärtsjukdom, särskilt om man isolerat sig och avböjt mycket på grund av att man har haft ont eller varit trött. Givetvis är det viktigt att inte pressa sig för långt, men ibland är det värt några dagars extra smärta och trötthet efter att ha träffat goda vänner eller gjort någon annan form av aktivitet!

 

Det är bara jag själv som har ansvar för mitt liv, och jag tänker leva de så fullt ut som jag bara kan - Jag vägrar att sitta hemma och tycka synd om mig själv, och tänker inte bli en bitter bitch!

 

För detta krävs det, i alla fall för mig och många andra, mediciner som hjälp. Jag bryr mig inte om att jag måste äta en del mediciner, så länge det innebär att jag kan leva livet! Somliga "äldre" damer med Fibromyalgi tenderar att se ner på oss yngre för detta, och menar att de själva aaaaldrig skulle ta mer om en Alvedon om de har riktigt ont. Där kan jag bara hålla med en klok person som sade att om Alvedon och liknande preparat hjälper så har de aldrig kännt hur det är att ha riktig smärta; den typen av förlamande, skärande smärta som gör att man inte tar sig ur sängen!

 

Idag är Fibromyalgi en klart avgränsad och definierad diagnos; man kan till och med se smärtan på MR! Tidigare var det mest en "slaskdiagnos", där man placerade alla som man "ville bli av med", och egentligen inte kunde hitta något fysiskt fel på. Jag har därför en känsla av att om man undersökte alla med Fibromyalgidiagnosen enligt dagens snäva kriterier så skulle inte alla kunna behålla sin diagnos; en diagnos som för somliga varit en snuttefilt genom livet...

 

"Nej det kan jag inte göra - Jag har ju Fibromyalgi!"

 

 

Dessutom tycker jag att förvånansvärt många vet förvånansvärt lite om sin sjukdom. De frågar om någon annan någonsin har upplevt fenomen/symtom som man inte behöver läsa särskilt mycket för att veta är typiska för Fibromyalgi... För min del är det självklart att läsa på, och vara kunnig om min sjukdom, och hålla mig uppdaterad om nyheter; nya teorier, behandlingar och så vidare.

Läste om en distrikstläkare som på sin löneförhandling sagt att han inte ville ha någon löneförhöjning. Han tyckte att de 66 000 kronor han tjänar i månaden räcker, och att den löneökningen kan ges till någon som behöver den bättre.

 

Jag önskar att fler kunde resonera så! Att somliga ska tjäna enorma summor medan andra får runt 15-20 000 är ju helt absurt; fler borde definitivt kunna avstå sin löneökning, i alla fall något år, så att de med lägre lön kan få mer. Sverige går idag mot allt större klasskillnader, och liknande initiativ är oerhört värdefulla för vårt samhälle, de lågavlönades privatekonomi och, sist men absolut inte minst; alla de ensamstående föräldrar, sjukskrivna och hemlösa som kämpar för sin överlevnad varenda dag!

 

 

 

När klockan ringde imorse ångrade jag bittert att jag lovat att arbeta extra även idag; det borde vara olagligt att gå upp så tidigt på morgonen! Tyvärr fortsatte dagen i samma tecken; jag hade inte jobbat många timmar innan jag fick ont i ryggen och benen, och när jag gick hem var jag riktigt mör..:/ Återigen ett kvitto på att jag kan arbeta en dagtur, men inte fler utan att få ont och bli extremt trött. Bäst trivs jag med att arbeta natt; man får sova ut ordentligt på morgonen och jobbet är oftast lite lugnare på nätterna, det är inte sådant spring utan man kan ta det lugnt och göra en sak i taget, och sätta sig en stund om man behöver det. Min kropp fixar inte att stå eller gå för långa stunder i taget, och på dagarna så är det ju inte mycket mer än stående och gående, hela tiden. Inte särskilt stor chans till varierad arbetsställning då!

 

 

Idag damp det ner en tid till sjukgymnasten i brevlådan. Skönt att det ändå gick så fort, så här i semestertider och allt (även om jag inte ska dit förrän om en månad)! Tyvärr verkar det dock som att jag ska få en ny sjukgymnast, och inte få komma tillbaks till min gamla vanliga, som var heeelt underbar..:/

 

Får forska i det där; kan ju vara så att hon är mammaledig eller något sådant, eller för att jag (förhoppningsvis) ska få börja med varmvattengympa - annars vill jag allt ha tillbaks den gamla vanliga sjukgymnasten, som jag känner!

Om en dryg timme är det dags att åka hem och sova, och sedan är jag långledig, ända tills på tisdag natt!!

- Ja, jag vet... Har både dubbel- och trippelkollat schemat, och det stämmer faktiskt!

Nu hoppas jag bara att solen har den vänligheten att titta fram :)

Idag var det åter dags att bege sig till vårdcentralen för provtagning. Sänkan är fortfarande förhöjd, så det blev ny kontroll av den och ytterligare lite andra inflammationsprover.

 

Efter det var det extra skönt att åka hem och lägga sig efter nattjobb!

 

Det är väl inte särskilt vanligt att män får förlossningspsykos, men jag läser i alla fall att Johan T Karlsson, med artistnamnet Familjen drabbades hårt när dottern Sun föddes; - "Det var så mycket existentiella grejer som byggdes upp. Jag hade en sådan extrem dödsångest", säger han.

 

Karlsson fick under en tid läggas in på psykiatrisk klinik, och med terapi, medicin och serotoninåterhämtning så kunde han återhämta sig och första låten på hans nya skiva handlar just om dottern Sun.

  

Kommer ikväll att tänka på en patient jag hade för ganska länge sedan nu; gammal och med lite krämpor men inte alls särskilt dålig. Dock aningens oroligt lagd...

När jag går runt och hälsar på patienten på kvällen säger hen:

 

Varje gång jag sedan tittade till patienten så sade hen sedan:

 

De mest snurriga patienterna kan ofta vara de största glädjespridarna.

Två kollegor kom in och hälsade på en äldre, något snurrig herre. Kollegorna var J-A, som är en herre i åldern 60+ och M är en tjej på 20 år. Efter att de presenterat sig utbrister patienten:

- Jo, jag har också stora problem med att se skillnad på dem; de är verkligen lika som bär!

 

Samme man ringde en natt (medan han var inlagd hos oss) till SOS Alarm, och sade till dem att hans maka hade svårt att andas (makan befann sig på hemmaplan, och mådde bara bra)! Som tur var hann den stora utryckningen stoppas innan de skrämde slag på den stackars gumman!

Var ovanligt trött efter att jag jobbat nätter hela helgen, ska dessutom gå på nattpass imorgon igen, och jag var heeelt säker på att jag var ledig idag, så säker att jag inte ens kollade i almanackan, något jag borde ha gjort...

Våra källspass börjar kl: 14:30, och 14:40 ringer min underbara arbetskamrat A-C och frågar om jag är på väg...

- "Nej, det är jag inte, ska jag jobba??"
- "Ja, du jobbar kväll..."
- "Oj! OK, då är jag på väg nu!"

Blev i alla fall inte alltför försenad, var på plats ett par minuter efter 15, och jag kände nästan alla patienter, så dagsköterskan behövde inte gå över alls, utan kunde sluta på ordinarie tid!
Det är dock alltid lika retligt att bli försenad, av vilken anledning det än är, om man har försovit sig eller tagit fel på dag, så får man alltid ett enormt adrenalinpåslag när man blir påmind om att man missat jobbet...

En gammal dam (90+) var inlagd på en medicinavdelning, men den sjuksköterska som var ansvarig för henne hade inte möjlighet att vara med på ronden, så de två underläkarna fick gå in till henne själva. Efteråt fick sköterskan rapport från läkarna vad de kommit överens om, och hon gick sedan in till patienten, för att se så att hon hade förstått allt som sagts.

- "Har det varit någon doktor hos dig idag?"
- "Nej, det har det inte."
- "Har det inte det?"
- "Nej, det har det inte, men det var ett par små pojkar här."
- "Jaha, vad sade de då?"
- Ja, de sade inte så mycket, bara att jag ska äta mer grönsaker!"

Ibland är det riktigt roligt att höra hur patienten har uppfattat samtalet, vad hen har uppfattat som mer eller mindre viktigt. Just i det här fallet var det alltså grönsakerna som var viktigast :)

 

Som vanligt är det inte damen på bilden som figurerar i berättelsen, men hon var så söt att jag bara var tvungen att ta med henne!

Det känns som att det än så länge har regnat precis heeela sommaren! Visst har det varit några enstaka soliga och varma dagar, men inget sammanhängade sommarväder, precis..:/

Jag tycker så synd om alla er som kom tillbaks från sin semester i måndags, och har haft fyra veckor av oavbrutet regnande - Jag hoppas att ni har sett de små ljusglimtarna i vardagen ändå, och kunnat få ut mesta möjliga återhämtning och rekreation under er ledighet!

 

Även för oss som jobbar, och inte har någon semester inplanerad än på länge så går det inte att komma ifrån att det känns så mycket lättare om det är solsken och värme ute. Även om man jobbar så kan man ju njuta av solen före eller efter arbetet - Om inte annat med en god bok på en filt!

 

- Har vi sett nog av nu!

 

- Vill vi ha mer av!

Tyvärr så tror jag att vi som har mer eller mindre osynliga sjukdomar har råkat på bristande empati och förståelse mer än en gång, även bland dem som borde förstå bättre än andra; sjukvårdspersonalen. Jag har under perioder varit så arg över detta; jag arbetar själv inom sjukvården, och gör allt för att patienterna ska må så bra som möjligt, och känna sig väl omhändertagna. Jag vet att vi är en bra klinik, som sätter patienterna i fokus och hjälper dem med det de vill ha hjälp med, även om det kanske inte alltid har med det aktuella insjuknandet att göra. Jag önskar bara att alla kliniker inom sjukvården kunde fungera så - Tyvärr är det sällan fallet..:/

Som exempel vill jag berätta om ett läkarbesök jag aldrig kommer att glömma, även om detaljerna (tack och lov) börjar suddas ur mitt minne. Det var inte långt efter att jag fått mina diagnoser via Gottfrieskliniken i Mölndal. Eftersom de har riksintag så har de dock inte särskilt stor möjlighet att följa upp sina patienter regelbundet, utan jag skulle försöka hitta en husläkare på vårdcentralen. Efter att ha insett att läkarna på min dåvarande vårdcentral inte hade en aning om vad det handlade om så bytte jag till en nystartad, privat vårdcentral. Min tanke var att eftersom de var nya på marknaden så borde de vara angelägna om att få patienter, och att få patienter som stannade kvar - Ack så jag bedrog mig...

 

Jag tog själv kontakt, genom att skriva ett långt brev, där jag beskrev min situation. Jag skrev att jag inte ville tro att det inte skulle finnas någon hjälp för mig att få, och vädjade om hjälp. Jag fick en tid hos chefen för vårdcentralen, vilket jag tyckte kändes mycket positivt, jag trodde att det betydde att de tog mig på allvar...

Som tur var så var fästmannen med vid besöket, jag hade aldrig klarat det själv. Läkaren lyssnade inte alls på vad jag försökte säga, avbröt mig och började prata om andra saker, såsom mitt hjärtfel, som jag inte alls varken hade sökt, eller behövde ha någon hjälp med. Hon hade en otrevlig och överlägsen ton och var inte det minsta intresserad av att lyssna på mig, för att höra hur jag egentligen hade det, och vad jag behövde få hjälp med.

 

Hon menade att de inte kunde/var intresserade av att hjälpa mig, och ville inte heller ge mig tips på vem som eventuellt skulle kunna det. Hon var bara intresserad av att jag skulle sluta med alla mina mediciner "Du är alldeles för ung för att äta en massa mediciner!" - Som om jag skulle bli frisk då?! Jag förklarade att jag var villig att sluta med medicinerna, men att jag då skulle behöva vara sjukskriven, på grund av mina smärtor, och att jag ville ha en handlingsplan för hur vi sedan skulle gå vidare. Detta svarade hon inte på, hennes enda mål var att jag skulle bli medicinfri, hur jag egentligen mådde, både då och senare, var hon inte det minsta intresserad av.

 

Besöket slutade med att fästmannen var tvungen att gå ut från besöksrummet, på grund av att han blev så arg över hur hon bemötte mig och hur hon resonerade. Jag började gråta, och gick efter en stund jag med. Sedan bytte jag vårdcentral igen - Dit ska jag aldrig någonsin gå tillbaks! Hade jag haftkraften och orken just då så skulle jag utan tvekan ha anmält henne - Så behandlar man inte sina patienter, eller några människor alls, för den delen!

Härom dagen skrev jag om den så kallade EMLA-generationen, eller curlinggenerationen, som den också kallas. Eftersom jag arbetar som sjuksköterska så var mitt inlägg främst utifrån att det inte alltid är så lätt att vårda dessa patienter, som är vana att allt ska ske omedelbart, och precis som de vill ha det; dessutom smärtfritt, vilket inte alltid är så lätt inom sjukvården...

Nu har psykologen Alf B Svensson också tagit upp detta angelägna ämne; han menar att curlade barn löper hög risk att få problem som vuxna, vilket även jag var inne på i mitt inlägg.

 

Vad tycker ni; ska man skämma bort sina barn, och ge dem allt de vill ha, eller gör man dem en björntjänst?

 

 

Äntligen har beskeden kommit om antagningar till höstens utbildningar på högskolor och universitet. Jag är såå glad över att ha blivit antagen till den utbildning jag har sökt; specialisering till barn- och ungdomssjuksköterska, 50% på distans via Karolinska Institutet. Eftersom jag kommer att läsa 50% så tar det 2 år innan jag är färdig, och det känns bra!

 

 

Efter vad jag förstår så har även mina kära arbetskarater blivit antagna till de utbildningar de har sökt - Stort grattis till er alla!

I år har vi testat att så ärtor och bladpersilja i krukor, och det har gått riktigt bra!

 

 

Maja tycker att "köksträdgården" är spännande..:)

 

 

Det verkar vara många ärtor på gång!

Då fästmannen har en långledighet framför sig så begav jag mig åter till Strömstad för att hämta honom. Även om vädret inte precis var strålande så var det helt OK för en roadtrip :)

 

 

Länge sedan jag sett en så svart himmel! Blev lite regn, men klarade mig från skyfall och åska :)

 

 

Nedåt kusten är det gott om dessa vackra och miljövänliga vindkraftverk!

 

Nu har jag min kära fästman hemma några dagar igen - härligt! <3

I huset bredvid vårt bor en eller flera raggare. Hen/de brukar med jämna (täta) mellanrum ha fest, och ett av de tillfällen var igår/inatt. De spelar musik så att det ekar inne i vår lägenhet; man kan höra precis vad som spelas, varje ord i texten, och de bor i huset bredvid!!! Som att det inte vore nog så hänger de ut från balkongen och sjunger/skrålar med och "dunkar plåt".

Till slut ger de sig iväg, och man kan äntligen somna... För att väckas strax efter 03, då de kommer tillbaks från "var de nu har varit", och står och pratar/skrålar på innergården i en dryg halvtimme. Denna halvtimme har de också med sin bil, som låter som ett reaplan, och står på under hela denna tid, och givetvis måste de under tiden gasa/"burna", så att hela grannskapet garanterat väcks!
Till slut går de i alla fall in i lägenheten, och bilen åker iväg. Jag är dock klarvaken, och lägger mig för att läsa en stund, vilket jag är evigt tacksam för en timme senare, när bilen kommer tillbaks, och samma procedur upprepas en gång till, om än något kortare och inte riktigt lika högljutt..:/

Sedan kunde jag och katterna äntligen sova - en bit efter 04 på morgonen!

Som resultat av denna natt är jag stel som en planka och extra öm i varje muskel i hela kroppen..:/

 

- Som vanligt är det inte bilen på bilden som figurerar i inlägget...

Nu märks det att 90-talisterna börjar bli vuxna; vi ser dem allt oftare bland våra patienter, och det är inte alltid så lätt att ta hand om denna curlade EMLA-generation...

 

Som ett exempel kan vi ta just EMLA, vilket är en bedövningssalva som brukar användas på barnkliniken för att bedöva huden inför provtagning och dylikt. Som vuxen klarar de allra flesta av det lilla obehag som en provtagning innebär; man vet att det snart är över, och har känt värre smärta tidigare i livet. De unga vuxna i EMLA-generationen insisterar dock ofta fortfarande på att få bedövningssalva inför provtagning. Jag tror att det har att göra med att det är samma ungdomar som tillhör curlinggenerationen; de är vana vid att få allt serverat på fat, och att slippa ifrån alla obehag.

 

 

Här kommer en nyhet: Livet innehåller en hel massa obehagligheter, och det bästa är att lära sig hantera det så snart som möjligt!

 

Vi har haft patienter med magsjuka; patienter i 20-årsåldern som gråter och undrar om de någonsin kommer att bli friska! Deras pojk- och flickvänner har varit tvungna att sova över, på grund av att de känner sig så otrygga och ensamma om de inte ständigt har någon hos sig.

Detta tycker jag är oerhört sorgligt, jag skulle vilja uppmana dessa barn (som de innerst inne fortfarande är) att umgås lite mer med sig själva, så att de kan finna sin egen inre trygghet, istället för att vara beroende av andra för att känna sig trygga. Det är säkerligen ett långt och hårt arbete om man inte funnit den ännu, vid 20 års ålder, men jag kan försäkra att det utan tvekan är värt det!

 

Jag kan inte annat än att bekymra mig lite för hur det ska gå för den curlade EMLA-generationen, som har blivit skyddade från allt obehag i livet. Jag är säker på att föräldrarna har gjort sina barn en riktig björntjänst när de svepte in dem i bubbelplast.  Det är ju så, att livet innehåller både med- och motgångar, och jag är säker på att det bästa är att lära sig hantera bådadera så tidigt som möjligt i livet (inom rimliga gränser, förståss; man behöver ju inte göra som XX, som knuffade ner mig från en stol när jag var något år gammal, för att lära mig att jag kunde ramla ner om jag klättrade på stolar...). Ju fler verktyg man hinner samla på sig för att hantera motgångarna, desto bättre rustad blir man inför livet!

 

Sedan är det ju så, att det är först efter att ha prövats i motgång som man kan njuta och riktigt uppskatta medgången!

 

 

Som min kära arbetskamrat sade:

- "Det är inte lätt att ta hand om de här ungdomarna... De borde starta en ny kurs på högskolan för hur man ska bemöta dem!"

Patienten var en kvinna, 90+, som i princip är blind. Hon bad min kära arbetskamrat A att hjälpa henne ringa sin dotter, varpå A (som inte är särskilt teknisk) svarar:
- "Det är inte så säkert, det..."

Det klockrena svaret från damen ifråga blev:

Behöver jag säga att A blev helt svarslös..? Till slut fick hon fram ett:

Längtar efter att få åka hem från jobbet och sooova! :)

 

 

(Måste ta och färga ögonbrynen snart, ser jag!)

Efter en händelserik natt på jobbet har jag hunnit handla, skickat meddelande till sjukgymnasten angående att jag vill börja med varmvattengympa till hösten. Hoppas det inte ska bli några problem, hon har ju själv föreslagit mig att testa det. Därefter bar det iväg till VåC för provtagning, och nu väntar snart sängen :)

 

 

Ska bli spännande att se hur dagens prover ser ut!

 

 

 

Så här vackra Pioner växer utanför min VåC!

... tills vi som sökt in på olika högskolor och universitet runt om i landet får veta om vi kommit in.
*Håller tummarna*, både för mig själv och för mina fina arbetskamrater!

Såg att Trätorgets skor fått hem dessa underbara skor från Bagheeras sommarkollektion!

 

Jag blev kvar i Strömstad över natten, sov ut ordentligt imorse och begav mig i förmiddags av hemåt. Nu återstår en lugn dag med läsning, vila och goooos med katterna :)

 

 

 

Idag  har jag en ganska jobbig dag; känner i hela kroppen att jag satt och låg mycket på marken (hårt underlag) igår, men det är det värt, för den sol och njutning det medförde!

Dessutom påverkar vädret min Fibromyalgi extremt mycket, så dagens lågtryck och "åskluft" gör väl knappast sake bättre..:/

 

Dessutom var det hantverkare som borrade och spikade här, precis utanför rummet, från arla morgonstund till lunchtid idag, så man kan inte säga att jag sov ut inför hemresan, som jag hade tänkt..:/

 

Tog en tur fram till centrum och köpte lite mat, dricka och frukt samt passade på att unna mig ett par fina byxor från Lindex också, tyckte att jag var värd det, en sådan här skitdag! Jag har kollat efter de byxorna tidigare, men de har tagit helt slut hemma, och dessutom är jag i stooort behov av nya byxor, så därför var det extra kul att jag hittade dem just idag :)

 

Får se om jag pallar att åka hem ikväll, eller om det blir uppskjutet till imorgon...

Eftersom jag är långledig passade jag på att följa med fästmannen till Strömstad, och njuter nu för fulla muggar av solen, värmen och den salta doften av hav!

 

 

Harry Potter, jordgubbar och cola, med en vidunderlig utsikt samt en nyvunnen vän!

 

 

Jag tycker att ni som är på besök här ska passa på att även besöka min andra blogg, som tar fasta på mitt absolut största intresse, och är en renodlad bokblogg!

 

En 61-årig man friades idag för våldtäktsförsök efter att ha svårt misshandlat samt slitit av en kvinna byxorna och försökt våldta henne. Då blev mannen bortjagad av kvinnans ex, som jagade iväg mannen med hjälp av ett skohorn (!).

Varför åtalas gärningsmannen då "bara" för misshandel, och inte för våldtäkt/-sförsök? Jo, det visar sig att kvinnan i själva verket är en man, under hormonbehandling för att bli kvinna. Tingsrätten menar att gärningsmannens avsikt var att våldta en kvinna, och inte en man, och därför inte skulle ha fullbordat gärningen!
debattSedan när spelar gärningsmannens avsikt någon roll, det viktigaste måste väl i detta (och liknande) fall vara gärningen?!

Jag glömmer aldrig när min underbara, numera pensionerade arbetskamrat U-B berättade hur det gick till när hon fick arbeta på röntgen en sommar...

 

U-B arbetade då på Ekebergs sanatorium, med de tuberkulossjuka. En dag kom självaste föreståndarinnan på besök på avdelningen, och U-B neg där hon satt.

- "Jaa, jo, det gör jag väl..." (U-B alltför nervös för att svara något annat än ja)

 

- Så gick det till när U-B fick jobbet på röntgen, där hon självständigt fick kalla in patienterna, ta bilderna, framkalla dem och avgöra om de var bra nog eller ej. Dessutom röntgades 10-15 personer per film, så U-B berättade att hon varje gång var lika nervös att hon skulle ha gjort fel...

 

I mitt yrke får man ständigt se bevis för att livet inte alls är rättvist. De raraste och bästa människorna råkar ut för det ena bakslaget efter det andra, medan andra får vara friska och leva gott hela livet. Man kan tycka att det borde vara lite jämnare utportionerat..:/

Någonstans får man i alla fall ständigt bekräftelse på att ingen råkar ut för mer motgångar än man klarar av att hantera, och dessutom går man ur motgångarna starkare än någonsin!