Maritha

Ikväll styrde jag kosan mot hemtrakterna, och Slöta kyrka, där vårt nya svenska stjärnskott på musikalhimlen Jonas Eskilsson uppträdde, tillsammans med en annan mycket talangfull ung kille från vår lilla by; Ludvig Roswall. De båda killarna sjöng och spelade helt underbart vackert; pälsen på armarna stod och tårarna var inte långt borta vid några tillfällen...

 

 

 

- Det är inte ofta kyrkan är fullsatt till sista plats, inklusive orgelläktaren och alla tillgängliga ståplatser...

 

Mötte även finaste lilla "fröken Erna"; min och pappas gemensamma skolfröken från lågstadiet. Hon var lika pigg och fräsch som vanligt, och sig precis lik sedan 26 år tillbaks - Det ni!

  

 

Jonas version av Fattig bonddräng (på bredaste västgötska) var väl så bra som Körbergs, enligt min mening! Lite roligt var vår underbara (pensionerade) präst Folke Elbornsson, som hjälpte till lite på traven i verserna, och med en underbar liten improvisation till versen om prästen..:)

 

Kunde dock inte undgå att tänka på min käre lille farfar, som verkligen var sinnesbilden av den strävsamme bonden...