Dagens lunch var baconinlindad kyckling med basilikacreme och klyftpotatis. Det var precis lika gott som det låter; jag önskar att all sjukhusmat var sådan! 👌😊
Mitt på dagen var vädret helt fantastiskt vackert; såååå synd att jag måste stanna inne och vänta på en massa personer som ska ge mig diverse information!
Efter lunchen kom läkaren som ska operera mig, fysioterapeuten/sjukgymnasten och narkossköterskan och gav även de en hel massa information om vad som kommer att hända på måndag.
Narkossköterskan konstaterade att jag varit med om oerhört mycket i mitt liv, och det trots att jag bara nämnde en bråkdel! När jag ska berätta om allt för någon känns det nästan löjligt, som om jag bara hittade på, för att få någon sorts medlidande och uppmärksamhet! Det är det sista jag vill, så för det mesta brukar jag försöka att tona ner alltihop, så gott det går. Min strategi är att inte gå omkring och tänka på det; det skapar bara osäkerhet, rädsla och destruktiva cirklar!
Jag har alltid haft grundinställningen att inte låta mina krämpor från att göra det jag vill och leva det liv jag vill. Min fantastiska fysioterapeut/sjukgymnast gav mig dock en tankeställare när hon en dag konstaterade att det ju är bra, men i samma mening frågade varför jag istället måste göra dubbelt så mycket som vanliga friska människor... Tydligen är det inte heeeelt vanligt att arbeta ca 120%, ständigt studera minst 50% och däremellan leva någon form av liv... Därefter blev jag av min kropp tyvärr tvingad att ta hänsyn till den och mina krämpor, och numera tar jag det betydligt lugnare än tidigare, även om jag känner mig pånyttfödd! Jag vet ju att jag lätt kan hamna där igen, totalt utsliten och begränsad av mina sjukdomar, och det vill jag absolut inte - Bättre att ta det lite lugnt, anpassa aktivitetsnivån och vila emellanåt!
Min operation kommer att ske först på dagen, på måndag; kl: 05:00 blir det väckning, en sista dubbeldusch med Descutan/Hibuscrub, urinkateter , (😨😨😱) och KAFFE, innan operationen startar kl: 08:30.
Efter all information hade det typiskt nog mulnat och börjat snöa igen, men jag skyndade mig att gå ut på en promenad i skogen ändå, innan det mörknade!
Den vackra blå bänken utanför entrén gör mig lika glad nu som jag minns att jag blev när jag var här på mottagningsbesöket för nästan 1,5 år sedan!
Det var väldigt isiga och knöliga stigar och vägar i skogen, så det vill nog till att passa på att gå där nu innan operationen!
Nu väntar en lugn helg, som jag planerar att fylla med promenader och läsning! 👍 😄
och väldigt kylig men uppfriskande och välgörande kvällspromenad med lilla bästisen. 
Kvällens powerwalk var blåsig, ishal och snöig men uppfriskande och välgörande! Pass 11/100 #100passinnanmidsommar 👍 😄 
Dags att fylla i en massa papper...
