Läser i rubrikerna att "Nu kan du köpa Michael Jackssons munskydd!" Miljöskadad som jag är så är min första tanke "Jaha ja, så nu har de tillverkat en kollektion med likadana munskydd som det MJ hade; det finns säkert fans som vill ha det..." -Tills jag inser att det verkligen är MJ:s munskydd de säljer!!!
Nu ska alltså det munskydd MJ bar senast dagen innan han dog auktioneras ut, till högstbjudande... Själv kan jag bara tänka på vilken enorm bakteriehärd och smittkälla det måste vara; skulle inte tro att det har varit engångs..:/
Jag kan lova att i alla fall mitt munskydd är engångs! Någon som vill köpa..? Ingen..? -Ni kan få visiret på köpet...
Idag gick årets patientsäkerhetsdag av stapeln på Skaraborgs sjukhus (SkaS). Evenemanget arrangerades i år på Rosers salonger i Skara; en mycket trevlig och perfekt utformad lokal för dylika tillställningar (och dessutom kul med lite omväxling, till skillnad mot Utsikten..;))!
Dagen inleddes med att sjukhusdirektören talade. Det handlade givetvis mycket om sparbetinget och anställningsstoppet. Därefter var det en representant för Trafikverket som talade om 0-visionen i trafiken, kopplat till vår 0-vision för vårdskador. Han var väl inte den mest inspirerande talare jag lyssnat på, och han hade kunnat göra en mycket mer intressant vinkling på det, istället för att enbart tala om trafiken och vilka skador som blir följden i olika situationer...
Efter Trafikverket var det Patientnämndens representanter som berättade hur deras arbete ser ut, och vilka deras arbetsuppgifter egentligen är. De har ju till stor del fått nya arbetsuppgifter nu, efter att den nya patientsäkerhetslagen trädde i kraft.
Alla SkaS fokusgrupper på de patientsäkerhetsteman som SKL har satt upp ställde upp varsin monter, som gästerna (det vill säga alla chefer på SkaS) fick gå runt och titta i, och få ytterligare information av oss i grupperna. Så här fin var vår monter, i halk- och fallgruppen :)
Så här mycket folk var intresserad av vårt fallförebyggande arbete på SkaS!
Efter lunch och montervandring var det dags för några av dem som arbetar praktiskt med patientsäkerhetsarbetet på SkaS att berätta om sina projekt; detta var utan tvekan dagens höjdpunkter! Förmiddagen var också intressant och inspirerande, men eftermiddagen blev mer konkret och mer "verklig".
Trycksårsgruppen hade montern bredvid vår, och Vårdförbundet samt Patientförsäkringen LÖF hade också montrar på plats.
Givetvis var våra kollegor från gruppen mot vårdrelaterade infektioner (VRI) också med, med en monter!
Sammanfattningsvis så var det en inspirerande och trevlig dag, trevliga människor och god mat :)
Drömde inatt att jag skulle börja arbeta på samma arbetsplats som min kära väninna Malka. Jag har ju arbetat på samma avdelning tidigare, även om det är ca 15 år sedan nu, och hon hade uppdaterat mig om vad som var nytt, och hur arbetet brukar läggas upp idag. En sak hade hon dock glömt att berätta... -Att varje dag inleddes med en timmas (!) morgongymnastik, i det som under vår gymnasietid var en liten "samlingsplats" i korridoren på skolan, där det ibland hölls utställningar, små teaterföreställningar och annat. Jag tyckte att det verkade vara en aaaning slöseri med både tid och kraft, och dessutom var övningarna töntiga, men alla andra (inklusive Malka) verkade tycka att det var helt självklart att dagen skulle inledas så. Den där gymnastiktimmen drog dock ut en aning på tiden, och när klockan började närma sig 10:00 så undrade jag verkligen vem som egentligen tog hand om patienterna, om det i själva verket var så att det inte fanns några patienter, och vad arbetsuppgifterna egentligen bestod av... Alla dessa frågor fick inga svar, för sedan vaknade jag ur den märkliga drömmen :)
Det började med att sjuksköterskestudenter i Umeå och Stockholm krävde minst 24000 i ingångslön. Därefter har det ena lärosätet efter det andra hakat på löneupproret.
Just den 24/4 är väl en alldeles utmärkt dag för sjuksköterskestudenterna att manifestera för sitt löneupprop "Inte under 24000"?! Manifestationerna kommer att äga rum i bland annat Stockholm, Linköping, Göteborg, Lund, Uppsala, Umeå och Västerås.
Tyvärr "löser" nu Skåne universitetssjukhus det hela genom att istället lägga tre miljoner på att anlita sjuksköterskor via bemanningsföretag; sjuksköterskor som inte kommer att kunna få högre lön än övriga landstingsanställda. Det är ju verkligen som en spottloska i ansiktet; "Vi har pengar, men vi ger dem inte till er, utan betalar hellre lika mycket (om inte mer), till ett bamanningsföretag, som inte betalar sina sjuksköterskor högre löner!"
Det sjukhus där jag själv arbetar har ju gjort precis tvärtom, och infört anställningsstopp samt tre semesterperioder... Undrar dock fortfarande hur det ska fungera, rent praktiskt; löser de tre semesterperioderna verkligen allt vikariebehov under sommaren??
5 skäl till att sjuksköterskor kräver högre ingångslön:
Vi har akademisk examen och yrkesexamen med minst 180 högskolepoäng inom omvårdnad och medicin.
Vi har egen yrkeslegitimation som bevis på vår kunskap och som garant för vårt samhällsansvar.
Vårt hälsofrämjande arbete ger människor högre livskvalitet och sänker vårdens kostnader.
Sjuksköterskor är snart en bristvara i Sverige. Höjda löner och bättre villkor är en förutsättning för att locka tjejer och killar till vårt livsviktiga yrke.
Vår kunskap är felvärderad. En sjuksköterska tjänar i genomsnitt 26 600 kronor i månaden. En högskoleingenjör med lika lång utbildning tjänar drygt 10 000 mer.
Ett sätt att få upp lönerna är att höja ingångslönerna. Därför stöttar vi studenternas löneupprop. Erfarna sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor ska självklart också ha betydligt högre löner. Det handlar om att få en rimlig livslön.
För att bedriva en trygg och säker vård i framtiden måste våra yrkesgrupper värderas rätt. Då kommer vi till rätta med den stora bristen. Vi får också en ökad patientsäkerhet och livskvalitet. Låt våra livsviktiga yrken bli attraktiva för ungdomar som vill göra skillnad.
På väg hem från nattjobbet lyssnade jag på Rix Morron-zoo, och dagens gäst var Tony Irwing. De inleder med att berätta lite grand om Tony "... och avslutningsvis kan jag nämna att Tony är väldigt duktig på att sticka!" Sticka? Tänker jag, undrar hur det kommer sig att han har blivit duktig på att sticka? Jag har svårt att tänka mig honom som missbrukare, men han kanske har arbetat inom vården innan han satsade på dansen... Sedan kom jag på att han givetvis är duktig på att sticka, med stickor och garn!
Snacka om att vara miljöskadad och lagom förvirrad, efter tio timmar på jobbet! :)
23-åriga Lisa Waijonen har i alla blivit varse om att det inte är hon själv som bestämmer hur hon ska se ut på ID-kortet på jobbet. När det var dags att ta nytt kort gick hon till en fotograf, som dock blev missnöjd med bilden, eftersom Lisa "blev sned i ansiktet". Lisa förklarade då för honom att det är så hon ser ut, på grund av en ansiktsförlamning. När arbetsgivaren sedan fick bilderna så fick de två olika varianter; en där Lisa ser ut som vanligt, och en där hennes handikapp är bortretuscherat! Lisa kände sig kränkt; det är ju så hon ser ut, efter att ha drabbats av benröta när hon var fem år svullnade ansiktsnerverna och orsakade en ansiktsförlamning. Hon anmälde händelsen till diskrimineringsombudsmannen (DO), som dock valde att lägga ner ärendet. Efter att ha funderat vidare på saken gick Lisa då vidare och polisanmälde ärendet; hon vill visa på att man inte måste vara rullstolsburen för att bli diskriminerad på grund av sitt handikapp.
Tänk om det hade varit körkort eller pass Lisa skulle förnya? -Det hade aldrig blivit godkänt!!!
I mitt arbete hör det till vardagen att bli nypt, slagen och riven. Man blir också med jämna mellanrum respektlöst behandlad, och kan få en utskällning utan synbar anledning- Allt av de personer som vi är där för att hjälpa och ta hand om, på bästa tänkbara sätt. Trots detta skulle jag aldrig kunna tänka mig att arbeta inom något annat yrkesområde; Att arbeta inom sjukvården, med alla sina möten, är det roligaste som finns, och trots allt så är de allra flesta människor vi möter glada och tacksamma över att vi finns där, och (för det mesta) kan hjälpa dem!
Dagens medmänniska är utan konkurrens Mikael Fahlander, 36 år gammal, från Stockholm.
Ni minns väl 96-åriga Eva, som flyttade till Thailand när hon blivit änka och alla hennes vänner dött? I Thailand bodde sonen och barnbarnen, som Eva ville tillbringa lite riktig kvalitetstid med, nu på äldre dagar. Den långa resan gick förhållandevis bra, men så fick Eva beskedet att hennes garantipension skulle dras in, eftersom hon inte längre bodde kvar i Europa. Eva var (givetvis) helt förtvivlad, och visste inte hur hon skulle klara sig. Mikael hade följt historien om Eva via media, och bestämde sig för att hjälpa Eva ekonomiskt! Han har gett henne en klumpsumma, som ska hjälpa henne att komma ifatt med hyror och avgifter, och framöver kommer hon att få ett månadsbelopp som motsvarar den garantipension hon blivit snuvad på.
Jag blir så glad när jag läser solskenshistorier som denna! När jag läser att personer som har gott om pengar ibland faktiskt också har ett gott hjärta, och använder sina pengar på ett fint sätt.
Ett litet extra plus är att Mikael dessutom hjälper Skövde IK att kunna fortsätta, efter de ekonomiska förluster klubben lidit, bland annat till följd av att man fick bygga om ishallen under tidigare vintrars enorma snömassor.
Idag har jag varit på inspirationsdag för bashandledare. Elisabeth Carlson från Malmö högskola var på besök, och höll föredrag, byggt på nyckelbegreppen tillit, tid och reflektion. Carlson var en trevlig föreläsare, som på ett entusiasmerande sätt pratade kring dessa viktiga begrepp.
Handledning är en interaktiv process i en trygg och tillitsfull relation mellan handledare och student. Handledaren ska kunna stödja studentens förmåga att omsätta generaliserad formell teoretisk kunskap till individrelaterade problem i den specifika vårdkontexten. - Handledning som pedagogisk process omfattar därmed planering och nivåanpassning, tillämpning av handledningsstrategier samt utvärdering och bedömning.
1. Tid: Hur kan kliniskt arbete och handledning organiseras på ett sådant sätt att lärandemiljön blir så optimal för studenten som möjligt? 2. Tillit: Varför är tillit och trygghet grundläggande i relationen mellan handledare och student? Hur kan vi arbeta med studenterna för att åstadkomma det? 3. Reflektion: Hur kan vi som handledare och/eller lärare stötta kritiskt tänkande och förmågan till reflektion hos studenterna?
Jag kan konstatera att dagen verkligen har varit inspirerande, och att jag har fått några nya idéer om hur handledningen av studenter kan läggas upp på vår klinik!
Efter en god natts sömn var det dags att gå ner till den underbara frukostbuffén igen, och ladda upp inför ännu en konferensdag. Dagen inleddes med IFIS årsmöte, som blev ovanligt bra, med många förslag på hur vår verksamhet kan förbättras. Vi håller på att inleda ett samarbete med infektionsläkarföreningen, och jobbar på att bli en mer aktiv och synlig förening.
Vår styrelse har gjort ett toppenjobb i år, och alla sitter kvar ytterligare ett år, och kan då fortsätta att arbeta med allt de startat upp under året.
Efter årsmötet presenterade sig infektionsmottagningen och deras verksamhet, med sprutbyte, vård av patienter med MRSA och TBC samt immunsupprimerade patienter. Det är verkligen intressant att höra hur man arbetar inom dessa områden på andra kliniker, det är en del som skiljer sig åt.
Mycket telefonarbete är det på de flesta mottagningar...
Efter kaffet var det sedan dags för Dr Johan Tham att överge sitt jourarbete för att berätta om de speciella infektioner som drabbar patienter som vårdas på intensivvårdsavdelningen (IVA); ofta är det "vanliga", ganska harmlösa bakterier, som blir farliga för en svårt sjuk patient, med nedsatt immunförsvar.
Vi som arbetar på infektionskliniker runt om i landet vet att det finns många orsaker till feber, förutom just infektioner... Det är därför vi ofta får vara lite detektiver och leka "Dr House", innan vi kommer på vad patienten drabbats av.
Efter detta inspirerande föredrag var det dags för lunch, innan Niclas Winqvist, sjuksköterska och doktor i medicinsk vetenskap, berättade om sin akademiska bana och om multiresistent Tuberkulos.
Efter detta föredrag var det dags för visning av den fina infektionskliniken i Malmö, men eftersom infektionsmottagningen med alla sina speciella verksamheter, ännu inte kommit på plats i de nya lokalerna, som helt enkelt "kidnappats" av diverse andra verksamheter. Vi var ju på studiebesök för knappt ett år sedan, och ingenting verkade ha förändrat sig sedan dess, så jag och Helena avstod från rundturen. Vi tog en promenad ner till järnvägsstationen, där vi kopplade av, läste och virkade innan tåget gick. Det blev sedan en närmare sex timmar lång tågresa innan vi äntligen var hemma, gaanska möra...
Imorse kl: 09:00 inleddes konferensen med registrering och fika, men innan dess hade vi ätit hotellets underbara frukostbuffé. Den innehöll allt som tänkas kan, inklusive ett stort utbud av fräscha, tärnade frukter samt diverse nötter och frön.
Därefter var det dags att registrera sig på konferensen, som låg en trappa upp :) Perfekt när allt är i samma byggnad, så att man slipper vela runt på sta'n, försöka hitta och gå vilse innan man kommer dit man ska...
Underbara kristallkronor i taket på konferenslokalen!
Dagens första föredrag hölls av Dr Torsten Holmdahl, som berättade om hur infektionskliniken i Malmö har växt fram, samt hur utvecklingen av nya antibiotika ser ut, i förhållande till hur bakterierna beter sig.
-Det blev en bra övergång till Dr Jonas Ahl, som berättade om MRB ur ett globalt perspektiv. Han kom väl egentligen inte med så mycket nyheter, men det är alltid bra med en påminnelse om hur det egentligen ser ut; bakterierna blir alltmer resistenta, och resistensen breder ut sig alltmer över europa; från sydeuropa och upp över öst- och mellaneuropa... Detta i kombination med att vi reser alltmer, och även gör diverse ingrepp utomlands, såsom tandingrepp, skönhetsoperationer, protesoperationer och så vidare, hjälper dessa resistenta bakterier att ta sig till Sverige och norden, som tidigare varit förhållandevis förskonade från dessa problem tidigare. Vi svenska flyttar utomlands och väljer att opereras utomlands, men om vi blir sjuka och/eller råkar ut för något så vill vi ha sjukvård i Sverige, eftersom vi vet att den är bra, och vi vill ha full insyn i vår vård, och kunna kommunicera med vårdpersonalen.
Efter en bastant lunch och produktvisning av våra sponsorer/utställare så berättade Dr Sven Haidl om hur andningsvården har utvecklats, ur ett skånskt perspektiv. Vi konstaterade att Skåne verkar ha hållit sig långt framme i utvecklingen av andningsvård, från järnlungan till lundarespiratorn, vidare till tracheotomin, Rubens blåsa, NIV och hemrespiratorer.
En lungklinik med vård i järnlungor...
Ja, andningsvården har kommit en bit på väg, med patienter som har NIV och respirator i hemmen...
Efter detta berättade Dr Haidl om Malaria och organdonation, utifrån ett patientfall. Det var mycket spännande att höra alla turer kring denna transplantation, både före och efter...
Efter eftermiddagskaffet, med den omtalade kakbuffén var det dags för ett gäng sjuksköterskor och undersköterskor från Malmö att berätta om ett visualiseringsverktyg för databaserad fortbildning.
Efter detta intressanta föredrag var det dags för mig och Helena att berätta om vår magisterstudie; Vårdpersonalens kunskaper om basala hygienrutiner. Trots att det var sent på dagen, och de flesta var trötta så verkade alla intresserade av vad vi hade att berätta, och vi fick mycket positiv feedback, både under och efter föredraget.
Vårt föredrag avslutade själva konferensens första dag, härefter hade vi ett par oplanerade timmar, som jag och Helena spenderade på hotellrummet; läste, virkade och bara slappade.
På kvällen var det middag i hela stora balsalen; det bjöds på skandinaviskt smörgåsbord, med fläsksvålar och skånska äppelkakor på kavring. Medan vi åt så underhåll en fantastiskt duktig à capellatrio från Malmö infektionsklinik med kända och mer okända visor på franska, svenska och skånska- Lite skånsk allsång blev det också :)
Efter mat och sång var det dags för infektionsklinikens eget husband att spela upp till dans! De var jätteduktiga och spela bra, rockig musik!
Det var en riktig toppenkväll, och alla var uppe och dansade, gammal som ung!
Efter en nästan fem timmar lång tågresa kunde vi promenera genom Malmö city, för att till slut, lagom trötta, checka in på hotell Hilton. Vårt stora och fina rum ligger på 7:e våningen (perfekt ur brandsäkerhetssynpunkt) och har en fantastisk utsikt!
-Man har en fin utsikt över Turning Torso.
Runt om i Malmö har man placerat ut påskägg med olika design, jag tycker att de är jättefina!
När vi checkat in på hotellet och vilat en stund så begav vi oss ut på sta'n och tittade lite. Vi åt god mat på en indisk restaurant. Vi hade tänkt att testa ett indiskt öl, men det var tyvärr slut, så det fick bli en tjeckisk :) Supermysigt att kunna sitta på uteserveringen och titta på folk, en vanlig torsdagskväll!
Det får bli ett tidigt sänggående, för att orka med morgondagen!
håller på att sätta kaffet i halsen när jag läser att skaraborgs sjukhus nu inför anställningsstopp, undrar just hur arbetsgivaren tänker, när personalen springer allt fortare för att vårda allt sjukare patienter, och flera redan är på väg att sluta, på grund av tuffa förhållanden och tre semesterperioder. kommer vi att få ersättare för dem som slutar, och kommer vi ens att få några semestervikarier...
Idag går resan till Malmö, där IFIS (Intresseföreningen för infektionssjuksköterskor) har sina årliga studiedagar; konferens och årsmöte. Året till ära ska jag och Helena berätta om vår magisterstudie, vi fick ju ett fint stipendium från IFIS för att genomföra den.
Eftersom det tar fem timmar med tåg till Malmö så åker vi redan idag vid lunchtid, vilket innebär att vi är framme i Malmö tidigt ikväll, och får en extra kväll där :) Jag kommer givetvis att ha med mig både min smarta telefon, så lite bloggande ska det allt bli :)
-Efter några tuffa nätter på jobbet så ska det bli riktigt skönt att åka bort några dagar, träffa andra miljöskadade infektionssjuksköterskor och uppdatera sina kunskaper :)
Kommer ni ihåg Eva, som 96 år gammal flyttade till Thailand, för att kunna umgås med sin son och dennes familj sin sista tid i livet. Riskerna vid långa flygresor när man uppnått denna imponerande ålder är stora, men Eva menade att hon i så fall skulle dö lycklig.
Eva klarade flygresan, om än med vissa komplikationer, och hon har funnit sig väl tillrätta i sitt nta hemland. Då kommer det stora bakslaget; Den svenska pensionsmyndigheten (visste inte ens att det fanns en sådan...) har bestämt sig för att dra in Evas garantipension på 4400 kronor i månaden, eftersom hon bor utanför Europa!
Detta gör mig oerhört upprörd! Eva har arbetat och slitit i hela sitt liv, och har med råge tjänat ihop till de ynkliga kronorna som garantipensionen utgör! Hon har inte längre några närstående kvar i Sverige; hennes man och hennes vänner är alla döda (inte så underligt, vid 96 års ålder...), och hon hade sett fram emot att få tillbringa sin sista tid med sonen och dennes familj i Thailand. En sista tid som rimligen inte kan bli särskilt lång, med tanke på att hon redan uppnått en aktningsvärd ålder...
Det finns dock en möjlighet för Eva. Det går att få dispens från dessa regler, "om det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt att dra in förmånen”. Pensionsmyndighetens juridikavdelning ska ta ställning till om Evas situation uppfyller detta kriterium (vilket jag tycker är helt uppenbart), och hon kan få svar redan nu i veckan. Just nu lever Eva på 2000 kronor i månaden, och om hon inte får dispens så måste hon flytta tillbaks till Sverige för att kunna få sin garantipension- Något hon inte orkar, och som hon absolut inte borde bli tvingad till, om de svenska myndigheterna har något hjärta i kroppen, och faktiskt tänker när de fattar beslut, istället för att bara gå strikt efter sina regler! Alla regler och lagar har ett tolkningsutrymme, och ingen kan komma och påstå något annat!
Läser att världens äldsta läkare avled i söndags, vid den imponerande åldern 114 år. Hon började arbeta som barnläkare 1931, och gick i pension 70 år senare, vid 103 års ålder! Det är imponerande siffror, men jag måste faktiskt säga att jag inte gärna skulle ta mitt barn till en 103 år gammal doktor... Hur pigg och alert man än är för sin ålder så sker faktiskt ett inte obetydligt biologiskt åldrande, och dessutom undrar jag hur en 103-åring klarar av att hänga med i den snabba utveckling som sker inom sjukvården???
Hur imponerande det än är så hade jag inte velat ta mitt sjuka barn till henne...
Jaha, igår dog min mobil, för gott efter vad det verkar..:/ Det positiva är ju dock att jag "måste" köpa en ny, och valet står mellan en i-phone eller en Sony Xperia mini pro. Det lutar faktiskt åt den sistnämnda; det är ju en viss skillnad på priset, och jag har pratat med flera som är mycket nöjda med sin Xperia.
-Tangentbordet gör ju dessutom att den är smidig att blogga från..;)
Hade fått ett meddelande från en doktor på VåC (Vårdcentralen), där hon skrev att hon skulle ringa upp mig idag, för att se om man inte kunde optimera min smärtmedicinering, så att jag kan få en bättre situation. Tyvärr insåg hon ganska snart att min medicinering är så optimerad den kan bli, så hon kunde inte göra något annat än att skriva ut lite allergimediciner..:/
Läser om tvillingflickorna Remee och Kijan, som snart fyller 7 år. De är lika som bär, förutom en liten detalj- De har olika hudfärg! Tydligen är det så att flickorna mormor och farmor är vita, medan morfar och farfar är färgade, och då ville naturen att Remee blev blond och blåögd, med blek hy, medan Kijan fick brun hudfärg och svart hår.
Härligt att läsa att flickorna aldrig har blivit utsatta för rasistiska fördomar eller fått några frågor om sin hudfärg, under sina 7 år långa liv!
(Med reservation för att det kan vara ett aprilskämt, och fotoshopat...)
På Facebook har sedan några månader tillbaks funnits en kampanj för att det ska komma en skallig Barbiedocka, som stöd för cancerdrabbade barn, som förlorar sitt hår till följd av cytoststikabehandlingar. Givetvis har jag stöttat kampanjen, även om jag kanske inte trodde att det skulle bli verklighet...
Nu har dock leksaksföretaget Mattel beslutat sig för att börja tillverka "bald Barbie", komplett med peruker, hattar och schalar! Dockan lanseras som en vän till Barbie, men kommer inte att säljas i buitk, utan skänkas till sjukhus och till "National alopecia areata foundation", som arbetar för att stötta personer som drabbats av håravfall. "Efter noggrant övervägande har vi tagit beslutet att inte sälja de här dockorna i detaljhandeln, utan att ge dem direkt till de barn som mest kan dra nytta av den unika lekupplevelsen", säger man på Mattel.
- Hoppas innerligt att inte detta är något aprilskämt- Det vore oerhört osmakligt!
Den första april är den enda dagen på hela året som man traditionellt får luras, alla andra dagar ska man hålla sig till sanningen. Givetvis var vi tvungna att dra nytta av detta, och hitta på något hyss på jobbet... Det blev dock ganska oskyldigt; vi har en whiteboard-tavla på jobbet, där vi skriver upp alla som är i tjänst och vilka patienter de ska ta hand om. Så även idag, men vi bytte ut ett av namnen på tavlan; istället för J-A skrev vi M. Till en början var det npg ingen som tänkte på det, och jag hade till och med själv glömt bort det, i den allmänna villervallan, när kluriga Fatme kommer och frågar: - "Vart är M? Har hon ringt och sagt något om att hon skulle bli sen?" Då blev J-A en aning nervös, och undrade om han inte skulle arbeta idag..:) Till sist kom i alla fall B på att det är första april, och att vi hittat på ett litet hyss :)
Vid en snabb genomläsning av Aftonbladet så måste ju dagens lurendrejeri vara att Behring Breiviks mamma hjälpt honom att tvätta pengar, närmare bestämt 460 000 svenska kronor, som han ska ha tjänat på att sälja falska examensbevis och diplom av olika slag. -Det tror jag inte för ett ögonblick på!
På Expressens hemsida hittar jag faktiskt ingenting som uppenbart är bluff- Det kanske kommer senare idag..?
Får se vad dagen har att bjuda på, eftersom jag är extremt godtrogen och lättlurad som kommer jag antagligen att bli lurad ett antal gånger under dagen, men vi får se..:)
Lagom social, djurälskande sjuksköterska i mina bästa år. Jobbar hårt på Projekt livsstil; för en hållbar, hälsosam och sportig livsstil! Detta har förutom en betydande viktnedgång (44kg) även gjort att jag numera anser mig frisk från tre (!) kroniska sjukdomar och har en trasig rygg som mår sååå mycket bättre. Bonusen är en glädje och energi som jag inte trodde att jag skulle få uppleva igen!
Oberoende PartyLite-konsult!
Oberoende Herbalifekonsult/fitnesscoach!
Är obotligt nyfiken och älskar att läsa, vilket förutom skönlitteratur även medför mer eller mindre ständiga studier och förkovringar av olika slag.
Jag svarar på alla kommentarer här på bloggen.
Maila mig gärna på [email protected]