Efter det rabalder som blev kring den nya dockan Defa Lucy hade man kunnat tro att handeln skulle ha lärt sig, men icke...
Nu är det Gina Tricot som har köpt in nya skyltdockor, som de menar har ett "Lekfullt uttryck". Jag vet inte om jag tycker att det är särskilt "lekfullt" med skyltdockor vars lår inte är tjockare än armarna - Detta i en butik som vänder sig till unga tjejer i 20-25 års åldern...
Efter mycket påtryckningar tog dock Gina Tricot sitt förnuft till fånga, och konstaterade att "Det var ett försök, som inte föll så väl ut..."
Vad är det för fel med dockor av alla de slag med hyfsat realistiska/normala proportioner?! - När buktiken säljer mest kläder i storlek 38 så kanske det är den storleken som skyltdockorna ska ha?! Kanske kan man till och med vara så vågad att man låter skyltdockorna ha olika storlekar, för att spegla att vi människor finns i olika storlekar...
Är Defa Lucy en docka Du skulle vilja ge till din 4-6 åriga dotter/son?! Att den dessutom fanns att köpa på Barnens Hus gör på något sätt det ännu värre i mina ögon; om barnen ska vara skyddade och trygga, och bara få vara barn någonstans så är det väl på Barnens Hus?!
Gina Tricots nya skyltdockor - Visst ser de lekfulla ut?!
Kraven är ändå så stora på ungdomarna om att de ska vara snygga, smala, populära och givetvis även intelligenta; de behöver inte ytterligare påminnelser och press om detta!!!
Än är det dock inte för sent att hjälpa till; det behövs alltid förbrukningsvaror såsom hygienartiklar, enkla trosor, varma sockar och stora sov T-shirts, liknande nattlinnen men större, att sova i och kunna gå omkring i om man behöver gå upp på natten eller så.
Just nu håller vi även på att samla injulklappar till barn i alla åldrar och kön (självklart kan det även vara roligt för en mamma att få en julklapp...)!
Om du vill hjälpa till så kontakta mig, så ska jag se till att din gåva förmedlas vidare till Kvinnohuset och dem den ska till.
Till alla mina fantastiska vänner, arbetskamrater och bekanta som har hjälpt, och hjälper mig att samla in saker till Kvinnohuset Skaraborg! Tack vare era insatser kunde jag igår lasta hela baksätet på bilen fullt med kartonger och kassar fyllda med helt fantastiska saker, som kommer att innebära en jättestor skillnad för de kvinnor och barn som har ryckts ifrån sina vanliga liv, för att de är tvungna att leva gömda och skyddade från alla sina närmaste!!!
Efter en natt med stormen Berit vinande runt knutarna samt en arbetsdag på jobbet så var det riktigt härligt och energigivande att åka på enhetsträff och adventsmys med Incensio!.
Vackert julpynt från Party Lite :)
Några spännande saker fanns också på bordet..;)
Konstaterar (återigen) att vi verkligen är ett härligt gäng, som Nannyhar lyckats spåra upp! Till sist vill jag återigen tacka för den fina julklappen, tycker att du kom på en strålande symbol :)
Efter utbildningen med Party Lite så åkte jag direkt hem till Henrik, där årets JulPhest traditionsenligt pågick. Vårt julbord innehöll alla julklassiker samt den turkiska efterrätten Künefe, som hade en speciell smak, men faktiskt var riktigt god!
David var mätt och en aning rastlös när jag kom..;)
Den berömda Künefen, i olika stadier... Vår variant var smaksatt med rosenvatten, som tydligen är lite mer hardcore än citron.
När alla hade ätit så att magen stod i fyra hörn och druckit så att den dessutom skvalpade (utom jag då, som hade varit på utbildning, och bara drack lite julmust..;)) så gick färden vidare till Bogrens Salonger, där det var Minnenas Afton! Det var trevligt, men man kan säga att det märktes att det var lönehelg - En aning trångt på dansgolvet, i baren, vid borden, på taket - Ja, vart man än vände sig..!
Efter lite pejlande och minglande hittade vi ett trevligt bord med utsikt över dansgolvet...;)
Ikväll har det varit utbildning/möte medParty Lite, under konceptet RVP på turné. Det innebär att ett antal olika RVP (regionledare) med olika "specialområden" åker runt i nästan hela Sverige och delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Idag var det så Skövdes tur, och det var Suzi Wiman som kom till oss och bland annat delade med sig av sina tips för att lättare rekrytera nya kollegor. Det var en riktig toppenkväll, som vanligt när det handlar om Party Lite! Mycket inspiration, många tips och en massa trevliga människor!
Vår enhet Incensio hade utan konkurrens mest kaffe och fikabröd med oss! :)
... är det idag - Vad gör du för att hjälpa utsatta kvinnor och barn???
Själv passar jag på att påminna om att jag samlar in julklappar och diverse förnödenheter till de kvinnor och barn som befinner sig på Kvinnohuset Skaraborg nu och/eller i jul - Om du också vill vara med och hjälpa till så kontakta mig, så hjälper jag till att förmedla Ditt bidrag. Tillsammans gör vi skillnad!!!
Du kan givetvis också hjälpa till att stötta Kvinnohuset och Kvinnojouren Tranan genom att sätta in ett bidrag på postgiro nr: 40 27 50-4.
En av sportaffärerna här i staden kör just nu en kampanj "Lämna in din gamla jacka, och få rabatt när du köper en ny." När de härom dagen gick igenom jackorna som hade lämnats in så hittade de 8 gram Marijuana i fickan! Undrar vad kunden fick för rabatt i utbyte mot det..?
På ett personalmöte för ett tag sedan så pratade vi om det här med VNL (vårdnära lager), PNL (patientnära lager), samt det faktum att vårt sjukhusapotek inom en ganska snar framtid kommer att försvinna, och läkemedel transporteras till sjukhuset nattetid. Detta innebär att vi bara kommer att få beställa läkemedel två gånger i veckan. Initialt låg det på en enda gång i veckan, men våra chefer och läkemedelsansvariga lyckades förhandla sig till ytterligare ett beställningstillfälle, eftersom vi i dag beställer läkemedel varje dag! Vi pratade om att detta kommer att innebära att vi får avsevärt mycket mer läkemedel (och framför allt dropp, koksalt och sterilt vatten till antibiotikaberedning) hemma i lagret, och att vi sannolikt kommer att få använda oss av andra utrymmen till detta.
Jag misstänker att detta är bakgrunden till det jag drömde inatt... När jag kom till jobbet märkte jag att hela beredningsrummet var helt renoverat, med en massa nya skåp och lådor, i en snygg turkos färg! Jag gick länge och upptäckte alla snygga och praktiska funktioner, och förundrades över hur smart man hade löst det hela. Då kom min kära gamla klasskamrat och före detta arbetskamrat, som numera är mammaledig; Ingela, och visade mig att det inte bara var beredningsrummet som var renoverat, utan att man hade fixat till hela avdelningen!
Det var snyggt, modernt, och byggt i många etager. Patientrummen hade egna entréer med loftgångar (inspirerat av infektionskliniken i Malmö, tror jag), men det var trappor och hissar överallt. Jag fick även en viss inspiration från gruppträffen vi hade i gruppen som arbetar med patientsäkerhetsarbete/fall senast; då pratade vi nämligen lite om det här med sittgympa i grupp, och det var någonting som vi arrangerade för de icke smittsamma patienterna i min dröm...
Jag kan konstatera att vi skulle ha fått mycket starka benmuskler om avdelningen sett ut så, med alla trappor upp och ner, men jag kontrollerade faktiskt att det fanns hissar med plats att köra patientsängar i också - Allt för att det ska vara både snyggt och praktiskt!
Undar om denna dröm betyder att jag saknar mitt jobb, med tanke på att jag tagit ledigt både igår och idag?! Hur som helst så ska det bli roligt att jobba imorgon, men jag tror inte att det skett riktigt så stora förändringar på två dagar..;)
Ett antal riskavfallslådor i varierande storlek går det dagligen åt på en infektionsklinik..;)
Årets julvärd har idag offentliggjorts, och det blev... Kalle Moraeus! Jag måste erkänna att jag inte ens tänkt på honom som julvärd, men kan inte komma på någon som passar bättre. Han verkar vara en riktigt genomsnäll, mysig kille, som kommer att klara detta galant!
Vår smittskyddsläkare och före detta arbetskamrat (fast vi tycker fortfarande att han är en av oss!) Peter Nolskog intervjuades på ett lite annorlunda och roligt sätt i lokaltidningen idag...
Hihi... Japp, så är det! - Men vad menar du med att vi inte skulle klara av att rädda världen på en vecka?? -Det får du nog förklara..;)
Oktober/November hade vi vampyrtema i den litteraturkurs om gotiska berättelser och annan fasaväckande litteratur som jag läser. Eftersom vampyrer alltid har fascinerat mig så var det med förtjusning jag tog mig an detta tema!
Vampyrer är mystiska, lockande och vanligtvis mycket attraktiva. De äger en stor självbehärskning, som ofta verkar extra lockande på människor. Detta sammantaget gör att människor ofta längtar efter att bli bitna, och det beskrivs som en närmast erotisk upplevelse. Vampyrer är mycket ljushyade och rör sig graciöst, närmast kattlikt. De har en särskild aura, och en människa som är känslig för detta känner genast igen det som något de aldrig tidigare har mött, något som reducerar dem själva till ingenting. Vampyren är känslig för olika stämningar och skiftningar, alla sinnen är skärpta, och vampyrens instinkt gör varje ryckning i människans ansikte lika tydlig som de största gester. Vampyrens nyckfullhet gör honom dock väldigt oförutsägbar, och han kan plötsligt explodera i ett våldsamt raseri. Vampyren hyser mycket starka bindningar till de vampyrer han själv har ”skapat”; de är för evigt sammanlänkade.
Vampyren kan inte åldras och dö genom tidens gång; tvärtom kan han till och med bli yngre och vackrare genom att regelbundet och mycket frossa av människors blod. Han kan dock inte inta något annat än blod. Vampyren kastar ingen skugga och har ingen spegelbild, han har en styrka som många män och kan förvandla sig till vad som helst; en varg, en fladdermus eller det stoft som kan ses i månljuset… Han kan ta sig in och ut genom vad som helst och se i mörker. Ändå är vampyren inte fri; han är bunden till natten, hans makt upphör när dagen gryr. Han kan inte stiga in på en plats där han inte varit tidigare, om inte husets ägare har bjudit in honom. När det skett så kan han röra sig som han vill i huset.
De kvinnliga vampyrerna är unga, vackra och lockande. De väcker lust hos den som träffar på dem, och kan därför lätt locka till sig sina offer. Under allt det vackra och perfekta anas dock även något bittert och motbjudande, så de kvinnliga vampyrerna framkallar i slutändan dubbla känslor hos sina offer.
När vampyren känner sig hotad fräser han som en katt. Dess ögon är sig lika till färg och form, men brinner som av en helveteseld, och har en inre glöd. Rösten är ljuv och klingande som när man slår på glas, och griper tag i alla som hör den, och skapar en längtan och förtrollning.
”När de blir odöda följer också odödlighetens förbannelse med förändringen; de kan inte dö utan måste fortsätta genom tidsåldrarna och skapa nya offer och mångfaldiga ondsnak i världen; för var och en som dör efter att ha blivit en odöds byte blir själv odöd och jagar andra. På så sätt fortsätter cirkeln att ständigt vidgas, som ringarna på vattnet då man kastar en sten.” [Dracula, s. 311].
Vampyrerna bryr sig inte om genus; de utövar sin lockelse lika mycket för män och kvinnor, och båda könen blir lika påverkade av deras sensuella utstrålning. De kvinnliga vampyrerna är ofta urkvinnliga och oerhört sensuella, medan den manliga vampyren oftare är mer androgyn i sin framtoning. De manliga känslorna blir också mer synliga och framträdande; det beskrivs hur de blir hysteriska och brister i hysterisk gråt i en kvinnas famn. ”Huvudrollsvampyren” är dock ofta en man, kvinnorna spelar för det mesta endast biroller i vampyrhistorien.
Vampyrberättelsen innehåller ofta alla de typiska gotiska elementen; borgar, ruiner och det ödsliga skogs- eller bergslandskapet. Vanligtvis tar de övernaturliga elementen naturligt plats i det vardagliga livet, och historien avslutas ofta med att vampyren dödas genom halshuggning och/eller en träpåle genom hjärtat.
De böcker jag har läst för att lära mig mer om vampyrer är:
1. Stoker, Bram. Dracula. 2. Rice, Anne. En vampyrs bekännelse. 3. Botting, Fred. Gothic. 4. De Maupassant, Guy. The Horla, or modern ghosts.
Fantastiska Nanny har dragit igång initiativet att samla in juklappar till de barn som befinner sig på Kvinnohuset. De har av fruktansvärda anledningar tvingats ifrån sitt hem, och tvingas att fira julen borta från sina nära och kära, så hjälp oss att göra det så bra som möjligt för dessa barn!
Om du också vill hjälpa till så kan du lämna julklapparna inslagna, märkta med ungefärlig ålder/innehåll så att personalen vet vilket barn ditt paket passar bäst till. Tänk gärna brett, så att julklapparna passar barn i alla åldrar, och både flickor och pojkar.
Alla barn (och vuxna också, för den delen) behöver få en julklapp eller två! Hjälp oss att hjälpa, så att detta även gäller de barn och mödrar som befinner sig gömda på kvinnohus runt om i Skaraborg i jul!!!
Julklappar kan i nuläget lämnas till: * Maritha Johansson, antingen på jobbet eller hemma (har en "insamlingslåda på jobbet, där det går utmärkt att lämna din klapp!). * Nanny Lundin, Klarabergsgatan 16, Hjo. * Fotograf Kajsa Thorén, Tidaholm.
Enklast för många är nog att kontakta mig via bloggen, Facebook eller SMS, så kan vi komma överens om lämpligt sätt som jag kan ta emot julklapparna för vidarebefordring till Kvinnohuset.
Givetvis kan du även lämna förbrukningsartiklar och andra "vardagsartiklar" till oss även nu!
Läser nu att kända personer har Twittrat om att Laleh är så tystlåten. Tobbe "trollkarl" Blom skriver "Nu får banne mig Laleh vara tyst och släppa fram dom andra, hon slutar ju aldrig prata!"
Adam Alsing skriver att det "Ska bli spännande att se om Laleh lyckas vara helt tyst, utom när hon sjunger, den här veckan också. Hittills lyckas hon!"
Aftonbladets krönikör Jan-Olov Andersson går steget längre, och frågar sig till och med om Laleh kan bidra med tillräckligt mycket material för att fylla programmet när det blir hennes tur!
Laleh själv har tidigare sagt att hon är en iakttagare och en lyssnare, som hellre drar sig lite tillbaks än att ta plats. Jag tycker att hon ger ett mycket sympatiskt intryck; hon lyssnar, tänker och pratar när hon har något att säga, istället för tvärtom! Dessutom levererar hon underbara tolkningar, vecka efter vecka - Det säger väl något om hennes stora talang?!
För det allra mesta är det tyvärr så, att de som tar plats och syns och hörs mest, premieras, medan de som är mer tillbakadragna och tystlåtna hånas och görs narr av - Trots att det många gånger är de som har den mest intressanta personligheten, och mest att säga! Varför är det så, och måste det vara så?!
Själv försöker jag att lyssna mer på den som inte så ofta säger något; ofta kan man räkna med att det denne säger är klokt och genomtänkt, till skillnad från alla dessa pratmakare, som babblar på bara för att höras (som exempelvis "Twittrarna" ovan...)!
I centrala Stockholm, utanför SVT:s byggnad, står det tydligen en gammal ek. En rutten gammal ek, för att vara mer exakt. Det är därför bestämt att eken ska sågas ner, men man har upprepade gånger fått skjuta upp huggandet, på grund av att aktivister demonstrerar vid eken, och även sitter beredda uppe i trädet, beredda att kedja fast sig om någon ondsint person närmar sig, med avsikt att såga ner det ruttna gamla trädet...
Vad har man för värderingar i livet, om man är villig att tillbringa dag och natt, dygn efter dygn, under ett ruttet gammalt träd, för att hindra att det sågas ner?! Ja, vad har man för liv, förresten???
Jag kan nog bara hålla med den läsare som kommenterar artikeln med "Har Stockholmarna aldrig sett ett träd förut?!"
Läser om Annika Marklund (ja, det är Lizas dotter, och dessutom är hon tillsammans med Falköpingsbördige Ronnie Sandahl), som missade sitt cellprov för några år sedan, på grund av att hon var utomlands, och sedan inte tänkte på det. När hon var på sjukhuset i ett annat ärende så uppmärksammades detta, och provet togs. Och visade cellförändringar. Annika kallades för operation, och man gav ett lugnande besked; allt hade gått bra och hon behövde inte oroa sig över detta. Givetvis föll då en tyngd från hennes hjärta; hon lyssnade på doktorn och trodde att det inte längre var någon fara. Tills en sjuksköterska ringde två veckor senare, bad henne att komma in till sjukhuset och ta med sig sina anhöriga! Då förstod Annika (så klart) omedelbart vad det handlade om. Hon tog med sig sin sambo, mamma och styvfar och åkte till sjukhuset. Läkarens besked: "Du har cancer, vi remitterar dig vidare." !!!
Detta påminner om hur oerhört viktigt det är att gå på sina regelbundna cellprovskontroller (livmoderhalscancer märks inte förrän efter 10-20 år, och då kan det vara för sent...)! Dessutom tycker jag att sjukvårdspersonalen begår två oerhört stora misstag; givetvis är varken Annika eller någon annan dummare att man förstår vad det innebär när man blir inringd till sjukhuset och uppmanas att ta med sig sina anhöriga - Det kan aldrig komma ett positivt besked efter en sådan kallelse... Därför bör man som vårdpersonal redan vid det första besöket att be sina patienter att ta med sina anhöriga till återbesöket, oavsett vilket beskedet kommer att bli, då behöver man inte som patient redan hemma förstå vad det handlar om, och åka till sjukhuset i chock. Misstag nummer två är läkarens bemötande/sätt att ge beskedet. Så här kort, koncist och känslokall får man inte vara när man lämnar ett sådant besked, som vänder upp och ner på en persons (och hennes anhörigas) hela tillvaro! I just detta fall vet vi ju inte exakt vad läkaren sade, detta är vad Annika upplevde och uppfattade att läkaren sade, men det är lika viktigt; vi måste som sjukvårdspersonal tänka oss för lika mycket vad vi säger som hur vi säger det - Det gäller förresten oss alla, hela tiden!
Jag skänker en tanke med mycket styrka och kraft till Annika och hennes närstående, och hoppas att allt kommer att gå bra!
Jonas Gardell skriver en klockren krönika om dagens äldrevård (och samhället i stort); gå in och läs!!!
Den senaste tidens larmrapporter från olika äldreboenden är totalt oacceptabla; så här vårdar man ingen, inte heller våra äldre, som har byggt upp det samhälle som vi nu raserar, bit för bit.
Jag blir så ledsen och mår illa när jag läser om hur man på somliga ställen behandlar sina patienter/vårdtagare; utan minsta värdighet eller respekt! Jag anser inte att detta enbart har med ledning eller resurser att göra; all personal har en del i detta! Jag skulle aldrig själv drömma om att lämna en döende person framför TV:n eller väga blöjor, oavsett vad ledningen säger - Det går helt emot mina värderingar och yrkesetik!!!
Sedan märker man ju att somliga passar på att rida på den här vågen av kritik; som till exempel den 103-åriga kvinna som inte hade fått tårta på fem år, eftersom man trodde att hon var laktosintolerant (vilket sedan inte visade sig stämma). Nu kräver man kommunen på ersättning för alla tårtor och bakelser hon gått miste om på dessa fem år! Givetvis är detta tråkigt, men man kanske inte behöver dra så stora växlar på det... Sedan kanske man kan informera personalen på detta boende att det faktiskt finns låglaktosprodukter.
I dessa tider känns det skönt att veta att all äldrevård trots allt inte är sådan här; vet av erfarenhet att det finns många små trevliga äldreboenden där man bakar, pysslar och gör allt för sina boenden. Jag har själv jobbat på några sådana, så jag vet att det finns, men jag förstår att somliga tvivlar...
Idag har jag åter gästspelat på mottagningen. Efter att ha gjort några pass där så börjar jag att känna mig något mer hemmastadd, och är inte längre riktigt lika förvirrad (tro det eller ej), och det är faktiskt riktigt roligt med lite mottagningsjobb emellanåt, som omväxling!
Idag gick jag och R på julmarknad på Falbygdens Ost. Vi tittade på alla fina tomtar i skyltningen och njöt av gott fika; "Kusinkaka", det vill säga butikens egen pepparkakscheescake, som var jättegod!
Ikväll var jag och R, som jag är kontaktperson till, på stadsteatern i Falköping tillsammans med mina föräldrar och tittade på Robert Wells. Konserten hölls till förmån för Zimlat Primary School i Kenya, samt mat, skolböcker och sjukvård för de elever som går där! Klockrent - En trevlig kväll, där intäkterna dessutom går till ett så gott ändamål!
Det var mingel före konserten, i pausen samt efteråt. Sponsorerna bjöd på diverse godis, snacks och dryck. Mycket trevligt, men väldigt trångt (Det var ännu mer folk i pausen...)!
Den vackra scenen...
Robert Wells on stage!
Den lokale konstnären Göran Löfwing skänkte en tavla för försäljning, också till förmån för skolan i Kenya.
Det blev en hel del pengar som efter kvällen skänktes till skolan i Kenya :)
Gunde Svahn är, i alla fall för mig, sinnebilden av hälsa och friskhet - Men inte ens Gunde är immun mot sjukdom. Han har nu varit sjuk i snart fyra månader, med trötthet, hosta och andningsbesvär. Han har ätit tre olika antibiotikakurer utan att bli bra, och börjar nu bli orolig över vad det kan vara. Det jag tycker är märkligt är att man först nu, efter så lång sjukdomstid som 15 veckor (!) tar prover för Mycoplasma och Twar, för att se om det är något av dessa agens som orsakar hans besvär. Man har inte heller gjort någon lungröntgen, utan det väntar han på att få göra i nästa vecka, tillsammans med ett "antikroppsprov". Frågan är om det beror på att Gunde inte har sökt vård, eller om hans VåC-läkare är en aning tröga i starten...
I tidigare artiklar står det dock att man vet att det är Mykoplasma som Gunde har drabbats av, eller var det bara som man trodde..? Infektionssjuksköterskan i mig kan inte heller låta bli att irriteras över att man skriver att han ätit två penicillinkurer, men eftersom penicillin inte hjälper mot Mycoplasma så hoppas jag att det var annat antibiotikum han fick (Jag är en aning miljöskadad, jag vet...)...
Det påminner mig om mina tre månaders sjukdom i vintras; jag lider med Gunde (han verkar dock kunna prata, än så länge...)!
Jag läste, liksom många andra, om hästen som plötsligt föll död ner under en hopptävling. Nu har man obducerat hästen, och konstaterat att han dog av en brusten aorta. Jag kanske är känslokall nu; det är ju givetvis jättetråkigt att han dog, och jag förstår att han är värd oerhört mycket pengar, men allvarligt talat - Obducera en häst?! Get a grip!
På ett annat ställe läser jag om ett gäng damer som har börjat sticka ylletröjor till oljeskadade pinviner! De menar att tröjorna ska kunna ersätta det fettlager som "försvinner" när de oljeskadade pingvinerna tvättas. När detta lager försvinner tror damerna att pingvinerna fryser - och således behöver värmas ed stcikade ylletröjor! Helt logiskt, för pingvinerna är ju inte rustade att klara kyla, eller hur var det nu..? Som väntat är "pingvinexperten" en smula frågande och kritisk till detta tilltag; "Om pingvinerna fortfarande är kalla och våta efter att man har tvättat dem så har man inte gjort på rätt sätt."... Någon som har funderat på att torka pingvinerna efter att man tvättat dem???
Vad sägs om att sticka tröjor till hemlösa eller fattiga, om man nu vill göra en insats, och tycker om att sticka???
De 75:e Hungerspelen är över, Katniss fördes i säkerhet av rebellerna från arenan och till Distrikt 13, men hon behöver lång och intensiv rehabilitering innan hon är "sig själv" igen... Anledningen till att rebellerna räddade henne undan från president Snow är enkel; de kan ha stor nytta av henne, om hon officiellt bli Härmskrikan, och går med på att leda rebellerna i kampen mot regimen. Det finns bara ett problem; Katniss inser att linjen mellan rebellerna och regimen är hårfin; det finns inte någon "god" sida att jobba för, och hur hon är gör så blir hon utnyttjad, återigen bara en bricka i ett kallblodigt spel...
Jag älskadeHungerspelen och Fatta Eld, och slukade dem båda på en dag vardera. Tyvärr så tycker jag inte att Revolt når upp riktigt till samma höga klass, eller är det för att mina förväntningar är skyhöga som jag känner mig lite tom efter att ha läst ut boken..? Jag tycker i alla fall att Revolt är mer rörig, och inte håller riktigt samma klockrena röda tråd genom boken, men stundvis känns det som ett medvetet drag, för att skildra den förvirring och osäkerhet som råder efter att Katniss sköt sin pil genom kraftfältet som omgav arenan till det 75:e Hungerspelet...
Sammanfattningsvis är det en mycket bra bok, även om jag tycker att den tappar lite, efter sina två briljanta föregångare.
Genom mina imponerande 18 år inom sjukvården (ja, jag tycker att 18 år är ganska imponerande, med tanke på att det är mer än halva mitt liv!!) så har jag många gånger sett exempel på makar/makor som har vårdat sina svårt sjuka respektive i hemmet i så många år att de själva är helt utslitna innan de ber om hjälp. Jag kan bara ta min egen farfar (R.I.P) som exempel; farmor hjälpte honom hemma, men när han kom till sjukhus var de minst tre personer som hjälpte honom upp!
Förutom kroppslig skröplighet och stelhet så är det nog många gånger ännu värre när den respektive blir mer och mer dement... På något vis är det många gånger som att det inte vore ett "giltigt" skäl att be om hjälp; så länge de är uppegående och verkar fysiskt vitala så spelar det ingen roll om minnet är obefintligt. Tyvärr har jag märkt, och hört många vittnesmål om att även kommunens personal (såsom biståndshandläggare och andra) också har blivit "lurade" av att personen ifråga ser pigg och vital ut; då tror man att allt fungerar bra, särskilt om makan/maken säger som många av 20-talisterna "Jodå, det går väl bra..." på frågan om hur det går därhemma... Det är då vi som arbetar inom hälso- och sjukvården måste lyssna lite extra; går det verkligen bra, eller är det bara något man säger, för att man inte vill vara till besvär, och inte klaga i "onödan"??
Jag tror dessutom att det för många är förenat med stora skuldkänslor att be om hjälp; man har levt ihop länge, och lovat att älska varandra "i nöd och lust", men måste döden verkligen skilja oss åt innan det känns OK att be om, och ta emot hjälp??? Många gånger tycker jag att det vore bättre att be om hjälp tidigare, så att den tid man har tillsammans blir kvalitetstid, och inte bara hjälp med all ADL; då är risken stor att man tappar bort kärleken bland alla måsten, och dessutom orkar man med största sannolikhet inte med att vårda den tid man har tillsammans, på grund av att båda är trötta, slitna och ledsna...
Tyvärr kommer jag med all sannolikhet själv att gå i samma fälla av duktighet och skuldkänslor som så många andra den dag jag eventuellt hamnar i en liknande situation...
På vår klinik har vi varje månad olika typer av Workshops, där någon kan föreläsa eller berätta om något särskilt, som har med vårt dagliga arbete att göra. Tidigare har vi haft personal från Unilabs som har berättat om olika typer av odlingar och andra prover som vi tar så gott som dagligen, och hur vi ska bära oss åt när vi tar odlingarna för att det ska göras korrekt. En sköterska från narkosen, som är med och lägger in CVK:er (Centrala venkatetrar) var och berättade om hur det kan göras med olika tekniker och de nya bestämmelserna för hur en CVK ska skötas.
Nu i Oktober månad var det dags för mig och Helena att berätta om vår Magisterstudie; hur vi kom på idén, har vi har gått till väga och vilket resultat vi kom fram till. Presentationerna gick bra, och det var jätteroligt att få berätta för våra arbetskamrater exakt vad det egentligen är vi har gjort. Vi har givetvis pratat en del om det under tiden, så de flesta hade nog en liten aning om vad vi har gjort, men det var roligt att få presentera vad vi kom fram till.
Extra roligt var att kliniken gratulerade oss till vår examen genom att bjuda alla på tårta och cider i samband med våra presentationer, och vi fick varsin jättefin orkidé och biobiljetter!
Dessutom har vi blivit tillfrågade om vi inte kan hålla ytterligare en presentation, för dem som jobbade båda gångerna, och inte hade möjlighet att komma och lyssna på hela presentationen. Det är roligt, för det tyder ju på att det de hörde var intressant!
Vi ska även presentera studien för läkarna på kliniken samt för alla hygienombud på sjukhuset, i samband med att de har utbildningsdag. Det ska verkligen bli jätteroligt!
Lagom social, djurälskande sjuksköterska i mina bästa år. Jobbar hårt på Projekt livsstil; för en hållbar, hälsosam och sportig livsstil! Detta har förutom en betydande viktnedgång (44kg) även gjort att jag numera anser mig frisk från tre (!) kroniska sjukdomar och har en trasig rygg som mår sååå mycket bättre. Bonusen är en glädje och energi som jag inte trodde att jag skulle få uppleva igen!
Oberoende PartyLite-konsult!
Oberoende Herbalifekonsult/fitnesscoach!
Är obotligt nyfiken och älskar att läsa, vilket förutom skönlitteratur även medför mer eller mindre ständiga studier och förkovringar av olika slag.
Jag svarar på alla kommentarer här på bloggen.
Maila mig gärna på [email protected]
