Måste man höras och synas jämt?
Kategori: Eftertanke
Adam Alsing skriver att det "Ska bli spännande att se om Laleh lyckas vara helt tyst, utom när hon sjunger, den här veckan också. Hittills lyckas hon!"
Aftonbladets krönikör Jan-Olov Andersson går steget längre, och frågar sig till och med om Laleh kan bidra med tillräckligt mycket material för att fylla programmet när det blir hennes tur!
Laleh själv har tidigare sagt att hon är en iakttagare och en lyssnare, som hellre drar sig lite tillbaks än att ta plats. Jag tycker att hon ger ett mycket sympatiskt intryck; hon lyssnar, tänker och pratar när hon har något att säga, istället för tvärtom! Dessutom levererar hon underbara tolkningar, vecka efter vecka - Det säger väl något om hennes stora talang?!
För det allra mesta är det tyvärr så, att de som tar plats och syns och hörs mest, premieras, medan de som är mer tillbakadragna och tystlåtna hånas och görs narr av - Trots att det många gånger är de som har den mest intressanta personligheten, och mest att säga! Varför är det så, och måste det vara så?!
Själv försöker jag att lyssna mer på den som inte så ofta säger något; ofta kan man räkna med att det denne säger är klokt och genomtänkt, till skillnad från alla dessa pratmakare, som babblar på bara för att höras (som exempelvis "Twittrarna" ovan...)!