Maritha

I sommartider drar de flesta avdelningar på sjukhuset ner på antal platser; detta för att personalen ska kunna få semester med minimalt antal vikarier. Nerdragningarna brukar väl gå sådär; vi klarar sommaren med nöd och näppe samt en massa överbeläggningar och hög press på personalen.

Om man ser på det från patientperspektivet så är ju inte folk mindre sjuka på sommaren än andra tider på året, snarare är det så att eventuell värme tar extra på (framför allt) de äldres krafter, och de klarar mindre påfrestningar än vanligt. Detta medför att klientelet på sommaren brukar bli de äldre- äldre och multisjuka patienterna. Eftersom vi i år ska ha tre semesterperioder så innebär detta ytterligare en månads nerdragning på vårdplatser på sjukhuset och mindre tillgänglighet/stängt på mottagningar, vilket innebär en ännu längre press på personalen än vanligt.

På måndag börjar första semesterperioden hos oss. Vi gick igår kväll in i helgen med 21 patienter på avdelningen, och ska på måndag morgon gå ur den med 12 patienter, undrar hur detta ska gå till..?
Som tur är så hör jag till dem som har semester nästa vecka, så jag behöver inte bekymra mig så mycket om det..;)

- Annars får vi väl göra som några kollegor har föreslagit, och skriva ut "övertaliga" patienter på söndag natt..;)

Efter att jag fått rapport på jobbet, går jag runt och hälsar på alla "mina" patienter, bland annat denne charmante, demente äldre gentleman:

Patienten: "Men vad vill du, egentligen?"
Jag: "Jag vill bara säga god natt."
Patienten: "Jaha, god natt då. Var snäll, och sköt dig!"

-Sweet! :)

När man arbetar inom sjukvården så är det ganska självklart att man träffar en massa olika människor, och somliga är faktiskt ganska underliga, om man ska vara ärlig...

Jag och mina kära kollegor C och M pratade just om fenomenet med patienter, anhöriga och personliga assistenter som beter sig som om de vore hemma, även när de är på sjukhus. Jag skulle till exempel inte känna mig bekväm i att sova naken på sjukhus, när jag vet att vårdpersonalen när som helst kan komma in (sedan att jag personligen är så frusen att jag sover fullt påklädd även hemma är en helt annan sak...).

Mer än en gång har man även träffat på personliga assistenter som kommer ut i korridoren i bara ett par minimala trosor och en kort t-shirt- barfota; då känner man sig hemtam på sjukhuset! De är då uppenbarligen även iklädda den stassen om/när de hjälper sin vårdtagare, på natten! Jag skulle inte heller vilja vara så bart klädd hemma hos en vårdtagare som man är assistent till; jag tycker att det känns alldeles för intimt!

En annan mysko sak är det här med blöjor; jag har mer än en gång haft unga patienter i 20-årsåldern, som gått omkring iklädda endast nätbyxa och blöja!

Nej, jag tycker att man bör vara påklädd när man arbetar, annat är oprofessionellt!

Vad har du råkat ut för för underliga saker på ditt arbete?

Det är alltfler universitet och högskolor som går med i nätverket för Nationell klinisk slutexamination (NKSE) för sjuksköterskestudenter. Jag kommer ihåg att man pratade om, och önskade detta när jag gick min grundutbildning (som var klar för 10 år sedan), och nu är det äntligen verklighet. Sjuksköterskestudenter vid del läroverk som ingår i detta får numera göra en skriftlig och en klinisk slutexamination, som sammanfattar hela utbildningen. Den skriftliga delen består av två patientfall, där de ska beskriva hur de tänker och agerar kring dessa patienter.

Idag var det dags för vår senaste student att göra den kliniska delen av slutexaminationen, och jag skulle bedöma, eftersom jag är bashandledare på avdelningen. Examinationen går till så, att jag har valt ut en lämplig patient, som studenten sedan ska ägna tre timmar av förmiddagen att ta hand om; väckning, morgontoalett, eventuell provtagning, medicindelning samt rond och rondarbete och annat som kan tillkomma.

Jag tycker att examinationen gick bra; den student jag skulle bedöma var jätteduktig (skönt att slippa få någon tveksam, så här första gången...), jag tycker att jag valde ut en bra patient, med lagom stort vårdbehov och lagom medicinskt behov.

Sammanfattningsvis så tycker jag att examinationen gick bra! Det var roligt att göra bedömningen, även om det kändes en aning underligt att gå som en skugga efter den stackars studenten och bedöma varje handling, blick och handlag... Det känns som en bekräftelse att studenten också tyckte att den patient jag valt ut var "lagom" på alla sätt, och att patienten själv också var nöjd, och tyckte att det var lite spännande.

5 skäl till att sjuksköterskor kräver högre ingångslön:

1. Vi har akademisk examen och yrkesexamen med minst 180 högskolepoäng inom omvårdnad och medicin.
2. Vi har egen yrkeslegitimation som bevis på vår kunskap och som garant för vårt samhällsansvar.
3. Vårt hälsofrämjande arbete ger människor högre livskvalitet och sänker vårdens kostnader.
4. Sjuksköterskor är snart en bristvara i Sverige. Höjda löner och bättre villkor är en förutsättning för att locka tjejer och killar till vårt livsviktiga yrke.
5. Vår kunskap är felvärderad. En sjuksköterska tjänar i genomsnitt 26 600 kronor i månaden. En högskoleingenjör med lika lång utbildning tjänar drygt 10 000 mer.

Ett sätt att få upp lönerna är att höja ingångslönerna. Därför stöttar vi studenternas löneupprop. Erfarna sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor ska självklart också ha betydligt högre löner. Det handlar om att få en rimlig livslön.

För att bedriva en trygg och säker vård i framtiden måste våra yrkesgrupper värderas rätt. Då kommer vi till rätta med den stora bristen. Vi får också en ökad patientsäkerhet och livskvalitet. Låt våra livsviktiga yrken bli attraktiva för ungdomar som vill göra skillnad.

Imorse kl: 09:00 inleddes konferensen med registrering och fika, men innan dess hade vi ätit hotellets underbara frukostbuffé. Den innehöll allt som tänkas kan, inklusive ett stort utbud av fräscha, tärnade frukter samt diverse nötter och frön.

Därefter var det dags att registrera sig på konferensen, som låg en trappa upp :) Perfekt när allt är i samma byggnad, så att man slipper vela runt på sta'n, försöka hitta och gå vilse innan man kommer dit man ska...


Underbara kristallkronor i taket på konferenslokalen!

   
Dagens första föredrag hölls av Dr Torsten Holmdahl, som berättade om hur infektionskliniken i Malmö har växt fram, samt hur utvecklingen av nya antibiotika ser ut, i förhållande till hur bakterierna beter sig.

   
-Det blev en bra övergång till Dr Jonas Ahl, som berättade om MRB ur ett globalt perspektiv. Han kom väl egentligen inte med så mycket nyheter, men det är alltid bra med en påminnelse om hur det egentligen ser ut; bakterierna blir alltmer resistenta, och resistensen breder ut sig alltmer över europa; från sydeuropa och upp över öst- och mellaneuropa... Detta i kombination med att vi reser alltmer, och även gör diverse ingrepp utomlands, såsom tandingrepp, skönhetsoperationer, protesoperationer och så vidare, hjälper dessa resistenta bakterier att ta sig till Sverige och norden, som tidigare varit förhållandevis förskonade från dessa problem tidigare. Vi svenska flyttar utomlands och väljer att opereras utomlands, men om vi blir sjuka och/eller råkar ut för något så vill vi ha sjukvård i Sverige, eftersom vi vet att den är bra, och vi vill ha full insyn i vår vård, och kunna kommunicera med vårdpersonalen.

   
Efter en bastant lunch och produktvisning av våra sponsorer/utställare så berättade Dr Sven Haidl om hur andningsvården har utvecklats, ur ett skånskt perspektiv. Vi konstaterade att Skåne verkar ha hållit sig långt framme i utvecklingen av andningsvård, från järnlungan till lundarespiratorn, vidare till tracheotomin, Rubens blåsa, NIV och hemrespiratorer.


En lungklinik med vård i järnlungor...

 


Ja, andningsvården har kommit en bit på väg, med patienter som har NIV och respirator i hemmen... 

Efter detta berättade Dr Haidl om Malaria och organdonation, utifrån ett patientfall. Det var mycket spännande att höra alla turer kring denna transplantation, både före och efter...


Efter eftermiddagskaffet, med den omtalade kakbuffén var det dags för ett gäng sjuksköterskor och undersköterskor från Malmö att berätta om ett visualiseringsverktyg för databaserad fortbildning.
 


Efter detta intressanta föredrag var det dags för mig och Helena att berätta om vår magisterstudie; Vårdpersonalens kunskaper om basala hygienrutiner. Trots att det var sent på dagen, och de flesta var trötta så verkade alla intresserade av vad vi hade att berätta, och vi fick mycket positiv feedback, både under och efter föredraget.

Vårt föredrag avslutade själva konferensens första dag, härefter hade vi ett par oplanerade timmar, som jag och Helena spenderade på hotellrummet; läste, virkade och bara slappade.

På kvällen var det middag i hela stora balsalen; det bjöds på skandinaviskt smörgåsbord, med fläsksvålar och skånska äppelkakor på kavring. Medan vi åt så underhåll en fantastiskt duktig à capellatrio från Malmö infektionsklinik med kända och mer okända visor på franska, svenska och skånska- Lite skånsk allsång blev det också :)

   
Efter mat och sång var det dags för infektionsklinikens eget husband att spela upp till dans! De var jätteduktiga och spela bra, rockig musik!


Det var en riktig toppenkväll, och alla var uppe och dansade, gammal som ung!