Efter en nästan fem timmar lång tågresa kunde vi promenera genom Malmö city, för att till slut, lagom trötta, checka in på hotell Hilton. Vårt stora och fina rum ligger på 7:e våningen (perfekt ur brandsäkerhetssynpunkt) och har en fantastisk utsikt!
-Man har en fin utsikt över Turning Torso.
Runt om i Malmö har man placerat ut påskägg med olika design, jag tycker att de är jättefina!
När vi checkat in på hotellet och vilat en stund så begav vi oss ut på sta'n och tittade lite. Vi åt god mat på en indisk restaurant. Vi hade tänkt att testa ett indiskt öl, men det var tyvärr slut, så det fick bli en tjeckisk :) Supermysigt att kunna sitta på uteserveringen och titta på folk, en vanlig torsdagskväll!
Det får bli ett tidigt sänggående, för att orka med morgondagen!
håller på att sätta kaffet i halsen när jag läser att skaraborgs sjukhus nu inför anställningsstopp, undrar just hur arbetsgivaren tänker, när personalen springer allt fortare för att vårda allt sjukare patienter, och flera redan är på väg att sluta, på grund av tuffa förhållanden och tre semesterperioder. kommer vi att få ersättare för dem som slutar, och kommer vi ens att få några semestervikarier...
Idag går resan till Malmö, där IFIS (Intresseföreningen för infektionssjuksköterskor) har sina årliga studiedagar; konferens och årsmöte. Året till ära ska jag och Helena berätta om vår magisterstudie, vi fick ju ett fint stipendium från IFIS för att genomföra den.
Eftersom det tar fem timmar med tåg till Malmö så åker vi redan idag vid lunchtid, vilket innebär att vi är framme i Malmö tidigt ikväll, och får en extra kväll där :) Jag kommer givetvis att ha med mig både min smarta telefon, så lite bloggande ska det allt bli :)
-Efter några tuffa nätter på jobbet så ska det bli riktigt skönt att åka bort några dagar, träffa andra miljöskadade infektionssjuksköterskor och uppdatera sina kunskaper :)
Det händer mycket på min arbetsplats just nu; nya dataprogram medför nya arbetssätt, och sommaren delas upp i tre semesterperioder istället för (som tidigare) två. Dessutom är många kära arbetskamrater på väg att sluta, antingen för att börja jobba inom andra verksamheter eller för att förkovra sig inom andra områden. Detta för givetvis med sig en viss oro bland oss som kommer att arbeta kvar; vilka nya arbetskamrater kommer vi att få? Det kommer givetvis att innebära en stor press på oss som har arbetat på kliniken ett tag, att lära upp de nya, och hjälpa dem att komma in i vårt arbetssätt och få kunskap om vår specialitet.
Förutom infektionssjukvård är barn- och ungdomsmedicin det enda jag just nu skulle kunna tänka mig att arbeta med; det är också en oerhört bred verksamhet, där man stöter på det mesta, och ingen dag är den andra lik. Därför har jag sökt en specialisering inom barn- och ungdomssjukvård, på halvtid via Karolinska institutet. Jag ser fram emot det jättemycket, och tycker att det ska bli jätteroligt att lära mig nya saker! Eftersom den går på halvtid så sträcker sig utbildningen över två år, så jag har gott om tid på mig att "landa" i allt det nya som händer på jobbet innan utbildningen är färdig. Sedan får jag se vad som händer..;)
Du glömmer väl inte att besöka Studera vidares hemsida? - Antingen för att se vilka kurser som kan passa just Dig, eller också för att ge mig en extra röst i tävlingen..;)
Vilken märklig tillvaro man har som vårdpersonal egentligen... Man delar ibland patienternas allra svåraste stunder i livet, och får ta del av sådant som kanske inte ens de allra närmaste känner till; händelser, reaktioner och rädslor får vi ta del av, och vi kommer att stå våra patienter väldigt nära under den tid vi tillbringar tillsammans. När den aktuella sjukdomen så är botad och patienten blir utskriven så bryts dessa band helt plötsligt, och vi träffas kanske aldrig mer...
En aningens virrig och något argsint dam hade pratat mycket med Dr C. Dagen efter stod hon utanför sitt rum och ropade i korridoren: -"Doktorn, doktorn! Kom hit doktorn! Jag måste få prata med doktorn!" När han väl kom dit, någon timme senare, så fick han istället höra: -"J**la doktorn!" Så kan det gå; ena stunden är man älskad och eftertraktad och nästa stund är man hatad- Det vill till att inte ta det personligt!
En patient som lidit av långdragen feber kom in till akuten och lades in på sjukhuset. Vårdpersonalen fick den fina ordinationen att blododla honom X3 om han fick "frossa, feber eller kände sig svettig", vilket resulterade i inte mindre än 18 (!!) blododlingar på två dagar!
Man tar en blododling för att se om det växer bakterier i blodet, det vill säga om patienten har en blodförgiftning. I normala fall så tar man blododling X2, det vill säga en aerob och en anaerob flaska i varje arm. Om man misstänker att patienten kan ha en hjärtklaffsinfektion (endocardit) så brukar man blododla X3, det vill säga att man tar ett flaskpar från ytterligare ett insticksställe. Detta på grund av att dessa bakterier ofta är så lågvirulenta att de kan vara svåra att fånga i blododlingen. Nu hade man alltså tagit inte mindre än 18 flaskor, och alltså blododlat inte mindre än sex gånger, vilket är en aning överambitiöst (särskilt nu, när vi ska spara 100 miljoner)...
Dagens eloge går till Dr C, som ringde från MAVA för att fråga om han kunde komma med en patient. - "Jag ska ju ändå gå ner, så jag tänkte ta med mig honom, går det bra, eller ställer det till bekymmer för er?" -Nej, inte alls; vi är bara tacksamma! När han lämnat av patienten inne på rummet och presenterat oss för varandra så tog han med sig rullstolen tillbaks till MAVA igen, på vägen till lab. -"Jag går ju ändå förbi MAVA när jag ska till lab, så jag tar med mig rullstolen tillbaks..."
Bra jobbat, Dr C- Så gör man sig populär bland övrig personal!
För ganska länge sedan hade vi en liten dam inalgd hos oss på grund av lunginflammation. Damen ifråga var en aning dement, och kunde även vara lite argsint. En dag gick en ur personalen och tittade till henne, via slussen vi har som en liten "hall" in till varje patientrum. Hon försökte smyga så att damen inte skulle höra henne och bli orolig, men möttes av en utsträckt tunga och en grimas! :)
När en annan undersköterska skulle hjälpa henne med någonting en annan dag så satte sig damen och andades ut riktigt djupt och hostade lite mot USK:an, varpå hon sade "Dä smettar!", på bredaste västgötska!
-Kan man bli annat än full i skratt, och glad över dessa underbara damer och herrar man råkar på när man arbetar som vi? Vardagen är full av små guldkorn när man arbetar inom vården!
Kvällen på jobbet började relativt lugnt och bra, för att sedan successivt öka i intensitet- Precis som det ska vara! Blev kvar till närmare 23, för att ta hand om en dålig patient, så att nattpersonalen hann rapportera- Då kändes det skönt att inte jobba dag imorgon, utan få sovmorgon, för att gå på kvällen igen!
Annars märks det verkligen på jobbet att influensan fullkomligt har exploderat de senaste veckorna; vi har många patienter med influensa, och märker att även andra avdelningar på sjukhuset har det, genom att de ringer och rådfrågar oss och kommer och lånar Tamiflu..:)
Årets influensa A, H3N2, ser ju riktigt kärleksfull ut, om än en aning diffus!
Dr E kommer in till en patient i 20-årsåldern, står och pratar en liten stund och säger plötsligt: - "Är du lite trög, eller??" -Varpå patienten svarar, en aning nedslaget - "Ja, jag är nog inte så smart..."
- I själva verket hade Dr E börjat fundera över om patienten möjligen kunde ha hjärnhinneinflammation, och inte bara luftrörskatarr (då blir man en aning seg mentalt, och kan känna sig just trög...), men det lät ju inte särskilt trevligt, och den stackars patienten tog det precis som det lät och svarade uppriktigt..:/
Ikväll tackade vi av en riktig gammal trotjänare och klippa; vår underbara undersköterska U-B, som har arbetat på infektionskliniken sedan 1979- det år jag föddes började hon att arbeta på kliniken- tänk er vilken oerhörd kunskapskälla som numera fattas oss!
Kvällen startade på Bowlinghallen, där vi hade jätteroligt även om inte alla var lika duktiga..;)
Fina F kollar in motståndet...
Lag nr 2 var vinnarlaget (i våra egna ögon, och om man räknade vilka som var snabbast..;))
Efter bowlingen begav vi oss till restaurang Kryddan, där de hade lagat mat så att hela köket glödde, för att hinna få allt färdigt till hela vårt sällskap!
På Kryddan hade de renoverat sedan jag var där senast, och fått en riktigt mysig orientalisk touch.
Allt sammantaget så var det en jättetrevlig kväll i goda vänners lag, även om det är tomt utan U-B på jobbet så unnar jag henne allt gott i pensionärstillvaron! Jag vet till exempelvis att alla pensionärer från kliniken (eller friherrinnor, som de kallar sig) som kan och vill, träffas med jämna mellanrum, fikar och har det trevligt ihop. Det tycker jag är mysigt; vi pratade om det ikväll, att vi som arbetar ihop under flera år kommer varandra så nära. Dels så träffas vi så ofta och intensivt, och dels så delar vi verkligen allt; Livets med- och motgångar, vi delar livets svåra stunder och har även oerhört roligt ihop- En sådan närhet kan man inte bara kasta bort!
Min underbara arbetskamrat C berättade härom kvällen om när hon skulle skriva in en ny patient, och säger: - "Kan du stå på dina ben, eller har du problem med nerverna?"
- Hon menade nervpåverkan/-skada i benen, men det lät ju väldigt roligt för en oinsatt!
Idag var jag, i egenskap av bashandledare på min arbetsplats, på ett föredrag av och med Erik Fernholm, som har den något ovanliga titeln Lyckoaktivist. Han bjöd på ett engagerande, inspirerande och ovanligt roligt föredrag, om hur man gör för att må bättre själv, få andra att må bättre- och prestera bättre på sitt arbete, få längre och mer varaktiga relationer och lever längre (Vilken kille!)...
Vi fick alla känna på hur våra känslor påverkar vår tankeförmåga samt hur vi mår och presterar här och nu- och en tid framöver. Hur stress får oss att fokusera enbart på oss själva (jag hade ljugit ihop något, jag lovar!), och helt missa det faktum att alla andra är lika fokuserade och trångsynta som vi själva (tjejen jag fikade med var inne på att sno en lapp från någon annan, vem som helst, bara för att slippa).
Det Erik och hans företag Lyckoaktivist.se berättar är helt evidensbaserat, och de har alla akademisk utbildning inom Positiv Psykologi, Kognitiv Neurovetenskap och Evidensbaserad Coaching, vilket i praktiken innebär att det de pratar om är bevisat riktigt, men ändå med båda fötterna stadigt förankrade på jorden.
Vad säger du till dina arbetskamrater i fikarummet, eller när ni pratar med varandra på jobbet? Är det positivt eller negativt betonat? När sa du till din kollega att hen gör ett bra jobb senast? Försök att sträva efter att mestadels fokusera på det positiva, så ska du se att du (och alla i din omgivning) snart kommer att må mycket bättre!
Hur många alternativa användsningsområden kan du komma på för ett gem?
Ser att Erik blev utsedd till Årets föreläsare 2011, och det kan jag verkligen förstå! -Har sällan träffat en så rolig och inspirerande föreläsare!
Hörde för ett tag sedan min kära kollega M prata i telefonen: "Ja, men om du skakar flaskan lite också, så ska du nog se att det löser sig..."
- Hon pratade med en kollega på ett annat sjukhus, som skulle flytta över en patient till oss för mer intensiv infektionssjukvård, men de var osäkra på om de skulle hinna ge antibiotikan innan ambulansen kom (patienten sod på Piperacillin/Tazobactam, som är ökant för att lösa sig extremt sakta, tiäggas skall dock att de faktiskt hade gott om tid på sig- De var bara lata och/eller osäkra på hur de skulle blanda!).
Hade sett fram emot en ledig dag imorgon, men chefen ringde och berättade att det är "sportlovskaos", som vanligt, så jag lovade att hoppa in och gästspela på mottagningen imorgon.
Mycket märkligt det där, att de som inte är bortresta på sportlovet blir sjuka..? -Eller inte alls, eftersom det är i dessa tider som influensan härjar som värst! Jag har i alla fall tagit det säkra före det osäkra och lytt rekommendationen om vaccination i år; gör allt jag kan för att inte bli lika sjuk som förra året, vid den här tiden!!!
Vad gör man inte för en guldstjärna i himlen, som min chef har lovat mig..;)
Efter en tuff vecka på jobbet är det oerhört skönt att vara ledig i helgen! Vi har sedan länge haft många mycket svårt sjuka patienter, som behöver hjälp med det mesta och som har olika specialbehandlingar. Det har dock inte "bara" varit tungt fysiskt, utan det är många sorgliga människoöden man får ta del av; något som även det tar mycket energi, och är psykiskt tungt, när det blir många... Dessutom drabbades en patient av hjärtstopp, och våra kunskaper fick ställas på sin spets. Allt flöt dock väldigt bra, och samarbetet med akutpersonal och narkospersonal fungerade väldigt bra. Patienten överlevde, och vi får hoppas att h*n kryar på sig!
I helgen blir det Mello, vila och att samla krafter inför nästa vecka som gäller!
... man kommer in på ett patientrum och inser att man står i en sjö av urin, på grund av att den "hjälpsamma" patienten tagit ut Petter-Niklas ur blöjan när han skulle kissa, för att inte blöta ner blöjan...
... man kommer in till en patient, tar tag i grinden och böjer sig fram- Bara för att inse att hen gjort "nummer två", försökt att torka sig utan toalettpapper, och därför har... eeh- "chokladpudding" smetat på- Just det- Sänggrindarna!
Lagom social, djurälskande sjuksköterska i mina bästa år. Jobbar hårt på Projekt livsstil; för en hållbar, hälsosam och sportig livsstil! Detta har förutom en betydande viktnedgång (44kg) även gjort att jag numera anser mig frisk från tre (!) kroniska sjukdomar och har en trasig rygg som mår sååå mycket bättre. Bonusen är en glädje och energi som jag inte trodde att jag skulle få uppleva igen!
Oberoende PartyLite-konsult!
Oberoende Herbalifekonsult/fitnesscoach!
Är obotligt nyfiken och älskar att läsa, vilket förutom skönlitteratur även medför mer eller mindre ständiga studier och förkovringar av olika slag.
Jag svarar på alla kommentarer här på bloggen.
Maila mig gärna på [email protected]
