Vi har på jobbet regelbundna workshops, med externa föreläsare inom olika ämnen. Igår var det en Biomedicinsk analytiker (BMA) från Mikrobiologen som var inbjuden. Hon gick igenom viktiga saker att fylla i på remissen till mikrobiologen, samt nyheter som de är på väg att börja med eller nyligen har börjat med.
Hon gick även igenom vad PCR innebär, "Som man frågar får man svar..." och berättade att vi är välkomnat att komma till dem på auskultation, även om vi redan har varit där förut..:)
Fina Dessan lyssnar intresserat på informationen.
Multiplex- Det nya odlingsmediet från företaget Copan.
Eftersom detta är vad vi arbetar med hela dagarna satt hela arbetsgruppen med spetsade öron, för att inte missa något av den viktiga informationen vi fick.
Eftersom det var en Workshop så kunde vi också passa på att ställa de frågpr vi har undrat över. Vi fick bland annat veta att det enda prov till mikrobiologen som egentligen är urakut är HSV 1 & 2 med frågeställningen Herpesencephalit? De skickas akut med taxi till Göteborg, och analyseras där. Det är dock viktigt med kommunikationen, dels med taxichauffören, så att han går in till viruslab med provet, men även att man ringer ner till viruslab i Göteborg, så att det finns någon där som möter taxichauffören, och står beredd att analysera provet.
Våra doktorer kan ju även ordinera andra specialprover för urakut transport med taxi till något av labben runt om i landet, och då är det ju viktigt att man tänker på kommunikationen, så att man inte bara skickar iväg provet, och det inte finns någon BMA ttillgänglig som kan analysera det...
Det var en väldigt intressant och givande Workshop!
Jag har alltid tyckt att folk är gnälliga när de så fort de är lite förkylda tror/säger att de har influensa, men i år verkar det som om det kan ligga något i det påståendet...
Jag har sedan några veckor tillbaks haft en känsla av att det verkar cirkulera ovanligt mycket influensa i samhället; av alla sorter dessutom- såväl H1N1 som de "vanliga" influensa A och influensa B.
Givetvis är det bara en bråkdel av dem som kommer till oss (tack och lov), men även de har än så länge varit ovanligt pigga, om man jämför med tidigare år (Givetvis med reservation för att det än så länge är väldigt tidigt i säsongen); de yngre har faktiskt ofta bara haft just en förkylning...
Därför var det lite roligt att läsa i den vetenskapliga tidskriften Aftonbladet idag att Annika Linde, som är statsepidemiolog på SMI berättar att fallen av H1N1 fördubblas varje vecka, samtidigt som såväl influensa A och B sprids. H1N1 har inte ändrat egenskaper från förra året; den drabbar fortfarande mest yngre personer, men även Annika Linde säger att den i år verkar ge förhållandevis milda symtom.
Därmed vill jag säga: Ja, OK, jag ger mig; det är faktiskt mycket möjligt att du har influensa, men du behöver inte åka till akuten för det. Är du ung (dvs under 70) och förhållandevis frisk sedan tidigare så är det ingen större fara. Man behöver inte vara på sjukhus bara för att man eventuellt har influensa.
När ska man då söka vård? Om man har hög feber som inte ger med sig på några dagar (det är dock bra att prova att ta febernedsättande medicin hemma innan man säger att ingenting hjälper...), om man får svårt att andas eller om man blir mycket allmänpåverkad så är det bra att söka sjukvård så att man kan få behandling. Likaså om man har andra kroniska sjukdomar med sig i ryggsäcken eller inte får i sig tillräckligt mycket att dricka. Det gör ingenting om man inte äter någonting på några dagar, men det är viktigt att kompensera vätskeförlusterna när man har hög feber. Vanligt vatten, saft eller läsk duger gott, det behöver inte alls vara några specialdekokter från husapoteket.
Det har varit en hektisk dag på jobbet, men tack vare Fatme och Ann- Sofi som är "mina" klippor till undersköterskor så har dagen flutit på bra trots att det var mycket som stod på programmet och att våra patienter var svårt sjuka.
Vi har dessutom en härlig stämning med många glada skratt; dagens bästa stod Mikael och person X som roastade sig själv för- tack för den ;)
Arbetet som sjuksköterska för inte bara med sig skratt, utan även en stor del frustration och tårar, så även idag. Jag stod mest för frustrationen, som vanligt, även om jag frågade om jag fick gråta på Mats' axel... Sedan sade Fatme till mig att jag alltid kan lita på att hon står vid min sida som ett orubbligt stöd, och det kändes underbart :) Då bestämde jag mig för att det fick vara färdighopbrutet, och tog tag i resten av de arbetsuppgifter jag hade kvar innan det var dags att rapportera till Ulrica.
Som sjuksköterska på en infektionsavdelning, som vårdar svårt sjuka patienter, ingår givetvis även mötet med de anhöriga som en stor del i vårt arbete. Det är oerhört viktigt att de får kontinuerlig bra information, och att de känner att de kan komma och hälsa på och/eller ringa när de vill, utan att behöva känna att de stör eller är i vägen eller till besvär. De genomgår ju en oerhört svår tid, som har en svårt sjuk anhörig, och det är viktigt att de känner att de vet vad som händer och varför, så att de kan känna sig så trygga som det bara är möjligt i situationen.
Efter två väldigt tuffa nätter på jobbet, med flera mycket svårt sjuka patienter känns det extra skönt att vara ledig några dagar nu. På grund av min Fibromyalgi så mår min kropp bäst av att växla mellan olika ställningar; sittande, stående, gående (och liggande), och efter att nu ha jobbat två nätter med oavbrutet gående i 10 timmar/natt så känns kroppen nu en aning mörbultad...
På jobbet har det länge varit ovanligt kallt, så kallt att min snälla arbetskamrat Ulrica i förra veckan utbrast "Åhherre Gud, här kan du ju inte sitta!" och sprang efter ett värmeelement som hon ställde in på "min" expedition! Det värmeelementet har sedan dess gått för fullt mesta delen av tiden, för att temperaturen ska vara uthärdlig på den expeditionen. Där inne uppmätte vi imorse 18 grader. Inne på den andra expeditionen, som annars är "den varma" expeditionen, och där vi därför inte har något värmeelement var det bara 15 grader, liksom i korridoren.
Är det verkligen meningen att det ska behöva vara så?! Ska man behöva gå och frysa precis hela sitt arbetspass? Nog för att det är besparingstider, men blir det verkligen billigare om vi ska vara tvungna att köra värmeelement för fullt hela tiden, för att stå ut? Våra chefer tog i alla fall problemet på allvar, och en av dem kom till och med på att h*n inte hört någon ventilation i personalrummet de senaste dagarna. Kanske/förhoppningsvis är det någonting som är fel med ventilationen på vår avdelning; om det inte är det så har erfarenheten lärt oss att det tydligen är väldigt svårt att göra något åt temperaturen.
Dessutom får vi inte några koftor från tvätteriet, utan vi måste gå i kortärmat hela tiden, även ute i korridorerna! Är det meningen att man ska behöva ha med sig egna överdragskläder som man har på sig ute i korridorerna, för att det är så kallt där? Hur lång tid har vi i så fall på oss att ta av oss överdragskläderna, och vad gör vi i en akutsituation ("vänta lite, jag ska bara ta av mig termobyxorna...")?
Snart får vi nog följa Sannas exempel, och ha på oss tumvantar på jobbet (lite besvärligt när man ska sätta nålar och/eller ta prover, bara..;))...
Tillägg 101217: Nu har de varit på jobbet och kollat värmen (eller bristen därpå), och det visade sig att elementet på "min" expedition var felkopplat (!), och ett element i personalrummet stod helt stilla! Inte konstigt att det har varit kallt, när utomhustemperaturen smtidigt haar dragit sig ner mot -15 grader... De konstaderade samtidigt att det inne på patientrummen har varit bar temperaturer, vilket vi har vetat, och det är ju trots allt det allra viktigaste! De ska även kolla ventilationen noggrannt, så att det inte är något fel på den också, nunär det var flera element som var trasiga.
Idag hade infektionskliniken inklusive vårdhygien sin traditionsenliga julgrötsmorgon. Det var lika gott och trevligt som vanligt; det är alltid mysigt att träffas och äta god grötfrukost tillsammanns på morgonen :)
På jobbet har vi varje månad oilka teman, med inbjudna föreläsare och workshops på temat. December månads ämne är nutrition, så idag var medicinmottagningens dietist Ulla Knoblock Carlsson hos oss och berättade vad man i första hand ska tänka på när patienter har nurtitionssvårigheter, dvs problem att få i sig tillräckliga mängder energi och näringsämnen genom mat och dryck.
När inte den vanliga maten räcker till får man komplettera med kosttillskott. Ulla hade med sig ett urval som våra patienter ska få prova, det blir ju annars lätt så att man bara har de vanligaste sorterna hemma.
Publiken var stor, de sista åhörarna som kom fick ståplats...
Idag hade halva infektionskliniken studiedag på Karstorp (andra halvan kommer att ha motsvarande dag den 7/12). Det var en fullspäckad men jättetrevlig dag med många intressanta föreläsningar av våra duktiga doktorer, som berättade om det senaste forskningsläget inom sina olika specialområden.
Dagen började med att klinikchefen Thomas Wahlberg föreläste om multiresistenta bakterier samt vinterkräksjuka/Calicivirus och Clostridieenterit.
Till slut konstaterade Inger att den enda chans vi kommer att ha att umgås framöver är via Facebook- men även där sprids ju virus!!
Nästa föreläsare var smittskyddsläkare Peter Nolskog (som tidigare har arbetat på infektionskliniken), som föreläste om fästingburna infektioner, dvs hans huvudämne TBE samt Borrelia, som han har fått "på köpet", när han har forskat om TBE.
Det var ganska kallt i föreläsningssalen; Sanna frös mest om händerna..;)
Lars Ljungström föreläste om Sepsis, vikten av att kontrollera andningsfrekvensen hos en svårt sjuk patient samt berättade om sin kommande doktorsavhandling, som säkert kommer att bli jätteintressant!
Inne i huvudbyggnaden hade de många vackra dekorationer...
... och utsikten var helt underbar denna vackra dag!
Julia Lenzen föreläste om Malaria...
... innan Anette Gideberg avslutade med att prata om offensiv verksamhetsutveckling.
Då var klockan redan 15:45, men andra halvan av gruppen lyssnade fortfarande så här uppmärksamt!
När vi gick hem var det redan mörkt. Det snöade fortfarande, och Karstorps huvudbyggnad var så här vacker i snön- som ett julkort!
Först fick vi träna på att sätta ihop det system med kannistern vi använder när vi ska suga rent i patienternas luftvägar, om de har mycket slemprroblematik och av olika anledningar inte själva klarar av att hosta upp och spotta ut det. Vi fick även visa att vi kan sätta på syrgas, och vet vilket administrationssätt som ska användas vid olika flöden. Sedan fick vi visa att vi kan/ träna på att sätta ihop inhalationsmasken.
Vi gick igenom Akutvagnen, och vad den innehåller. Vi kom fram till att vi egentligen kanske använder den alltför sällan; här finns ju allt som kan behövas i en akut situation, det behöver ju inte vara just vid hjärtstopp utan kan vara tex vid allergisk chock eller någon annan akut situation där man kan behöva ha olika instrument eller läkemedel fort.
Herr Heimlich hälsade oss välkomna ner till HLR- studion...
... där det hade skett en stor olycka, med många skadade.
Vilken tur att HLR- instruktör Camilla var där och kunde visa oss hur vi skulle rädda dem!
Idag gjorde min student sin sista dag på sina kliniska studier hos oss på infektionsavdelningen. Hon har nu varit hos oss och haft mig som handledare i fem veckor, men nu ska hon gå vidare till en ny avdelning och nya kliniska studier.
När man ska få en ny student är man alltid lite nervös, innan man har träffat och lärt känna honom/henne, men när man sedan har arbetat så väldigt nära en person som vi gör i fem veckors tid så blir det givetvis tomt och konstigt när hon/han avslutar sina kliniska studier, och inte längre ska vara kvar. När man då har haft en så duktig student som jag har haft nu så blir det jättetomt och man saknar henne. Om man har haft en mindre duktig student så kan det ibland, ärligt talat, mest kännas som en lättnad när de fem veckorna är över; då är fem veckor en låååång tid.
Jag har länge haft en oerhörd tur med mina studenter; jag har länge bara fått duktiga studenter, så jag har en känsla av att jag säkert snart kommer att få någon som inte alls passar att arbeta inom hälso- och sjukvården, och som har svårt att lära sig de praktiska momenten. Jaja, den dagen den sorgen- det får jag ta då, och i så fall lägga upp en individuell handlingsplan tillsammans med studenten för att hjälpa henne/honom att på bästa sätt ändå kunna uppnå både sina personliga mål och kursmålen; det är ju vår funktion som handledare i allmänhet och min funktion som bashandledare i synnerhet. Det finns dessutom bra handlingsplaner som vi ska följa när/om en student riskerar att underkännas, och jag som bashandledare har en huvudhandledare över mig på sjukhuset samt att vi har kliniska adjunkter som kommer ut från skolan och har kontakt med studenterna och oss handledare på avdelningarna medan studenterna har kliniska studier; de är med på vissa bedömningar osv, och de vill ha tätare kontakt om det fungerar mindre bra med någon student.
Igår var det dags för SkaS Skaraborgs sjukhus) stora Patientsäkerhetsdag, och jag och Eva-Lotta hade det stora "äran" att presentera Fallprocessen, som vi jobbat med i 1,5 år inom ramen för Genombrott plus/Green beltprocessen, men totalt sedan 2005. Vi har varit bortskämda med att Morgan har skött våra presentationer, men han har nu "gått vidare" och blivit enhetschef för en större enhet, och har inte samma tid att lägga på projektet längre. Närvarande på patientsäkerhetsdagen vara alla chefer på SkaS och även i VG Regionen som helhet; bla närvarade sjukhusdirektören, VG regionens övergripande chef och andra (nästan) lika högt uppsatta damer och herrar, så det var kanske inte så konstigt att vi var en aning nervösa inför denna presentation... Hur som helst så gick det faktiskt riktigt bra; vi fick många frågor och mycket beröm efteråt :)
Nu hoppas vi bara på att få ett utökat uppdrag, så att vi kan få sprida vår kunskap/ vårt projekt över hela Skas, och inte vara begränsade till Medicin/Psykiatri-divisionen + GOA (Geriatrisk, Ortopediak Avdelning)! Oavsett om vi får det eller inte så kommer vi att fortsätta att hålla våra träffa för alla fallombud på MP, för att inspirera och entusismera dem, och hålla det fallförebyggande tänkandet levande :)
En rolig följd av vårt arbete var att nuvarande chefen för vår division- MP sade att från årsskiftet 2010/-11 så kommer det vi i processgrupperna har arbetat med under året att föras in i SkaS styrkort, så man ska arbeta på det sätt vi har arbetat fram över hela sjukhuset, i hela Skaraborg från årsskiftet, så det låter ju lovande även för vår del :)
Vår fina poster :)
Nuvarande chefläkare Stellan Dahlin och Anders Hagman...
... tackade för sig på ett lite skämtsamt sätt och lämnade med varm hand över till Ulla och Ulf.
I måndags kväll hade vi processafton på Knistad med jobbet. Just de här processerna har dragit ut på tiden lite, pga den ekonomiska krisen, med neddragningar osv, men nu hade vi äntligen den stora finalen, då alla presenterade vad de har jobbat med under den här tiden och vad det har lett fram till. Jag tycker att det var jätteroligt och -intressant att få höra vad de andra har sysslat med när vi har grottat ner oss i pneumoninernas förlovade land!
Min kära studiekamrat Helena presenterar sepsisprocessens resultat.
GE- processen.
Sårprocessen...
...var utspridd över golvet.
Vi avtackade vår avgående chef med en personlig och mycket detaljrik tavla.
Mysig brasa...
På väg hem var det välskyltat- ingen risk att man körde fel..;)
Jag jobbar på en arbetsplats där arbetsbelastningen i vanliga fall är ganska hög; patienterna är svårt sjuka och mycket vårdkrävande. Igår var det dock värre än vanligt, med många dåliga patienter, många akuta undersökningar och full rulle hela dagen. Jag och flera andra med mig hann inte ta någon rast, vilket givetvis förde med sig att man var helt energilös när dagen närmade sig sitt slut. Jag tror att de flesta kände sig som urvridna disktrasor när vi gick hem, även om det var en händelserik dag- vi slapp ju ha långtråkigt och slöa till i alla fall!
Inom infektionssjukvården kan patienternas hälsotillstånd förändras väldigt hastigt; den patient som var till synes pigg och opåverkad kan plötsligt krascha i en septisk chock. Då vill det till att all personal är uppmärksam på de små tecknen som för det allra mesta finns där, om man bara vet vad man ska leta efter.
- Andningsfrekvensen ökar. Normalt andas vi 12-16 andetag/minut. En sjuk person med feber andas fortare än så, det är helt naturligt, men ju fortare personen andas deto mer på sin vakt bör man vara, och om andningsfrekvensen går över 30 andetag/minut bör man hålla ett extar öga på patienten i fråga.
- Urinproduktionen minskar, för att i värsta fall helt avta. Det kan ju vara svårt att bedöma; en person med hög feber svettas ju mycket, och förlorar vätska den vägen också. Denna vätska är det dock viktigt att kompensera, antingen genom att dricka extra eller med dropp (oftast båda delar). Det första organet som tar skada vid en septisk chock är dock njurarna, så detta är ett väldigt viktigt observandum. Känner man minsta tvekan så är det bättre att sätta en KAD (urinkateter)- då har man ju exakt koll på hur mycket urin njurarna producerar. Börjar de svikta så mäter vi exakt antal ml som produceras/h.
Inte minst viktig i sammanhanget är den egna magkänslan kring patienten; ofta får man en känsla av att "här är det något lurigt- bäst att hålla ett extra öga på honom/henne och ta extra kontroller"- och denna magkänsla ska man lita på, för den stämmer för det allra mesta, även om man inte alltid kan peka ut enskilda faktorer till varför man känner som man gör.
Givetvis kontrolleras även basala mätvärden som blodtryck, puls och SaO2 (syresättning) också, men det allra viktigaste, som man aldrig ska glömma, är att fråga hur patienten mår. Patienten känner ju sig själv bäst, och är själv mest kvalificerad att svara på hur han/hon mår! Observera dock att många är alltför snälla för sitt eget bästa, de vill vara till lags och inte vara till besvär, utan säger att de mår bra om de så är döende, då brukar jag säga till dem att man får må dåligt när man är på sjukhus, och att jag är där för att hjälpa dem att må bättre igen!
På nätterna är vi två sjuksköterskor och en undersköterska som arbetar på infektion, och vi har en läkare som är bakjour i hemmet, som vi kan kontakta vid behov. Detta innebär givetvis att vi som personal på avdelningen har ett väldigt stort ansvar för dessa svårt sjuka patienter, som dels snabbt kan försämras, men som också så väl behöver sin sömn och nattvila. Denna balans är inte alltid så lätt att avväga- man kan som ovan nattsköterska känna att man helst vill springa och ta kontroller på patienterna hela nätterna igenom, men när ska de då få sova, och återhämta sig från sin svåra sjukdom?
Det kan också vara svårt att bedöma när man ska ringa doktorn på natten, och hur mycket ansvar jag själv kan och ska ta (man vill ju inte ringa och väcka doktorn mitt i natten "i onödan"). Nästa bedömning blir då vilken doktor jag ska tillkalla- ska jag ringa vår bakjour, eller är det bättre att söka på medicin- eller kirurgjouren eller narkosläkaren med en gång?
Just pga att det är så oerhört många bedömningar som man står själv med på nätterna så är det extra roligt när överläkaren på morgonen ger en bekräftelse på att man har gjort ett bra jobb och att de bedömningar man har gjort med all sannolikt har räddat patientens liv :)
Att dessa vackra Staphylokocker bär på MRSA och kan orsaka så mycket elände...
... när jag lade mitt schema för den här veckan? Antagligen inte alls, är mitt svar på den frågan. Jag jobbar måndag + tisdag natt, torsdag kväll, fredag dag och lördag + söndag natt... Snacka om oregelbundet schema! Tur att det inte är något återkommande schema :)
Midsommar firades på jobbett, vilket så klart var tråkigt, men jag har varit ledig i flera år så det var min tur. Vi hade förhållandevis pigga patienter och firade lite grand, så det var helt OK ändå.
Sofia hade piffat till sig med blommor i håret och en jättefin håruppsättning!
Även Anki hade blommor i håret, dagen till ära. Tyvärr började de dock sloka framåt kvällskvisten.
Midsommarbuffén.
Sofia hade bakat en fantastisk jordgubbstårta- vad är mer somrigt?
Det allra bästa med mitt jobb är helt klart alla intressanta och roliga människor man möter, alla med sin historia att berätta. Många är ju människor man aldrig skulle ha träffat, eller i alla fall inte pratat med på en annan plats eller i en annan situation. Eftersom patienterna dessutom också befinner sig i en utsatt situation så kommer man varandra extra nära lär känna den andres innersta.
Nr 2 på listan blir allt man lär sig, om både det ena och det andra. Eftersom jag är och alltid har varit en mycket vetgirig person så snappar jag ivrigt upp alla kunskaper som de människor jag möter innehar, såväl patienter som andra sjuksköterskor, undersköterskor och läkare samt sjukgymnaster, arbetsterapeuter, dietister och alla man kan tänkas prata en stund med.
Nr 3 är givetvis känslan av att göra skillnad mellan liv och död, mellan hälsa och ohälsa, mellan välmående och illabefinnande- det är så klart stort!
Som en del av er vet så började jag min "karriär" som sjuksköterska på MAVA, innan jag flyttade över till infektion. Därför är det alltid lite kul att kunna gå dit och jobba ett extrapass ibland. Det fungerar som så, att MAVA (Medicinsk AkutVårdsAvdelning) har en extra sida med patientrum som de kan öppna upp vid behov, om/när patientflödet är högt. Patientflödet har varit högt hela våren, och MAVA har haft sin extra färg öppen till och från i hela tio veckor nu, vilket jag och andra med mig tycker verkar tyda på någon form av systemfel och/eller planeringsmiss, men det är ju en annan fråga...
Hur som helst, när MAVA har "extraöppet" så får övriga medicinavdelningar + infektion hjälpas åt och turas om att bemanna den sidan, och ikväll var det min tur att gå dit och jobba. Eftersom jag blev extrainkallad med kort varsel så får jag kvalificerad övertid, och det sitter ju aldrig fel med lite extra i lönekuvertet..:) På MAVA bedriver man ju, av ganska uppenbara orsaker (såsom annan specialitet och helt annat patientklientel) en helt annan typ av vård än vi gör på infektion, och det är ju alltid roligt att göra lite annat, och vidga sina vyer! Kvällen var förhållandevis lugn, jag hade 5 (6) inskrivningar av nya patienter på min sida, men ingen av dem var särskilt dålig, så jag hann ändå i lugn och ro prata med dem och göra det jag skulle.
Nu väntar (så vitt jag vet) hela fem dagars ledighet- snälla Catrin var bokad i helgen, så jag kunde ta ledigt :)
Lördagskvällen spenderades (som vanligt) på jobbet. Det var verkligen en helt sanslös kväll, vi började med att bara ha två (2!) patienter på min sida (av 7 tillgängliga platser. Detta ledde givetvis till att vi inom loppet av två timmar fick hela fyra nya patienter, dvs en ökning med hela 200%! Trots att det givetvis innebar att det var full rulle så gick det förvånansvärt bra, mycket tack vare min klippa till kompanjon- Tack Maria för ett utmärkt samarbete!
Lagom social, djurälskande sjuksköterska i mina bästa år. Jobbar hårt på Projekt livsstil; för en hållbar, hälsosam och sportig livsstil! Detta har förutom en betydande viktnedgång (44kg) även gjort att jag numera anser mig frisk från tre (!) kroniska sjukdomar och har en trasig rygg som mår sååå mycket bättre. Bonusen är en glädje och energi som jag inte trodde att jag skulle få uppleva igen!
Oberoende PartyLite-konsult!
Oberoende Herbalifekonsult/fitnesscoach!
Är obotligt nyfiken och älskar att läsa, vilket förutom skönlitteratur även medför mer eller mindre ständiga studier och förkovringar av olika slag.
Jag svarar på alla kommentarer här på bloggen.
Maila mig gärna på [email protected]
