Det har varit en hektisk dag på jobbet, men tack vare Fatme och Ann- Sofi som är "mina" klippor till undersköterskor så har dagen flutit på bra trots att det var mycket som stod på programmet och att våra patienter var svårt sjuka.

Vi har dessutom en härlig stämning med många glada skratt; dagens bästa stod Mikael och person X som roastade sig själv för- tack för den ;)

Arbetet som sjuksköterska för inte bara med sig skratt, utan även en stor del frustration och tårar, så även idag. Jag stod mest för frustrationen, som vanligt, även om jag frågade om jag fick gråta på Mats' axel...
Sedan sade Fatme till mig att jag alltid kan lita på att hon står vid min sida som ett orubbligt stöd, och det kändes underbart :) Då bestämde jag mig för att det fick vara färdighopbrutet, och tog tag i resten av de arbetsuppgifter jag hade kvar innan det var dags att  rapportera till Ulrica.



Som sjuksköterska på en infektionsavdelning, som vårdar svårt sjuka patienter, ingår givetvis även mötet med de anhöriga som en stor del i vårt arbete. Det är oerhört viktigt att de får kontinuerlig bra information, och att de känner att de kan komma och hälsa på och/eller ringa när de vill, utan att behöva känna att de stör eller är i vägen eller till besvär. De genomgår ju en oerhört svår tid, som har en svårt sjuk anhörig, och det är viktigt att de känner att de vet vad som händer och varför, så att de kan känna sig så trygga som det bara är möjligt i situationen.