Idag gjorde min student sin sista dag på sina kliniska studier hos oss på infektionsavdelningen. Hon har nu varit hos oss och haft mig som handledare i fem veckor, men nu ska hon gå vidare till en ny avdelning och nya kliniska studier.

När man ska få en ny student är man alltid lite nervös, innan man har träffat och lärt känna honom/henne, men när man sedan har arbetat så väldigt nära en person som vi gör i fem veckors tid så blir det givetvis tomt och konstigt när hon/han avslutar sina kliniska studier, och inte längre ska vara kvar.
När man då har haft en så duktig student som jag har haft nu så blir det jättetomt och man saknar henne.
Om man har haft en mindre duktig student så kan det ibland, ärligt talat, mest kännas som en lättnad när de fem veckorna är över; då är fem veckor en låååång tid.

Jag har länge haft en oerhörd tur med mina studenter; jag har länge bara fått duktiga studenter, så jag har en känsla av att jag säkert snart kommer att få någon som inte alls passar att arbeta inom hälso- och sjukvården, och som har svårt att lära sig de praktiska momenten. Jaja, den dagen den sorgen- det får jag ta då, och i så fall lägga upp en individuell handlingsplan tillsammans med studenten för att hjälpa henne/honom att på bästa sätt ändå kunna uppnå både sina personliga mål och kursmålen; det är ju vår funktion som handledare i allmänhet och min funktion som bashandledare i synnerhet.
Det finns dessutom bra handlingsplaner som vi ska följa när/om en student riskerar att underkännas, och jag som bashandledare har en huvudhandledare över mig på sjukhuset samt att vi har kliniska adjunkter som kommer ut från skolan och har kontakt med studenterna och oss handledare på avdelningarna medan studenterna har kliniska studier; de är med på vissa bedömningar osv, och de vill ha tätare kontakt om det fungerar mindre bra med någon student.