Inspiration
Kategori: Jobbet
Vad är en "tung" patient?
Kategori: Jobbet
1) Att vi har många patienter inlagda som behöver hjälp med all sin ADL, inklusive matintaget. För att tala klarspråk; att de inte kan klara någonting själva, utan behöver hjälp med precis allting i det dagliga livet. Följdaktligen kan även en enskild patient som behöver mycket hjälp, har stora såromläggningar el.dyl. benämnas som tung.
2) En patient kan vara fysiskt tung utan att väga mycket. Det låter underligt, men det kan tex vara en person som är förlamad, och inte har någon styrsel i kroppen. En sådan person kan vara fysiskt mycket tyngre än en som väger både 20 och 30 kilo mer.
3) Vissa personer ligger tungt i sängen, detta märker man givetvis mest av när man jobbar natt, och man ska hjälpa dem att ändra ställning i sängen. Det har inte heller någonting med den faktiska kroppsvikten att göra, en del ligger bara väldigt tungt i sängen. Dessa personer kan man ta i allt man orkar för att dra upp i sängen utan att flytta dem mer än någon millimeter, det som iställer händer är att man flyttar hela sängen eller hela madrassen flera decimeter! Fråga mig inte hur det går till eller hänger ihop, men så är det...
Har i helgen haft flera patienter som tillhört kategori tre, och kände hur jag fick alltmer ont i ryggen för varje natt. Inatt vaknade jag dock och hade riktigt ont i ryggen. Smärtorna har en annan karaktär än "mina vanliga" ryggsmärtor, men förhoppningsvis är det bara en disk som glidit ur sitt läge, och snart hamnar rätt igen...
Ska man behöva ta vad som helst, bara för att man arbetar med människor?
Kategori: Jobbet
Efter detta var hon något mer sammarbetsvillig mot just mig och min kollega, men jag fick senare höra att hon systematiskt hoppat på varenda en av dag- och kvällspersonalen också. Jag kan inte låta bli att undra vad sådant handlar om? Givetvis är människan i fråga orolig för sin anhörig, som är svårt sjuk, men borde man då inte göra vad man kan för att underlätta för dem som gör allt som står i deras makt för att hjälpa henne, och inte systematiskt motarbeta dem?
Vi kom efter mycket funderande fram till att det nog var personen i frågas personlighet, helt enkelt..:(
Nu till min fråga: Ska man behöva ta vad som helst bara för att man arbetar med människor? Är det meningen att vi ska vara någon form av mänskliga latriner, över vilka man bara kan ösa sin egen skit och ångest?
Personligen tycker jag inte det. Vi är också människor med känslor, och ibland kan de man stöter på inom sin yrkesutövning behöva påminnas om det. De allra flesta inser då att de har uppfört sig illa, får dåligt samvete och ber om ursäkt.
Okrossbara dörrar...
Kategori: Jobbet
Idag när jag gick till jobbet noterade jag att den ena dörren var trasig igen, och tillfälligt ersatt med plast. Tänkte inte mer på det, eftersom det händer med jämna mellanrum. Väl på jobbet frågade min arbetskamrat C mig om jag lagt märke till att dörren var trasig igen. Hon hade passerat när vaktmästaren jobbade med att täcka den med plast, och inte kunnat låta bli att fråga vad som hade hänt den här gången.
Det var en läkare som hade fått ett larm, och inte tänkt på eller märkt att det var en dörr där, utan sprungit rakt in i (genom) den...
Snacka om att han måste ha slagit sig; att springa rakt in i en näst intill okrossbar glasdörr, så att glaset trots allt krossas...
Trots allt så tycker jag att det var en ganska rolig historia, och kunde inte låta bli att skratta lite grand :)
Retur...
Kategori: Jobbet
All planering, allt arbete som lagts ner för att det ska bli bra - förgäves!
Jag känner vekligen med patienten och de anhöriga, för jag blir själv ledsen ända in i hjärtat!
Nattjobb...
Kategori: Jobbet
Fem nätter i rad är ganska mycket, skulle egentligen "bara" ha gjort fyra men jobbade den femte åt en arbetskamrat. Jaja, det går nog bra, jag har ju inga problem med att sova på dagen :)
Upptäckte dock igår att efter de fem nätterna är jag bara ledig en enda natt, innan jag gör ytterligare två nätter!
Enda sättet att hantera detta på är att sova så mycket det bara är möjligt; social får jag vara någon annan gång.
Influensa!
Kategori: Jobbet
Väl på jobbet var jag personsökare/koordinator, och resultatet av dagens race blev 9 utskrivningar och 5 inskrivningar, så det var fullt upp så gott som hela tiden. Alla patienter som skrevs ut gick inte hem, några blev vi tungna att flytta till en annan avdelning pga att det kom en anstormning av patienter med verifierad influensa A, som vi var tvungna att bereda plats för. Jag kan säga så mycket som att det var oerhört skönt att gå hem idag, och extra skönt är det att vara ledig imorgon :) Att jag därefter ska jobba fem nätter i rad försöker jag att inte tänka så mycket på...
Julfest med jobbet
Kategori: Jobbet
Julbordet avnjöts på Mattias golfrestaurang i Skövde. Jag har aldrig varit där tidigare, men det var riktigt mysigt. Julbordet var lagom stort, man blev lagom mätt och inte så där "illamåendemätt" som man kan bli ibland. Stämningen var uppsluppen och glad, och vi hade jättekul!
Man har ju hört mycket om att jobbets julfest kan bli riktiga fylleslag, med otrohetsaffärer och andra skandaler, men vi konstaterade att våra män inte behövde vara oroliga; de två killarna vi har på jobbet hade redan varit på det andra julbordet, och som Catrin så träffande uttryckte det: "Med tanke på att den ena är chefens man och den andra snart är pensionär, så är det nog ingen större fara..."
Student :)
Kategori: Jobbet
Vi hade en lugn kväll, och det är alltid skönt om de första passen är lite lugna när man har en student, så att man får mjukstarta lite, med rutiner, journaler osv. Vi har haft en bra kväll, och hon lyckades att sätta sin första PVK redan ikväll!
Äntligen ledig!
Kategori: Jobbet
En tredjedel av den låååånga korridoren på jobbet...
Dygnsrytm
Kategori: Jobbet
Det är bra, det fyller helt sina syften.
Börjar nu dock känna i både kropp och själ att 100% natt är ganska mycket, och att det nog finns en anledning till att heltid natt i normala fall är ca 64%... Känner av att jag har jobbat nästan dubbelt så mycket som dem som har en renodlad nattjänst, börjar känna mig sliten..:(
Det känns skönt att jag från nästa period har lagt lite mindre nätter; jobbar då ca 50% natt och 50% kväll/dag.
Mest kvällar, för att få en mjuk övergång. Jag har ju dock det "problemet" att jag alltid har varit en kvällsmänniska; har svårt att sova på nätterna (både svårt att somna + att jag vaknar X antal ggr) och är som tröttast när väckarklockan ringer kl: 05:30. Det innebär att jag aldrig skulle kunna jobba på en ren dagtjänst, utan det passar mig som handen i handsken att blanda alla olika tider; dag, kväll, natt och helg.
Apropå helg, ja; många tycker att det låter fruktansvärt att jobba så mycket helger som jag gör, men eftersom jag är uppväxt i en familj där ingen var ledig på helgerna så är det något jag är van vid; helgerna är som vilka dagar som helst, och det är normalt att jobba då. Ibland vill dock givetvis även jag vara helledig en helg, och då kan det kännas tungt att det bara inträffar ca en gång på 10 veckor... Men jag har ju lediga dagar lite när som helst, istället!
Äntligen ledig!
Kategori: Jobbet
Är man bara ledig en natt så blir ju ingen dag helledig; jag gick av måndag morgon, sov halva dagen och var groggy andra halvan. På tisdagen var det till att lämna bilen på verkstaden kl: 07:00 (!!!) på morgonen, och sedan skola mellan 08:15-12:00. Därefter återstod bara hem och sova för att vara pigg och alert under hela natten.
Angående det här med sömnen när man jobbar natt så är jag av den bestämda åsikten att man behöver sova lika mycket på dagen som man normalt gör nattetid, dvs för min del minst 8h.
När man jobbar 11h, varvar ner efter jobbet i 2-3h och sover 8h så finns det inte så många timmar kvar att göra alla dessa andra aktiviteter på, speciellt inte med tanke på att hjärnan då mest känns som äppelmos...
Man hör många säga saker i stil med att "det måste vara skönt att jobba natt på sommaren, då kan man ju ligga på stranden hela dagen!" eller "det måste vara skönt att jobba natt, då får man ju så mycket gjort på dagen!"
Jag känner några som lever så, och bara sover några timmar, för att sedan hålla på med en massa olika saker hela dagarna. Det är de personerna som sitter och klipper med ögonen hela natten, och knappt kan hålla sig vakna...
Jag hatar att vara trött när jag är på jobbet; då vill jag vara pigg och alert, och ha fullt handlingsberedskap om någon ptaient skulle bli dålig el. dyl.
Jag anser inte att man kan göra ett fullgott arbete om man är så trött att man hela natten är på gränsen till att somna.
Jag anser att vi har en stor skyldighet mot våra patienter att hålla oss pigga och alerta!
Löneförhandlingar....
Kategori: Jobbet
Nu har då löneförhandlingarna kommit igång på Skaraborgs sjukhus, närmare ett halvår efter strejkens slut...
Chefen var inne på vårt sjuksköterskemöte idag och informerade om hur läget ser ut just nu, och det var väl ungefär som väntat...
Jag är en inbiten realist när det kommer till sådana här saker, så därför har jag inte haft speciellt höga förväntningar, och det var nog tur, efter den information vi fick idag...
Vår chef kommer att prioritera att få en lönespridning, och således prioritera dem som har jobbat längst på kliniken.
Det låter ju bra, och jag tror också att det i längden är enda sättet att få upp lönerna på sikt.
Problemet som jag ser det är att det har jag hört sedan jag började på den här arbetsplatsen;
att de som har jobbat i 20 år ligger alldeles för lågt i förhållande till de som är nya.
Det är säkert sant, men följden blir att de som får höjda löner är:
1) de som har jobbat i 20 år, eftersom de prioriteras i varje löneförhandling, "för att få en lönespridning", och
2) de som är nyutbildade, eftersom regionen jobbar på att höja ingångslönerna.
Detta innebär att vi som har jobbat i 6,7 eller 8 år blir eftersatta, och aldrig prioriteras, eftersom vi inte har tillräckligt hög lön för att det ska kunna ge en lönespridning om den höjs, och vi hade en så låg ingångslön när vi började att vår lön numera ligger under den aktuella ingångslönen!
Jag kan inte tycka att det känns som en bra fördelning, hur jag än vrider och vänder på det!
Då står hoppet till den utlovade höjningen från och med 1/3 2009, då alla som har jobbat minst ett år ska ha minst
21 100 kronor i lön...
Javisst, förutsatt att landstinget får tillräckligt mycket pengar att skjuta till, så att alla kan komma upp i den lönen...
Det blir ganska mycket pengar det...
Jag tror det inte förrän jag ser det!
Det är väl lika bra att räkna med ett par hundra i löneförhöjning, som vanligt; "Ingen ska i alla fall bli helt utan",
som vår chef brukar säga!
Spänning på korttiden
Kategori: Jobbet
Vid halv tre på natten ringer tjejerna som jobbar ute på demensboendet in till mig och säger att det är en man som smyger omkring utanför vårdcentralen/vårdcentrum/demensboendet.
Jag gick ner och kikade ut, och mycket riktigt, där går en man fram och tillbaks utanför.
Genast börjar tankarna att snurra: Vad gör han här? Vad ska jag göra? Vågar jag gå ut och prata med honom? Borde jag ringa polisen?
Eftersom vårdcentrum ligger lite avsides så har man inte bara vägarna förbi, om man inte har något ärende dit, och det har man ju inte gärna klockan halv tre en tisdagsnatt...
Till slut bestämde jag mig för att gå och fråga en av de ordinarie, vana undersköterskorna hur de brukar göra i liknande situationer.
Vi bestämde oss för att gå till en avsides belägen dörr och gå ut och titta vad mannen i fråga sysslade med, och när han började gå mot demensboendet igen så ropade undersköterskan till honom, och frågade om han letade efter någon. Då gick han i alla fall ifrån demensboendet, som är mest utsatt eftersom det är en enplansbyggnad och det bara jobbade unga ovana vikarier där inatt.
Han kom fram till oss, och vi frågade vad han hade för ärende. Hans svar var att han letade efter ett eluttag så att han skulle kunna ladda sin mobiltelefon! Det kan man väl tro vad man vill om, men vi lyckades i alla fall få honom att ge sig iväg!
Där ser man, man kan få lite dramatik och spänning inom den kommunala vården också!
Stort ansvar
Kategori: Jobbet
Jag jobbar för tredje året i rad i Lidköpings kommun, så jag börjar känna mig riktigt hemma här. I år jobbar jag nästan bara nätter på korttiden, jag tycker att det känns bäst att vara på ett enda ställe när man bara är där under en begränsad tid, och eftersom jag dessutom inte hittar så bra i Lidköpings kommun så är jag helst inte inom distriktssjukvården.
Korttiden passar mig bra; där har jag de boende under ett och samma tak, och eftersom jag var där förra året också så hittar jag hyfsat bra när det är något jag behöver.
Inatt är den enda natten som jag inte är på korttiden, utan på de övriga äldreboendena i kommunen. Det som genast slår mig är det enorma ansvar man har som ensam sjuksköterska på natten, med ansvar för kommunens alla äldreboenden (totalt nio stycken). Dessutom så är det nytt för i år att det inte finns någon sjuksköterska som jobbar inom hemsjukvården på natten, utan jag har ansvar för även de vårdtagare som bor i hemmet och behöver hjälp nattetid. Det finns en distriktssköterska som har jour i hemmet, men henne/honom vill man ju inte väcka om det inte är absolut kris.
Alltså står jag på natten helt ensam med ansvar för nio äldreboenden samt alla som har hemsjukvård och eventuellt behöver hjälp på natten! Det vill till att det är lugnt, och att inget händer... Det är ju som någon undersköterska sa igår kväll, att det räcker ju att det är en dålig patient i ena änden av kommunen och att någon annan samtidigt ramlar inne i sta'n, som ligger ca 4-5 mil bort eller ännu värre, i andra änden av kommunen; då kan det vara upp till 9-10 mil att köra för att ta sig dit och hjälpa dem... Man kan bara hoppas att det inte händer något sådant!
Vidareutbildning?
Kategori: Jobbet
Om någon som läser detta är verksam inom yrket, eller känner någon; kom med era åsikter om yrket!
Helvetesdag på jobbet och sömnproblem
Kategori: Jobbet
Till att börja med så hade jag inte sovit någonting alls på natten; kl: 03:15 gav jag upp, och tittade istället på SG1 på DVD.
Dagen började sedan bra, för att sedan urarta totalt med precis full fart hela tiden.
Lunch var inte att tänka på, och jag tog emot nya patienter på löpande band.
1. Prata med patient och anhöriga och skapa mig en uppfattning om hur dåliga de var.
2. Prata med doktorn och ordna nödvändiga ordinationer på dropp osv.
3.Prata med undersköterskorna och tala om hur ofta de skulle kolla BAS= Blodtryck, Andningsfrekvens och Saturation.
4. Därefter var det dags att skriva in patienten i datajournalen.
5. Se om det hade kommit några provsvar (i så fall kontakta doktorn igen om de var mer avvikande än väntat). Därefter ta emot nästa patient och börja om från början igen...
Det blir ju inte bättre av att de plötsligt ringer från Sahlgrenska och meddelar att en dålig patient ska flyttas från dem till oss; det hade dagjouren "glömt" att tala om, vilket fick till följd att denna dåliga och vårdkrävande patient fick ligga som överbeläggning på avdelningen... Kul helg för dem som jobbar (eller inte...)!
Däremellan försöka stötta mina kollegor varav en är ganska nyutexaminard och precis har börjat gå själv och den andra precis har kommit tillbaks efter att ha varit mammaledig, och svara på frågor från dem, från undersköterskorna och svara i telefonen, som ringer oavbrutet...
Medan jag var på jobbet var jag lagom speedad, så där som man blir när adrenalinet pumpar i kroppen.
Så fort jag hade stämplat ut och satte min fot utanför dörrarna så kom tröttheten, och jag kände mig helt svimfärdig!
Då bagav jag mig först till apoteket, där jag bestämde mig för att testa att köpa Valeriana natt; måste få sova ordentligt snart!
När jag sedan på kvällen skulle lägga mig tidigt och njuta av en lång natts sömn så hade Per Gessle konsert i Skövde, och vårt sovrumsfönster vetter mot konsertområdet... Det lät som om han stod på vår gräsmatta och sjöng! Det hade varit kul att gå på konserten om jag hade varit ledig, men i nuläget så var det mindre njutningsfullt; jag låg mest och väntade på att konserten skulle vara över!
Ca fyra timmars sömn blev det nog totalt inatt...
