Inatt har vi haft lite dramatik på korttiden.
Vid halv tre på natten ringer tjejerna som jobbar ute på demensboendet in till mig och säger att det är en man som smyger omkring utanför vårdcentralen/vårdcentrum/demensboendet.
Jag gick ner och kikade ut, och mycket riktigt, där går en man fram och tillbaks utanför.

Genast börjar tankarna att snurra: Vad gör han här? Vad ska jag göra? Vågar jag gå ut och prata med honom? Borde jag ringa polisen?

Eftersom vårdcentrum ligger lite avsides så har man inte bara vägarna förbi, om man inte har något ärende dit, och det har man ju inte gärna klockan halv tre en tisdagsnatt...

Till slut bestämde jag mig för att gå och fråga en av de ordinarie, vana undersköterskorna hur de brukar göra i liknande situationer.
Vi bestämde oss för att gå till en avsides belägen dörr och gå ut och titta vad mannen i fråga sysslade med, och när han började gå mot demensboendet igen så ropade undersköterskan till honom, och frågade om han letade efter någon. Då gick han i alla fall ifrån demensboendet, som är mest utsatt eftersom det är en enplansbyggnad och det bara jobbade unga ovana vikarier där inatt.
Han kom fram till oss, och vi frågade vad han hade för ärende. Hans svar var att han letade efter ett eluttag så att han skulle kunna ladda sin mobiltelefon! Det kan man väl tro vad man vill om, men vi lyckades i alla fall få honom att ge sig iväg!

Där ser man, man kan få lite dramatik och spänning inom den kommunala vården också!