Maritha

"Du säger att jag har en liten värld, men den är snygg och full av flärd!"

Okrossbara dörrar...

Kategori: Jobbet

Dörrarna in till akuten är gjorda av extra starkt glas, och dessutom förstärkta med ett metallnät i, för att vara extra hållbara. Trots detta så händer det med jämna mellanrum att någon stökig/upprörd/påverkad patient krossar dessa dörrar.
Idag när jag gick till jobbet noterade jag att den ena dörren var trasig igen, och tillfälligt ersatt med plast. Tänkte inte mer på det, eftersom det händer med jämna mellanrum. Väl på jobbet frågade min arbetskamrat C mig om jag lagt märke till att dörren var trasig igen. Hon hade passerat när vaktmästaren jobbade med att täcka den med plast, och inte kunnat låta bli att fråga vad som hade hänt den här gången.
Det var en läkare som hade fått ett larm, och inte tänkt på eller märkt att det var en dörr där, utan sprungit rakt in i (genom) den...
Snacka om att han måste ha slagit sig; att springa rakt in i en näst intill okrossbar glasdörr, så att glaset trots allt krossas...
Trots allt så tycker jag att det var en ganska rolig historia, och kunde inte låta bli att skratta lite grand :)

Kommentarer

  • Helly säger:

    Det dàr var det roligaste jag hòrt pà lànge :-)))) Ja, ett gàtt skratt fòrlànger livet...

    2009-09-18 | 10:16:57
    Bloggadress: http://tjejpasicilien.blogspot.com
  • Catrin säger:

    Hmm, man blir ju lite nyfiken. Var det någon dr vi känner? Stackare, måste gjort väldigt ont och dessutom varit ganska pinsamt.

    2009-09-18 | 15:59:49
  • Ida säger:

    Haha ha! Jag har dessvärre gjort nåt liknande.. När jag & Linda Robinsson var på kos sprang jag rakt in i glasdörrarna som hörde till våran terrass. Jag såg att hon var på väg å skulle försöka få mig till att förstå att dörrarna var stängda, men jag hann aldrig uppfatta det, utan sulade rakt in i dem. Det vart värsta märket av min mun på glaset. Gissa om vi har skrattat gått åt det många gånger = ) Måste sett helt sjukt ut ju,

    2009-09-18 | 18:08:18
    Bloggadress: http://idasaidas.blogspot.com/
  • Maritha säger:

    Catrin: Vet inte vem det var, men Jennie hade varit ögonvittne... Visst blir man en aning nyfiken :) Det måste verkligen ha varit dagens mest förödmjukande ögonblick, antagligen kände han inte ens hur ont han fick förrän han kom hem...



    Ida: Det är underligt det där, hur hjärnan kan registrera något, men ändå inte fatta vad det egentligen innebär... Hoppas att du inte gjorde dig illa iaf!

    2009-09-18 | 19:02:02
    Bloggadress: http://maritha.blogg.se/

Kommentera inlägget här: