Islamisering?
Kategori: Debatt
Apropå den påstådda islamiseringen av Sverige; blått = kyrka, rött = moské...
Klädkoder
Kategori: Aktuellt
Transportföretaget Arriva har stränga klädkoder, bland annat tillåter de inte personalen att gå i shorts på sommaren (eller vintern, för den delen...). Detta problem löste ett gäng killar på Roslagsbanan i Stockholm genom att istället komma till sitt arbete i kjol!
- "Det är klart att en del tittar när man kommer gående längs perrongen, men det får man ta!" säger tågföraren Martin Åkersten.
Arrivas presstalesman har inget att säga om saken förutom att det inte är aktuellt att förbjuda männen att bära kjol; det vore ju diskriminering! Jag kan tycka att det är aningens löjligt att shorts är förbjudet medan kjol är OK; en visar ju lika mycket ben oavsett vilket, men det är ju aningens svalare under en kjol!
Vad har ni för klädkoder på er arbetsplats, och vad tycker ni om dem?
Hos oss går ju de flesta i blå pyjamas, även om de vita "finbyxorna" med tillhörande bussarong också är ganska vanligt. Hos oss finns klänning att tillgå för den som vill, men jag tycker personligen att det känns alltför avklätt. Shorts finns inte att få tag på, även om personalen har efterfrågat detta åtminstone under de elva år jag har arbetat på sjukhuset, vet egentligen inte varför, men jag tror att det är OK att rulla upp byxbenen lite grand...
- "Det är klart att en del tittar när man kommer gående längs perrongen, men det får man ta!" säger tågföraren Martin Åkersten.
Arrivas presstalesman har inget att säga om saken förutom att det inte är aktuellt att förbjuda männen att bära kjol; det vore ju diskriminering! Jag kan tycka att det är aningens löjligt att shorts är förbjudet medan kjol är OK; en visar ju lika mycket ben oavsett vilket, men det är ju aningens svalare under en kjol!
Vad har ni för klädkoder på er arbetsplats, och vad tycker ni om dem?
Hos oss går ju de flesta i blå pyjamas, även om de vita "finbyxorna" med tillhörande bussarong också är ganska vanligt. Hos oss finns klänning att tillgå för den som vill, men jag tycker personligen att det känns alltför avklätt. Shorts finns inte att få tag på, även om personalen har efterfrågat detta åtminstone under de elva år jag har arbetat på sjukhuset, vet egentligen inte varför, men jag tror att det är OK att rulla upp byxbenen lite grand...
Vad säger reklamen om vår människosyn?
Kategori: Aktuellt
Den senaste tiden har ju reklam i allmänhet och klädreklam i synnerhet uppmärksammats mer än vanligt.
Jag märkte det först när jag ramlade över en länk till bloggen En blommig tekopp; ett mycket trivsamt namn på en blogg vars inlägg denna gång inte var det minsta trivsamt. Skribenten uppmärksammar i detta inlägg den amerikanska klädkedjan American apparels hemsida, och hur de väljer att framställa sina unisexkläder. Det positiva är ju att en faktiskt kan välja att se hur kläderna ser ut på båda könen; frågan är hur de framställs..?
Så här ser en helt vanlig skjorta ut på en man, men hur ser samma skjorta ut på en kvinna??
Hmm... Så här!!!
Här väcks en hel massa frågor i min stackars hjärna, men den första är varför får en inte ha byxor på sig som tjej, om en bär AA:s skjortor, och vad är grejjen med pinnen???
Här kommer ett annat exempel:
OK, en helt vanlig blå skjorta i denimlook, hur ser den ut på en kvinna?
- Så här!!!
Ja, eftersom ni är smarta individer så fattar ni grejjen. Vem 17 vill köpa en skjorta (eller något annat plagg) från American apparel efter att ha sett dessa vidriga bilder??? I mina ögon är det inte klädreklam, utan ren och skär pornografi, och jag uppmanar alla att bojkotta American apparel, så att de fattar att detta inte är OK!!!
I samma veva uppmärksammades H&M:s reklam för barnbadkläder:
Titta riktigt noga på bilden, och berätta i kommentarsfältet vad du ser!
Jag ser en vidrig, sexistisk reklam, som borde portförbjudas.
Jag ser små tjejer som tvingas att växa upp som sexobjekt, från småbarnsåren, och pojkar som växer upp med idealet att de ska vara stora och starka. Jag ser även att de lär sig att vissa färger enbart kan bäras av endera könet, och att färger inte är universella, oavsett vad en själv tycker.
Jag ser även att barnkläder inte längre tillverkas för att leka i, utan för att se snygg ut!
Som exempel på det sistnämnda kan jag berätta om min studiekamrat, som skulle köpa shorts till sin dotter, som är 1,5 år gammal. På flickavdelningen fanns bara hotpants, som knappt täckte rumpan (och som dessutom ska rymma en blöja!), så hon fick gå till pojkavdelningen, där det fanns helt vanliga, knälånga shorts...
Är det verkligen så, att flickor i så unga åldrar ska tvingas till sexualisering, tvingas att bära kläder det inte får plats någon blöja under och som det inte går att leka i???
Jag märkte det först när jag ramlade över en länk till bloggen En blommig tekopp; ett mycket trivsamt namn på en blogg vars inlägg denna gång inte var det minsta trivsamt. Skribenten uppmärksammar i detta inlägg den amerikanska klädkedjan American apparels hemsida, och hur de väljer att framställa sina unisexkläder. Det positiva är ju att en faktiskt kan välja att se hur kläderna ser ut på båda könen; frågan är hur de framställs..?
Så här ser en helt vanlig skjorta ut på en man, men hur ser samma skjorta ut på en kvinna??
Hmm... Så här!!!
Här väcks en hel massa frågor i min stackars hjärna, men den första är varför får en inte ha byxor på sig som tjej, om en bär AA:s skjortor, och vad är grejjen med pinnen???
Här kommer ett annat exempel:
OK, en helt vanlig blå skjorta i denimlook, hur ser den ut på en kvinna?
- Så här!!!
Ja, eftersom ni är smarta individer så fattar ni grejjen. Vem 17 vill köpa en skjorta (eller något annat plagg) från American apparel efter att ha sett dessa vidriga bilder??? I mina ögon är det inte klädreklam, utan ren och skär pornografi, och jag uppmanar alla att bojkotta American apparel, så att de fattar att detta inte är OK!!!
I samma veva uppmärksammades H&M:s reklam för barnbadkläder:
Titta riktigt noga på bilden, och berätta i kommentarsfältet vad du ser!
Jag ser en vidrig, sexistisk reklam, som borde portförbjudas.
Jag ser små tjejer som tvingas att växa upp som sexobjekt, från småbarnsåren, och pojkar som växer upp med idealet att de ska vara stora och starka. Jag ser även att de lär sig att vissa färger enbart kan bäras av endera könet, och att färger inte är universella, oavsett vad en själv tycker.
Jag ser även att barnkläder inte längre tillverkas för att leka i, utan för att se snygg ut!
Som exempel på det sistnämnda kan jag berätta om min studiekamrat, som skulle köpa shorts till sin dotter, som är 1,5 år gammal. På flickavdelningen fanns bara hotpants, som knappt täckte rumpan (och som dessutom ska rymma en blöja!), så hon fick gå till pojkavdelningen, där det fanns helt vanliga, knälånga shorts...
Är det verkligen så, att flickor i så unga åldrar ska tvingas till sexualisering, tvingas att bära kläder det inte får plats någon blöja under och som det inte går att leka i???
Strejkvarsel
Kategori: Aktuellt
Ingen har väl lyckats undgå att Kommunal varslar om blockad och strejk inom kommuner, landsting och Pactaföretag (vad nu det är?). Om arbetsgivarna inte går med på fackförbundets krav under dagen så inleds strejken imorgon, och berör 8971 anställda. Kommunal kräver att de anställda får får en löneökning på 1740 kr på tre år, något som jag inte på något vis tycker är en orimlig summa.
Jag tycker att Kommunal denna gång har tänkt till riktigt ordentligt, och tagit ut alla de befattningar som i vardagen får alldeles för lite uppskattning för sitt arbete, men vars insatser kommer att märkas tydligt den dag de inte finns där. Exempel på detta är lokalvårdare, utdelare av internpost, bemanningspersonal, vaktmästare, kockar och kokerskor och många fler. Man har även gått ut och bett om lojalitet gentemot dem som strejkar; exempelvis skal vi sjuksköterskor göra vårt arbete och våra arbetsuppgifter som vanligt, och inte täcka upp för eventuella strejkande arbetskamrater genom att utföra deras arbetsuppgifter också; det ska märkas och kännas att de är borta!
Detta har bland annat fått till följd att ett stort antal kommuner har gått ut och sagt att barnen inte kommer att få någon mat i skolan, utan föräldrarna måste skicka med sina barn mat för dagen. Detta har givetvis utlöst ramaskri i föräldraleden; det blir ju ett stort merjobb att stå och laga mat som barnen kan ta med sig till skolan. Tyvärr har jag inte sett att någon uppmärksammat det tyvärr inte försumliga antal barn som lever enbart på skolmaten, och av olika anledningar inte får någon fullgod mat i hemmet; hur ska det gå för dessa redan utsatta barn, och strejken blir långvarig? Kommunal uppmanar alla föräldrar att kräva att barnen får sin skolmat; det är en skyldighet kommunen har, och som alla betalar för varje månad, via skattesedeln.
Jag har även hört att några kommuner helt stänger dagis och skolor, för utan lokalvårdare och tvätt blir det ingen hygiensik arbetsmiljö för barnen; dessa kommuner ska ha en stor eloge!
Update 130429: Strejkvarslet är nu avblåst, efter att arbetsgivarna och Kommunal kommit överens om att minimera antalet "obetalda håltimmar"/delade turer, en löneförhöjning på minst 1700 kronor över tre år, ökad OB-ersättning samt förbättringar för timanställda och (blivande) föräldrar. Låter som en mycket bra deal tycker jag, och Kommunal säger sig vara nöjda.
Jag tycker att Kommunal denna gång har tänkt till riktigt ordentligt, och tagit ut alla de befattningar som i vardagen får alldeles för lite uppskattning för sitt arbete, men vars insatser kommer att märkas tydligt den dag de inte finns där. Exempel på detta är lokalvårdare, utdelare av internpost, bemanningspersonal, vaktmästare, kockar och kokerskor och många fler. Man har även gått ut och bett om lojalitet gentemot dem som strejkar; exempelvis skal vi sjuksköterskor göra vårt arbete och våra arbetsuppgifter som vanligt, och inte täcka upp för eventuella strejkande arbetskamrater genom att utföra deras arbetsuppgifter också; det ska märkas och kännas att de är borta!
Detta har bland annat fått till följd att ett stort antal kommuner har gått ut och sagt att barnen inte kommer att få någon mat i skolan, utan föräldrarna måste skicka med sina barn mat för dagen. Detta har givetvis utlöst ramaskri i föräldraleden; det blir ju ett stort merjobb att stå och laga mat som barnen kan ta med sig till skolan. Tyvärr har jag inte sett att någon uppmärksammat det tyvärr inte försumliga antal barn som lever enbart på skolmaten, och av olika anledningar inte får någon fullgod mat i hemmet; hur ska det gå för dessa redan utsatta barn, och strejken blir långvarig? Kommunal uppmanar alla föräldrar att kräva att barnen får sin skolmat; det är en skyldighet kommunen har, och som alla betalar för varje månad, via skattesedeln.
Jag har även hört att några kommuner helt stänger dagis och skolor, för utan lokalvårdare och tvätt blir det ingen hygiensik arbetsmiljö för barnen; dessa kommuner ska ha en stor eloge!
Update 130429: Strejkvarslet är nu avblåst, efter att arbetsgivarna och Kommunal kommit överens om att minimera antalet "obetalda håltimmar"/delade turer, en löneförhöjning på minst 1700 kronor över tre år, ökad OB-ersättning samt förbättringar för timanställda och (blivande) föräldrar. Låter som en mycket bra deal tycker jag, och Kommunal säger sig vara nöjda.
Varför blir man sjuksköterska???
Kategori: Aktuellt
"Efter alla skrivelser om sjuksköterskor, om våra löner och vår arbetsmiljö ser och hör jag ibland frågan "varför blir ni sjuksköterskor då, ni vet ju hur det ser ut när ni börjar plugga eller hur?”. Jag vill bidra till debatten med en text... som jag skrev som ganska färsk syrra:
”Jag jobbar både med att rädda liv och att bädda mjukt för döden. Varje arbetspass uppbådar jag all kunskap, all kompetens, all ork och allt mod jag har för att få ihop dagen. Jag vårdar, läker, helar. Men också – tvingas se på när livet ger upp, när huden skiftar färg, när andetagen upphör och hjärtat till sist stannar. Man ger behandling för att någon ska friskna till. Men kanske frisknar de inte och till slut ger man behandling för att de ska få somna in i lugnaste möjliga ro.
Det finns saker som verkligen aldrig går att förstå, om man inte sett dem: När någon är så andningspåverkad att de verkligen kvävs om de lägger sig plant i sängen. När någon kräks blod ur både näsa och mun tills sängen, lakanet, golvet, allt är rött. När någon är så förvirrad att han ständigt glömmer var han är, blir orolig och skriker rakt ut av rädsla och frustration. När någon som nyss småpratat med en plötsligt sjunker bort, ögonen vänder sig och hon bara dör, obevekligt. När anhöriga som annars är samlade blir så utom sig av oro och sorg att de skriker rakt ut, beter sig oresonligt, gråter hysteriskt och skäller ut en efter noter.
Men också, små fantastiska mirakel som inte går att förstå, om man inte sett sammanhanget: När en afatisk patient som inte får ur sig ett ord plötsligt sjunger hela ”mors lilla Olle” vid frukostbordet och inte kan sluta le. När en förlamad patient som varit sängliggande ett tag med vändschema börjar få kraft att kunna gå igen. När någon som varit medvetslös i dagar vaknar till och frågar om ”man kan få något kaffe på det här stället egentligen!?” När en anhörig som är utom sig av oro och sorg ändå kommer för att säga ”förlåt för det jag vräkte av mig, tack, för allt, ni är fantastiska”
Vi räddar liv, det gör vi. Jag tror att det vi gör är nödvändigt och värdefullt – att de patienter som har någon enda chans faktiskt klarar sig och mår så bra som deras sjukdom eller skada kan tillåta, och att vi har möjlighet och kunskap att ge resten en värdig, lugn död. Men det är inte lätt på något vis att vara sjuksköterska. Det är svårt att se människor vara sjuka, lida och dö. Det är svårt att se deras anhöriga oroa sig, sörja. Framför allt är det svårt att tvingas prioritera hårt och lämna någon ensam i sängen, skrikande efter hjälp, för att tid och resurser inte räcker till. Att veta vad god vård är, att äga den kunskapen, men inte äga makten att skapa förutsättningarna för att ge den…
Denna kvällen har jag tur. Patienten har tur. Jag kan uppbåda allt mitt tålamod, i det närmaste änglalikt, och sätta mig hos honom för femtionde gången samma kväll och berätta att han är på sjukhuset, att han varit sjuk men är på bättringsvägen, att hans dotter vet att han är där och att hon varit och hälsat på tidigare under dagen. När han två minuter senare skriker efter mig igen, i panik, börjar processen om. Ikväll har jag tid. Tack och lov har jag tid. Om ingenting akut händer så har jag tid…
Jag lär mig varje dag. Växer, och lär mig. Jag torkar blod, svett och tårar. Jag hjälper, stöttar, behandlar och läker. Lindrar, stillar, botar och bättrar. Jag måste använda allt från mitt mest basala mänskliga till mitt mest specialiserade medicinskt kunniga för att ge dem jag vårdar allt de behöver. Jag måste vara analytisk, snabbtänkt, påläst och tekniskt skicklig men på samma gång mänsklig, närvarande, omvårdande och empatisk. Jag måste använda mitt hårdaste, tuffaste jag flera gånger under kvällen, för att förstå, reda ut och behärska de medicinskt kritiska situationer som uppstår. Men jag måste också behålla mitt mjukaste, vänligaste sätt och allt mitt tålamod för att kunna möta resten.
När förutsättningarna är rätt har vi kunskap och kompetens att ge en fantastisk vård. Att behöva förklara för patienter och anhöriga varför vi ofta inte har tid att göra detta, varför inte resurser finns för detta, det är inte svårt – det är fel och omöjligt”
Vad vill jag säga med min text? Att de allra flesta sjuksköterskor verkligen brinner för sitt yrke och älskar sitt jobb. Därför har vi valt det! Utbildningen är populär med höga intagningspoäng. De flesta tar stora studielån för att kunna studera. Ni måste därför förstå, att när vi säger ifrån så har det gått långt! Vi utbildar oss trots att vi vet att det oftast inte är en ekonomiskt lönsam utbildning. Trots att vi vet att vi kommer få jobba kvällar, helger, nätter och storhelger. Trots att vi vet att vi väljer ett yrke som många gånger är tungt både fysiskt och psykiskt.
De flesta protester som nu hörs handlar inte främst om att vi har låga och många gånger helt oskäliga löner, att vi jobbar långa och tunga skift, att vi är trötta i ryggen och hjärnan och själen när vi kommer hem från jobbet. Även om det är mycket i detta som är fel, som det borde göras något åt så har vi liksom räknat med det. De protester som nu hörs kommer ur att det inte längre bara är vi som drabbas utan i allt större grad patienterna. Att jag jobbat åtta, nio timmar utan att gå på toaletten må vara hänt. Att behöva säga till patienten som är sjuk, svag och utsatt att ”jag hinner inte hjälpa dig till toaletten" däremot. Att göra farliga misstag där patienter utsätts för risk, på grund av utmattning och hög arbetsbelastning. Det är sånt som tär på oss och det är därför vi nu över hela landet protesterar. Vi bryr oss om våra patienter och kan inte längre titta på när vården avvecklas i ett välfärdsland som detta.
Att vi på många ställen har usla arbetsförhållanden är en sak, det är vår egen strid i mångt och mycket, som vi måste kämpa för tillsammans och med vårt fackförbund. Men att patienter i Sverige idag dagligen utsätts för risker, skador och obehag för att vi, trots att vi jobbar 120% av vår kapacitet, inte hinner ge den vård vi vet att patienterna har rätt till, behöver och mår bra av… Här KAN vi inte stå och se på. Så till er som har svårt att förstå våra klagomål, som undrar varför man blir sjuksköterska när man vet hur det ser ut - det är er vi kämpar för, eller era anhöriga, den dagen ni blir sjuka.
Alla sjuksköterskor kan nog berätta om den etiska stressen som maler i bakhuvudet och den ständiga känslan av att ha glömt något - måtte det inte vara något viktigt... & alla verkar vi vara överens om att dessa känslor liksom kommer oftare och oftare. Den arbetsmiljö jag upplever på en vårdavdelning påminner ofta om den jag känner av när jag står i kön på McDonalds i lunchtid och ska beställa mat. Det tutar och piper överallt. Personalen verkar extremt pressad. Köerna växer. Personalen jobbar på med en effektivitet som verkar robotlik, ändå blir det väntetider och misstag görs. Någon beställning glöms bort. Någon i kön tar lång tid på sig att beställa. Kanske en äldre person, som har svårt att se menyn och vill höra tillbehören en extra gång. Köerna växer. Personalen behåller lugnet och fortsätter le, kunden har rätt. Men under leendet ser man stressen byggas upp. Effektiviteten stoppas upp helt, människorna i kön är inte robotar även om personalen lyckas ganska bra med att låtsas vara det…
Våra patienter är inte heller robotar. De kan inte planera in sina toalettbesök efter när vi har gott eller ont om tillgänglig personal. Det kan ta en halvtimme att få i sig en måltid med assistans. Stressen gör bara att det tar längre tid. Vi är inte heller robotar, även om vi lyckas ganska bra med att låtsas vara det. Ja, jag ser absolut likheter. Däremot finns det några stora och viktiga skillnader mellan ett akutsjukhus och en hamburgerrestaurang:
1. Kunderna på McDonalds kan lämna stället och äta något annat, patienterna kan inte välja att avstå - de är sjuka!
”Jag jobbar både med att rädda liv och att bädda mjukt för döden. Varje arbetspass uppbådar jag all kunskap, all kompetens, all ork och allt mod jag har för att få ihop dagen. Jag vårdar, läker, helar. Men också – tvingas se på när livet ger upp, när huden skiftar färg, när andetagen upphör och hjärtat till sist stannar. Man ger behandling för att någon ska friskna till. Men kanske frisknar de inte och till slut ger man behandling för att de ska få somna in i lugnaste möjliga ro.
Det finns saker som verkligen aldrig går att förstå, om man inte sett dem: När någon är så andningspåverkad att de verkligen kvävs om de lägger sig plant i sängen. När någon kräks blod ur både näsa och mun tills sängen, lakanet, golvet, allt är rött. När någon är så förvirrad att han ständigt glömmer var han är, blir orolig och skriker rakt ut av rädsla och frustration. När någon som nyss småpratat med en plötsligt sjunker bort, ögonen vänder sig och hon bara dör, obevekligt. När anhöriga som annars är samlade blir så utom sig av oro och sorg att de skriker rakt ut, beter sig oresonligt, gråter hysteriskt och skäller ut en efter noter.
Men också, små fantastiska mirakel som inte går att förstå, om man inte sett sammanhanget: När en afatisk patient som inte får ur sig ett ord plötsligt sjunger hela ”mors lilla Olle” vid frukostbordet och inte kan sluta le. När en förlamad patient som varit sängliggande ett tag med vändschema börjar få kraft att kunna gå igen. När någon som varit medvetslös i dagar vaknar till och frågar om ”man kan få något kaffe på det här stället egentligen!?” När en anhörig som är utom sig av oro och sorg ändå kommer för att säga ”förlåt för det jag vräkte av mig, tack, för allt, ni är fantastiska”
Vi räddar liv, det gör vi. Jag tror att det vi gör är nödvändigt och värdefullt – att de patienter som har någon enda chans faktiskt klarar sig och mår så bra som deras sjukdom eller skada kan tillåta, och att vi har möjlighet och kunskap att ge resten en värdig, lugn död. Men det är inte lätt på något vis att vara sjuksköterska. Det är svårt att se människor vara sjuka, lida och dö. Det är svårt att se deras anhöriga oroa sig, sörja. Framför allt är det svårt att tvingas prioritera hårt och lämna någon ensam i sängen, skrikande efter hjälp, för att tid och resurser inte räcker till. Att veta vad god vård är, att äga den kunskapen, men inte äga makten att skapa förutsättningarna för att ge den…
Denna kvällen har jag tur. Patienten har tur. Jag kan uppbåda allt mitt tålamod, i det närmaste änglalikt, och sätta mig hos honom för femtionde gången samma kväll och berätta att han är på sjukhuset, att han varit sjuk men är på bättringsvägen, att hans dotter vet att han är där och att hon varit och hälsat på tidigare under dagen. När han två minuter senare skriker efter mig igen, i panik, börjar processen om. Ikväll har jag tid. Tack och lov har jag tid. Om ingenting akut händer så har jag tid…
Jag lär mig varje dag. Växer, och lär mig. Jag torkar blod, svett och tårar. Jag hjälper, stöttar, behandlar och läker. Lindrar, stillar, botar och bättrar. Jag måste använda allt från mitt mest basala mänskliga till mitt mest specialiserade medicinskt kunniga för att ge dem jag vårdar allt de behöver. Jag måste vara analytisk, snabbtänkt, påläst och tekniskt skicklig men på samma gång mänsklig, närvarande, omvårdande och empatisk. Jag måste använda mitt hårdaste, tuffaste jag flera gånger under kvällen, för att förstå, reda ut och behärska de medicinskt kritiska situationer som uppstår. Men jag måste också behålla mitt mjukaste, vänligaste sätt och allt mitt tålamod för att kunna möta resten.
När förutsättningarna är rätt har vi kunskap och kompetens att ge en fantastisk vård. Att behöva förklara för patienter och anhöriga varför vi ofta inte har tid att göra detta, varför inte resurser finns för detta, det är inte svårt – det är fel och omöjligt”
Vad vill jag säga med min text? Att de allra flesta sjuksköterskor verkligen brinner för sitt yrke och älskar sitt jobb. Därför har vi valt det! Utbildningen är populär med höga intagningspoäng. De flesta tar stora studielån för att kunna studera. Ni måste därför förstå, att när vi säger ifrån så har det gått långt! Vi utbildar oss trots att vi vet att det oftast inte är en ekonomiskt lönsam utbildning. Trots att vi vet att vi kommer få jobba kvällar, helger, nätter och storhelger. Trots att vi vet att vi väljer ett yrke som många gånger är tungt både fysiskt och psykiskt.
De flesta protester som nu hörs handlar inte främst om att vi har låga och många gånger helt oskäliga löner, att vi jobbar långa och tunga skift, att vi är trötta i ryggen och hjärnan och själen när vi kommer hem från jobbet. Även om det är mycket i detta som är fel, som det borde göras något åt så har vi liksom räknat med det. De protester som nu hörs kommer ur att det inte längre bara är vi som drabbas utan i allt större grad patienterna. Att jag jobbat åtta, nio timmar utan att gå på toaletten må vara hänt. Att behöva säga till patienten som är sjuk, svag och utsatt att ”jag hinner inte hjälpa dig till toaletten" däremot. Att göra farliga misstag där patienter utsätts för risk, på grund av utmattning och hög arbetsbelastning. Det är sånt som tär på oss och det är därför vi nu över hela landet protesterar. Vi bryr oss om våra patienter och kan inte längre titta på när vården avvecklas i ett välfärdsland som detta.
Att vi på många ställen har usla arbetsförhållanden är en sak, det är vår egen strid i mångt och mycket, som vi måste kämpa för tillsammans och med vårt fackförbund. Men att patienter i Sverige idag dagligen utsätts för risker, skador och obehag för att vi, trots att vi jobbar 120% av vår kapacitet, inte hinner ge den vård vi vet att patienterna har rätt till, behöver och mår bra av… Här KAN vi inte stå och se på. Så till er som har svårt att förstå våra klagomål, som undrar varför man blir sjuksköterska när man vet hur det ser ut - det är er vi kämpar för, eller era anhöriga, den dagen ni blir sjuka.
Alla sjuksköterskor kan nog berätta om den etiska stressen som maler i bakhuvudet och den ständiga känslan av att ha glömt något - måtte det inte vara något viktigt... & alla verkar vi vara överens om att dessa känslor liksom kommer oftare och oftare. Den arbetsmiljö jag upplever på en vårdavdelning påminner ofta om den jag känner av när jag står i kön på McDonalds i lunchtid och ska beställa mat. Det tutar och piper överallt. Personalen verkar extremt pressad. Köerna växer. Personalen jobbar på med en effektivitet som verkar robotlik, ändå blir det väntetider och misstag görs. Någon beställning glöms bort. Någon i kön tar lång tid på sig att beställa. Kanske en äldre person, som har svårt att se menyn och vill höra tillbehören en extra gång. Köerna växer. Personalen behåller lugnet och fortsätter le, kunden har rätt. Men under leendet ser man stressen byggas upp. Effektiviteten stoppas upp helt, människorna i kön är inte robotar även om personalen lyckas ganska bra med att låtsas vara det…
Våra patienter är inte heller robotar. De kan inte planera in sina toalettbesök efter när vi har gott eller ont om tillgänglig personal. Det kan ta en halvtimme att få i sig en måltid med assistans. Stressen gör bara att det tar längre tid. Vi är inte heller robotar, även om vi lyckas ganska bra med att låtsas vara det. Ja, jag ser absolut likheter. Däremot finns det några stora och viktiga skillnader mellan ett akutsjukhus och en hamburgerrestaurang:
1. Kunderna på McDonalds kan lämna stället och äta något annat, patienterna kan inte välja att avstå - de är sjuka!
2. De som arbetar på McDonalds gör det ofta en kortare period i livet. De har ingen utbildning och inga studielån att finansiera. Sjuksköterska ska man vara livet ut, om inte studielånet ska bli en stor ekonomisk förlust. Vi ska orka i många, många år…
3. Kanske det viktigaste: tjejen i kassan kanske ger mig en hamburgare istället för cheeseburgare, när hon blir stressad och gör fel. Jag kanske ger min patient fel behandling eller läkemedel. Vi arbetar med liv och död, på liv och död. Mina misstag kan inte rättas till genom en gratis milkshake och en halvhjärtad ursäkt. En glömd beställning kan göras om. En glömd patient, en glömd insulinspruta, här blir det snabbt farligt...
Jag hoppas att allmänheten kan ta till sig det vi försöker förmedla och inse att våra protester inte bara handlar om arbetsmiljö och löner, utan främst om vilken vård vi bedriver i vårt land. Vilken vård vill du ha åt dig själv, ditt barn eller din mamma? Alla blir vi någon gång sjuka. Vi har länge protesterat för egen del, nu står vi upp för oss alla, vi har fått nog!
/Sara Nyman, leg sjuksköterska"
3. Kanske det viktigaste: tjejen i kassan kanske ger mig en hamburgare istället för cheeseburgare, när hon blir stressad och gör fel. Jag kanske ger min patient fel behandling eller läkemedel. Vi arbetar med liv och död, på liv och död. Mina misstag kan inte rättas till genom en gratis milkshake och en halvhjärtad ursäkt. En glömd beställning kan göras om. En glömd patient, en glömd insulinspruta, här blir det snabbt farligt...
Jag hoppas att allmänheten kan ta till sig det vi försöker förmedla och inse att våra protester inte bara handlar om arbetsmiljö och löner, utan främst om vilken vård vi bedriver i vårt land. Vilken vård vill du ha åt dig själv, ditt barn eller din mamma? Alla blir vi någon gång sjuka. Vi har länge protesterat för egen del, nu står vi upp för oss alla, vi har fått nog!
/Sara Nyman, leg sjuksköterska"
Kopierat från Facebookgruppen Stöd våra sjuksköterskor: Jag tycker att detta sammanfattar det hela ganska bra. Måste säga att jag trots allt är väldigt tacksam över att bara arbeta 50% just nu; hade ryggen inte redan varit trasig så verkar det onekligen som att den skulle ha blivit det nu..:/de
Kaos i vårdsverige
Kategori: Aktuellt
Det har väl knappast undgått någon att det just nu kokar i hela vårdsverige? Dagligen kan man läsa i media om överbeläggningar, riskerad patientsäkerhet och massuppsägningar; något som givetvis måste oroa gemene man, vem vågar bli sjuk i en värld där man läser att patienterna dör på grund av dålig bemanning och hög arbetsbelastning? Tyvärr har ju ingen av oss något val; blir man sjuk så blir man, och då behöver man hjälp av sjukvården...
Landstingen har sedan flera år tillbaks arbetat med en så kallad kostnadsminskning (man får ju inte kalla det besparing när man inte sparar till någonting!). Ingen personal sägs ha blivit avskedad, men man har inte täckt pensionsavgångar eller satt in vikarier vid tillfällig sjukdom och dylikt, något som givetvis är lika kännbart för övrig personal.
Efter att sedan flera år ha dragit in på allt som går att dra in på, så blir sjukhusledning samt -politiker förvånade när personalen slutligen får nog och säger upp sig samt går ut i media och informerar om hur läget ser ut! De menar att de inte fått några liknande signaler tidigare, och att de ska utreda det hela...
Ovan nämnda personer blir lika förvånade över att det blir sommar varje år, att personalen vill ha/har rätt till semester, och att man då i många fall behöver vikarier! Man försöker lösa problemet efter eget huvud; antalet semesterperioder ökas samtidigt som platserna minskas. Problemet är ju bara att människor inte är mindre sjuka på sommaren; ibland känns det nästan som att de snarare är mer sjuka än annars, eftersom det mest är de svårt grundsjuka patienterna som kommer in, och sedan har svårt att kunna komma hem till sitt boende igen.
I år konstateras det att det är färre personer än någonsin som söker semestervikariat på sjukhuset, och detta löser man genom att erbjuda sjuksköterskestudenter att komma in och arbeta som sjuksköterskor på sommaren! På ansvarsfrågan svarar man att alla arbetar på eget ansvar, precis som vanligt... Eftersom jag vet hur tufft det brukar kunna vara på sjukhuset på somrarna så är jag mycket tveksam till detta förslag! Vi som har arbetat i många år tycker att det är tufft, för att inte tala om de sjuksköterskor som är mer eller mindre nyutbildade; hur ska då en sjuksköterskestudent klara av att ta eget ansvar för högintensiv och -specialiserad vård av svårt sjuka patienter! I värsta fall händer ju något allvarligt, och studenten ifråga förstör sin framtida karriär. I bästa fall blir hen "bara" avskräckt, och avbryter sin utbildning, samtidigt som ordinarie personal efter sommaren är helt slutkörda, efter att ha försökt täcka upp och hjälpa studenterna så gott det går; oftast har man dock fullt upp med sina egna patienter, och vården av dessa!
Samtidigt som vidareutbildning inte gör någon skillnad lönemässigt och löneutvecklingen inom sjukvården överlag är dålig så har man sedan "råd" att ta in personal från bemanningsföretag, så att notan slutligen blir minst lika hög som om man skulle ha betalat ordinarie personal lite extra... -Nej, sjukvårdspolitiker och sjukhusledning behöver allt tänka liiite längre än näsan räcker, om vi ska få en hållbar sjukvård i Sverige framöver!
Landstingen har sedan flera år tillbaks arbetat med en så kallad kostnadsminskning (man får ju inte kalla det besparing när man inte sparar till någonting!). Ingen personal sägs ha blivit avskedad, men man har inte täckt pensionsavgångar eller satt in vikarier vid tillfällig sjukdom och dylikt, något som givetvis är lika kännbart för övrig personal.
Efter att sedan flera år ha dragit in på allt som går att dra in på, så blir sjukhusledning samt -politiker förvånade när personalen slutligen får nog och säger upp sig samt går ut i media och informerar om hur läget ser ut! De menar att de inte fått några liknande signaler tidigare, och att de ska utreda det hela...
Ovan nämnda personer blir lika förvånade över att det blir sommar varje år, att personalen vill ha/har rätt till semester, och att man då i många fall behöver vikarier! Man försöker lösa problemet efter eget huvud; antalet semesterperioder ökas samtidigt som platserna minskas. Problemet är ju bara att människor inte är mindre sjuka på sommaren; ibland känns det nästan som att de snarare är mer sjuka än annars, eftersom det mest är de svårt grundsjuka patienterna som kommer in, och sedan har svårt att kunna komma hem till sitt boende igen.
I år konstateras det att det är färre personer än någonsin som söker semestervikariat på sjukhuset, och detta löser man genom att erbjuda sjuksköterskestudenter att komma in och arbeta som sjuksköterskor på sommaren! På ansvarsfrågan svarar man att alla arbetar på eget ansvar, precis som vanligt... Eftersom jag vet hur tufft det brukar kunna vara på sjukhuset på somrarna så är jag mycket tveksam till detta förslag! Vi som har arbetat i många år tycker att det är tufft, för att inte tala om de sjuksköterskor som är mer eller mindre nyutbildade; hur ska då en sjuksköterskestudent klara av att ta eget ansvar för högintensiv och -specialiserad vård av svårt sjuka patienter! I värsta fall händer ju något allvarligt, och studenten ifråga förstör sin framtida karriär. I bästa fall blir hen "bara" avskräckt, och avbryter sin utbildning, samtidigt som ordinarie personal efter sommaren är helt slutkörda, efter att ha försökt täcka upp och hjälpa studenterna så gott det går; oftast har man dock fullt upp med sina egna patienter, och vården av dessa!
Samtidigt som vidareutbildning inte gör någon skillnad lönemässigt och löneutvecklingen inom sjukvården överlag är dålig så har man sedan "råd" att ta in personal från bemanningsföretag, så att notan slutligen blir minst lika hög som om man skulle ha betalat ordinarie personal lite extra... -Nej, sjukvårdspolitiker och sjukhusledning behöver allt tänka liiite längre än näsan räcker, om vi ska få en hållbar sjukvård i Sverige framöver!
Säng, säng, säng...
Kategori: Aktuellt
Efter en intensiv natt på jobbet skall det bli extra skönt att krypa ner under täcket och soooova!
Medan jag sover så tycker jag att ni ska gå in och läsa denna väl underbyggda och välskrivna krönika, apropå de senaste politiska utspelen om att "Sjuksköterskor ansvarar ju inte över liv och död, precis..."
Jag tycker att fler politiker skulle nappa på Vårdförbundets erbjudande om att gå en dag i våra skor; efter det skulle de (förhoppningsvis) i alla fall ha ett hum om vad vi egentligen pysslar med på sjukhusen, dygnets alla timmar. Det är betydligt mycket mer än att hålla handen och torka pannan på patienterna, vilket verkar vara ungefär vad de tror. Som sjuksköterska på en infektionsavdelning ansvarar du för svårt sjuka patienter med blodförgiftning, Tuberkulos, olika typer av blodsmitta och (icke att förglömma, så här års!) influensor av alla olika typer; A, B och H1N1 (alias Svininfluensan). Du ska vara så duktig på att tillämpa de basalahygienrutinerna att du inte sprider smitta mellan patienterna, och inte heller blir smittad. Du ska även ha kunskap att skyddsisolera patienter som är infektionskänsliga på grund av exempelvis cytostatikabehandling eller sjukdom, så att inte heller dessa extra känsliga patienter blir sjukare än de redan är. Du ska veta vad som är rimlig dos av alla olika läkemedel, och dessutom vara så säker på dig själv att du kan ifrågasätta läkaren när denne gjort en felaktig läkemedelsordination (vilket händer nästan dagligen!). Du ska dessutom kunna bemöta och vårda alla olika personlighetstyper och patienter med alla möjliga olika sjukdomar; vem som helst kan drabbas av en svår infektion, och du ska kunna bemöta såväl 100-åriga damer som dementa herrar, missbrukare och personer som sitter inne på kriminalvårdsanstalt för mer eller mindre grova brott; alla har de rätt till vård på lika villkor.
Politikerna blottar verkligen sin okunskap och ignorans; det var ju bara någon vecka sedan en annan menade att "det inte är rimligt att sjuksköterskor ska tjäna mer än de 80-90000 kronor i månaden de redan har..."
- Nej, hade jag tjänat 80000 kronor i månaden så kan jag lova att jag inte hade sagt ett enda ord om orättvisa löner (inte för att jag gör det nu heller, men ändå...)!
- Ansvarar dagligen för liv och död, och tjänar låååångt ifrån 80000 kronor i månaden!
Långt in i mänsklighetens mörkaste skrymslen...
Kategori: Aktuellt
Få saker skrämmer väl oss människor som det här med kannibaler. Samtidigt verkar det ju kittla vår fantasi något oerhört, med tanke på storfilmer som När lammen tystnar och andra, och det är väl så att vi någonstans vill försöka förstå även de mest avvikande och sjuka av hjärnor...
Nu är det en polisman i New York som dömts för att ha planerat att kidnappa, tortera och våldta 100 utpekade kvinnor, till vilka han hade namn, adress och telefonnummer lagrade i sin dator. Mannen har in i minsta makabra detalj beskrivit sina planer i mail och på olika internetforum; bland annat planerade han att binda och långsamt tillaga en kvinna över låg värme, för att "hålla henne vid liv så länge som möjligt"!!! Via internet hade ploismannen kontakt med bland annat en slaktare från Pakistan, som skickade mannen en video på en get som fick halsen uppskuren. Polismannen hade även en egen mentor, som ska ha mördat och ätit upp en femårig pojke.
När han greps ska mannen ha förnekat allvarligt uppsåt, och menat att det hela bara var fantasier; något som juryn inte trodde på, utan dömde mannen för de makabra brotten.
Nu är det en polisman i New York som dömts för att ha planerat att kidnappa, tortera och våldta 100 utpekade kvinnor, till vilka han hade namn, adress och telefonnummer lagrade i sin dator. Mannen har in i minsta makabra detalj beskrivit sina planer i mail och på olika internetforum; bland annat planerade han att binda och långsamt tillaga en kvinna över låg värme, för att "hålla henne vid liv så länge som möjligt"!!! Via internet hade ploismannen kontakt med bland annat en slaktare från Pakistan, som skickade mannen en video på en get som fick halsen uppskuren. Polismannen hade även en egen mentor, som ska ha mördat och ätit upp en femårig pojke.
När han greps ska mannen ha förnekat allvarligt uppsåt, och menat att det hela bara var fantasier; något som juryn inte trodde på, utan dömde mannen för de makabra brotten.
Kampen mot mobbing
Kategori: Aktuellt
Hör nu på morgonen att en 13-årig flicka tog sitt liv i fredags, som en följd av den mobbing hon utsattes för, framför allt via internet. Huvudmisstänkt sägs vara en tonårskille över 15 år, och han ska ha utsatt ytterligare en flicka för trakasserier.
En tonårspojke utsatte alltså en 13-årig flicka för så grova trakasserier och hot att hon inte såg någon annan utväg än att hoppa framför ett tåg; och det inträffade i Sverige, nu i fredags!
En tonårspojke utsatte alltså en 13-årig flicka för så grova trakasserier och hot att hon inte såg någon annan utväg än att hoppa framför ett tåg; och det inträffade i Sverige, nu i fredags!
Jag ser detta som ytterligare ett nödrop om vikten av att utbilda barn och tonåringar i det som ofta kallas "livskunskap", och att regelbundet ha etiska diskussioner på olika teman, ända från förskolan och upp i gymnasiet. Just trakasserierna över internet ökar i takt med användandet av diverse sociala medier, och här har alla vuxna ett ansvar att hålla koll, se vad barnen och ungdomarna skriver och lägger upp via exempelvis Facebook eller Instagram; är det något som inte känns lämpligt så tveka inte att vara en "jobbig vuxen" och säga till!
Det är inte bara elakheter som sprids över internet; det är mycket kärlek också! Passa på att haka på den positiva trenden, och lovebomba din omgivning istället för att sprida hat, skräck och sorg!
VAB - Värst för vem?
Kategori: Debatt
Ingen har väl undgått att vi just kommit (någorlunda) helskinnade ur "VABruari? Eftersom virus, bakterier och sjukdomar av olika slag inte bryr sig om almanackan så är det ju dock fortfarande många, såväl barn som vuxna, som fortfarande är sjuka.
Man läser ofta på diverse olika sociala medier om föräldrar som är hemma och "VABbar", med sina sjuka barn. men när jag läser dessa texter så får jag alltid känslan av att föräldrarna tycker mest synd om sig själva, som måste stanna hemma från jobbet, och inte barnet/-nen som är sjuka! Själv så tycker jag bestämt att det alltid är synd om barnen som är sjuka, och inte alls föräldrarna som måste vara hemma från jobbet för att ta hand om sina sjuka barn!
Köp handsprit, som bör användas rikligt och ofta i dessa tider! Hjälper inte mot allt, men kan minska antalet sjukdomsepisoder avsevärt!
Shut up and sing
Kategori: Debatt
Ni har väl inte glömt bort underbara The Dixie Chicks, och deras kamp?!
Hästlasagne...
Kategori: Aktuellt
Alltså, det här med Findus (numera) ökända hästlasagne; OK, det som står på innehållsförteckningen ska en matvara även innehålla, och man kan inte byta ut en ingrediens mot en annan utan att tala om det!
Jag hör till dem som inte äter hästkött, men jag äter inte lasagne heller, så jag är inte personligen en av dem som blivit lurad här. Jag tycker dock att det är liiiite överdrivet att bränna de aktuella lasagnerna; varför inte ge dem till fattiga, uteliggare och andra hungrande? Jag tycker faktiskt att det är snudd på oförskämt att bränna mat, när så många människor svälter på vår jord!
Jag hör till dem som inte äter hästkött, men jag äter inte lasagne heller, så jag är inte personligen en av dem som blivit lurad här. Jag tycker dock att det är liiiite överdrivet att bränna de aktuella lasagnerna; varför inte ge dem till fattiga, uteliggare och andra hungrande? Jag tycker faktiskt att det är snudd på oförskämt att bränna mat, när så många människor svälter på vår jord!
En sjukvård i kris
Kategori: Aktuellt
Det är bara att konstatera att stora delar av sjukvården i Sverige befinner sig i stor kris.
Man kan säga att det började med att sjuksköterskestudenterna gick ut hårt inför förra sommaren, och krävde en månadslön på minst 24000 kronor. Detta kan sättas i perspektiv med till att när jag var färdig sjuksköterska, år 2002, så var ingångslönen på Skaraborgs sjukhus 16000 kronor i månaden, men jag fick 16200, för jag hade arbetat som undersköterska i 10 år... Efter snart 11 års erfarenhet som sjuksköterska inom akutsjukvården, och ytterligare studier i form av bland annat en specialisering och magisterexamen med inriktning mot infektionssjukvård och vårdhygien så har min lön kommit upp strax över de 24000 kronor/månad som de nyutbildade sjuksköterskorna kräver... Missförstå mig rätt; jag tycker absolut att de nya sjuksköterskorna ska fortsätta sin kamp, för de är värda sina löneanspråk, men det finns mycket att göra med lönerna hos oss "gamla" sjuksköterskor också.
För en dryg vecka sedan uppmärksammades att 34 (!) specialistsjuksköterskor på barnintensiven i Lund sagt upp sig, på grund av den oerhört dåliga personalpolitik som bedrivs vid barnkliniken på Skånes universitetssjukhus.
För några dagar sedan konstaterades sedan att det är kris på akutmottagningen vid Karolinska universitetssjukhuset; patienter ligger i korridorerna, och man röjer ur förråd för att få plats med fler, på grund av att man saknar tillräckligt många vårdplatser för att ta emot de sjuka patienterna! Chefsläkaren säger att sjukhuset i dag har mindre marginaler än man skulle önska när det gäller antalet vårdplatser. I botten finns en brist på sjuksköterskor och när trycket ökar, som det nu gör, blir läget fortare kritiskt. En bidragande orsak är att infektionssäsongen är på väg uppåt med mag- och tarmsjukdomar samt olika typer av influensa.
Idag läser jag att krisen (även officiellt) har nått Skaraborgs sjukhus; upp till fem av totalt tio urologer kan komma att säga upp sig, mot bakgrund av vad som sägs vara en djup förtroendekris mot sjukhusets ledning och föreslagen ny chef på urologkliniken.
Konstaterar att det är på tiden att något händer i sjukvården, men hade önskat att inga patienter skulle ha behövt bli drabbade! Det verkar som att bollen är satt i rullning; ska bli spännande att se vad detta för med sig...
Man kan säga att det började med att sjuksköterskestudenterna gick ut hårt inför förra sommaren, och krävde en månadslön på minst 24000 kronor. Detta kan sättas i perspektiv med till att när jag var färdig sjuksköterska, år 2002, så var ingångslönen på Skaraborgs sjukhus 16000 kronor i månaden, men jag fick 16200, för jag hade arbetat som undersköterska i 10 år... Efter snart 11 års erfarenhet som sjuksköterska inom akutsjukvården, och ytterligare studier i form av bland annat en specialisering och magisterexamen med inriktning mot infektionssjukvård och vårdhygien så har min lön kommit upp strax över de 24000 kronor/månad som de nyutbildade sjuksköterskorna kräver... Missförstå mig rätt; jag tycker absolut att de nya sjuksköterskorna ska fortsätta sin kamp, för de är värda sina löneanspråk, men det finns mycket att göra med lönerna hos oss "gamla" sjuksköterskor också.
För en dryg vecka sedan uppmärksammades att 34 (!) specialistsjuksköterskor på barnintensiven i Lund sagt upp sig, på grund av den oerhört dåliga personalpolitik som bedrivs vid barnkliniken på Skånes universitetssjukhus.
För några dagar sedan konstaterades sedan att det är kris på akutmottagningen vid Karolinska universitetssjukhuset; patienter ligger i korridorerna, och man röjer ur förråd för att få plats med fler, på grund av att man saknar tillräckligt många vårdplatser för att ta emot de sjuka patienterna! Chefsläkaren säger att sjukhuset i dag har mindre marginaler än man skulle önska när det gäller antalet vårdplatser. I botten finns en brist på sjuksköterskor och när trycket ökar, som det nu gör, blir läget fortare kritiskt. En bidragande orsak är att infektionssäsongen är på väg uppåt med mag- och tarmsjukdomar samt olika typer av influensa.
Idag läser jag att krisen (även officiellt) har nått Skaraborgs sjukhus; upp till fem av totalt tio urologer kan komma att säga upp sig, mot bakgrund av vad som sägs vara en djup förtroendekris mot sjukhusets ledning och föreslagen ny chef på urologkliniken.
Konstaterar att det är på tiden att något händer i sjukvården, men hade önskat att inga patienter skulle ha behövt bli drabbade! Det verkar som att bollen är satt i rullning; ska bli spännande att se vad detta för med sig...
Skandal!
Kategori: Aktuellt
Eleverna på en skola här i staden skulle åka på skolresa till fjällen och åka skidor, men när läraren delade ut information om resan sade hen till en av eleverna i klassen att denne var för tjock för att få följa med, för skidliften riskerade att gå sönder!!! Pojken blev såklart jätteledsen, och grät när han kom hem från skolan. Hans familj är dock rådiga, och har nu anmält läraren ifråga både till Justitieombudsmannen och Diskrimineringsombudsmannen, vilket är helt rätt gjort; så här ska det inte få gå till, och här är lagen solklar!
Skolchefen säger sig ta det hela på stort allvar, men uttalar sig samtidigt i mitt tycke väldigt tvetydigt; "Skulle det vara så här så är det helt oacceptabelt. Jag vill inte ha någon lärare som beter sig så." - Notera hennes skulle det vara så här, och inte Detta är oacceptabelt! Enligt anmälaren har läraren ifråga tidigare kränkt andra barn, men det är ingenting som skolchefen känner till; kanske inte så konstigt, tyvärr så är det ju många som inte orkar/kan/vill anmäla liknande händelser.
Utredningen ska ske skyndsamt, och blir förhoppningsvis färdig under dagen. Därefter tar man ställning till om någon omedelbar arbetsrättslig åtgärd behöver vidtas, påföljden för den aktuelle läraren kan bli alltifrån varning till avstängning.
Enligt min åsikt skall denne lärare aldrig mer få arbeta inom detta yrke, egentligen inte alls med barn eller människor överhuvud taget. Har man en sådan människosyn som hen ger uttryck för så passar man inte för att arbeta med människor, och definitivt inte för att delta i barn och ungdomars utveckling av världs- och självbild! Barn och ungdomar har det ofta tufft nog ändå, utan att lärarna behöver lägga sten på börda och bidra till en hård attityd och jargong gentemot medmänniskorna!
En skidlift håller för betydligt mer än ett knubbigt barn!
Vilka förebilder har barnen egentligen??
Kategori: Debatt
Efter praktiken idag satt jag och slösurfade samtidigt som jag lyssnade på TV:n (jag har väldigt svårt för när det är helt tyst, så TV:n står nästan alltid på som bakgrundsbrus), när det blev dags för Farmen, och jag hoppade högt i soffan av vad jag där fick höra!
"Du är ju en riktig jä**a sladderfi**a!!" skriker en vuxen man till en kvinna i programmet! När jag lyssnar vidare efter pausen så hör jag att mannen ifråga har ett allmänt ovårdat språkbruk; han svär som en riktig borstbindare, och dessutom kryddar han sitt redan så färgstarka språk med diverse könsord och sexuella anspelningar, i varenda mening!
Jag har fått uppfattningen att Farmen ska vara ett familjeprogram, och oavsett vilket så tycker jag inte att det är lämpligt att visa program som innehåller ett sådant språk såhär dags på eftermiddagen. Hur ska vi någonsin kunna lära barnen att respektera varandra och vårda sitt språk, om de har vuxna runt omkring sig i verkligheten och via media som beter sig så här?!
"Du är ju en riktig jä**a sladderfi**a!!" skriker en vuxen man till en kvinna i programmet! När jag lyssnar vidare efter pausen så hör jag att mannen ifråga har ett allmänt ovårdat språkbruk; han svär som en riktig borstbindare, och dessutom kryddar han sitt redan så färgstarka språk med diverse könsord och sexuella anspelningar, i varenda mening!
Jag har fått uppfattningen att Farmen ska vara ett familjeprogram, och oavsett vilket så tycker jag inte att det är lämpligt att visa program som innehåller ett sådant språk såhär dags på eftermiddagen. Hur ska vi någonsin kunna lära barnen att respektera varandra och vårda sitt språk, om de har vuxna runt omkring sig i verkligheten och via media som beter sig så här?!
Läkemedel som orsakar demessjukdom och allmän okunnighet
Kategori: Debatt
Nuförtiden tycker jag att man jämt och ständigt kan se rubriker som dagens "Medicinerna gjorde min pappa dement!" i kvällstidningarnas nätupplagor. Eftersom jag tyvärr (?) inte är plusmedlem kan jag inte läsa hela artikeln, men det räcker gott med det som står på förstasidan: "Benny fick diagnosen Alzheimer, men blev frisk när medicinerna plockades bort - LISTA: Läkemedlen du ska se upp med".
För det första så är förvirring en av de allra vanligaste biverkningarna på många av de läkemedel som tidigare var märkta med en varningstriangel. Triangeln togs bort på grund av att alla människor reagerar individuellt på alla läkemedel, och man insåg att triangeln gjorde mer skada än nytta. Istället uppmanades gemene man att vara uppmärksamma på hur man själv reagerar på de läkemedel man använder.
För det andra så undrar jag vad det var för klåpare som ställde en Alzheimersdiagnos utan att först ha uteslutit andra möjliga orsaker till symtomen; om en person börjar bli/upplevas förvirrad så är det allra första man gör att gå igenom dennes aktuella medicinlista; Finns det några nyinsatta mediciner? Tar hen något som är känt för att kunna orsaka förvirring? Steg två blir en allmän provtagning, då så till synes enkla och ofarliga faktorer som en pågående infektion eller vitaminbrist (och mycket annat) kan orsaka förvirring och glömska. Därefter får personen ifråga genomgå en datortomografi eller undersökning av magnetkameran av hjärnan, eftersom demenssjukdom ofta ger karaktäristiska tecken, och syns på en röntgenundersökning. Givetvis får patienten även genomgå en hel massa minnestester av olika slag, och säkerligen en hel massa andra steg som jag inte har en aning om, och först därefter kan demensdiagnosen ställas. Det är således ingen diagnos som ställs till höger och vänster, utan att läkaren har mycket kött på benen.
Jag undrar därför vart all denna skrämselpropaganda kommer ifrån; är det inte hjärtmediciner man kan dö av (såvitt jag vet så kan man dö av hjärtsjukdom också...) så är det andra tabletter som gör en dement..:/ Slutsatsen måste alltid vara att läkemedel ska intagas med respekt men inte rädsla, i samråd med läkare och enligt dennes ordination, och om man får biverkningar som överskuggar nyttan man har av medicinen så ska man även då prata med sin ordinerade läkare; kanske finns det något annat läkemedel med samma effekt som du kan få prova? Kanske går det att prova någon annan åtgärd, såsom sjukgymnastik, KBT eller annat?
Jag har svårt att förstå att gemene man inte alls verkar ge akt på sin kropp, lyssna på vad den säger till oss och se de samband som finns mellan orsak och verkan. Börjar jag att äta en ny medicin och bara någon dag därefter börjar känna mig konstig, glömsk och förvirrad så kan det (men måste inte) finnas ett samband däremellan. Om jag äter på McDonald's varje dag och efter ett tag börjar gå upp i vikt så finns det (med all sannolikhet) ett samband även här. Om jag har legat i sängen och sovit till och från hela dagen (kanske flera dagar) så är det inte så konstigt att jag har svårt att somna på kvällen; Ja, exemplen är otaliga! Uppenbarligen så behövs det mer undervisning om hur människokroppen fungerar och mindre om växter och anna på biologilektionerna i skolan! Jag vet dock inte hur vi ska komma åt att informera alla vuxna, medelålders och äldre, som ännu inte har lyckats få in någonting om människokroppens naturliga funktion, är det någon idé att ens försöka lägga ner möda på det???
För det första så är förvirring en av de allra vanligaste biverkningarna på många av de läkemedel som tidigare var märkta med en varningstriangel. Triangeln togs bort på grund av att alla människor reagerar individuellt på alla läkemedel, och man insåg att triangeln gjorde mer skada än nytta. Istället uppmanades gemene man att vara uppmärksamma på hur man själv reagerar på de läkemedel man använder.
För det andra så undrar jag vad det var för klåpare som ställde en Alzheimersdiagnos utan att först ha uteslutit andra möjliga orsaker till symtomen; om en person börjar bli/upplevas förvirrad så är det allra första man gör att gå igenom dennes aktuella medicinlista; Finns det några nyinsatta mediciner? Tar hen något som är känt för att kunna orsaka förvirring? Steg två blir en allmän provtagning, då så till synes enkla och ofarliga faktorer som en pågående infektion eller vitaminbrist (och mycket annat) kan orsaka förvirring och glömska. Därefter får personen ifråga genomgå en datortomografi eller undersökning av magnetkameran av hjärnan, eftersom demenssjukdom ofta ger karaktäristiska tecken, och syns på en röntgenundersökning. Givetvis får patienten även genomgå en hel massa minnestester av olika slag, och säkerligen en hel massa andra steg som jag inte har en aning om, och först därefter kan demensdiagnosen ställas. Det är således ingen diagnos som ställs till höger och vänster, utan att läkaren har mycket kött på benen.
Jag undrar därför vart all denna skrämselpropaganda kommer ifrån; är det inte hjärtmediciner man kan dö av (såvitt jag vet så kan man dö av hjärtsjukdom också...) så är det andra tabletter som gör en dement..:/ Slutsatsen måste alltid vara att läkemedel ska intagas med respekt men inte rädsla, i samråd med läkare och enligt dennes ordination, och om man får biverkningar som överskuggar nyttan man har av medicinen så ska man även då prata med sin ordinerade läkare; kanske finns det något annat läkemedel med samma effekt som du kan få prova? Kanske går det att prova någon annan åtgärd, såsom sjukgymnastik, KBT eller annat?
Jag har svårt att förstå att gemene man inte alls verkar ge akt på sin kropp, lyssna på vad den säger till oss och se de samband som finns mellan orsak och verkan. Börjar jag att äta en ny medicin och bara någon dag därefter börjar känna mig konstig, glömsk och förvirrad så kan det (men måste inte) finnas ett samband däremellan. Om jag äter på McDonald's varje dag och efter ett tag börjar gå upp i vikt så finns det (med all sannolikhet) ett samband även här. Om jag har legat i sängen och sovit till och från hela dagen (kanske flera dagar) så är det inte så konstigt att jag har svårt att somna på kvällen; Ja, exemplen är otaliga! Uppenbarligen så behövs det mer undervisning om hur människokroppen fungerar och mindre om växter och anna på biologilektionerna i skolan! Jag vet dock inte hur vi ska komma åt att informera alla vuxna, medelålders och äldre, som ännu inte har lyckats få in någonting om människokroppens naturliga funktion, är det någon idé att ens försöka lägga ner möda på det???
Vapenpolitik
Kategori: Aktuellt
Igår skedde åter en skolskjutning i USA; 20-årige Adam Lanza sköt ihjäl 26 6-7 år gamla barn och lärare på en skola i Newtown, Connecticut. Med sig hade han sin mammas lagliga jaktgevär och två pistoler.
Tyvärr är det ju inte första gången denna typ av skolmassakrer inträffar, och varje gång tycker vi i övriga världen att den här gången måste de (USA) ju inse att deras vapenlagar är åt he****e, men varje gång ser de istället det inträffade som en anledning att släppa ännu mer på vapenlagarna, för "den som blir anfallen måste ju kunna försvara sig..." - Jag ger inte mycket för det resonemanget; det bästa måste väl ändå vara att inte låta gemene man gå omkring beväpnade, utan någon form av utbildning för vapnet och utan att kontrollera vad det egentligen är för ljushuvuden som ser sitt vapen som en fin assecoar!
Mina tankar går till alla drabbade i Connecticut!
Tyvärr är det ju inte första gången denna typ av skolmassakrer inträffar, och varje gång tycker vi i övriga världen att den här gången måste de (USA) ju inse att deras vapenlagar är åt he****e, men varje gång ser de istället det inträffade som en anledning att släppa ännu mer på vapenlagarna, för "den som blir anfallen måste ju kunna försvara sig..." - Jag ger inte mycket för det resonemanget; det bästa måste väl ändå vara att inte låta gemene man gå omkring beväpnade, utan någon form av utbildning för vapnet och utan att kontrollera vad det egentligen är för ljushuvuden som ser sitt vapen som en fin assecoar!
Mina tankar går till alla drabbade i Connecticut!
Vad är egentligen rasistiskt, och vad innebär en lyckad integration?
Kategori: Aktuellt
Det känns som att det är ovanligt mycket fokus på rasism och integration just nu, och media har som vanligt lyft fram och uppmärksammat några mer eller mindre lyckade exempel.
Det började i förra veckan med 10-åriga Mio Simic, som hade sett fram emot att få vara pepparkaksgubbe i skolans luciatåg, bara för att i skolan få höra att man inte skulle sjunga om pepparkaksgubbarna, och att inga barn heller skulle få vara pepparkaksgubbar. Mio har en mamma med mycket skinn på näsan, och när Mio kom hem och berättade att han inte skulle få vara pepparkaksgubbe så ringde hans mamma, Jenny Simic, upp läraren; "Då hade de tagit bort pepparkaksgubben, eftersom det kan finnas någon som kan bli stött. Då sa jag till henne att okej, då kommer inte min son att få delta, för vi stöder inget Ku Klux Klan-tåg. De kommer in med strutar på huvudet och ska bränna upp lucia. Ska vi inte baka lussekatter hemma, för då kan djurvänner ta illa upp? Jag blir så förbannad", säger Jenny Simic.
Incidenten spreds snabbt i olika sociala medier, och när skolans rektor fick höra det hela så menade hon att det hela var ett stort missförstånd; eftersom man inte skulle sjunga pepparkakssången så hade man bestämt att inte heller ha några pepparkaksgubbar...
Det låter ju som en fin efterkonstruktion, och är ett typiskt exempel på när vi svenskar överanalyserar en situation, och agerar utifrån egna unkna antaganden, utan att ens komma på tanken att kommunicera med berörda parter, och efterhöra vad andra tycker och känner - Tänk om, tänk rätt!
Tror aldrig det har varit så många pepparkaksgubbar i landets luciatåg som just i år..:)
Idag kan man läsa att självaste Disney har bestämt sig för att ta bort två sekvenser i tomtens underbara leksaksverkstad, som visas i många länder världen runt på julafton; det ena är en svart docka, som får en OK-stämpel i baken, och det andra är en man med stor rock och lång näsa, som man menar underblåser folks fördomar om judar. Spontant blir jag ganska förundrad över detta beslut, och undrar om det bara är vita figurer som ska få synas i media? Jag tycker snarare att beslutet i sig är rasistiskt, vad tycker du om att Disney ska ta bort de två sekvenserna; är det hänsynsfullt eller rasistiskt?
Samtidigt hörs och ses uppsatta personer inom Sverigedemokraterna beväpna sig med järnrör och prata om "babbar" - och trots att de gång på gång visar detta, sitt sanna, unkna ansikte så har svenskarnas förtroende för dem aldrig varit större! Jag har en känsla av att det beror på incidenter som de beskrivna här ovan; det är tyvärr lätt för Svensson att skylla detta resonemang på invånare med annat etniskt ursprung, när det i själva verket är grundat i vår egen rädsla för det som avviker, och vår rädsla för att stöta oss med någon!
Jag blir mörkrädd när dessutom nazistveteranen Curt Linusson tar plats i kommunfullmäktige i Lidköping. Linusson representerar Svenskarnas parti, men sitter för Sverigedemokraterna i fullmäktige; detta trots att SD uttalat att Linusson är alltför extrem i sina åsikter, och Linusson å sin sida tycker att SD är för mesiga... Linusson har varit med i såväl Nationalsocialistisk front (NSF) som Nordiska rikspartiet, och var med och grundade den paramilitariska organisationen Legion Wasa samt Skaraborgs svensksocialister.
Jag har många vänner och arbetskamrater med annat etniskt ursprung, såväl i första som andra generation, och de har alla det gemensamt att de tycker att alla invandrare ska lära sig svenska och ta till sig de svenska traditionerna. Detta innebär ju inte alls att de måste överge sina tidigare traditioner; tvärtom kan vi alla berikas genom att ta del av varandras erfarenheter och traditioner! Vi svenskar kan lära oss att bli lite mer ödmjuka för vad andra har gått igenom i livet; det är så lätt för oss att sitta här på våra höga hästar; varma, mätta och trygga, men det utesluter inte på något sätt att man tänker ett steg längre än den egna näsan räcker!
Det började i förra veckan med 10-åriga Mio Simic, som hade sett fram emot att få vara pepparkaksgubbe i skolans luciatåg, bara för att i skolan få höra att man inte skulle sjunga om pepparkaksgubbarna, och att inga barn heller skulle få vara pepparkaksgubbar. Mio har en mamma med mycket skinn på näsan, och när Mio kom hem och berättade att han inte skulle få vara pepparkaksgubbe så ringde hans mamma, Jenny Simic, upp läraren; "Då hade de tagit bort pepparkaksgubben, eftersom det kan finnas någon som kan bli stött. Då sa jag till henne att okej, då kommer inte min son att få delta, för vi stöder inget Ku Klux Klan-tåg. De kommer in med strutar på huvudet och ska bränna upp lucia. Ska vi inte baka lussekatter hemma, för då kan djurvänner ta illa upp? Jag blir så förbannad", säger Jenny Simic.
Incidenten spreds snabbt i olika sociala medier, och när skolans rektor fick höra det hela så menade hon att det hela var ett stort missförstånd; eftersom man inte skulle sjunga pepparkakssången så hade man bestämt att inte heller ha några pepparkaksgubbar...
Det låter ju som en fin efterkonstruktion, och är ett typiskt exempel på när vi svenskar överanalyserar en situation, och agerar utifrån egna unkna antaganden, utan att ens komma på tanken att kommunicera med berörda parter, och efterhöra vad andra tycker och känner - Tänk om, tänk rätt!
Tror aldrig det har varit så många pepparkaksgubbar i landets luciatåg som just i år..:)
Idag kan man läsa att självaste Disney har bestämt sig för att ta bort två sekvenser i tomtens underbara leksaksverkstad, som visas i många länder världen runt på julafton; det ena är en svart docka, som får en OK-stämpel i baken, och det andra är en man med stor rock och lång näsa, som man menar underblåser folks fördomar om judar. Spontant blir jag ganska förundrad över detta beslut, och undrar om det bara är vita figurer som ska få synas i media? Jag tycker snarare att beslutet i sig är rasistiskt, vad tycker du om att Disney ska ta bort de två sekvenserna; är det hänsynsfullt eller rasistiskt?
Samtidigt hörs och ses uppsatta personer inom Sverigedemokraterna beväpna sig med järnrör och prata om "babbar" - och trots att de gång på gång visar detta, sitt sanna, unkna ansikte så har svenskarnas förtroende för dem aldrig varit större! Jag har en känsla av att det beror på incidenter som de beskrivna här ovan; det är tyvärr lätt för Svensson att skylla detta resonemang på invånare med annat etniskt ursprung, när det i själva verket är grundat i vår egen rädsla för det som avviker, och vår rädsla för att stöta oss med någon!
Jag blir mörkrädd när dessutom nazistveteranen Curt Linusson tar plats i kommunfullmäktige i Lidköping. Linusson representerar Svenskarnas parti, men sitter för Sverigedemokraterna i fullmäktige; detta trots att SD uttalat att Linusson är alltför extrem i sina åsikter, och Linusson å sin sida tycker att SD är för mesiga... Linusson har varit med i såväl Nationalsocialistisk front (NSF) som Nordiska rikspartiet, och var med och grundade den paramilitariska organisationen Legion Wasa samt Skaraborgs svensksocialister.
Jag har många vänner och arbetskamrater med annat etniskt ursprung, såväl i första som andra generation, och de har alla det gemensamt att de tycker att alla invandrare ska lära sig svenska och ta till sig de svenska traditionerna. Detta innebär ju inte alls att de måste överge sina tidigare traditioner; tvärtom kan vi alla berikas genom att ta del av varandras erfarenheter och traditioner! Vi svenskar kan lära oss att bli lite mer ödmjuka för vad andra har gått igenom i livet; det är så lätt för oss att sitta här på våra höga hästar; varma, mätta och trygga, men det utesluter inte på något sätt att man tänker ett steg längre än den egna näsan räcker!
Underbara Uggla!
Kategori: Debatt
"Jaha, idag är det min kväll... Och man ska titta och vara glad och kramas och... det där är inte riktigt min grej..." -Känner igen det där..:)
Tror det är oerhört bra att artisterna i Så mycket bättre visar sig mänskliga, och berättar att de faktsikt har samma problem som alla vi andra; Magnus Uggla som var nervös inför sin dag, och underbara Miss Li som berättade öppet om sin ångest och sina komplex hjälper till att ta ner dem från sina piedestaler, och alla vi andra får se att de också bara är vanliga människor, även om de råkar vara väldigt bra på att skriva texter och framföra dem!
Tror det är oerhört bra att artisterna i Så mycket bättre visar sig mänskliga, och berättar att de faktsikt har samma problem som alla vi andra; Magnus Uggla som var nervös inför sin dag, och underbara Miss Li som berättade öppet om sin ångest och sina komplex hjälper till att ta ner dem från sina piedestaler, och alla vi andra får se att de också bara är vanliga människor, även om de råkar vara väldigt bra på att skriva texter och framföra dem!
Civilkurage?
Kategori: Aktuellt
En 87-årig kvinna var i måndags den 12 november ute och gick nära järnvägsstationen Knutpunkten i Helsingborg, då hon fick se ett gäng killar i 17-årsåldern stå och sparka på en liten hund som var fastbunden. När hon sade åt dem att sluta fick hon själv en rak höger, så att hon föll omkull, och då började killarna sparka på henne istället.
Damen lyckades kravla sig hem, och blev där liggande med kraftiga blödningar tills barnbarnet kom på besök igår, fredag, och anmälde händelsen till polisen. Enligt Aftonbladet ska kvinnan dock inte ha "behövt" uppsöka sjukhus, utan fått tillsyn av hemtjänsten. Det tycker jag låter mycket märkligt; dels har hon varit avsvimmad vid ett par tillfällen, och dels beskriver man blödningarna som kraftiga; då ska man till sjukhus! I den åldern är risken stor för subduralhematom och andra otäckheter, men man kan ju hoppas att hon bara fick hjärnskakning...
Tyvärr så är det just sådana här händelser som står bakom civilkuragets försvinnande från vårt samhälle. Jag kan dock inte annat än ge en eloge till den stackars damen, och uppmuntra alla att trots
Damen lyckades kravla sig hem, och blev där liggande med kraftiga blödningar tills barnbarnet kom på besök igår, fredag, och anmälde händelsen till polisen. Enligt Aftonbladet ska kvinnan dock inte ha "behövt" uppsöka sjukhus, utan fått tillsyn av hemtjänsten. Det tycker jag låter mycket märkligt; dels har hon varit avsvimmad vid ett par tillfällen, och dels beskriver man blödningarna som kraftiga; då ska man till sjukhus! I den åldern är risken stor för subduralhematom och andra otäckheter, men man kan ju hoppas att hon bara fick hjärnskakning...
Tyvärr så är det just sådana här händelser som står bakom civilkuragets försvinnande från vårt samhälle. Jag kan dock inte annat än ge en eloge till den stackars damen, och uppmuntra alla att trots
