Maritha

Det har väl knappast undgått någon att det just nu kokar i hela vårdsverige? Dagligen kan man läsa i media om överbeläggningar, riskerad patientsäkerhet och massuppsägningar; något som givetvis måste oroa gemene man, vem vågar bli sjuk i en värld där man läser att patienterna dör på grund av dålig bemanning och hög arbetsbelastning? Tyvärr har ju ingen av oss något val; blir man sjuk så blir man, och då behöver man hjälp av sjukvården...

Landstingen har sedan flera år tillbaks arbetat med en så kallad kostnadsminskning (man får ju inte kalla det besparing när man inte sparar till någonting!). Ingen personal sägs ha blivit avskedad, men man har inte täckt pensionsavgångar eller satt in vikarier vid tillfällig sjukdom och dylikt, något som givetvis är lika kännbart för övrig personal.

Efter att sedan flera år ha dragit in på allt som går att dra in på, så blir sjukhusledning samt -politiker förvånade när personalen slutligen får nog och säger upp sig samt går ut i media och informerar om hur läget ser ut! De menar att de inte fått några liknande signaler tidigare, och att de ska utreda det hela...

Ovan nämnda personer blir lika förvånade över att det blir sommar varje år, att personalen vill ha/har rätt till semester, och att man då i många fall behöver vikarier! Man försöker lösa problemet efter eget huvud; antalet semesterperioder ökas samtidigt som platserna minskas. Problemet är ju bara att människor inte är mindre sjuka på sommaren; ibland känns det nästan som att de snarare är mer sjuka än annars, eftersom det mest är de svårt grundsjuka patienterna som kommer in, och sedan har svårt att kunna komma hem till sitt boende igen.
I år konstateras det att det är färre personer än någonsin som söker semestervikariat på sjukhuset, och detta löser man genom att erbjuda sjuksköterskestudenter att komma in och arbeta som sjuksköterskor på sommaren! På ansvarsfrågan svarar man att alla arbetar på eget ansvar, precis som vanligt... Eftersom jag vet hur tufft det brukar kunna vara på sjukhuset på somrarna så är jag mycket tveksam till detta förslag! Vi som har arbetat i många år tycker att det är tufft, för att inte tala om de sjuksköterskor som är mer eller mindre nyutbildade; hur ska då en sjuksköterskestudent klara av att ta eget ansvar för högintensiv och -specialiserad vård av svårt sjuka patienter! I värsta fall händer ju något allvarligt, och studenten ifråga förstör sin framtida karriär. I bästa fall blir hen "bara" avskräckt, och avbryter sin utbildning, samtidigt som ordinarie personal efter sommaren är helt slutkörda, efter att ha försökt täcka upp och hjälpa studenterna så gott det går; oftast har man dock fullt upp med sina egna patienter, och vården av dessa!



Samtidigt som vidareutbildning inte gör någon skillnad lönemässigt och löneutvecklingen inom sjukvården överlag är dålig så har man sedan "råd" att ta in personal från bemanningsföretag, så att notan slutligen blir minst lika hög som om man skulle ha betalat ordinarie personal lite extra... -Nej, sjukvårdspolitiker och sjukhusledning behöver allt tänka liiite längre än näsan räcker, om vi ska få en hållbar sjukvård i Sverige framöver!