Jag är med i några grupper på Facebook för personer med mina sjukdomar. Ibland är det skönt att läsa om andra som har samma problem, men ibland blir jag bara mörkrädd och trött...
Till att börja med så verkar sååå många experimentera med olika kosttillskott, mineraler och illegalt importerade läkemedel hit och dit. De har stenkoll på olika "uppiggande" läkemedel, som endast ordineras till svårt sjuka patienter med svår MS eller andra svåra neurologiska sjukdomar, men tror inte att tillförsel av enorma mängder salter och mineraler kan ha någon negativ effekt. Tar dessutom för det mesta dubbla eller till och med trippla den normala dosen, för "det hjälper inte annars"... - Nej, det kanske beror på att du inte har någon brist, och egentligen inte behöver tillskotten?? Allt de gör är att sätta kroppen i en enorm obalans, som till och med kan vara livshotande! Men det tror de inte på, för "det är ju bara lite salter..."
Tyvärr är det inte bara salter det experimenteras med; det importeras amfetaminliknande medel, som i vanliga fall ges till patienter med svår ADHD, och även dessa intas i hööööga doser, i uppiggande syfte.
När man påpekar att de borde vara mer rädda om sig, och inte experimentera på detta sätt får man höra att "Om du vore lika sjuk så skulle du förstå!" , som om det vore en tävling om vem som är sjukast..:/ Tyvärr är jag "sjuk nog", men har sett alltför många patienter på mitt jobb som intoxikerat sig på vanliga kosttillskott, och fått lever och/eller njurar förstörda, eller hjärtrytmrubbningar på grund av obalans i kroppens salter; det är ingenting att leka med!
Tyvärr kan jag se att det hela bottnar i en desperation; dessa människor får inte de hjälp de vill ha och anser sig behöva via den ordinarie sjukvården, så de ser sig tvungna att experimentera själva... Dock ser jag hos många en överlägsenhet, både gentemot sjukvården, läkare och oss andra sjuka. De har finkammat internet efter förklaringar till att de mår som de mår, och till sist hittar de någon i Kuala Lumpur, som...
Det senaste nu är en person som envisas med att hen har en kronisk herpesencephalit (hjärninflammation, orsakad av herpesvirus). När jag och andra försökte förklara att bara för att hon har munsår och huvudvärk så är det ingen encephalit, och den blir inte kronisk, så får vi bara något överlägset svar..:/ Tyvärr har jag sett alltför många personer med herpesencephalit på jobbet; de blir förvirrade på ett konstigt sätt, får förlamningar eller svagheter,svår huvudvärk; de blir
riktigt svårt sjuka, och det värsta är att symtomen inte går tillbaks helt, och man vet aldrig hur mycket som kommer att gå tillbaks (om något), förrän efter flera veckor/månader...
Jag vet egentligen inte vart jag vill komma med det här inlägget, mer än att uppmärksamma allt experimenterande som pågår ute i stugorna, även bland "vanliga människor", och med substanser som normalt sett inte missbrukas...
