Jag har för första gången sedan sommarsemestern varit ledig hela helgen, och hade sett fram emot att sova ut, vila upp mig, och läsa på inför tentan i kvalitativ forskningsmetodik på tosrdag samt examinationsseminariet på fredag.
Tyvärr gick alla planer i stöpet; kroppen straffade mig för mitt ohälsosamma leverne, och jag fick ovälkommet besök av både migränanfall, ME/CFS och Fröken Fibromyalgi...
Detta var exakt vad min läkare och sjukgymnast har varnat mig för, och vad jag själv också innerst inne egentligen vet; jag gör alldeles för mycket, och pressar min kropp och mitt nervsystem för hårt... Men det är ju så roligt! Saken är den att jag hela tiden har varit fast besluten att inte låta mina sjukdomar hindra mig från att göra allt jag vill göra, och det kanske är som min sjukgymnast säger; att jag istället har låtit det gå för långt, och istället gör mer än de flesta som är friska...
Det stämmer ju som både hon och läkaren säger; det är inte hållbart att de ska medicinera och behandla mig för att jag ska kunna fortsätta med mitt ohälsosamma betéende, och fara runt som en Duracellkanin som alltid ger 210%...
Mitt nästa projekt (efter Magisterexamen) får bli att försöka hitta en "normal" balans i tillvaron!
Har ikväll fått veta att jag tyvärr missade tentan i kvantitativa forskningsmetoder :( Jaja, det är inget att göra åt, jag har ju inte läst detta förut, bara haft en kort föreläsning i ämnet, så det var ju bara att räkna med (hehe, extra torr humor). Omtentan är 6-7 December, så nu har jag ju i alla fall en hel månad på mig att läsa på till den efter att kurserna är avslutade, så jag behöver (förhoppningsvis) bara koncentrera mig på den.
Tycker att läraren gjorde en del fåniga rättningar; tex skulle vi svara vilken forskningsfråga de hade använt olika tester för att svara på, och jag hade bara skrivit: "De hade använt test... för att ta reda på---, och test... för att ta reda på---.", dvs jag skrev det inte som en fråga, så det fick jag fel på. Jag vet ju att jag ska läsa frågorna ordentligt, men jag tycker ändå att det var lite väl petigt.
Först fick vi träna på att sätta ihop det system med kannistern vi använder när vi ska suga rent i patienternas luftvägar, om de har mycket slemprroblematik och av olika anledningar inte själva klarar av att hosta upp och spotta ut det. Vi fick även visa att vi kan sätta på syrgas, och vet vilket administrationssätt som ska användas vid olika flöden. Sedan fick vi visa att vi kan/ träna på att sätta ihop inhalationsmasken.
Vi gick igenom Akutvagnen, och vad den innehåller. Vi kom fram till att vi egentligen kanske använder den alltför sällan; här finns ju allt som kan behövas i en akut situation, det behöver ju inte vara just vid hjärtstopp utan kan vara tex vid allergisk chock eller någon annan akut situation där man kan behöva ha olika instrument eller läkemedel fort.
Herr Heimlich hälsade oss välkomna ner till HLR- studion...
... där det hade skett en stor olycka, med många skadade.
Vilken tur att HLR- instruktör Camilla var där och kunde visa oss hur vi skulle rädda dem!
Idag gjorde min student sin sista dag på sina kliniska studier hos oss på infektionsavdelningen. Hon har nu varit hos oss och haft mig som handledare i fem veckor, men nu ska hon gå vidare till en ny avdelning och nya kliniska studier.
När man ska få en ny student är man alltid lite nervös, innan man har träffat och lärt känna honom/henne, men när man sedan har arbetat så väldigt nära en person som vi gör i fem veckors tid så blir det givetvis tomt och konstigt när hon/han avslutar sina kliniska studier, och inte längre ska vara kvar. När man då har haft en så duktig student som jag har haft nu så blir det jättetomt och man saknar henne. Om man har haft en mindre duktig student så kan det ibland, ärligt talat, mest kännas som en lättnad när de fem veckorna är över; då är fem veckor en låååång tid.
Jag har länge haft en oerhörd tur med mina studenter; jag har länge bara fått duktiga studenter, så jag har en känsla av att jag säkert snart kommer att få någon som inte alls passar att arbeta inom hälso- och sjukvården, och som har svårt att lära sig de praktiska momenten. Jaja, den dagen den sorgen- det får jag ta då, och i så fall lägga upp en individuell handlingsplan tillsammans med studenten för att hjälpa henne/honom att på bästa sätt ändå kunna uppnå både sina personliga mål och kursmålen; det är ju vår funktion som handledare i allmänhet och min funktion som bashandledare i synnerhet. Det finns dessutom bra handlingsplaner som vi ska följa när/om en student riskerar att underkännas, och jag som bashandledare har en huvudhandledare över mig på sjukhuset samt att vi har kliniska adjunkter som kommer ut från skolan och har kontakt med studenterna och oss handledare på avdelningarna medan studenterna har kliniska studier; de är med på vissa bedömningar osv, och de vill ha tätare kontakt om det fungerar mindre bra med någon student.
Nu när mörkret och kylan är här så är det hög tid att plocka fram era reflexer, så att ni syns i trafiken!
Numera finns många olika fina reflexer att välja mellan; vad sägs tex om det här med spöket Laban?
Tänk på att du som fotgängare eller cyklist är den som är mest oskyddad i trafiken, och att vi bilister inte alltid kan stanna nu, när det är så halt...
Inatt skickade jag in min skriftliga uppgift till examinationsseminariet i kursen "Patienten och familjen i ett vårdande sammanhang". Den 5/11 ska vi sedan ha ett stort examinationsseminarium, med opponent- och respondenskap. Jag har redan fått min respondents bidrag, så jag har börjat att arbeta lite grand med hennes text också. Seminarier med opponents- och respondentsskap är verkligen det värsta jag vet; man vet aldrig riktigt vad man ska säga, och vart man ska sätta ribban. Eftersom mitt opponentsskap också bsetygsätts så vill det ju till att jag också gör bra ifrån mig, och verkligen har analyserat hennes text på ett bra sätt, och ger konstruktiv kritik på en lagom nivå.
Det känns i alla fall oerhört skönt att kunna beta av den ena uppgiften efter den andra nu!
Idag ringde tandhygienisten som jag var hos i förra veckan upp mig och berättade att tandläkaren efter att ha granskat röntgenbilderna vill dra ut en av mina visdomständer, som växer snett och skaver på tanden intill. Till saken hör att jag de senaste tio åren har påpekat att det känns som om visdomstanden växer snett mot tanden intill, och det har kännts som om den har växt i omgångar, då har jag haft ont i tanden och det har känts som om den inte har haft plats att komma upp ordentligt. Jag har därför nästan varje gång jag har varit hos tandläkaren frågat om det verkligen finns utrymme för tanden att växa upp helt, eller om det är bättre att dra ut den. De tidigare tandläkarna har då sagt att det inte är några problem, utan tanden skulle ha gott om plats att växa upp ordentligt, att jag inte skulle behöva dra ut den om jag inte började få mer ständigt ont av den. Därför känns det lika bra att få den där visdomstanden utdragen nu, men jag är lite orolig över att de inte kommer att klara av det; det är inte så mycket av tanden som har lyckats komma upp, och dessutom så har den ju växt snett, så jag undrar om inte en del av den ligger snett under tanden intill.
Jag har ett traumatiskt minne från när jag i min barndom skulle dra ut en tandrot, och tandläkaren sade: "Det behövs inte ens någon bedövning; det tar vi lätt med lite bedövningsspry och en pincett." Tyvärr visade det sig att det var inte alls så lätt som han trodde; roten var jättelång, och satt väldigt hårt fast i käken, så han fick hålla på länge och bända och bryta, så det var ett riktigt trauma för min del. Som tur är så har det inte orsakat någon tandvårdsrädsla för min del, förutom att jag inte är så förtjust i manliga tandläkare, och tyvätt lätt det som att det var en manlig som ska dra ut den här tanden också..:( Det framgick inte varför jag inte får min vanliga tandläkare, som var så trevlig och duktig. Jaja, jag lär väl överleva det här också...
Jag och min kära studiekamrat Helena konstaterade igår att med 100% arbete och 100% studier så hinner man inte med så mycket annat; det sociala livet står just nu på paus- eller rättare sagt: det sociala liv man har är jobbet. När man inte jobbar sitter man vid datorn eller försjunken i böcker/artiklar...
Snart är i alla fall den här terminen avklarad och jag hoppas hoppas hoppas att vi båda klarar oss, så att vi slipper göra om någonting. Även om vi skulle få göra om någon tenta eller inlämningsuppgift så har vi ju klarat av grovarbetet, då är det "bara" att plugga lite till, så att det fastnar ordentligt...
Idag har jag lämnat in instuderingsfrågor och reflektion kring en artikel, så nu är ytterligare ett steg avklarat :)
Kursen jag går i vetenskapliga metoder börjar närma sig upploppet, vi är nu inne på den kvalitativa forskningsmetodiken, och jag har äntligen betat av alla föreläsningarna!!!
Det kan låta beskedligt med fyra föreläsningar (på engelska), som var och en inte är så lång, men med en lektor som sluddrar lite lagom så att man får gissa vad hon säger i 50% av fallen så är det nog så jobbigt. Lägg dessutom till att de "föreläsningsanteckningar" hon hade lagt ut på studentplattformen knappast var värda namnet (det har jag dock vant mig vid, vid det här laget), så det var bara att göra sina egna föreläsningsanteckningar- tack kära Moodle för pausknappen!
Annars har jag inga större problem med engelskan, artiklarna är inga problem- jag behöver bara slå upp enstaka ord och uttryck. Där har vi nog en viss fördel i att den sjukvårdsspecifika terminologin är på latin, och det är ju samma oavsett vilket språk artikeln är skriven på. Sedan använder man ju sig i den svenska forskningsterminologin mycket av engelska uttryck, kanske förenklar det lite? Sedan är det ju en klar fördel att ha läst kvalitativ metodik på grundläggande nivå, så att man känner igen det mesta. Den kvantitativa metodiken gick vi bara igenom väldigt snabbt och överskådligt (som jag minns det), och då blir det givetvis tuffare att omedelbart ge sig på den avancerade nivån...
Jag känner mig i alla fall betydligt mer bekväm med den kvalitativa metodiken än den kvantitativa, som vi tentade i förra veckan- håller tummarna så att de blir blå för att jag ska ha klarat den tentan, och slipper göra om den!
Jag kan i alla fall konstatera att föreläsningarna var bra, nu när jag tagit mig igenom dem, och att all hjärngymnastik förhoppningsvis håller Alzheimers borta några år till.
I helgen blir det till att ta tag i instuderingsfrågorna och fundera ut någon bra reflektionsfråga som ska vara inlämnade på måndag morgon. Artikeln de utgår ifrån har jag redan läst, så den tror jag att jag har hyfsad koll på...
Idag var jag hos tandhygienisten för röntgen och undersökning. Jag var lite nervös, eftersom jag hade flera hål sist jag var på undersökning, men det gick bra; jag fick beröm för hur väl jag sköter mina tänder och jag fick ett extra tandvårdshjälpmedel att leka med- yippie!
1. Jag borstar tänderna med eltandborste morgon och kväll (de säger ju att eltandborste är bättre än vanlig). 2. Jag använder tandtråd morgon och kväll. - Johnson&Johnson ska det vara, den är rund och stabil- ingen flatvaxed skit som skivar sig här inte! 3. Jag sköljer munnen med Dentan munskölj morgon och kväll. 4. Nu ska jag börja med en sorts mini-mellanrumsborste, som även ger tandköttet mikromassage- visst låter det härligt?
Igår var det dags för SkaS Skaraborgs sjukhus) stora Patientsäkerhetsdag, och jag och Eva-Lotta hade det stora "äran" att presentera Fallprocessen, som vi jobbat med i 1,5 år inom ramen för Genombrott plus/Green beltprocessen, men totalt sedan 2005. Vi har varit bortskämda med att Morgan har skött våra presentationer, men han har nu "gått vidare" och blivit enhetschef för en större enhet, och har inte samma tid att lägga på projektet längre. Närvarande på patientsäkerhetsdagen vara alla chefer på SkaS och även i VG Regionen som helhet; bla närvarade sjukhusdirektören, VG regionens övergripande chef och andra (nästan) lika högt uppsatta damer och herrar, så det var kanske inte så konstigt att vi var en aning nervösa inför denna presentation... Hur som helst så gick det faktiskt riktigt bra; vi fick många frågor och mycket beröm efteråt :)
Nu hoppas vi bara på att få ett utökat uppdrag, så att vi kan få sprida vår kunskap/ vårt projekt över hela Skas, och inte vara begränsade till Medicin/Psykiatri-divisionen + GOA (Geriatrisk, Ortopediak Avdelning)! Oavsett om vi får det eller inte så kommer vi att fortsätta att hålla våra träffa för alla fallombud på MP, för att inspirera och entusismera dem, och hålla det fallförebyggande tänkandet levande :)
En rolig följd av vårt arbete var att nuvarande chefen för vår division- MP sade att från årsskiftet 2010/-11 så kommer det vi i processgrupperna har arbetat med under året att föras in i SkaS styrkort, så man ska arbeta på det sätt vi har arbetat fram över hela sjukhuset, i hela Skaraborg från årsskiftet, så det låter ju lovande även för vår del :)
Vår fina poster :)
Nuvarande chefläkare Stellan Dahlin och Anders Hagman...
... tackade för sig på ett lite skämtsamt sätt och lämnade med varm hand över till Ulla och Ulf.
Igår kväll var jag och ett gäng andra konsulter, ledare samt gäster på Mofalla gård utanför Hjo för utbildning med Christer Frsaer, som är chef för Party Lite i Sverige. Det blev en väldigt motiverande och trevlig kväll, Christer pratade mycket om målfokusering och -styrning samt att det är vi själva som i slutändan bestämmer hur det ska gå. Har vi på förhand "bestämt" oss för att det ska gå dåligt så gör det med största sannolikhet det också!
Nu är jag extra inspirerad och motiverad, så boka gärna ett party! Du kan antingen prata direkt med mig, eller om vi träffas mer sällan så skriv en kommentar här i bloggen så kontaktar jag dig så att vi kan boka ett datum :)
Som Buzzador får jag med jämna mellanrum förfrågningar om jag vill testa och låta mina vänner testa olika produkter. Jag har bl.a testat kattmat (både våt- och torrfoder), godis, tandkräm och doftfräschare för toaletten.
Just nu pågår en kampanj för Lovefilm.se, som är Nordens ledande filmuthyrare på nätet. Där hittar du både de nya filmerna, klassikerna, barnfilmer, dokumentärer, TV-boxar och sport i en salig blandning.
Lovefilm ger dig:
Alltid bra film hemma, se när du vill.
Över 20000 filmtitlar att välja på.
30 nya DVD- premiärer i veckan.
Inga förseningsavgifter.
Allt porto ingår- när du tittat klart på filmerna skickar du enkelt tillbaks dem i förfrankerade kuvert.
I måndags kväll hade vi processafton på Knistad med jobbet. Just de här processerna har dragit ut på tiden lite, pga den ekonomiska krisen, med neddragningar osv, men nu hade vi äntligen den stora finalen, då alla presenterade vad de har jobbat med under den här tiden och vad det har lett fram till. Jag tycker att det var jätteroligt och -intressant att få höra vad de andra har sysslat med när vi har grottat ner oss i pneumoninernas förlovade land!
Min kära studiekamrat Helena presenterar sepsisprocessens resultat.
GE- processen.
Sårprocessen...
...var utspridd över golvet.
Vi avtackade vår avgående chef med en personlig och mycket detaljrik tavla.
Mysig brasa...
På väg hem var det välskyltat- ingen risk att man körde fel..;)
Jag jobbar på en arbetsplats där arbetsbelastningen i vanliga fall är ganska hög; patienterna är svårt sjuka och mycket vårdkrävande. Igår var det dock värre än vanligt, med många dåliga patienter, många akuta undersökningar och full rulle hela dagen. Jag och flera andra med mig hann inte ta någon rast, vilket givetvis förde med sig att man var helt energilös när dagen närmade sig sitt slut. Jag tror att de flesta kände sig som urvridna disktrasor när vi gick hem, även om det var en händelserik dag- vi slapp ju ha långtråkigt och slöa till i alla fall!
I fredags var jag på akupunktur för första gången efter sommaruppehållet. Jag var fortfarande så trött, coh slappnade av så totalt att jag nästan somnade när jag satt med nålarna, mellan att sjukgymnasten kom och snurrade på dem. Jag märkte att jag kände av snurrningarna fortare än jag gjorde i förra omgången, men den största skillnade var att jag så gott som genast efter akupunkturen kände att huvudvärken var markant mindre än innan jag gick dit. Den höll sig sedan på en mindre nivå i någon dag efteråt, och DET är ett stort plus!
Att dessa små nålar kan vara så välgörande... (OBS bilden är tagen vid ett annat tillfälle.)
Nålarna i handen fick jag inte i fredags, dem ska vi öka upp med vid ett senare tillfälle.
Igår var det dags att åka till Linnéuniversitetet i Växjö igen. Seminariet för dagen handlade om det vårdande samtalet. Vi skulle beskriva ett samtal vi haft, och sedan med stöd av litteraturen visa hur det varit vårdande samt peka på risker för hur det hade kunnat bli icke- vårdande. Detta var även en förberedande uppgift inför det stora examinationssseminariet, som går av stapeln i början av november, så det var ett bra tillfälle att få bekräftelse på att man "tänkt rätt" inför det. Jag känner alltid en större nervositet när det blir respondent- och opponentskap inblandat, men det är väl bara att vänja sig- det lär ju bli ännu värre när vi står där och ska respondera för magisteruppsatsen...
DN beskriver Resident Evil- serien som "zombiemaraton på repeat", och visst, det kanske ligger något i det, men om man inte vill se en zombiefilm så bör man ju välja en annan film att se än just Resident Evil: Afterlife; sannolikheten att temat ändras i den fjärde filmen är liksom inte så hög...
Jag, som hör till dem som har gillat de föregående filmerna gillade så klart den här ännu mer; vad kan vara bättre än zombiefilm i 3D?
DN:s recension blir ännu mer underhållande mot slutet, när den kommer till soundtracket, som beskrivs som följer: "Soundtracket bultar och gnisslar så att det känns som om man var instängd på bildäck i kraftig sjögång".
Jag gissar att varken filmen eller musiken hör till de genrer Mårten Blomkvist i vanliga fall föredrar...
Milla Jovovic är uppenbarligen lika snygg som vanligt...
Jag var hos min läkare på smärtenheten, och vi pratade en del "allvar". Vi pratade om att man till viss del kan medicinera migränen och fibromyalgin, men att det givetvis också vill till en del livsstilsförändringar.
Jag har ju redan från början varit ganska bestämd med att jag inte har velat begränsas mer än nödvändigt av sjukdomarna, eftersom det trots allt är kroniska sjukdomar, och att jag i mitt yrkesliv har träffat på alltför många förbittrade personer som har låtit sjukdomen ta över hela deras liv. Jag vill inte ha det så. Sedan är det givetvis en balansgång mellan vilka livsstilsförändringar som man trots allt är villig att göra. Man får ju hela tiden göra beräkningen och avvägningen mellan nöje och kostnad (i form av ökad smärta).
Han rekommenderar att jag ska försöka att lägga ett så regelbundet schema som möjligt; oregelbundenhet i alla dess former är ju ett otyg för oss migräniker.
Han tycker att det är bra att jag börjat i gruppen i basal kroppskännedom med sjukgymnasten, men tycker också att jag ska börja med akupunkturen igen.
Han skrev också en remiss till ögonmottagningen, så nu ska jag testa en sorts ögondroppar + att jag ska använda mina glasögon så mycket som möjligt (utom när jag läser) ett tag framöver.
Det blev en halvdag med olika typer av läkarbesök, men nu är det gjort i alla fall.
Lagom social, djurälskande sjuksköterska i mina bästa år. Jobbar hårt på Projekt livsstil; för en hållbar, hälsosam och sportig livsstil! Detta har förutom en betydande viktnedgång (44kg) även gjort att jag numera anser mig frisk från tre (!) kroniska sjukdomar och har en trasig rygg som mår sååå mycket bättre. Bonusen är en glädje och energi som jag inte trodde att jag skulle få uppleva igen!
Oberoende PartyLite-konsult!
Oberoende Herbalifekonsult/fitnesscoach!
Är obotligt nyfiken och älskar att läsa, vilket förutom skönlitteratur även medför mer eller mindre ständiga studier och förkovringar av olika slag.
Jag svarar på alla kommentarer här på bloggen.
Maila mig gärna på [email protected]
