I sommar jobbar jag som vanligt lite grand för Bemanningscompagniet, eller Xtra Care som de nu heter, sedan de gått samman med ett norskt företag. Jag jobbar för tredje året i rad i Lidköpings kommun, så jag börjar känna mig riktigt hemma här. I år jobbar jag nästan bara nätter på korttiden, jag tycker att det känns bäst att vara på ett enda ställe när man bara är där under en begränsad tid, och eftersom jag dessutom inte hittar så bra i Lidköpings kommun så är jag helst inte inom distriktssjukvården. Korttiden passar mig bra; där har jag de boende under ett och samma tak, och eftersom jag var där förra året också så hittar jag hyfsat bra när det är något jag behöver.
Inatt är den enda natten som jag inte är på korttiden, utan på de övriga äldreboendena i kommunen. Det som genast slår mig är det enorma ansvar man har som ensam sjuksköterska på natten, med ansvar för kommunens alla äldreboenden (totalt nio stycken). Dessutom så är det nytt för i år att det inte finns någon sjuksköterska som jobbar inom hemsjukvården på natten, utan jag har ansvar för även de vårdtagare som bor i hemmet och behöver hjälp nattetid. Det finns en distriktssköterska som har jour i hemmet, men henne/honom vill man ju inte väcka om det inte är absolut kris. Alltså står jag på natten helt ensam med ansvar för nio äldreboenden samt alla som har hemsjukvård och eventuellt behöver hjälp på natten! Det vill till att det är lugnt, och att inget händer... Det är ju som någon undersköterska sa igår kväll, att det räcker ju att det är en dålig patient i ena änden av kommunen och att någon annan samtidigt ramlar inne i sta'n, som ligger ca 4-5 mil bort eller ännu värre, i andra änden av kommunen; då kan det vara upp till 9-10 mil att köra för att ta sig dit och hjälpa dem... Man kan bara hoppas att det inte händer något sådant!
Igår köpte vi äntligen flygbiljetterna som ska ta oss till Sicilien. 12/7-19/7 tillbringar vi på den härliga ön! Några av dessa dagar kommer sannolikt också att spenderas på Panarea. Jag ser verkligen fram emot resan otroligt mycket; det är två år sedan vi var där senast, och jag har inte alls varit utomlands sedan dess, faktiskt knappt ens varit ledig, när jag tänker efter...
Läser på Aftonbladet.se en följetong om att SOK inte låter Veronica Wagner tävla i OS i gymnastik trots att hon kvalificerat sig till tävlingen för över ett år sedan.
Orsaken? SOK's ordförande Stefan Lindeberg säger att beslutet är rent medicinskt, men de sjukgymnaster och läkare som undersökt Veronica säger att det inte finns några medicinska orsaker till att hon inte skulle kunna tävla. - Hon har problem med ett knä, men skadan hindrar inte henne från att åka till OS. Sålyder omdömet från de utomstående sjukgymnaster som undersökt Veronica.
- Vet Lindeberg någonting om skadan som inte Veronica vet är det ytterst, ytterst allvarligt. Då har SOK:s medicinska team lättat på patientsekretessen till tredje part, i det här fallet Lindeberg, utan att först ha pratat med Veronica, säger Ann Edner. Edner menar vidare att Veronica inte kan få några bestående men av att tävla i OS:
- Nej, nej, det handlar bara om smärta och Veronica har tidigare visat att hon har en hög smärttröskel. I Aten-OS 2004 var hon ännu värre skadad och då var det ingen från SOK som sa någonting.
...Elitgymnastik är inte hälsosamt och alla på den här nivå tävlar mer eller mindre småskadade.
Jag tycker att det här verkar väldigt, väldigt skumt... Varför ska inte Veronica få tävla när hon kvalificerat sig för länge sedan, och inte är värre skadad än att hon utan vidare skulle klara av att tävla?! Vad är det för hemliga "medicinska" skäl Stefan Lindeberg har, som inte ens Veronica själv känner till? Undrar om vi någonsin kommer att få veta sanningen?
Att efter tvättidens slut gå ner i tvättstugan för att hämta sina kläder, bara för att upptäcka att torktumlaren återigen är trasig, och kläderna efter fyra timmars "torkning" fortfarande är lika blöta som när jag lade dit dem! Vad är det för fel med att skaffa en ny torktumlare, istället för att hålla på och reparera den gamla, som är från 50-talet?! Den fungerar aldrig som den ska (inte ens efter reparationerna), men det brukar i alla fall bli hyfsat torrt. Med jämna mellanrum klappar den dock ihop totalt, och resultatet blir dyngsur tvätt trots fyra timmars torkning... Problemet nu är att jag inte vet vem man ska felanmäla till; HSB ska ta över huset efter snåla svenska hem, men vi har ännu inte fått något papper med telefonnummer för felanmälningar o.dyl... Hoppas att någon annan lyckas ta reda på det, jag bokade i alla fall den andra tvättstugan till nästa gång!
Ytterligare ett irritationsmoment är att mina värktabletter återigen är slut, och jag hoppas innerligt att det finns ett inskickat recept på apoteket när jag går dit imorgon; jag klarar inte det här vädret utan mina värktabletter! Huvudet känns som betong så fort det blir det minsta mulet/regningt/åskigt ute, så jag vill inte ha en sådan sommar till; ge mig solsken!
Jag är väldigt intresserad av olika kulturer; hur man ser på olika saker osv. Jag älskar att sitta ner med människor från olika kulturer och diskutera och jämföra olika saker och fenomen.
Inatt jobbade jag tillsammans med en ung muslimsk tjej, en ung afrikansk tjej och två medelålders kvinnor, och vi hade en riktigt intressant och trevlig diskussion, där vi jämförde våra olika erfarenheter av olika saker. Även de medelålders kvinnorna har ju en lite annan syn på saker och ting än jag; även om vi har växt upp i samma land så har vi växt upp under olika tidsepoker, och har således lite olika referensramar.
Den muslimska tjejen har levt i Sverige sedan hon var fem år, och har ett så gott som svenskt sätt att tänka när det gäller det mesta, och hon berättade om de problem hon har med sina föräldrar och sin släkt, som exempelvis aldrig skulle acceptera att hon är tillsammans med en kille som är svensk, eller någon annan nationalitet än den hon härstammar från. De anser att man ska hålla sig till sina landsmän, för att undvika konflikter och kulturkrockar. Den afrikanska tjejen hade lite friare förhållanden; hennes släkt tycker mest att det är spännande med olika kulturer.
Vi har avhandlat allt från hedersmord till ungdomars klädstil och vanligt folkvett och hyfs; mycket intressant!
Nu ska jag bara jobba en natt till, sedan har jag semester i fyra veckor! Det ska verkligen bli skönt, även om jag som vanligt ska jobba lite extra för Bemanningscompagniet. Det jobbet känns inte som "riktigt" jobb, eftersom det är på ett helt annat ställe än det vanliga, långt ifrån sjukhusmiljö och dessutom mycket lugnare än mitt vanliga jobb. Jag ska i alla fall jobba mycket mindre där än jag har gjort tidigare år, och jag går bara in de två första veckorna, sedan har jag två helt lediga veckor, då vi bl.a. ska åka till Sicilien. En hel del slappa hemma lär det också bli...
Midsommaraftonen blev en blöt tillställning, och igår mådde jag som jag förtjänade... "Ibland gör man rätt, ibland gör man fel - lev med det!"
Jag har sagt det förr, men det tål att sägas igen; man kan inte annat än älska Säkert!'s klockrena ångestdrypande texter till solskenspopiga melodier!
Jag grät mig till sömns efter alla da'r - Det är konstigt med den där myten om att tonåren ska vara ens bästa tid... Tror inte att det är många som tycker det, i alla fall inte av oss som har en förmåga att fundera lite för mycket över saker och ting...
Gillar också de här underbara raderna ur "Ditt kvarter"... "Jag har en Elle i min väska Så att det ska se ut Som att jag sitter och tar det lugnt bara Inte går patrull som förut Elle, när ska det bli inne att vara som jag Blek och feg och sävlig och lat Jag har köpt varje nummer Elle sen 96 Men det som fortfarande gäller är Vacker och lycklig Och just nu kjol med särskilda veck"
Har inte så mycket att skriva, jobbar totalt 58 timmar den här veckan, så jag hinner inte med så mycket annat än att jobba och sova... Har i alla fall sett till att vara ledig på midsommarafton; går av på morgonen och jobbar sedan inte förrän på lördag natt. Midsommaraftonen kommer att tillbringas hemma hos Henrik, som har kombinerat födelsedagskalas och midsommarfest, det kommer med all säkerhet att bli roligt!
Så är den då över; Hultsfredsfestivalen 2008. Jag och Catrin jobbade i sjukvårdstältet, och det var oerhört kul! Allt skedde under en aning andra förhållanden än man är van vid, och det var också ett helt annat patientklientel. Vi tillbringade mesta tiden på IVA, så våra patienter var till stor del medvetslösa. Så snart de vaknade till så pass att de kunde prata och gå hyfsat stadigt så var de redo att skrivas ut... De snabba utskrivningarna berodde dels på platsbrist inne på IVA, men också till stor del på att ingen vill tillbringa större del än nödvändigt av en festival inne i sjukvårdstältet!
Det var givetvis inte bara jobb; vi hann se många bra konserter också! Det kändes en aning lyxigt att vara personal; vi sov inomhus och hade tillgång till toalett, dusch och varmt vatten. Vi kom in överallt backstage. Vi kunde gå in via egna entréer, så att vi slapp stå och köa för att komma in eller ut, osv osv...
080611
Vi anlände till Hultsfred, checkade in och lyckades till slut hitta till det ställe där vi skulle sova. Gick en sväng in på festivalområdet, som låg öde och stilla eftersom inga besökare ännu kommer in på området. Lugnet före stormen.
En av de artister jag hade sett fram emot att se var Markus Krunegård, och han gjorde ingen besviken; levererade låtarna från Markusevangeliet med en närvaro så att Atlantistältet kokade!
Informationsmöte om arbetet i sjukvårdstältet kl: 15:00. Det de tryckte mest på var att vi ska skicka så få som möjligt till sjukhus, och ta hand om så många vi bara kan på plats.
Jobb i sjukvårdstältet gjorde att vi tyvärr missade Babyshambles spelning; det hade varit kul att se dem, men det är inget att göra åt. Det var ett bra inledningspass att arbeta; lagom mycket på IVA, men inte mer än att man kände att man hade full koll på dem. Arbetet på IVA gick mest ut på att ha koll på att de kunde andas ordentligt och hur djupt medvetslösa de var. Detta gör man med hjälp av en sk RLS-skala, genom att se hur mycket smärtstimulering som krävs för att patienten ska reagera, och hur de reagerar på den stimuleringen. Många var ganska djupt medvetslösa när de kom in till oss.
Efter arbetspasset hann vi se Danko Jones och (givetvis) Rage against the machine. Danko Jones var bra, musiken är bra, men jag som vill ha feta scenshower tyckte att han var en aning lam på scen. Det enda som hände var att han headbangade lite, och var mycket aktiv med sin tunga... Rage däremot, stod inte still en enda stund på scenen! Det var fullt ös från början till slut! De som utmärkte sig extra var givetvis sångaren, men även gitarristen, som var helt grym!
080613
Efter ca 1,5 timmes sömn var det dags att gå upp för att jobba i sjukvårdstältet igen. Jag var förvånansvärt pigg, men det var väl så att jag hade sovit tillräckligt lite för att inte komma in i REM-sömnen, och var således tillräckligt övertrött för att känna mig rätt pigg. Det smakade ändå riktigt gott med kaffe, när klockan hade hunnit bli 08 och caféet hade öppnat. Passet var det lugnaste, inga patienter på IVA, och arbetet gick mest ut på att lägga om skoskav; inte så stimulerande precis... Det som var bra med det passet var att vi när det var slut kunde gå hem och sova några timmar, och sedan var lediga hela kvällen!
Säkert! spelade på Hawaiiscenen, och vi hade (liksom de flesta andra) våra tvivel om hon verkligen skulle kunna fylla upp den stora scenen, men det klarade hon med den äran! Man kan inte annat än älska Säkerts ångestdrypande texter, paketerade i solskenspopig musik! Att hon dessutom levererade korta men underbart kärnfulla och roliga mellansnack gjorde det hela än bättre!
Kunde inte låta bli att konstatera att Timo Räisänen har ett aning autistiskt rörelsemönster, är det en yrkesskada?
Jag har sedan länge sagt att The Hives är sveriges i särklass bästa liveband, och de rockar fortfarande riktigt fett, men de börjar få konkurens...Dessutom tycker jag att de börjar bli lite ödmjuka; de talar inte om riktigt lika många gånger som förr att de är Sveriges bästa band..;)
Looptroop rockers består egentligen bara av tre snubbar på scen, varav en är DJ, men de andra två öste desto mer; stenhård hiphop levererades, och de stod inte stund en sekund på scen!
När det blev dags för H.I.M. att uppträda så hade det hunnit bli riktigt kallt ute. Om man talar om att ösa på scen så kan man väl lugnt säga att H.I.M. är raka motsatsen mot Hives och Looptroop; sångaren Ville Valo beskrevs i Aftonbladet som introvert och tråkig, och introvert kan väl stämma, men jag tycker inte att han blev tråkig ändå; ibland kan de små gesterna väcka minst lika mycket uppmärksamhet som de stora... Ljussättningen som hörde till showen var spektakulär, och spelningen var på det stora hela riktigt bra!
080614
Vi jobbade inte förrän kl: 22-02, så det blev sovmorgon :)
Dagens sedda band: Blood red shoes Ane Bruun Miss Li The Donnas Robyn Takida hörde vi mycket bra in i sjukvårdstältet även om vi jobbade; det lät mycket bättre än väntat, dem ska jag lyssna in mig mer på! Tyvärr missade vi Håkan Hellström pga jobb, men vi hörde lite av honom in i tältet också. Givetvis så kunde vi inte heller missa fotbollsmatchen mellan Sverige-Spanien, tyvärr blev ju inte resultatet det önskade..:(
Dagens största besvikelse: Att Linkin Park blev tvugna att ställa in pga sjukdom.
Nattpasset i sjukvårdstältet var det roligaste passet av alla! Vi hade i princip fullt inne på IVA hela kvällen, men när det kom nya patienter fick man tränga in ytterligare ett liggunderlag mellan två andra; det finns alltid plats för en patient till! Det patienter vi hade var mestadels gravt intoxikerade. En av dem man kommer att minnas mest är den lilla tjejen som fick någon form av snedtändning, och började skrika och fäkta omkring sig så att vi blev tvugna att tillkalla ordningsvakter samt polis för att hålla ner henne. 4-5 stora starka karlar krävdes det för att hålla en liten tjej... Helt plötsligt fanns det fler poliser och vakter än sjukvårdpersonal inne på IVA; jag tror att de var som mest 8-9 poliser/vakter där inne...
Det blev lite infektionssjukvård också; bland annat pyelonefriter (njurbäckeninflammation), ett infekterat knä samt en abcess (varansamling) i en läpp, som vi fick incidera på plats, med lokalbedövning. Dessutom div. andra sårinfektioner, förkylningar och eventuella pneumonier.
Kvällens themesong:"That's the way aha aha, I like it!"
Festivalens...
Mesta ös: Rage against the machine har ingen egentlig konkurrent om denna titel...
Häftigaste: De 45-55 åriga sjukvårdspersonal som återkommer och jobbar varje år, och har stenkoll på alla artister. Det är coolt när en man i 55-årsåldern kommer och stolt säger "Nu har jag sett Pete Doherty!"
Mesta attityd: Jag får dela denna kategori i en manlig och en kvinnlig del; den manliga går (som väntat) till the Hives och den kvinnliga till The Donnas.
Gladaste: Miss Li och hennes härliga bandmedlemmar gjorde så att man gick omkring med ett brett leende på läpparna i flera timmar efteråt!
Vackraste: Rufus Wainwright's lågmälda toner var oerhört vackra och välspelade och -sjungna, men kanske en aning malplacé, speciellt som vi kom direkt från The Hive's konsert...
Roligaste: Att jobba i sjukvårdstältet!
Tursammaste: Att vi inte hittade thaimatsstället vi letade efter, med tanke på att vi samma kväll fick in en patient som matförgiftats efter att ha ätit deras mat!
Inköpta skivor: Säkert! och Anti-flag. Riktigt bra, efter första genomlyssningen!
Förutom Markus Krunegård så lyssnar jag för tillfället på Duffy. Hennes skiva Rockferry kräver och förtjänar definitivt mer än en genomlyssning i sommar!
Just nu kretsar det mesta kring Hultsfredsfestivalen...
Imorgon bär det iväg; jag och Catrin ska jobba som sjukvårdare, och det ska bli såå kul!
Det har varit en massa strul kring vårt ordinarie jobb; eftersom det är studentveckan så har det inte varit helt populärt att vi ska åka, om jag säger så... Men det är ingenting som någon annan kan förbjuda; vi brukar båda alltid ställa upp och jobba jämt, så nu kan vi gott också få vara lediga för en gångs skull! Det gick tyvärr inte att lösa helt; Catrin måste jobba på söndag kväll, så det blir till att åka hem tidigt så att hon i princip får åka direkt till jobbet; en aning tungt, men det får väl gå..:( Det tråkigaste i den historeien här att det är en tjej somgärna hade tagit det passet, men det går inte, för då bryter hon mot den nya arbetstidslagen! Hur vi älskar den lagen!
Nu tvätta och packa, har en del som skall inköpas också. Update kommer sannolikt först på söndag.
Nu verkar det äntligen fungera med min inloggning; har haft stora problem efter bytet av plattform... Har sedan sist hunnit plöja igenom Camilla Läckbergs nya bok, Sjöjungfrun.
En man har försvunnit spårlöst i Fjällbacka. Trots att Patrik Hedström och hans kollegor på Tanumshede polisstation har gjort allt för att finna honom, vet ingen om han är död eller levande. Efter fyra månader hittas han. Mördad, fastfrusen i isen. Fallet kompliceras när det avslöjas att en av hans bekanta, författaren Christian Thydell, under mer än ett års tid fått ta emot anonyma hotbrev. Christian står inför sitt stora genombrott och på releasefesten för sin roman Sjöjungfrun får han ytterligare ett meddelande. Han bryter samman och visar breven för Erica Falck, som har hjälpt honom med manuset. Christian försöker sedan bagatellisera alltihop och vägrar att gå till polisen, men Erika smugglar med sig ett av breven och visar det för Patrik. Hon har anat att det är något som plågar Christian, och hon är oroad över vad som kan hända. Patrik inser faran. Någon hatar Christian djupt. Och denna någon verkar vara en förvirrad och skadad person som inte skulle tveka att sätta sina hot i verket. Polisen inser snart att det finns ett samband mellanbreven och mordet, och spåren för dem tillbaka i tiden ... Sjöjungfrun är den sjätte boken i Camilla Läckbergs succéserie om Patrik Hedström och Erika Falck i Fjällbacka. Hittills har serien sålt i sammanlagt 2 miljoner exemplar, och 2006 tilldelades hon Folkets litteraturpris. (Text från Bokus.com)
Läckberg har ju en egen författarstil, som jag gillar, och jag gillar att följa "de gamla" karaktärerna som återkommer i hennes böcker. I Sjöjungfrun finns ett stort antal nya karaktärer, och jag tycker till en början att det är svårt att hålla ordning på dem alla, jag blandar ihop dem. Att de alla under ytan mår så oerhört dåligt och lever i så dysfunktionella familjer/förhållanden gör det hela en aning tungt. Förutom detta så förnekar Läckberg sig inte; Sjöjungfrun är en helt klart läsvärd bok! Att den slutar med en riktig cliffhanger gör att man redan väntar på nästa bok; hur ska det gå?!
Nu kan jag äntligen logga in igen, efter flytten till den nya plattformen. Dags för en liten uppdate:
080531 Ecco Walkathon
Ecco anordande ett walkathon, och skänkte 10 kr till välgörande ändamål för varje km som avverkades mellan kl: 11:00-14:00. Den slinga man skulle gå uppgavs vara 6 km, men vi konstaterade snabbt att den var minst en mil lång, med tanke på att den tog 80 min att avverka; när tog 6 km så lång tid att gå?! Hur som helst, det var jag och min arbetskamrat Maria som gav oss iväg på denna happening, och vi hade en väldigt trevlig dag. Det var varmt och skönt, vi fick frisk luft och en stor portion sol, med tanke på att det var högsommarväder. Brände mig en aning, men det är som vanligt med min vita hy... Därefter hem och sova inför nattpasset.
080601 Göteborg
Vår kära studiekamrat Maria, som ständigt är på resande fot, ska åka till Norge och jobba över sommaren, så när jag hade vaknat satte jag, Ingela och Jenny oss på tåget för att träffa henne en sista gång innan avresan. Vi åt god mat på en trevlig restaurang, det enda som var mindre trevligt var väl vårt lunchsällskap; en välförfriskad man i 55-årsåldern som sade sig vara helikopterpilot, och som jagade upp sig mer och mer över att vårt "löneuppror" inte genererade mer pengar; han tyckte att vi sjuksköterskor skulle tjäna minst 30 000 kr/månad... Det skulle vi absolut inte tacka nej till, men man måste ju vara lite realistisk också... Pga ovanstående blev tiden på restaurangen ganska begränsad, vi gick istället och satte oss i en park, pratade, uppdaterade oss om varandras liv och njöt av solen. Vi konstterade att det är exakt (igår) sex år sedan vi avslutade vår sjuksköterskeutbildning! Det är helt otroligt vad tiden går fort; det innebär att vi har känt varandra i närmare tio år!
080602 Ledig
Var helledig för första gången på länge, känns det som, så det var mest att slöa och slappa som gällde. Att det dessutom var runt 30 grader varmt gjorde inte lusten att hitta på något mer aktivt större... Jag kom i alla fall ut på en joggingrunda framåt 21:30, när det var något svalare ute.
Lagom social, djurälskande sjuksköterska i mina bästa år. Jobbar hårt på Projekt livsstil; för en hållbar, hälsosam och sportig livsstil! Detta har förutom en betydande viktnedgång (44kg) även gjort att jag numera anser mig frisk från tre (!) kroniska sjukdomar och har en trasig rygg som mår sååå mycket bättre. Bonusen är en glädje och energi som jag inte trodde att jag skulle få uppleva igen!
Oberoende PartyLite-konsult!
Oberoende Herbalifekonsult/fitnesscoach!
Är obotligt nyfiken och älskar att läsa, vilket förutom skönlitteratur även medför mer eller mindre ständiga studier och förkovringar av olika slag.
Jag svarar på alla kommentarer här på bloggen.
Maila mig gärna på [email protected]
