Jag och min kära studiekamrat Helena konstaterade igår att med 100% arbete och 100% studier så hinner man inte med så mycket annat; det sociala livet står just nu på paus- eller rättare sagt: det sociala liv man har är jobbet. När man inte jobbar sitter man vid datorn eller försjunken i böcker/artiklar...
Snart är i alla fall den här terminen avklarad och jag hoppas hoppas hoppas att vi båda klarar oss, så att vi slipper göra om någonting. Även om vi skulle få göra om någon tenta eller inlämningsuppgift så har vi ju klarat av grovarbetet, då är det "bara" att plugga lite till, så att det fastnar ordentligt...
Idag har jag lämnat in instuderingsfrågor och reflektion kring en artikel, så nu är ytterligare ett steg avklarat :)
Kursen jag går i vetenskapliga metoder börjar närma sig upploppet, vi är nu inne på den kvalitativa forskningsmetodiken, och jag har äntligen betat av alla föreläsningarna!!!
Det kan låta beskedligt med fyra föreläsningar (på engelska), som var och en inte är så lång, men med en lektor som sluddrar lite lagom så att man får gissa vad hon säger i 50% av fallen så är det nog så jobbigt. Lägg dessutom till att de "föreläsningsanteckningar" hon hade lagt ut på studentplattformen knappast var värda namnet (det har jag dock vant mig vid, vid det här laget), så det var bara att göra sina egna föreläsningsanteckningar- tack kära Moodle för pausknappen!
Annars har jag inga större problem med engelskan, artiklarna är inga problem- jag behöver bara slå upp enstaka ord och uttryck. Där har vi nog en viss fördel i att den sjukvårdsspecifika terminologin är på latin, och det är ju samma oavsett vilket språk artikeln är skriven på. Sedan använder man ju sig i den svenska forskningsterminologin mycket av engelska uttryck, kanske förenklar det lite?
Sedan är det ju en klar fördel att ha läst kvalitativ metodik på grundläggande nivå, så att man känner igen det mesta. Den kvantitativa metodiken gick vi bara igenom väldigt snabbt och överskådligt (som jag minns det), och då blir det givetvis tuffare att omedelbart ge sig på den avancerade nivån...
Jag känner mig i alla fall betydligt mer bekväm med den kvalitativa metodiken än den kvantitativa, som vi tentade i förra veckan- håller tummarna så att de blir blå för att jag ska ha klarat den tentan, och slipper göra om den!
Jag kan i alla fall konstatera att föreläsningarna var bra, nu när jag tagit mig igenom dem, och att all hjärngymnastik förhoppningsvis håller Alzheimers borta några år till.
I helgen blir det till att ta tag i instuderingsfrågorna och fundera ut någon bra reflektionsfråga som ska vara inlämnade på måndag morgon. Artikeln de utgår ifrån har jag redan läst, så den tror jag att jag har hyfsad koll på...
God natt med er allihop där ute!
Igår lämnade vi in en stor individuell uppgift om kvantitativ forskningsmetodik, och nu pågår den efterföljande seminariediskussionen för glatta livet. Eftersom det är en webbaserad distanskurs så vill det till att logga in många gånger per dygn om inte antalet inlägg ska bli ohanterligt, och det ska ta alldeles för lång tid att hinna ge genomtänkta och väl underbyggda svar (givetvis med referenser...) på de andras reflektioner.
Det kan ju låta en aningt torrt och tråkigt att läsa en kurs i vetenskapliga metoder, särskilt för dem som (precis som jag) på grundnivå har haft lärare som anser att forskningen ska vara torr och tråkig. Därför känns det extra roligt att den här kursen faktiskt är riktigt rolig och stimulerande, mycket just tack vare att lärarna är så engagerade och entusiasmerande!
Just nu läser jag och min kära studiekamrat Helena två parallella kurser: Vetenskapsteori samt Patienten och familjen i ett vårdande sammanhang. Båda innehåller mycket filosofi/reflektion och båda ingår i magisterprogrammet, så de är inte fullt så olika som det verkar vid en första anblick.
Jag har insett att när man läser två parallella 50% kurser så är det oerhört lätt hänt att fokus hamnar på den ena, för min del då givetvis den med mest inlämningsuppgifter och mest aktivitet på studentportalen/lärplattformen. Det vill dock till att inte glömma bort den andra kursen; den kräver ju lika mycket tid och engagemang även om inlämningsuppgifterna inte kommer lika tätt.
Detta är verkligen en utmaning, särskilt som vi båda arbetar heltid samtidigt som vi läser dessa båda 50% kurser- och kraven minskar ju inte med nivån...;) Båda kurserna är i alla fall väldigt roliga, intressanta och stimulerande- det känns som en absolut nödvändighet just nu.
Efter ett mycket gott samarbete (även om jag tappade sugen en aning på mitten) avslutade jag och Helena infektionsspecialiseringen med ett VG på D-uppsatsen! Vi är så klart glada och väldigt nöjda.
Ärligt talat ska det bli riktigt skönt att vara studiefri "ända" tills i höst, då vi går vidare med magisterprogrammet.
Igår kväll hade vi terminsavslutning för italienskan. Tyvärr så kommer det antagligen inte att bli någon vidare utbildning för vår del. Medborgarskolan vill ha minst 6-7 deltagare för att starta en kurs, och nu har vi bara varit 4 personer som gått termin 4... Av oss ska dessutom en ha barn i sommar/höst, så hennes fokus kanske hamnar på något annat än att studera italienska... Det får bli självstudier!
En positiv sak för ju detta med sig i alla fall; jag får mer tid och energi att lägga på specialiseringen i infektionssjukvård och magisterprogrammet :)
Igår kväll var vi ett ivrigt litet gäng som samlades hemma hos Karin. Det var dags för italienskalektion med Linda. Hennes pojkvän Andrea var också med så det blev en extra press att bara prata italienska, eftersom han inte kan så mycket svenska än.
Karin bjöd på en jättegod gryta (du måste försöka skriva ner ett recept!), och sedan blev det kaffe och böjningar av verb samt diverse andra olika övningar. Karin hade turen att sitta bredvid Andrea, som inte kunde vara tyst, utan gav små hintar om de rätta svaren. Till sist kom vi överens om att Andrea får cirkulera under våra träffar, så att han inte sitter bredvid samma person varje gång ;)
Hur som helst så hade vi en jättetrevlig kväll, det ska bli kul att fortsätta den här traditionen!
i torsdags var jag och två av mina italienskakompisar hemma hos vår gamla italienskalärare, Linda. Vi tre har kommit överens om att utgöra en egen lite studiegrupp, och med jämna mellanrum ta privatlektioner av Linda. Vi har jättetrevligt ihop, och är alla ganska ambitiösa, så det känns jättebra!
Italienskan igår gick över förväntan; den störiga killen i klassen höll sig hysat lugn. Tyvärr märks det ju väldigt tydligt att läraren gör allt hon kan för att göra honom nöjd, så att han ska hålla sig lugn. Det innebär att vi håller ett löjligt lågt tempo på lektionerna; igår var fjärde gången av tio, och vi har ännu inte gått igenom något nytt, utan bara repeterat det vi gjorde i våras. Igår gav hon honom som förslag att vi skulle göra samma saker som hennes nybörjarklass, men då protesterade vi andra högljutt! Vill han ha det tempot och gå igenom de sakerna får han väl byta klass! En negativ sak med vår nuvarande lärare är att eftersom hon så nyligen kommit till Sverige från Italien så pratar hon inte så bra svenska, vilket innebär att hon inte alltid förstår de frågor vi ställer. Det kan tex gälla olika sätt att uttrycka samma sak. Gårdagens fråga gällde passato prossimo med essere; när det är flera personer av blandade kön som ingår i en grupp, hur böjs huvudverbet då? Vi kom fram till att det sannolikt blir maskulin böjning, efterson det är så i de flesta andra språk, men vi lyckades aldrig få henne att förstå frågan...
Det positiva är att vår förra lärare, som vi alla tyckte jättemycket om, har erbjudit sig att hålla privatlektioner för oss :) Vi kommer då att ses ca varannan vecka, och däremellan mailar hon övningar, uppgifter osv. Det kommer nog att bli jättebra, och ska bli jätteroligt! Det innebär att ingen av oss i den "gamla" klassen kommer att fortsätta efter jul, så det kommer sannolikt inte att bli någon kurs för termin 4. Vår plan är att läsa ikapp så mycket med vår gmla lärare att vi då kan hoppa in i de klasser som ligger ännu högre upp; termin 8-10 eller vad det nu är...
Italienska ikväll. Lektionen var bra, vi gick igenom passato prossimo. Vi gick igenom det i våras, strax innan sommaren, men de nya i klassen hade inte alls gått igenom det, så det kändes som en bra idé att repetera.
Jag blev dock förvånad över hur mycket jag kom ihåg av de oregelbundna participbildningarna :)
Ikväll fick vi dock bekräftat att vi har fått en "fight-picker" i klassen. Samma kille som förra gången såg ner på oss för att vi inte var färdiga med boken, och antydde att han inte var säker på att han hade lust att sänka sig till vår nivå, började idag att gorma om att vi verkade hänga med mycket bättre än han, gjorde övningarna snabbare och hängde med bättre i texten... Han mumlade om att när han läste tyska på gymnasiet så läste och översatte man minsann texterna högt, fick 20 utvalda glosor, och man visste att alla var på samma nivå...
Vi försökte få honom att förstå att vuxenstudier är lite annorlunda, att de bygger på eget intresse och självstudier på ett annat sätt än det gjorde i grundskolan och på gymnasiet, men det verkade inte gå in...
Undrar vad han ska gorma om nästa gång..??
Så, nu har jag via Bokus.se beställt de två böcker jag inte hade till infektionsspecialiseringen: Smittskyddsboken samt Klinisk mikrobiologi och infektionssjukdomar.
Boknörd som jag är så ser jag redan fram emot att få dem, sannolikt i slutet av nästa vecka :)
Dagens tema på handledarutbildningen var pedagogiska samtal (kanske något jag kan ha nytta av vid nästa kurstillfälle på italienskan??). Läraren var en äldre herre, som har forskat mycket och skrivit många böcker kring detta med pedagogik och kommunikation. Det märktes, kan man säga; jag har varit på några av hans föreläsningar förut, och de är alltid lika bra! Han väcker verkligen ens intresse kring detta med kommunikation i alla dess former, och vikten av att även tänka på vad man uttrycker icke-verbalt.
Ikväll var det första gången på italienskakursen. Många av våra gamla kurskamrater hade hoppat av, pga att det nu blir den tredje läraren vi har på tre terminer. Vi var i alla fall fyra tappra själar kvar från "den gamla" klassen, och tre nya deltagare. Det blir alltså en lagom liten grupp, där man förhoppningvis får lära sig mycket.
Tyvärr fick jag väl inte det bästa intrycket av två av de nya kurskamraterna; de hade läst på annan ort tidigare, och där använt en annan kursbok, som Medborgarskolan här i Skövde bestämt sig för att inte använda, eftersom de helt enkelt tyckte att den boken är sämre. Givetvis blev det en massa tjafs kring detta; de två "nykomlingarna" försökte påskina att de kunde så mycket mer än vi för att de minsann nästan var klara med sin bok, och att våra kunskaper var mindre värda för att vi inte har följt boken så slaviskt, utan våra lärare (som båda bott länge i italien) istället lade tonvikten på att vi ska klara oss i italien; kunna prata vardaglig italienska och förstå vad italienarna säger. Vi var ganska nöjda när vi sedan jämförde böckerna, och konstaterade att vi faktiskt hade kommit mycket längre än dem; vår bok verkade täcka in de två första böckerna i deras kurs..:D
Att vi dessutom pratade mycket bättre än dem gjorde inte skadeglädjen mindre!
Vår nya lärare är en italiensk tjej som har hamnat i Sverige för kärlekens skull. hon verkade jätterar, men har inte undervisat tidigare, och var så klart jättenervös. Hon trodde dessutom att vi skämtade när vi sade att vi vill ha läxor :) Vi var dock fullt allvarliga, av någon konstig anledning blir man mer fokuserad av att ha en viss press på sig...
Idag passade jag på att göra ett besök på Akademibokhandeln. Böckerna till specialiseringen inom infektionssjukvård hade de inte, och det var inte heller vntat, eftersom den kursen inte går här, utan på distans via högskolan i Kalmar. Däremot fick jag tag i alla de tre böcker jag hade tänkt köpa till handledarutbildningen. Jag vet att det kan verka mycket att läsa två kurser på 50% samtidigt som man jobbar 100%, men specialiseringen har de jobbat på i måååånga år utan att något har hänt, så nu när den äntligen går vill det till att passa på, det är ingen som vet om den kommer att gå igen eller om det blir enda tillfället att kunna läsa en specieliseringsutbildning i infektionssjukvård. Samma egentligen med handledarutbildningen; när jag läste den kursen på B-nivå, för 5-6 år sedan, sade de att "snart, kanske nästa år", kommer det en fortsättning, en handledarutbildning på C-nivå... Därför är det bäst att passa på och åka med när tåget går!
Handledarutbildningen är bara på 7,5 hp, dvs 10 veckor, specialiseringsutbildningen är på 30 hp och pågår fram till nästa sommar. Det ska verkligen bli spännande och roligt!
Gårdagen var en totalt energilös dag. Tyvärr brukar jag fortfarande få det då och då, som bakläxa när jag har haft några rel. pigga dagar med mycket på schemat, kroppen försöker väl att lära mig att balansera energi och aktivitet. Det går väl sådär än så länge...
I vilket fall så masade jag mig iväg till högskolan för sista laborationen på kursen i kriminalteknik. Uppgiften gick ut på att isolera DNA, och komma fram till vem av fyra misstänkta som hade utfört brottet, och vars DNA som hittats på brottsplatsen. Först fick vi preparera de olika DNA-proverna, därefter kopiera upp dem med PCR-teknik, för att till slut med hjälp av elektrofores särskilja dem, och avgöra vem som var den skyldige. Det var väldigt roligt och intressant att få prova på det, enda nackdelen var att det blev så mycket väntetid mellan de olika momenten, och jag som redan var trött blev väääääldigt trött... Nu är kursen i alla fall slut, och jag kan verkligen rekommendera den till alla som är det minsta intresserade av kriminalteknik- det var en väldigt rolig och intressant kurs!
Idag känner jag mig något piggare, har putsat fönstren och satt upp sommargardiner i vardagsrummet och sovrummet. Nu återstår bara datarummet och köket, och de har bara ett fönster var :) Det blir dock sannolikt ett projekt för en annan dag, med tanke på att jag ska jobba inatt måste jag vila lite också, så att jag inte kollapsar :)
Ikväll hade vi etikseminarium i kriminologikursen. Vi har ju idag mycket kunskaper och möjligheter, och då medföljer även många svåra etiska bedömningar. Vi fick en artikel att utgå från, som handlade om en amerikansk man som dödat 10 personer. När man fått en misstanke om vem gärningsmannen var så plockade man fram hans dotters fem år gamla cellprov, gjorde DNA-analys på det och kunde på så vis bevisa att det var en nära släkting till henne som begått morden. Detta förfaringssätt tycker jag är väldigt etiskt tveksamt; dottern var inte själv misstänkt för något brott och hennes cellprov var taget för en hälsoundersökning, inte för någon brottsutredning.
Ska man göra allt bara för att man kan? Är inte individens personliga integritet värd någonting?
Sedan diskuterade vi kring olika typer av DNA-banker. Idag får man endast ta DNA-prov på någon som är skäligen misstänkt för ett brott som kan ge fängelse. Provet får sedan endast sparas om personen ifråga blir dömd. Provet spraras sedan så länge som personen är med i brottsregistret, när h*n stryks där kasseras även DNA-provet.
Det pågår ju en del diskussioner och funderingar kring huruvida man borde bygga upp en DNA-bank som innefattar alla svenska medborgare, och jag är faktiskt inte emot det förslaget. Då vet alla om att man finns med i registren och det behöver inte uppstå en massa tvivelaktiga situationer som den jag beskriver ovan.
Detta är inga lätta frågor, och det finns både för- och nackdelar i det mesta.
Vad tycker du om exemplen ovan, och vilka andra frågeställningar väcker de i dig?
Ikväll hade vi terminsavslutning på italienskakursen. Vår "fröken" var snäll och hade inget läxförhör idag, vilket var tur för mig som hade slarvat med pluggandet... Istället hade vi knytkalas med en massa härliga italienska rätter och drycker. Jag skulle ta med en dessert, och efter mycket funderande blev det limoncellogrädde med biscotticrunch.
Jag tror att vi alla tycker att det är lite vemodigt att vårterminen nu är slut, men vi får repetera under sommaren, och ses i höst igen, pigga och ivriga att lära oss nytt!
Jag har varit riktigt duktig, och faktsikt läst jättemycket italienska på sistone. Vi har kommit fram till passato prossimo, och det känns faktiskt riktigt bra att äntligen kunna uttrycka lite dåtid också, och inte bara i nutid.
Idag var jag, Karin och Mikael, som missade förra lektionen (de pga att de var på Sicilien och jag pga jobb) hembjudna till vår "fröken" Linda. Hennes pojkvän Andrea var också där, så vi hade några riktigt trevliga och väldigt nyttiga timmar då vi pratade nästan bara italienska, eftersom Andrea inte kan så mycket svenska än.
Igår var det dags för kursen i kriminalteknik igen, och vi hade kommit fram till den spännande föreläsningen om DNA-analys med tillhörande lab. Först fick vi en intressant 1,5 timmes föreläsning om DNA och nyttan inom kriminaltekniken av att kunna isolera DNA (det är ju en väldigt ny kunskap; man har bara kunnat göra det sedan 80-talet).
På labben fick vi faktiskt själva isolera vårt eget DNA! Det var lika häftigt som det låter, även om jag bara lyckades få till en liten, föga imponerande bit. Min labkompis Ammi lyckades nog bäst; hon fick till en riktigt stor, imponerande bit DNA!
Så här såg inte våra DNA- bitar riktigt ut; eftersom vi inte färgade in dem såg de mest ut som små spindelvävstrådar (eller i Ammis fall, som stora sjok!).
