Som Buzzador får jag med jämna mellanrum förfrågningar om jag vill testa och låta mina vänner testa olika produkter. Jag har bl.a testat kattmat (både våt- och torrfoder), godis, tandkräm och doftfräschare för toaletten.
Just nu pågår en kampanj för Lovefilm.se, som är Nordens ledande filmuthyrare på nätet. Där hittar du både de nya filmerna, klassikerna, barnfilmer, dokumentärer, TV-boxar och sport i en salig blandning.
Lovefilm ger dig:
Alltid bra film hemma, se när du vill.
Över 20000 filmtitlar att välja på.
30 nya DVD- premiärer i veckan.
Inga förseningsavgifter.
Allt porto ingår- när du tittat klart på filmerna skickar du enkelt tillbaks dem i förfrankerade kuvert.
DN beskriver Resident Evil- serien som "zombiemaraton på repeat", och visst, det kanske ligger något i det, men om man inte vill se en zombiefilm så bör man ju välja en annan film att se än just Resident Evil: Afterlife; sannolikheten att temat ändras i den fjärde filmen är liksom inte så hög...
Jag, som hör till dem som har gillat de föregående filmerna gillade så klart den här ännu mer; vad kan vara bättre än zombiefilm i 3D?
DN:s recension blir ännu mer underhållande mot slutet, när den kommer till soundtracket, som beskrivs som följer: "Soundtracket bultar och gnisslar så att det känns som om man var instängd på bildäck i kraftig sjögång".
Jag gissar att varken filmen eller musiken hör till de genrer Mårten Blomkvist i vanliga fall föredrar...
Milla Jovovic är uppenbarligen lika snygg som vanligt...
Moa, som är 19 år, lever i en värld fylld av politisk korrekthet och måsten. Trots att hon gör allt för att passa in, dras hon ohjälpligt till fel killar, fel musik och gör saker, som hon kanske inte borde göra. Den dag Moa upptäcker att kompisarna betraktar henne som en seriefigur, ställs allt på sin spets.
En klockren film, som beskriver på pricken hur svårt det kan vara att skapa sin egen identitet och sitt eget liv, oberoende av vad de personer man har runt omkring sig tycker. Alexandra Dahlström gör rollen som malplacé tonårstjej perfekt, men det visste vi ju redan, efter Fucking Åmål.
Under det första året av den tyska ockupationen av Frankrike bevittnar Shoshanna Dreyfus (Melanie Laurent) avrättningen av hennes familj ledda av naziöverstenh Hans Landa (Christph Waltz). Shoshanna undkommer nätt och jämnt med livet i behåll och flyr till Paris där hon skapar sig en ny identitet som biografägare.
På en annan plats i Europa samlar löjtnant Aldo Raine (Brad Pitt) en grupp judisk- amerikanska soldater för att utföra en rad snabba och skoningslösa hämndaktioner. Raines grupp som senare blir kända som "The basterds" av sina fiender, slår sig samman med den tyska skådespelaren och infiltratören Bridget von Hammersmark (Diane Kruger) i ett försök att störta Treje Rikets ledare.
Allas öden sammanstrålar under en biopremiär där Shoshanna har förberett att iscensätta sin alldeles egna hämnd...
Med en blandning av våld och propaganda i lika mått, väver Quentin Tarantinos Inglorious basterds samman både ökända, bortglömda, sanna och överdrivna historier från andra världskriget.
Denna uppföljare tar oss långt tillbaka i tiden och skildrar upprinnelsen till den urgamla blodsfejden mellan de aristokratiska vampyrerna Death Dealers och deras tidigare slavar, varulvarna. Under medeltidens mörkaste århundrade träder den unge varulven Lucian fram som ledare och samlar sina gelikar till uppror mot Viktor- den blodtörstige vampyrkungen som förslavat dem. Lucian får hjälp av sin hemliga kärlek Sonja i striden mot Death Dealers armé och i sin kamp för varulvarnas frihet.
Rise of the lycans är ytterligare en av alla "Hur var det innan?" - filmerna som är så populära just nu, men det är ju också väldigt tacksamt att göra en film om upprinnelsen till en populär filmsvit, såsom Underworld eller X-men...
Har nyligen sett filmen Australia. Det var en trevlig film, med vackra miljöer och en bra historia!
Här ryms västerngenren, det klassiska krigsdramat, den romantiska kärlekshistorien mellan två från vitt skilda sociala världar och här finns en central berättelse om en pojke från "de stulna generationerna". Så kallas barnen som blev till i officiellt förbjudna relationer mellan en urinvånare och en vit australier. Myndigheterna jagade barnen och placerade dem i många fall på missionsstationer, dels i tron att de där skulle få en bättre skolgång och framtid, dels i ett försök att sätta stopp för de så kallad blandrelationerna. Inte förrän på 70-talet upphörde den sortens raspolitik.
Ikväll har jag och Jennie varit på bio och sett Låt den rätte komma in. Förväntningarna var skyhöga och infriades med råge. Hela filmen igenom satt man med en läskig känsla, trots att (eller kanske tack vare) det är något så ovanligt som en väldigt lågmäld och "normal" skräckfilm. Handlingen utspelar sig i Blackeberg 1982, det är en helt vanlig förort, med helt vanliga människor. Så en dag flyttar Eli in, tillsammans med vad som tycks vara hennes pappa...
Alla skådespelarna är väl valda, passar för och spelar sina roller med bravur.
Dagens premiär är utan konkurrens Låt den rätte komma in, som har fått strålande recensioner från alla filmkritiker. Jag älskade boken, så jag kan knappt bärga mig innan jag får möjlighet att se filmen!
Filmatiseringen av Män som hatar kvinnor kommer att gå upp på biograferna först i mars 2009. Kan knappt vänta tills dess... Tur att det kommer många andra bra filmer i höst!
Tillägg 080824: Jag har nu läst att de följande två filmatiseringarna inte kommer att gå upp på bio, utan visas som miniserier på SVT. Den första filmen kommer dock att visas på bio, enligt ovan.
Igår kväll var vi och såg The Dark Knight på bio. Förväntningarna var mycket höga, och filmen inte bara levde upp till dem, utan överträffade dem med råge. Högt tempo och 100% action från början till slut, och Heath Ledger gör en briljant tolkning av Jokern; jag instämmer med alla dem som tror att han kommer att få en Oscar postumt för den här rollen!
Upptäckte idag till min glädje att Låt den rätte komma in, av John Ajvide Lindqvist redan är filmatiserad! Biopremiären kommer att vara 24/10, enligt bio.nu. Detta har alla förutsättningar att bli en riktigt bra film!
Såg härom veckan på SVT dokumentären om Cinna, som när hon var 31 år gammal fick en Stroke och drabbades av afasi. I filmen får vi följa hennes kamp på vägen tillbaks till sitt vanliga liv, och vi får se hur hon upptäcker att hon under resans gång har förändrats mer än hon hade trott att hon skulle.
Det här är en fantastiskt bra film om en otroligt stark kvinna, som mitt i livet drabbas av någonting som vi i vanliga fall mest förknippar med damer och herrar i 80-årsåldern. För min egen del kom många känslor tillbaks från när jag själv vårdades på två olika strokeavdelningar (i Skövde och i Göteborg) för två år sedan. Det är många känslor som väcks i den situationen; man känner sig en aning malplacé när de andra patienterna är 75+... Själv hade jag turen att det visade sig att det inte var stroke jag hade drabbats av, men det var några tuffa veckor...
Efter stroken får Cinna kronisk värk i hela höger sida. Trots att hon alltid har avskytt hästar börjar hon i ridterapi - och älskar det. Det är bara på hästryggen som hon inte har ont. Foto: Johan Palmgren
Andreas lockade mig att se Transformers i söndags, och eftersom jag var lagom bakfull efter Johan trevliga kalas så hade jag inte så mycket att sätta emot, utan det fick bli som han ville.
Sanningen att säga så blev jag faktiskt positivt överaskad av filmen; den var faktiskt betydligt bättre än väntat! Se'n om det säger någonting om filmen eller om det säger mer om hur nördig jag är är ju en annan fråga..;)
Filmen innehöll riktigt snygga animeringar och många långa actionscener. Eftersom det är en riktig grabbfilm så fanns där givetvis några snygga tjejer som skulle tillfredsställa flera olika smaker, men det fanns faktiskt några stiliga herrar att titta på också..:)
Idag har jag äntligen sett filmen Enseble, c'est tout, eller Tillsammans är man mindre ensam, som den heter på svenska. Eftersom boken är en av mina absoluta favoritböcker så var förväntningarna mycket höga på filamtiseringen, och jag blev inte besviken. Detta är en völdigt trevlig, lågmäld film som får en att må bra ända in i själen! Om du gillade Amélie från Montmartre så ska du absolut se Tillsammans är man mindre ensam; man får samma må bra-känsla av båda filmerna!
Handlingen utspelas i Paris under ett års tid. Camille är en ung kvinna som tagit avstånd från sin överklassbakgrund och jobbar som städerska, boende i ett kallt litet vindsrum. I samma hus bor Philibert de la Durbellière, en beläst aristokrat som lider av sin svåra stamning, som försörjer sig på att sälja vykort utanför ett museum. När han en kväll finner Camille svårt sjuk lyckas han övervinna sin blyghet och tar henne till sin stora eleganta våning. Där möter Camille kocken Franck, Philiberts inneboende, en snygg men butter kvinnokarl. Han blir alltmer otrevlig mot Camille, tills det visar sig att hans vrede bottnar i skuldkänsloröver att ha placerat sin älskade mormor påettålderdomshem. Sakta men säkert börjar de tre att krypa ut ur sina skal. Trots komplikationer och dispyter är glädjen i gemenskapen med varandra större än problemen. Känslorna växer sig allt starkare mellan Camille och Franck och han försöker övervinna Camilles rädsla inför den stora kärleken. (Recension från lovefilm.se)
Helt OK actionfilm, men sämre än tvåan, som jag tyckte var riktigt bra. Det är dock nästan nödvändigt att ha sett de två första filmerna, för att hänga med i handlingen. Milla Jovovic gör som vanligt en strålande insats som tuff brud i lyxförpackning!
T-viruset har spridit sig över hela världen. Hoppet för mänskligheten är så minimalt att det inte ens lönar sig att räkna ut det. Men någon som fortfarande lever är Alice (Milla Jovovich), trots att företaget Umbrella gör allt för att spåra och hitta henne. Under flera år han hon lyckats undvika deras satelliter, men hon måste chansa när hon hittar en dagbok som avslöjar att Alaska är det sista stället på jorden där viruset inte har infekterat någon. Resan dit är lång, och under vägen träffar hon på en konvoj i Nevada där en gammal bekant till henne finns. Samt en och en annan zombie.
Igår när Andreas var i skolan så passade jag på att titta på The golden compass. Jag som har läst boken tyckte att den var bra; de har lyckats bra med karaktärerna osv. Den stora nackdelen var dock att allt år i ett rasande tempo, och jag kan tänka mig att den som inte har läst boken sitter som ett enda stort frågetecken, och undrar vad som egentligen hände. Det är många samband och sammanhang som de har prioriterat bort i filmen, den hade gott kunnat vara 1/2-1 timme längre, det hade filmen tjänat på.
Slutsats: Läs boken innan du ser filmen!
Många vackra människor och vyer är det!
Filmen Guldkompassen bygger på Philip Pullmans bok-triologi "Den mörka materian". Huvudrollsinnehavaren är den tolvåriga flickan Lyra som lever i en parallellvärld. I Lyras värld, som är mycket lik vår egen men ändå annorlunda, lever människors själar i form av djur som följer människor överallt. De kallas daimoner. Du och din daimon är ett, allt som drabbar dig drabbar din själ, den smärta du känner upplever även din daimon. När du är barn har din daimon förmågan att ständigt ändra skepnad, men när du blir vuxen antar daimonen sin slutgiltiga form, en form som återspeglar din personlighet.
Lyra (begåvade nykomlingen Dakota Blue Richards) är föräldralös, ett oönskat barn vars enda anhörig är hennes farbror Asriel (Daniel Craig). Asriel är vetenskapsman i ämnet experimentell teologi. Han har en teori om att det finns andra världar och att alla världar binds samman av det mystiska ämnet stoff. Vad detta stoff är har inte Lyra helt klart för sig, och inte heller vad stoff betyder för människornas fria vilja.
Efter att Lyras farbror berättat om en märklig plats nära Nordpolen där man kan ana en annan värld, ger sig Lyra ut på en spännande resa och dras in i ett äventyr fyllt av onda och goda häxor, pansarbjörnar, daimoner, intelligenta talande isbjörnar och Magisteriet och dess Undersökningskommission - ledd av den begåvade och karismatiska Mrs Coulter ( Nicole Kidman). Lyra inser till slut att utgången av hennes äventyr kan innebära mer än både liv eller död för henne själv.
När Andreas är i skolan passar jag på att titta på film. Igår var det I am legend som avverkades, den var faktiskt riktigt bra!
Människan har äntligen funnit botemedlet på cancer och lösningen verkar vara 100 % -ig. Botade människor börjar dock efter en tid att dö eller visa zombie - liknande symptom. Dessa symptom börjar sedan spridas till alla människor och 3 år efter denna mirakulösa upptäckt har alla människor i New York, kanske hela jorden dött eller blivit en primitiv, solskygg, varelse endast styrd av driften att äta. Alla utom en, Robert Neville, en vetenskapsman och militär som verkar vara immun mot det luftburna viruset som förintat mänskligheten.
Med enbart sin trogne hunds (Samantha) sällskap far han omkring på New Yorks gator och försöker febrilt hitta ett botemedel till det som man en gång trodde var botemedlet till cancer. Han är dock inte ensam. Under natten vandrar de smittade omkring på gatorna och under dagarna väntar de, i skuggorna, på att Robert ska göra ett ödesdigert misstag.
Lagom social, djurälskande sjuksköterska i mina bästa år. Jobbar hårt på Projekt livsstil; för en hållbar, hälsosam och sportig livsstil! Detta har förutom en betydande viktnedgång (44kg) även gjort att jag numera anser mig frisk från tre (!) kroniska sjukdomar och har en trasig rygg som mår sååå mycket bättre. Bonusen är en glädje och energi som jag inte trodde att jag skulle få uppleva igen!
Oberoende PartyLite-konsult!
Oberoende Herbalifekonsult/fitnesscoach!
Är obotligt nyfiken och älskar att läsa, vilket förutom skönlitteratur även medför mer eller mindre ständiga studier och förkovringar av olika slag.
Jag svarar på alla kommentarer här på bloggen.
Maila mig gärna på [email protected]
