Idag har jag äntligen sett filmen Enseble, c'est tout, eller Tillsammans är man mindre ensam, som den heter på svenska. Eftersom boken är en av mina absoluta favoritböcker så var förväntningarna mycket höga på filamtiseringen, och jag blev inte besviken. Detta är en völdigt trevlig, lågmäld film som får en att må bra ända in i själen! Om du gillade Amélie från Montmartre så ska du absolut se Tillsammans är man mindre ensam; man får samma må bra-känsla av båda filmerna!



Handlingen utspelas i Paris under ett års tid. Camille är en ung kvinna som tagit avstånd från sin överklassbakgrund och jobbar som städerska, boende i ett kallt litet vindsrum. I samma hus bor Philibert de la Durbellière, en beläst aristokrat som lider av sin svåra stamning, som försörjer sig på att sälja vykort utanför ett museum. När han en kväll finner Camille svårt sjuk lyckas han övervinna sin blyghet och tar henne till sin stora eleganta våning. Där möter Camille kocken Franck, Philiberts inneboende, en snygg men butter kvinnokarl. Han blir alltmer otrevlig mot Camille, tills det visar sig att hans vrede bottnar i skuldkänsloröver att ha placerat sin älskade mormor påettålderdomshem. Sakta men säkert börjar de tre att krypa ut ur sina skal. Trots komplikationer och dispyter är glädjen i gemenskapen med varandra större än problemen. Känslorna växer sig allt starkare mellan Camille och Franck och han försöker övervinna Camilles rädsla inför den stora kärleken.
(Recension från lovefilm.se)