Blodomloppet 2014
Kategori: Hälsa
I fucking did it - jag klarade det!!! Mitt livs första mil - Någonsin!
Ni som känner mig vet vilken enorm prestation och vinst det här är för mig, för er andra kan jag försöka förklara något: För ett år sedan tog jag mig knappt utanför dörren, och kunde knappt gå på grund av mina ryggskador och tre andra kroniska sjukdomar (som jag nu anser mig frisk ifrån). För fem månader sedan började jag med svårighet kunna gå 2,5 km i ganska långsamt tempo. Därifrån har jag successivt ökat, och för tre veckor sedan tog jag mina första löpsteg på 6år. För fem dagar sedan sprang jag för första gången (kanske någonsin?) 2,5 km sammanhängande och idag SPRANG JAG EN HEL MIL UTAN ATT GÅ ETT ENDA STEG!!!
Det som kändes tyngst på hela loppet var faktiskt de första 1,5 kilometrarna - Då undrade jag vad jag egentligen hade gett mig in på, och funderade över om jag faktiskt är dum i huvudet på riktigt. Sedan släppte krampen i hälsenorna, och det började flyta på allt bättre. När jag hade nått halvvägs kändes det riktigt bra; bara hälften kvar, och när jag nådde 8 km-markeringen sjöng Ulf Lundell i lurarna "Gå ut och var glad, din jävel! Gå ut och var vacker och stolt hela vintern!" - mitt fåniga flin breddades, jag kände att jag hade mycket energi kvar och ökade sedan successivt takten ända tills jag kom i mål, till tonerna av "Jag gillar din vibe"!
Behöver jag tillägga att jag just nu känner mig ganska grym, faktiskt???
Ni som känner mig vet vilken enorm prestation och vinst det här är för mig, för er andra kan jag försöka förklara något: För ett år sedan tog jag mig knappt utanför dörren, och kunde knappt gå på grund av mina ryggskador och tre andra kroniska sjukdomar (som jag nu anser mig frisk ifrån). För fem månader sedan började jag med svårighet kunna gå 2,5 km i ganska långsamt tempo. Därifrån har jag successivt ökat, och för tre veckor sedan tog jag mina första löpsteg på 6år. För fem dagar sedan sprang jag för första gången (kanske någonsin?) 2,5 km sammanhängande och idag SPRANG JAG EN HEL MIL UTAN ATT GÅ ETT ENDA STEG!!!
Det som kändes tyngst på hela loppet var faktiskt de första 1,5 kilometrarna - Då undrade jag vad jag egentligen hade gett mig in på, och funderade över om jag faktiskt är dum i huvudet på riktigt. Sedan släppte krampen i hälsenorna, och det började flyta på allt bättre. När jag hade nått halvvägs kändes det riktigt bra; bara hälften kvar, och när jag nådde 8 km-markeringen sjöng Ulf Lundell i lurarna "Gå ut och var glad, din jävel! Gå ut och var vacker och stolt hela vintern!" - mitt fåniga flin breddades, jag kände att jag hade mycket energi kvar och ökade sedan successivt takten ända tills jag kom i mål, till tonerna av "Jag gillar din vibe"!
Behöver jag tillägga att jag just nu känner mig ganska grym, faktiskt???
Resultat |
| Plac. | # | Namn | Förening/Ort/Land | Klass | Resultat |
|---|---|---|---|---|---|
| 6883 | » Maritha Johansson | Falköping | Damer 10 km | 1:21:05 |
Plats 743 av över 6500 startande, på min första mil någonsin - Det tycker i alla fall jag är ganska bra!
Extra bra känns det med tanke på förra och enda gången jag tidigare ställt upp i Blodomloppet. Det var år 2008, och jag var på gång. Jag skulle börja jogga som ett sätt att gå ner i vikt och komma igång med träningen- Jäklar, vad jag var peppad, och jäklar vad jag tränade - Ett par gånger, innan jag fick inflammation i både hälsenor och benhinnor, på båda benen! Envis som jag är så lät jag inte det stoppa mig, utan jag fortsatte att träna, men kunde inte springa särskilt långt innan jag tvingades gå, stanna och stretcha och sedan halta runt resten av varvet... Det hela slutade med ett mycket smärtsamt Blodomlopp, som jag med tårar i ögonen haltade mig runt de fem kilometrarna - det var inte många meter jag faktiskt sprang, och jag har aldrig ens kommit på tanken att försöka igen..:(
Nu förstår ni kanske varför just Blodomloppet känns extra viktigt för mig att besegra - För att det besegrade mig förra gången - Men nu jäklar, var det min tur!!!
