Vad är egentligen fibro fog, eller fibrodimma, som det brukar kallas på svenska?
Jag hade aldrig hört namnet innan, men när min läkare på Gottfrieskliniken i Göteborg nämnde namnet förstod jag genast vad det handlade om, och många pusselbitar föll på plats; ett av mina värsta symtom fick plötsligt ett namn och en förklaring, jag fick veta att det var en mycket vanlig del i båda de sjukdomar jag lider av. På ett sätt var det en lättnad att höra, samtidigt som läkaren även skrev ut medicin, helt enkla, vanliga B12- och Folsyretabletter, som brukar hjälpa många med Fibromyalgi och ME/CFS att bli piggare och att skingra fibrodimman. Det låter underligt, men man har i studier påvisat att patienter med ME/CFS ofta har en uttalad brist på B12 och Folacin i centrala nervsystemet (CNS), men att nivåerna ändå kan vara normala i blodet.

Hur ska jag då beskriva den där fördömda fibrodimman? Innan jag visste benämningen beskrev jag det som att jag kände mig avskärmad, som om jag befinner mig i en bubbla, och måste anstränga mig väldigt för att kunna koncentrera mig på något som händer eller på vad någon säger. När det var som värst kunde jag sitta framför TV'n och titta tomt framför mig, utan att ha en aning om vad som visades. När jag pratade med andra personer krävdes en stor koncentration för att kunna hålla kvar tråden, och hänga med på vad de sade. Minnet blev också mycket sämre.



Sedan jag började med medicinerna har det nästan bokstavligen talat känts som om dimman sakta skingras, och jag kan ta del av omvärlden igen. Jag kan givetvis fortfarande känna av dimman, men det är numera främst en signal om att jag har överansträngt mig. Det som finns kvar är att jag har lite svårt för större folksamlingar, när det blir många stimuli från olika håll kommer dimman fort tillbaks, men det kan det ju vara värt emellanåt :)

Något jag har lärt mig under det senaste sex åren är att lyssna mer på min kropp. Jag har fortfarande svårt för det, men jobbar på det och har i alla fall blivit mycket bättre på att respektera de gränser kroppen sätter. På ett sätt har ju även min kropp, "tack vare" ME/CFS och Fibromyalgin, blivit bättre på att visa mig gränserna också; är jag på väg att överanstränga mig får jag genast mer ont i leder och muskler, ont i halsen, svullna lymfkörtlar och fibrodimman börjar tätna. Då är det inte så svårt att sakta ner på tempot!