Maritha

Ett par ungdomsgäng hade lagt beslag på beachvolleybollpkanerna, så vi gamlingar fick nöja oss med att bolla lite med varandra, men det bar också roligt, och vi fick i alla fall lite träning! 👌

Positivt är att även om mitt vänstra knä fortfarande knastrar läskigt när jag går i trappor så har jag nästan återfått full stabilitet i det. Det är just en gammal beachvolleybollskada (I know - visst låter det proffsigt?!). För 2-3 år sedan när vi spelade så skulle jag offra mig på en boll och fastnar med knäet i bakåtböjt läge!!! Det tog väldigt lång tid innan jag kunde belasta fullt ut, och det har som sagt tagit tills nu innan stabiliteten är hyfsat återställd. Jag fattar egentligen inte nu i efterhand att jag inte sökte vård för det, men det är ju typiskt mig - jag sökte ju inte vård första gången jag blev förlamad heller, så varför söka för en knäskada???

Nu känner jag i alla fall att jag är tillbaks. Jag är på gång och jag är in fire! 👍💪💪👊