Träna med flera kroniska sjukdomar...
Kategori: Det dagliga livet
Det är svårt att få till träningen när en har flera kroniska sjukdomar, som alla begränsar en på olika sätt. Det värsta för min del är just nu helt klart ryggen, med diskbråck samt kotglidning och utdragna nervrötter som orsakar nervsmärtor och svaghet ner i benen; jag kan inte gå varken särskilt långt eller snabbt innan jag får så ont och känner mig så svag att det känns som att jag inte kan ta ett enda steg till..:/
Fick för ganska länge sedan rådet av min kära kollega susca att testa att promenera med stavar, om de kan avlasta ryggen så pass mycket att jag i alla fall kan promenera en liten bit. Detta har jag av olika anledningar sedan glömt bort, men ikväll blev jag påmind igen, så i veckan blir det till att testa stavgång, för att se om det möjligen kan fungera en liten bit i alla fall! Min sjukgymnast har gett mig stränga order att inte pressa kroppen, utan vila när jag har ont, men jag börjar tröttna på det här nu; 1,5 år får räcka, nu vill jag slippa ständiga smärtor och kunna gå igen!
Annars är ME:n fortfarande oerhört begränsande; att alltid känna sig helt utmattad och aldrig få känna sig pigg eller utsövd är faktiskt fruktansvärt, även om jag nog har blivit liiite bättre, jämfört med när det var som värst!
Fibromyalgin ger sig i och för sig till känna, men nu när jag vet att ryggsmärtan och troligen större delen av smärtan i benen inte beror på den så känns den helt klart uthärdlig!
Hjärtfelet ger mig fortfarande hjärtklappning, andnöd och svettningar, men det har blivit mycket bättre sedan jag började med den nya hjärtmedicinen. Får se om det blir doshöjning efter att hjärtläkaren tittat på bandspelar-EKG:t, eller om jag får fortsätta med samma dos som nu.
Även migränen har blivit mycket bättre, med avgränsade anfall, som går över med hjälp av migränmedicinen! De senaste veckorna har anfallen i och för sig varit i princip dagliga, men det känns ändå som en barnlek, jämfört med de 10 årens ständiga migränhuvudvärk; fattar faktiskt inte hur jag pallade med det, nu i efterhand!
Sammantaget gör allt detta ändå att det är oerhört svårt med träningen:
- Att motivera sig att träna, trots att en är så trött att en bara vill sova, och dessutom har ont i större delen av kroppen är inte så lätt...
- Att sedan hitta en träningsform som passar, när en inte ens kan gå eller stå (och dessutom får hjärtklappning)är än svårare. Nu ska jag dock testa att ha med stavarna som stöd (annars kanske jag måste åka till sjukgymnasten och ta emot de där kryckorna, trots allt...), och dessutom har jag en tränings-DVD från Viktväktarna hemma, som jag tänkte prova och se hur den funkar! Sedan ska jag ta tag i träningen på rehabbadet; jag vet ju att jag mår bra av den, men ändå har jag inte lyckats motivera mig att ta mig dit på alltför länge!
Egentligen skulle jag behöva skaffa en mat-, tränings- och sovklocka, för att få en påminnelse om att strukturera upp mitt liv!
Fick för ganska länge sedan rådet av min kära kollega susca att testa att promenera med stavar, om de kan avlasta ryggen så pass mycket att jag i alla fall kan promenera en liten bit. Detta har jag av olika anledningar sedan glömt bort, men ikväll blev jag påmind igen, så i veckan blir det till att testa stavgång, för att se om det möjligen kan fungera en liten bit i alla fall! Min sjukgymnast har gett mig stränga order att inte pressa kroppen, utan vila när jag har ont, men jag börjar tröttna på det här nu; 1,5 år får räcka, nu vill jag slippa ständiga smärtor och kunna gå igen!
Annars är ME:n fortfarande oerhört begränsande; att alltid känna sig helt utmattad och aldrig få känna sig pigg eller utsövd är faktiskt fruktansvärt, även om jag nog har blivit liiite bättre, jämfört med när det var som värst!
Fibromyalgin ger sig i och för sig till känna, men nu när jag vet att ryggsmärtan och troligen större delen av smärtan i benen inte beror på den så känns den helt klart uthärdlig!
Hjärtfelet ger mig fortfarande hjärtklappning, andnöd och svettningar, men det har blivit mycket bättre sedan jag började med den nya hjärtmedicinen. Får se om det blir doshöjning efter att hjärtläkaren tittat på bandspelar-EKG:t, eller om jag får fortsätta med samma dos som nu.
Även migränen har blivit mycket bättre, med avgränsade anfall, som går över med hjälp av migränmedicinen! De senaste veckorna har anfallen i och för sig varit i princip dagliga, men det känns ändå som en barnlek, jämfört med de 10 årens ständiga migränhuvudvärk; fattar faktiskt inte hur jag pallade med det, nu i efterhand!
Sammantaget gör allt detta ändå att det är oerhört svårt med träningen:
- Att motivera sig att träna, trots att en är så trött att en bara vill sova, och dessutom har ont i större delen av kroppen är inte så lätt...
- Att sedan hitta en träningsform som passar, när en inte ens kan gå eller stå (och dessutom får hjärtklappning)är än svårare. Nu ska jag dock testa att ha med stavarna som stöd (annars kanske jag måste åka till sjukgymnasten och ta emot de där kryckorna, trots allt...), och dessutom har jag en tränings-DVD från Viktväktarna hemma, som jag tänkte prova och se hur den funkar! Sedan ska jag ta tag i träningen på rehabbadet; jag vet ju att jag mår bra av den, men ändå har jag inte lyckats motivera mig att ta mig dit på alltför länge!
Egentligen skulle jag behöva skaffa en mat-, tränings- och sovklocka, för att få en påminnelse om att strukturera upp mitt liv!
Bloggadress: http://boksmurfen.blogspot.se