Maritha

Det blev en precis lagom lugn förmiddag, sedan bar det iväg till svärfar och hans fru för födelsedagsfirande X3. Det var en trevlig eftermiddag, som vanligt!

Minibiljard, herrarnas favoritsysselsättning!

Därefter åkte vi hem till David, som har flyttat ihop med sin Ingrid, och nu hade inflyttningsfest. Vi taggade för Melodifestivalen, men några tråkisar roade sig istället med att spela gamla Amigaspel på PC. Vi fick höra att originalspelet på grund av en bugg alltid hängt sig på samma ställe, så ingen hade sett slutet av spelet; det var nu kvällens stora uppdrag!

Hur var då andra uttagningsfältet i Mello? Ja, om säger som så, att "förspelet" med Hanson, Carson och Malmkvist var kvällens absolut bästa, tillsammans med hipsterfamiljen i mellanakten, så kan ni lista ut resten själva...




Sean Banan gick ut sist i startfältet, och levererade som vanligt! Tycker dock att förra årets låt är bättre än denna, men den här var också catchy! :)

Joacim Cans taggade genom att kolla in allas vår herr Winnerbäck, och levererade någon sorts gladpop med glimten i ögat, inte precis vad man är van vid från honom! -Alltid kul när artister vågar gå ur sin comfort zone, och testa något nytt, slappna av lite!

The Desperate Housewives då? -Enbart pinsamma! Det hade varit roligt om de vågat satsa hela vägen på husfrutemat, men nu fegade de ur och bytte om till kort, tight och glittrigt inför sitt framträdande. Låten var dessutom någon sorts soft dansmusik som ingen människa med någon stolthet i kroppen skulle vilja dansa till.

De prepubertala flickorna fick en ny idol; Anton Ewald, som bäst kan beskrivas som en hybrid mellan Danny, Eric Saade och Darin -Klart att det går hem!