Ungdomarna väller in på akutmottagningarna - med småkrämpor såsom förkylningar. Detta innebär att svårt sjuka patienter får vänta länge på att få hjälp, och på så vis hinner bli ännu svårare sjuka innan de hinner få den hjälp de så väl behöver.

Den oroande trenden måste utredas, enligt sjukvården, som är rädd för att bägarna rinner över när Generation pjosk knackar på.

Retorikexperten Elaine Bergqvist menar att det kan vara curlande föräldrar som har lärt 80- och 90-talisterna att ta sin rätt i samhället, och att man ska få det man har betalat skatt för. Denna teori är något David Eberhardt, psykiater och författare, håller med om: 
-"Det finns ett generationsglapp mellan yngre och äldre till att söka all möjlig vård. Det ser man både när det gäller krämpor och psykiatriska tillstånd, då kan handla om vardagshändelser som att hunden dött eller flickvännen gjort slut."  Eberhardt säger vidare att Sverige är ett av världens mest självförverkligande länder där individen ställer krav att få allt i livet.
– "Att jag ska ha bästa tillgängliga hjälp ligger i självförverkligandet. Jag är viktig. Jag ska inte bara gå till husläkaren utan jag ska gå till en specialist – men då vet vanligt folk inte att där på akuten är de inte specialister utan AT-läkare..."

Tilla akuten i Umeå är den största gruppen vårdsökande i åldersgruppen 20-29 år, och oftast söker de för förkylningar, ont i halsen och olika diffusa symtom som kan bero på olika psykosociala problem.

I Skåne talar man om "McDonalds-effekten", det vill säga en önskan om att få symtomen bedömda direkt. Akuten är alltid öppen, så därför går man dit, istället för att vänta på att få tid på vårdcentralen.



Detta ser givetvis även vi på infektionskliniken, och min åsikt är, att även om personen ifråga känner sig väldigt sjuk och osäker, och åker till akuten för att vara på den säkra sidan så är det ju ändå vederbörande jourläkare på akuten som har ansvaret för att göra en korrekt bedömning, och inte lägga in alla som råkar passera förbi utanför, utan tänka sig för, och fundera över vem som bäst behöver bli inlagd; 23-årige Kalle, som är förkyld och  har ont i halsen, och säkert känner sig dösjuk, eller 56-årige Sture, som har MS och med all säkerhet har svalt fel och fått en lunginflammation (och är dösjuk på riktigt...)?
Sture klagar aldrig och vill inte vara till besvär, utan vill åka hem så snart som möjligt, medan Kalle gärna talar om för alla han möter hur sjuuuk han är, och att han minsann måste vara på sjukhus minst en vecka till...
Den som kan vara svår att bedöma här är Sture; han vill så gärna åka hem, och låtsas säkert gärna att han mår bättre än han egentligen gör, medan Kalle tycker att det är mysigt att bli lite ompysslad, och dessutom senare kan berätta för kompisarna att han minsann varit så sjuk att han var tvungen att bli inlagd på sjukhus...