Maritha

Gotiken kallas ibland även skräckromantik, och det ordet tycker jag förklarar väldigt väl vad gotik egentligen är. Den gotiska litteraturen utforskar gränserna, och är skriven för att skilja gott från ont, förnuft från känsla och självet från andra.  Denna lek med kontraster kännetecknar den gotiska litteraturens ambivalens; det goda beror av det onda, ljuset av mörkret, förnuftet av det irrationella; allt för att definiera gränserna. Detta betyder att gotiken varken är en reflektion av mörkret eller ljuset, det goda eller det onda; utan av båda samtidigt. Relationerna mellan verklighet och fantasi, heligt och oheligt, övernaturligt och naturligt, dåtid och nutid, civiliserat och barbariskt är centralt för gotikens dynamik mellan gränser och överträdelser.

De känslor som brukar associeras med gotiken är även de lika ambivalenta; terror och horror framkallar inte bara avsky och skräck, utan fångar även läsarens intresse; fascinerar och attraherar denne. Texten uttrycker huvudpersonens subjektiva syn på händelserna, och gränsen mellan fantasi och verklighet kan lösas upp, och grumlas. Den yttre miljön speglar ofta någons inre, och blir till ett själslandskap.

Den storslagna, kraftfulla naturen får inom gotiken spegla de lika storslagna och kraftfulla känslorna, och den ”typiska gotiska miljön” kan vara en dyster skog eller en mörk labyrint, som blivit platsen för nattlig korruption och våld. Ofta finns en atmosfär av förfall; förvittrande kloster, tandade bergskedjor och vild natur befolkad av banditer, plågade hjältinnor, föräldralösa barn och illvilliga aristokrater. Den dystra och mystiska atmosfären, befolkad av hotfulla figurer, är skapad för att öka läsarens puls av förskräckt förväntan. Dubbelgångare, alter egos och speglingar av de besvärande delarna av mänskligheten är ett huvudsakligt mönster inom gotiken.

 



För att lista ut vad som egentligen är kännetecknande för gotiken så har jag läst:

Gothic - Fred Botting
The Castle of Otranto - Horrace Walpole
The Mysteries of Udolpho - Anne Radcliffe
Ghasta, or the Avenging demon - Percy Bysshe Shelley
Älvkungen - Johann Wolfgang von Goethe
Ligeia - Edgar Allan Poe
mm mm...