Maritha

"Du säger att jag har en liten värld, men den är snygg och full av flärd!"

Det ringer, det ringer...

Kategori: Jobbet

Idag var en hektisk dag på jobbet; jag hade några patienter som skulle åka hem, flera som skulle iväg på diverse undersökningar, någon som kommunen skulle komma och vårdplanera och så vidare...

Men det som tog allra mest tid i anspråk, och gjorde så att jag inte kom någon vart i mitt arbete var den eviga telefonen, som ringde oavbrutet, från ca kl: 08:00 och den var det sista jag hörde efter mig när jag gick hem- inte konstigt att man blir trött i huvudet efter en dag på jobbet!
Försök att koncentrera dig på ett livsviktigt arbete, som kräver 110% koncentration, medan telefonen ringer oavbrutet, och du får springa ifrån varje arbetsuppgift 2-3 gånger för att prata med röntgen eller en distriktssköterska eller en anhörig eller två... Man skulle ha en telefonist!

Kommentarer

  • Maria säger:

    Hej Maritha. Du kanske kommer ihåg mig för ett par år sedan, jag som hade problem med att knyta förkläden och som till sist lärde mig det.



    Du undrade sist jag kommenterade på din blogg vad jag hade för planer efter utbildningen. Jag tog studenten förra året, men jag jobbar inte inom vård och omsorg, utan jag har faktiskt börjat på frisörutbildning. När jag går där känner jag verkligen att jag är glad över att jag lärde mig knyta, frisörer använder ju ofta förkläde när de färgar, och jag föredrar att ha på mig förklädet även om jag bara ska klippa någon.



    Som jag skrev överraskade jag mamma när det gällde det att knyta förkläden. Du minns att jag och mamma (mina föräldrar är skilda, de skilde sig när jag var ganska liten) skulle städa hemma. Vi har alltid på oss förkläden när vi städar hemma. Mamma hade tagit fram två förkläden. Hon gav mig ett av dessa, och sa att jag kunde dra mitt över huvudet. Hon skulle gå och hämta diskhandskar och varsin sjalett åt oss, eftersom vi alltid har detta i tillägg till förkläde när vi städar. Hon skulle knyta rosetten åt mig när hon kom tillbaka. När hon kom tillbaka hade jag dock knutit rosetten i ryggen på mitt förkläde, och jag knöt även hennes rosett.

    2011-03-22 | 10:41:21
  • Catrin säger:

    Just de ja, så var det att jobba på avdelning... Hua, helt galet mycket att göra, att hålla ordning på, att reda ut och allra helst allt samtidigt. Bra nu minns jag =)

    2011-03-22 | 17:49:11
  • Maritha säger:

    @Maria: Det var roligt att höra ifrån dig igen. Tråkigt att du redan har bytt yrke, men spännande med frisöryrket! Hihi, kan tänka mig att din mamma blev överraskad när du stod där med förklädet färdigknytet.;) Roligt att höra om dina förklädesäventyr! Kram!



    @Catrin: Japp, så är det... Verkar som om jag skrämde bort dig, igen..:( Kan bara föreställa mig vilken oerhörd lättnad det är att slippa telefonen! Och min käre A undrar varför jag privat har en lätt telefonfobi... Inte konstigt, inte konstigt alls...

    2011-03-23 | 19:20:41
    Bloggadress: http://maritha.blogg.se/
  • Maria säger:

    Vad gäller det att jag bytt yrkesbana, så kan jag meddela att jag ursprungligen ville gå frisör, men att jag tyvärr inte hade betyg att komma in på den linjen. Därför gick jag Omvårdnadsprogrammet, men nu går jag en på en privat frisörskola.

    2011-03-24 | 17:07:11
Kommentera inlägget här: