Maritha

Eftersom det var Fars dag igår och mor fyller år idag så hade vi köpt biljetter till Lasse Berghagens föreställning Från ballad till burlesk för att fira dessa två högtider. Min farbror Göran och R som jag är kontaktperson till skulle också följa med. I lördags eftermiddag hade R blivit sjuk, så jag funderade ett tag innan jag kom på att mammas väninna Ulla säkert skulla tycka att det vore roligt att följa med, bara hon inte var upptagen, det var ju trots allt en aning kort varsel... Jag ringde till Ulla, och som jag trodde så tyckte hon att det skulle bli jätteroligt attt följa med och överraska mamma och pappa. Så löste sig allt trots allt till det bästa. Trodde jag...
Nästa morgon ringer Ulla och har även hon blivit sjuk! Det fanns ingen annan utväg än att fråga om det fanns någon chans till återköp av biljetten, och det var inga problem med serviceminded Riksteatern.

Föreställningen var toppenbra, Lasse Berghagen är ju en oerhört duktig artist, och att han dessutom verkar vara väldigt sympatisk gör ju att han växer ännu mer- till skillnad från Robban Broberg, som körde ut en omsorgstagare från en av sina föreställningar, det fick honom att sjunka djupt i mina och min familjs ögon, för vad nu det är värt...

Lasse gjorde en sammanfattning av sitt liv, berättade om några av de giganter han mött genom åren men konstaterade till sist att -"Jag kommer väl att avsluta med att berätta om hur jag spelade banjo med Gustav vasa- jag blir ju bara äldre och äldre genom den här föreställningen!"

Tvärtom får jag nog hålla med damerna som satt bredvid mig och Göran om att herr Berghagen är som ett årgångsvin- han blir bara bättre med åren (och det är värt mycket för att komma från mig, som har mina musikaliska rötter i hårdrocken och punken!)!


Vi satt på första raden, så sikten var helt perfekt, synd bara att R var sjuk, eftersom han älskar Lasse Berghagen!




Jag har alltid varit fascinerad av munspel, och beundrat dem som kan spela munspel. Här spelar Lasse på ett munspel som är ca 1 cm stort!!!