Min käre farfar hann med ytterligare två akuta sjukdomsepisoder innan han lugnt och stilla avled i lördags, 16/1 kl: 06:45. Det är därför jag inte ens har hunnit tänka på att skriva här på sistone; varje ledig stund har jag tillbringat hos honom, och det känns väldigt bra, så här i efterhand. Jag var också med honom när han gick bort, och vi gjorde själva iordning honom, och klädde honom i sina egna kläder osv.

Igår var det dags att besöka begravningsbyrån; välja kista, kistdekoration osv innan vi tog ett sista farväl.

Jag har alltid stått väldigt nära farfar och farmor; eftersom de bodde så nära oss så var vi väldigt mycket hos dem under uppväxten.

Jag kommer alltid att sakna min käre farfar, men hans ljusa minne kommer alltid att vara med mig!


Tryggare person än farfar kan jag inte tänka mig!