Läser på Expressen.se om Margit och John Aurell, som tvingats bli särbos efter imponerande 72 år tillsammans. De träffades på dansbanan för hela 72 år sedan, och har sedan dess delat livet. I februari i år drabbades 96-åriga Margit av en svår lunginflammation, och fick en hjärtinfarkt som följd. Efter hela åtta veckor kunde hon skrivas ut från sjukhuset, men bedömdes inte vara tillräckligt pigg för att kunna komma hem. Hon fick därför flytta till ett äldreboende i Malmö. Hennes make John, 97 år, bedömdes dock vara för pigg för att få flytta med henne, trots att han är blind på ett öga, har svårt för att gå och problem med magen! Detta innebär att Margit och John tvingas tillbringa sina sista år i livet skilda från varandra! Tyvärr är det så här äldrevården fungerar i Sverige idag; det heter så fint att alla ska "ha rätt att bo kvar hemma", men man tänker inte på alla de som inte vill eller känner att de inte klarar av att bo hemma. Jag tänker på alla små nervösa damer som tillbringar all sin tid inlåsta i sina lägenheter, därför att de inte vågar gå utanför dörren. De hade mått så mycket bättre av att få bo på ett tryggt äldreboende, med personal och andra att småprata med.



Det finns tyvärr alltför många par som Margit och John, där den ene anses för frisk för att få följa med till äldreboendet, eller där de båda makarna hamnar på olika avdelningar eller till och med olika äldreboenden! Nej, bygg fler äldreboenden, och satsa på fler större rum, där makar kan få tillbringa även sina sista år tillsammans!