Maritha

"Du säger att jag har en liten värld, men den är snygg och full av flärd!"

Strömstad

Kategori: Det dagliga livet

I söndags morse gick jag så äntligen av det sista passet innan semestern. Eftersom jag trivs på mitt jobb så brukar jag egentligen inte längta efter semestern som sådan, utan mer efter de aktiviteter och resor som är inplanerade under de veckorna. Vilket i år faktiskt innebär en hel del.

Igår kom Andreas moster från Piteå och hennes familj och hälsade på. Ja, de åkte inte från Piteå för att hälsa på oss alltså, om nu någon trodde det, utan de är ändå i trakten, hos svärmor närmare bestämt.

Därefter var det packa som gällde, för sedan bar det iväg till Strömstad för min del. Jag ska nu tillbringa två veckor här, och arbetsnarkoman som jag är så ska jag givetvis jobba extra för bemanningsföretaget i hemsjukvården (ME/CFS, vad är det?!). De senaste åren har jag ju av bekvämlighet arbetat i Lidköpings kommun, men i år kände jagg att även det börjar bli för hemtamt, för mycket slentrian, så i år blev det Strömstad istället. Jag jobbade faktiskt här sommaren 2003, den första sommaren jag jobbade för bemanningsföretaget. Då var jhag stationerad på ett väldigt trevligt litet servicehus, men nu ska jag alltså åka runt i hemmen här i kommunen. Som tur är har jag blivit stationerad i staden, så jag behöver inte irra runt ute på landsbygden, det hade varit en syn annars...  "Jag kommer så fort jag kan, men det kan nog ta någon timme..."

Bemanningsföretaget har ordnat en lägenhet åt mig, och döm om min förvåning igår kväll när jag skulle hämta nyckeln och efter mycket letande ringde till den kontaktperson jag hade fått i mailet, och hon säger att "Den nyckeln var det en och hämtade igår!" "Eeeh, jaha... Vem då? Vart ska jag bo då?"
Det visade sig att jag skulle dela lägenheten med en äldre dam, och att de hade lagt båda våra nycklar i samma kuvert, inte så genomtänkt... Det slutade i alla fall med att lägenhetsägaren kom och släppte in mig i lägenheten. Snacka om att damen, som låg där och sov, måste ha varit nära en hjärtinfarkt, när det plötsligt klampar in två främmande personer i den lägenhet hon tror att hon ska ha för sig själv! Hon ska i alla fall bara vara här i en vecka, så nästa vecka håller jag tummarna för att jag får bo för mig själv...

Kommentarer


Kommentera inlägget här: