Så var det över för i år. En aning trött och sliten men väldigt lycklig tänker jag tillbaks på årets festival. Har sett många bra spelningar, haft roliga upplevelser i sjukvårdstältet och druckit kalla goda öl backstage :)
Både för mitt eget minnes skull och för alla er som tyvärr inte var där kommer här en sammanfattning:

ONSDAG 090708
Jag och Catrin trodde att vi åkte hemifrån i god tid, och skulle hinna skaffa oss en boplats samt handla och äta lite innan vi började jobba kl: 14:00... Efter ett antal felåkningar i Småland slutade det hela med att vi fick parkera bilen för att i rask takt gå direkt och hämta ut våra entréband, matkuponger osv. Prick kl: 14:00 kom vi en aning stressade in i sjukvårdstältet. Ganska snart insåg vi dock att vi inte hade behövt stressa; första bandet började inte spela förrän kl: 17:30, och innan dess hade vi i princip ingenting alls att göra. Vi konstaterade dock att de flesta som jobbade i sjukvårdstältet var samma som jobbade förra året. Kul att återse alla sköna typer!

   

En rolig patient fick jag in, det var en kille som hade blivit skallad av en tjej under en konsert och fått ett jack över kindbenet. när han påtalade detta för tjejen vände hon sig om, slickade i sig  hans blod och avslutade med att kyssa honom! När han frågade vad f*n hon höll på med blev svaret "Jag är en vampyr!" Det var med blandade känslor killen berättade det här, dels var det jäkligt äckligt och han var orolig att det skulle bli infekterat, men å andra sidan var det än jäkligt cool historia att berätta :)

Från tältet hörde vi Dropkick Murphys rikitgt bra, det var bra drag och det hade varit kul att kunna vara framför scenen istället för i tältet...


Catrin står på vår inhägnade bakgård, men vill vara med där det händer!

Kl: 20:00 gick vi av vårt arbetspass och hade tänkt kasta ett öga på Snoddas, som gjorde sin enda återföreningsspelning. Tyvärr var det endast de som hade specialbiljett som kom in, resten fick stå utanför och lyssna så gott det gick, med flera andra band som spelade samtidigt...
Festivalområdet var förändrat på många sätt i år jämfört med tidigare år, vet inte om någon enda av förändringarna var till det bättre. En av de allra sämsta var dock att man hade flyttat alla scener närmare varandra, och dessutom vänt dem mot varandra, så om man stod mellan dem blandades alla ljud till en enda kakofoni...

Nästa band på schemat var Franz Ferdinand. De var helt OK, men att jag redan nu har glömt det mesta från deras spelning säger väl ganska mycket...

Därefter spelade Kings of Leon, som gjorde en riktigt bra spelning.

   

Vid 01:00 var det dags att lalla hem, med tanke på att vi skulle upp och jobba kl: 06:00 på torsdagsmorgonen...

TORSDAG 090709
Nattens sömn blev inte den bästa, men det var med förvånansvärt lätta steg vi gick till festivalområdet vid 05:40 på torsdagsmorgonen. Antagligen fick vi tillräckligt lite sömn, så att vi fortfarande var övertrötta...
Arbetspasset blev även det väldigt lugnt, vid den tiden har ju de flesta just rumlat hem för att sova några timmar, så det var först framåt 11-tiden som patienterna började droppa in med halsont och skoskav.

   
Ett blött, ödsligt och väldigt smutsigt festivalområde vid 07-tiden på morgonen...

   
Vi jobbade inte precis ihjäl oss på morgonpasset..;)


Sekunden innan gjorde Andreas en jäkligt snygg yogapose...

När vi gick av vårt arbetspass kl: 12:00 var det dags att äta lite, dagens rätt i funktionärsmatsalen var kokt potatis med kyckling och currysås, allt ihopblandat till en lagom oaptitlig röra...
Därefter var vi bara tvungna att se underbara  Maia Hirasawa innan vi var tvungna att gå hem och sova några timmar till. Jag tror att alla som ser Maia blir lite smått förälskade i henne; mer bedårande varelse finns inte! sedan att hon har en stämma med guld i och gör riktigt bra musik gör ju inte saken sämre... Vi hade bara tänkt stanna en liten stund men blev bara tvungna  att stanna hela konserten, man stod som fastklistrad med ett léende på läpparna, och var fysiskt oförmögen att gå däifrån.

   

Några timmars sömn gjorde gott, och vi kom tillbaks till festivalområdet lagom för att se Hello Saferide inta scenen. Annika Norlin är lika bra oavsett vilket språk hon sjunger på och vilket band hon har bakom sig.

   

Efter Hello Saferide var det bara att omedelbart bege sig till nästa scen, där Regina Spektor just gick på.
 
 

Hon var bra men vi var tvungna att gå efter ungefär halva spelningen för att hinna se en skymt av Lars Winnerbäcks akustiska spelning, i teaterladan. det var helt tjockt med folk och vi fick vår beskärda del av maktfullkomliga ordningsvakter innan vi tog oss in i ladan. Det var dock värt allt slit; Lasse akustiskt i denna trånga, svettiga miljö kan bara beskrivas som magiskt!

   
Trångt, svettigt och alldeles... alldeles underbart!
"Den vackraste stunden i livet var den när du kom..."

Med ett förtjust léende på läpparna gick vi och tog en kall öl i väntan på The Killers, som inledde med monsterhiten Human. Spelningen fortsatte i ett fantastiskt tempo, de gick ut och levereradde, och jag tror inte att någon gick missnöjd från deras spelning. Även avslutningsvis spelades Human, enda nackdelen jag kan se är att den båda gångerna spelades i albumversionen- åtminstonde en av gångerna borde de ha kunnat göra en nytolkning!

   


Förra året fick vi avnjuta Takidas spelning från sjukvårdstältet, men i år hann vi precis med att se dem innan vi gick på. De gör ju bra musik och är ett riktigt bra liveband. Man kan inte annat än att älska sångarens underbara stämma!


Killarna i tältet bredvid vårt sålde wokad älg, och hade jäkligt snygga kiltar :)

FREDAG 090711
Nästa arbetspass var mellan 02- 06 natten mellan torsdag och fredag. Även detta pass började väldigt lugnt och stilla, och vi konstaterade att dagens ungdomar är alldeles för skötsamma! Vid 04-tiden började det att hända saker, någon hade bjudit på vodka backstage, och det kan bara gå på ett sätt nät tjejer under 20 dricker en massa vodka... Vi fick in några intoxikationer.

Efter det arbetspasset var det riktigt skönt att gå hem och sova! Tyvärr missade vi  Dungen, vi var bara tvungna att sova då. Vi kom dock tillbaks till festivalområdet lagom för att avnjuta Markus Krunegård på den näst största scenen. Förra året spelade han på en av de mindre scenerna, i ett tält, men han fyllde helt upp den betydligt större Pampasscenen, och gjorde en riktigt bra spelning!

    
"Jag säger som det är, att allt är sådär, bara sådär, sådär som det är så här års, och blir det inte bättre så lägger jag ner, så är det!"

Vi hade tänkt kunna få en skymt även av Lillasyster, men konstaterade att det inte fanns en chans att ta sig in i den överfulla Teaterladan..:(

Anna Ternheim spelade på Hawaii, områdets största scen, och tyvärr får man väl konstatera att hon inte riktigt lyckades fylla upp den. Hennes lite lågmälda musik skulle ha gjort sig betydligt bättre på någon av de mindre scenerna.

   

När Madness avlöste henne gick vi och avnjöt ett par kalla öl, men eftersom baren var precis bredvid scenen så hörde vi väldigt bra, och de gjorde en riktigt bra spelning!

När A Camp gick på Hawaiiscenen var vi tvungna att lämna baren. Deras spelning var magisk, och Nina Persson är lika strålande vacker i verkligheten som på bild!

   

   
Anna Ternheim kom in som gästartist :)

När A camp gick av var det dags för Lars Winnerbäck att kliva upp på Pampasscenen och genomföra en rockspelning. Han överträffade återigen sig själv och skapade  en magisk stämning! Det som var bra med att Lasse fick göra temaspelningar var att han även gjorde många av de äldre låtarna, som han sällan gör numera. Underbart!

   
Lasse hade köpt en ny gitarr :)

När Herr Winnerbäck spelat färdigt kände vi att det var dags att bege sig backstage, där vi träffade på några härliga typer från Hultsfredstrakten! När vi suttit där och tagit några öl insåg vi att det var dags att lägga på en rem; The Sounds gick precis på Pampasscenen, och dem kunde vi ju inte missa! Deras spelning var rent ut sagt skitbra! Maja Ivarsson är nog en av rockvärldens coolaste tjejer! Både snygg, ultrafeminin och grabbig på en och samma gång. Hon visade fingret, drog upp kjolen och flaschade brösten, allt med glimten i ögat!

   


Vi var många som rockade till The Sounds :)

Efter The Sounds gick vi och satte oss i mittbaren, och lyssnade därifrån på Timbuktu, som var aningens dragen som vanligt. Vi konstaterade dock att hip hop på skånska är något speciellt!
"Alla vill till himmelen men få vill ju dö"

När Timbuktu gått av scenen begav vi oss backstage igen, det var ju vår enda hellediga kväll, så den var vi ju tvungna att utnyttja fullt ut! Backstage var det riktigt drag, där huserade bland andra Nina Persson, Anna Ternheim och Timbuktu. 
Vid 05-tiden kände vi att vi fått nog, och lallade hem. klockan var väl strax efter 05:30 när vi väl kom ner i sovsäckarna.


Backstage varade festen natten lång :)

Vid 14-tiden vaknade jag av att  Melody Club levererade Electric, antagligen som extranummer för sedan tystnade det. Det finns ju värre sätt att vakna på..:)
Det tog ett tag innan vi vaknade till ordentligt, men vi kom i alla fall till området lagom för att se Petter inta Pampasscenen. Jag trodde att han fortfarande var pappaledig, men han gjorde en riktigt bra spelning, och höll igång publiken hela tiden! Ett extra plus var när Eye 'n' I kom in de sista låtarna. Han inledde med orden "Kom igen, nu ska vi studsa som studsbollar allihopa!", och det var exakt vad han gjorde, omväxlande med höga knäuppdragningar i dubbeltakt! Hade man hälften av den mannens energi så skulle  man nog uppfattas som överenergisk! Underbart, är ordet!

   


Petter och Eye 'n' I.

Fredagen fortsatte i hip hopens tecken, efter Petter var det dags för mannen med Sveriges i särklass mest imponerande dreads att inta Hawaiiscenen. Jag menar givetvis Promoe. Förväntningarna inför hans spelning var skyhöga, eftersom han brukar göra riktigt bra spelningar. Jag tror inte att någon blev besviken, bra låtar varvades med bra mellannsnack. Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Lars Ohly med flera stod framför oss, och det var riktigt roligt att se att de gick efter bara några låtar, muttrandes att "Musiken måste ju i alla fall vara bättre någon annanstans..." Jag är inte helt säker på att de ingår i Promoes målgrupp..;) Givetvis var han tvungen att leverera sommarens stora hit Svenne Banan. Allra bäst var dock live-remixen Skäggig vegan. Tack för den, Promoe!

   


Mårten "Promoe" Edh; mannen med Sveriges i särklass mest imponerande dreads och skägg!

Hip hop-temat fortsatt med Ice Cube, som dock var lite för amerikansk för vår smak, det var X antal "motherfuckers" för mycket...

Sahara Hotnights gjorde en riktigt bra spelning, men vi konstaterade att de är en aning för välpolerade, en aning för tillrättalagda. Den största behållningen efter alla deras spelningar är helt klart trummisen, som är helt underbar!

    



Sedan blev det till att promenera mellan Klaxons, Pilgrimz och Cleo&Syster Sol. Alla var helt OK, men ingen av dem utmärkte sig så att vi blev kvar mer än en stund på varje. Det var i alla fall variation på genrerna; Klaxons levererade hederlig rock, Pilgrimz spelade riktigt fet hardcore och hos Cleo&Syster Sol var det Hip hop-temat som fortsatte.
Vi hann sedan se en liten stund av Lars Winnerbäcks avslutningskonsert innan vi var tvungna att med tunga steg gå iväg till vårt sista arbetspass.

   

Det märktes att det var sista kvällen; vi hade fullt upp hela tiden. Mestadels var det intoxikationer, men även två blindtarmsinflammationer samt ett antal halsinfektioner. Mest minnesvärt var dock killen som snubblat över en tältlina och fått en tältpinne i huvudet. Den hade borrat sig in en bra bit och böjt sig av hans tyngd. Han hade stor tur, hade pinnen trängt in ett par cm snett nedåt hade han fått den i ögat, och då hade det kunnat gå riktigt illa! Nu gick det dock bra, och killen var trots allt ganska nöjd med sin "krigsskada"..:)

Tyvärr innebar vårt sista arbetspass att vi missade Thåströms spelning, men vi hörde i alla fall ganska bra från sjukvårdstältet...
När vi jobbat färdigt kl: 02:00 konstaterade vi att det var alldeles för tidigt att gå hem, så vi gick back stage, och där pågick festen för fullt. Det var verkligen en helt fantastisk stämning back stage i år! Förra året var det lite avslaget men i år var det ett ordentligt röj! Riktigt kul var det att de förutom DJ som spelade riktigt bra musik även hade en livetrummis, som kryddae till musiken lite extra! Även den här kvällen träffade vi många sköna typer att prata med. Bland artisterna utmärkte sig Promoe och hans band samt Herr Winnerbäck (även om han försökte vara lite diskret och hade luvan uppe...).
Hur kul det än var så kände vi vid 04-tiden att vi helt enkelt var tvungna att lalla hemåt, med tanke på att vi skulle köra hem samma dag. På vägen träffade vi några roliga killar från Linköping som vi pratade en stund med. Det hela fick dock ett ganska bryskt slut, när den ene fick en snyting av en förbipasserande främling och började blöda näsblod..:(


Backstage hade de allt möjligt att erbjuda..;)






De sålde enorma hamburgare utanför området, vem klarar att äta en 600-grams hamburgare?!

Tack för en fantastisk festival, vi ses väl nästa år igen?