Aftonbladet gör för tillfället en stor artikelserie som belyser dagens fruktansvärda äldrevård...

I inledningen får man läsa "Häng med på en resa in bland blöjor, psykofarmaka, matlådor och rullstolar. Så du vet vad som väntar dig." 
Mellan raderna tycker jag mig läsa att blöjor är något hemskt och ovärdigt. Personligen tycker jag att det är mer ovärdigt att låta inkontinenta människor kissa lite här och där, där de sitter och går, hellre skulle i alla fall jag ha en blöja på mig...

Man får läsa om Inga- Maj, som är dement och tidvis orolig och aggressiv. Hennes dotter Elisabeth tycker att det är fruktansvärt att Inga- Maj då får lugnande mediciner, "drogas ner", som Aftonbladet uttrycker det.
Man menar också att det är för att personalen ska få det lugnare, och att det har gjort att Inga- Majs demens har blivit förvärrad.

1) Demens är en progressiv sjukdom; den blir värre och värre. Sjukdomen varierar dock från dag till dag; vissa dagar är bättre och andra är sämre. Tyvärr finns det idag ingen bot. En av de "fruktansvärda" mediciner som räknades upp bland de Inga- Maj äter är dessutom en bromsmedicin mot demens, dvs man gör vad man idag kan för att bromsa upp sjukdomens utveckling. Detta ses som negativt, och en del i att damen i fråga "drogas ner"...

2) Den som är dement och blir riktigt orolig och ångestfylld blir ofta aggressiv för att hon inte förstår vad som händer varken inom henne själv eller runt omkring henne. Denna ångest mår ingen bra av, jag själv skulle absolut inte vilja tvingas leva med detta pga att min dotter inte ville att jag skulle "drogas ner"!
Det man vill är att dämpa ångesten och oron för att personen i fråga ska få må lite bättre.

Man tar i en annan artikel upp det faktum att många äldre "binds fast", "blir inlåsta" osv, och framställer även detta som något fruktansvärt, som enbart utförs för att personalen ska få det lugnare, och mindre att göra.
Den som är dement minns ofta väl sina uppväxtår, men har ett sämre närminne. Detta får till följd att hon kan glömma att hon inte kan gå utan är rullstolsburen. Detta får givetvis till följd att hon försöker ställa sig upp och gå iväg, vilket i sin tur får till följd att hon ramlar, och om oturen är framme bryter ett ben eller en arm. För att förhindra detta ordinerar den ansvariga läkaren ibland att patienten ska ha ett så kallat bälte på sin rullstol. Detta ser ut och fungerar precis som ett säkerhetsbälte (det som är i mitten ibaksätet, och enbart knäpps runt midjan). Många människor som är klara i huvudet, men är spastiska eller av någon annan anledning inte riktigt kan kontrollera sina rörelser vill också ha ett bälte i sin rullstol; de känner det som en trygghet, ett skydd från att ramla ur rullstolen.

Samma sak gäller med att låsa ytterdörrar; det kan kännas lockande att gå ut och gå om det är fint väder ute, men om man är dement och sedan inte kommer ihåg vart man bor eller hur man hittar tillbaks så blir situationen genast lite mer problematisk... Jag tycker att en dörr med kodlås är betydligt mer värdig än att låta dementa människor gå ut, utan att de kan hitta tillbaks!

Men det är klart, om man är vääääldigt cynisk och vill hitta en snabb lösning på "problemet" med vårt ökade antal äldre och dementa personer så kan man ju sluta att sätta säkerhetsbälten på rullstolarna, och låta dörrarna till demensboendena stå öppen! Låt oss även sluta med att ge ångestfyllda människor lugnande mediciner och annan hjälp, så har vi en värld som i alla fall jag inte vill bli gammal i!

Jag säger inte att dagens vård är perfekt, men jag säger att de allra flesta av oss som jobbar inom den gör vårt allra bästa, och sätter patienternas välmående i främsta rummet, inte vår egen bekvämlighet!
Så sluta upp med att vara så misstänksamma mot oss, och ta istället reda på varför vissa åtgärder utförs!
Kommunikation är A och O, och kan lösa många missförstånd!