I torsdags var jag och David och boxades igen (fast det är ju med sparkar och knän, så det är väl egentligen mer kickboxning...). Eftersom vi båda jobbar oregelbundet så har vi haft lite svårt att få ihop det, men nu lyckades vi äntligen! Det var lika jobbigt som sist, men jag har faktiskt inte lika mycket träningsvärk som sist; den är inte plågsam den här gången, utan lagom skön, så att man känner att man har tagit i :)

Det jag tänkte mycket på i torsdags var att det var många vältränade starka killar och tjejer med, som verkade kunna det där med boxning, men ingen av dem verkade se ner på oss som var mindre vältränade och duktiga, utan alla peppade och berömde varandra, och det sporrade ju en till att verkligen ta i så mycket man orkade i alla övningar. Det är roligt!
Jag hörde några efteråt som tyckte att tränaren hade utgångspunkten att vi alla ska bli proffsboxare, och det tyckte de var tråkigt, och för tufft. Jag för min del tycker att det är just det som är bra med den tränaren! Vill jag ha gympa så går jag på gympa! Går jag på ett boxningspass så vill jag ha blod, svett och tårar (nästan, i alla fall...)!
Dock kände jag att det inte var så bra tajmat att åka till svärmor och äta lunch strax innan boxningen...