Är de människor eller monster?
Kategori: Debatt
Lars Lindström, krönikör på Expressen, påpekar att "Anders Eklund och Josef Fritzl är inga odjur, de är män födda av kvinnor, de har en gång legat i sin moders famn och känt värmen och tryggheten, de har sugit på tummen och sagt sitt första "mamma" och lärt sig stå och gå och så småningom skaffat mustasch."
Under de år jag arbetade inom psykiatrin (och främst då kanske på rättspsyk) var det första jag fick lära mig att aldrig stirra mig blind på de handlingar patienterna hade begått, utan se förbi det, till den person jag då mötte. Jag fick lära mig att aldrig fördöma den personen, även om jag kunde och fortfarande kan fördöma hans eller hennes handlingar. Det är stor skillnad på det...
Någonstans vill vi människor så gärna patologisera det vi inte kan förstå; ingen frisk människa kan väl förgripa sig sexuellt och sedan döda ett oskyldigt barn?!
Sanningen är den att "de flesta våldtäkter begås inte av skräckfigurer med horn och mentala störningar utan av vanliga män som har vanliga jobb och vanliga mustascher och har fått för sig att de har rätt att våldföra sig på kvinnor. Det är ett samhällsproblem som vi enkelt kan slippa prata om bara genom att kalla dem monster"
Varken anders Eklund eller Josef Fritzl bedömdes lida av psykisk störning, varken vid tiden då de begick sina brott eller vid undersökningstillfällena. Den fråga vi alla behöver ställa oss är "hur det sexualiserade våldet kan få pågå runtomkring oss, hur vanliga män utan allvarliga psykiska störningar kan få för sig att de har rätt att våldföra sig på småflickor och unga kvinnor."
Det vill till en attitydförändring i vårt samhälle!
Vi måste lyfta fram dessa frågor i ljuset och diskutera/debattera dem tills de spricker som troll i solljuset!
Detta är en del av våldtäktsdebatten, och jag står för min åsikt att våldtäktsmän och -kvinnor döms alldeles för lätt överlag!
De viktigaste frågorna gäller förövarna. Varför våldtar män? Hur ska vi få dem att sluta?
Det enklaste svaret är väl att de kan våldta utan konsekvenser. De allra flesta övergrepp anmäls inte och de allra flesta anmälda våldtäkter bestraffas inte.
I en attitydundersökning gjord av Amnesty den 8 mars i år svarade 62 procent att de hade inget eller litet förtroende för det svenska rättsväsendet vad gäller våldtäktsoffrets möjligheter att få rättvisa. Samtidigt svarade chockerande många ungdomar att de tyckte att offren hade ansvar för vad som hänt om de hade haft utmanande kläder och om de flirtat.
Kanske är det så? Kanske lever vi i en värld där vi unga tjejer hela tiden måste tänka oss för när det gäller vilka signaler vi sänder ut genom vårt sätt att vara och vår klädsel? Killarnas roll i det hela då? Har de inget ansvar alls? Är de viljelösa fån, som inte alls kan stå emot sina lustar om de ser bara ben eller en generös urringning? Med den synen på våldtäkt; hur förklaras då att 90-åringar också våldtas?
När ska gemene man förstå att våldtäkt inte har någonting med sex att göra, utan med ett maktbegär?!
Sannolikt är det för det mesta mycket små män, som har en extremt låg självkänsla som måste kränka, misshandla och våldta någon som är fysiskt svagare för att för en stund få känna sig överlägsna, och lyfta upp sitt eget ego.
Vad sägs om terapi istället?
Tack Lars Lindström, för att du har tagit det första steget till den debatt som MÅSTE komma igång på allvar!
