Maritha

"Du säger att jag har en liten värld, men den är snygg och full av flärd!"

Komplicerat att behandla urinvägsinfektion

Kategori: Sjukvård

Enligt Aftonbladet.se så skriver svenska läkare ut både för "starka" och för mycket antibiotika mot blåskatarr och andra okomplicerade nedre urinvägsinfektioner.

Exempel på medel som är "overkill" vid en enkel blåskatarr eller urinvägsinfektion utan eller med låggradig feber (runt 38), är Ciproxin och Bactrim.
En enkel blåskatarr går oftast över av sig själv efter några dagar, och annars kan den lätt behandlas med "lättare" antibiotika, som Furadantin och Selexid.

Enligt min erfarenhet så stämmer detta säkert bra, men läkarna på vårdcentralerna är också för dåliga på att behandla en komplicerad hög urinvägsinfektion/njurbäckeninflammation; även här behandlar de ofta med exempelvis Selexid, och det är alldeles för klen behandling när bakterierna har spridit sig, och fått fäste.
Här krävs behandling med Ciproxin eller Bactrim. Många av de patienter vi får in på infektionsavdelningen kommer med en fullt utvecklad urosepsis (blodförgiftning utgången från urinvägsinfektion), trots att de har varit på vårdcentralen och fått antibiotikabehandling. Problemet är bara att de har fått för klen behandling under för kort tid.

Även när det gäller urinvägsinfektioner hos män så är det lite mer komplicerat än Aftonbladet vill göra gällande.
Det beror på att män har en prostata, och vid urinvägsinfektion hos män så blir prostatan alltid angripen av bakterierna. Antibiotika som Selexid kan inte penetrera in i prostatan, för det krävs Ciproxin eller Bactrim.
Alltså skall man i princip aldrig skriva ut Selexid till en man med urinvägsinfektion!

Vad är då lösningen på problemet?
Jag tror inte på Aftonbladets lösning- att patienterna själva ska ifrågasätta om doktorn verkligen skriver ut rätt antibiotika, det har de inte kompetensen att göra.
Jag tror inte heller på att patienterna ska tvingas plöja igenom Stramas riktlinjer och annan facklitteratur, som faktiskt är riktad till läkare och annan vårdpersonal; det är inte deras ansvar!

Däremot så tror jag på att som sjukvårdspersonal bredda sina kunskaper; det är jättebra att doktorerna har chansen att gå och randa sig inom olika verksamheter; det borde de fortsätta med även när de har funnit sin nisch, och specialiserat sig! Detta för att regelbundet få in nya kunskaper från andra verksamheter än "sin egen"; det är så lätt att man glömmer det man inte håller på med dagligen.
Dessutom så skulle jag gärna se någon form av randning även för sjuksköterskor; det vore verkligen jätteroligt, och dessutom nyttigt, eftersom det leder till sjuksköterskor med ett bredare kunnande!

Cystit= Blåskatarr, låg urinvägsinfektion. Bara urinblåsan är infekterad. Här har man ingen eller låggradig feber. Detta tillstånd går ofta över av sig självt; avvakta med antibiotika.

Pyelonefrit= Njurbäckeninflammation. Här har urinvägsinfektionen gått upp i urinvägarna, och även infekterat njurarna. Här har man oftast hög feber; runt 39 grader. Här krävs antibiotikabehandling, ibland räcker det med tabletter, och ibland krävs intravenös behandling.

Urosepsis= Blodförgiftning utgången från urinvägarna. Här har urinvägsinfektionen spritt sig ytterligare, och kommit ut i blodbanan. Man får kraftiga allmänsymtom. Här krävs sjukhusvård, och en tids behandling med antibiotika intravenöst, innan man kan gå över till tablettbehandling.




Urosepsis är en av de vanligaste sjukdomarna vi behandlar på infektionskliniken; man ska aldrig underskatta de vanliga infektionerna, såsom urinvägsinfektion; även de kan utvecklas till livshotande tillstånd!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: