Har funderat mer och mer över det här med ungdomar och sömntabletter på sistone...
Jag har känslan av att det blir allt vanligare att ungdomar äter både sömntabletter och lugnande medel som om det vore karameller; är det någon mer som har den känslan?

På jobbet har vi ofta patienter som är i 20-årsåldern och helt friska för övrigt som ber om sömntabletter till natten, för att de inte kan somna, eller för att de sov dåligt förra natten eller något sådant.
Detta oavsett om de har legat och sovit/dusat hela natten eller ej!

Det bär mig emot att ge ungdomar sömntabletter!
* Alla sover vi dåligt i perioder, och är man frisk för övrigt så kan man hantera det!
* Om man ligger och sover/dusar hela dagen så kan inte nattsömnen bli speciellt god; det är helt naturligt!
* Även om man är vaken på dagen, men är sängliggande hela dagen och bara tittar på TV eller pratar i telefon så
   kan inte heller då nattsömnen bli god, efter som kroppen inte har ansträngt sig någonting alls, utan ändå vilat
   hela dagen!

---

Jag får känslan av att ungdomar idag (det låter som om jag vore i 80-årsåldern...) tror att livet alltid ska vara på topp, men surprise, surprise; det är det inte för någon av oss!
Alla har vi våra toppar och dalar, och de hör livet till; man får lära sig att hantera det!

Sedan så har jag full respekt för dem som faktiskt har olika typer av psykiska problem; det är inte er jag talar om nu, och det tror jag att ni vet. Nej, dem jag talar om är dem som säger/tror att de har en depression (som givetvis måste behandlas med allehanda antidepressiva och lugnade/ångestdämpande medel/sömntabletter) så fort de är lite nedstämda och nere.

That's life; deal with it!

---

Det var det om det; kom gärna med synpunkter och åsikter i frågan!

"Livet är en dans på rosor, men det är en dans med svåra steg."