Kategori: Debatt
Snälla du. Hur många barn idag föds av ren kärlek? De flesta händer av olycka och är oftast inte alls planerade. Blir det mindre älskade för det? Nej. Och nu handladar detta inte bara om sjuka barn, utan faktiskt livssjuka barn och om jag skulle vara född för att rädda mitt syskon skulle jag endast känna stolthet.
t: Som vuxen skulle du kanske kunna se på det med stolthet, men tror du att ett barn som tvingas åka in och ut på sjukhus och genomgå en massa prover och operationer trots att det är friskt ser det så?
för det första tvingas barnet inte spendera en stor del av sin uppväxt på sjukhus. Man använder bara blodcellerna från den avklippta navelsträngen vid förlossningen och sen för man över dom till det sjuka barnet, så reservdelsbarnet behöver inte alls ligga mycket på sjukhus utan kan leva som vilket annat friskt barn som helst (tillsammans med sitt nmumera friska syskon dessutom). det är intressant att du så starkt tar ställning för det nya barnets rätt att inte behöva behandlas på sjukhus och genomgå massa prover, men det redan sjuka barnets möjlighet till att få leva ett friskt liv ignorerar du.
det finns som du säger en risk att barnet känner att det har kommit till för sitt syskon, men behöver det nödvändigtvis vara en negativ känsla? det kan likaväl göra att barnet känner sig meningsfullt och känner att det är bra att den har kunnat rädda sitt syskon.
"resservdelsbarnet" må ha kommit till i syftet att rädda sitt syskon men det betyder inte på något sätt att det behöver bli mindre älskat eller oönskat. ett oplanerat barn är inte detsamma som ett oönskat barn.
Jag har ingenting emot stamcellstransplantation; det är olika typer av annan organdonation jag är emot, som innebär ett större ingrepp för barnet.
Det behöver inte nödvändigtvis vara en negativ känsla att ha kommit till bara för sitt syskons skull, men jag tror inte att små barn kan känna tacksamhet över att ha räddat sitt syskon, jag tror att de lever här och nu, och om här och nu innebär smärta så tror jag att barnet känner en ilska mot sitt syskon. Eftersom jag själv inte har varit i den sitsen så VET jag dock ingenting om syskonets känslor...
Jag har starka känslor mot detta, för jag är av den gammalmodiga åsikten att ett barn ska få komma till för sin egen skull, inte att man ska "specialdesigna" ett barn, vilket syfte det än ska ha; varken att det ska ha en viss genuppsättning för att kunna rädda sitt syskon eller för att det ska se ut på ett visst sätt för att bli vacker eller ha "smarta gener", för att bli någon intellektuell övermänniska. Man får de barn man får (OM man kan få några barn), så enkelt är det, i min värld!
Lagom social, djurälskande sjuksköterska i mina bästa år. Jobbar hårt på Projekt livsstil; för en hållbar, hälsosam och sportig livsstil! Detta har förutom en betydande viktnedgång (44kg) även gjort att jag numera anser mig frisk från tre (!) kroniska sjukdomar och har en trasig rygg som mår sååå mycket bättre. Bonusen är en glädje och energi som jag inte trodde att jag skulle få uppleva igen! Oberoende PartyLite-konsult! Oberoende Herbalifekonsult/fitnesscoach! Är obotligt nyfiken och älskar att läsa, vilket förutom skönlitteratur även medför mer eller mindre ständiga studier och förkovringar av olika slag. Jag svarar på alla kommentarer här på bloggen. Maila mig gärna på [email protected]