IFIS årsmöte i Kalmar
Kategori: Sjukvård
Det var Intresseföreningen för infektionssjuksköterskor som hade sin årliga konferens och årsmöte, och det var jag och Ulrica som fick åka från vår klinik. Då det inte gick några tåg som var framme i tid så fick vi åka redan på torsdag kväll, och sova en extra natt på hotellet. Trevligt! Vi konstaterade på fredag morgon, när konferensen började, att vi hade varit fruktansvärt trötta om vi hade åkt på morgonen; det är trots allt en fyra timmars färd med X antal tågbyten på vägen.
Fredag 4 maj
Första föreläsare var professor Björn Olsen, som forskar om fågelburna smittor. Han berättade om när de åkte till Arktis för något år sedan. En mycket bra talare, och han verkade ha gjort en väldigt intressant resa, som inte många får uppleva. Dessutom så håller de fortfarande på och undersöker de virus och bakterier de samlade in hos fåglar under sin resa. Spännande! Vi får se vad de kommer fram till...
Föreläsning nr 2 var hygiensjuksköterska Lars Bernhoff som föreläste om handhygien och vikten av de basala hygienrutinerna på ett roligt och medryckande sätt. Han kom inte direkt med någonting nytt; det är ju vad vi arbetar med hela dagarna, men det är aldrig fel med uppfräschning av sina kunskaper, särskilt i dessa tider, med MRSA-utbrott osv.
Efter hans föreläsning så passade det ju bra att hygienöverläkare Jonas Bonnedahl pratade om resistenta gramnegativa bakterier, som verkar vara det nya hotet, efter MRSA. De har nyligen haft ett stort utbrott av denna typ av bakterier i Uppsala. Vi har dock ännu inte haft så stora problem med dem, det är endast några enstaka patienter som får upprepade infektioner med resistenta gramnegativa bakterier hos oss.
Efter lunch pratade överläkare Per-Åke Jarnheimer om antibiotikaanvändningen på sjukhus, och vad vi kan göra för att minska resistensutvecklingen.
Därefter fick vi en lite annorlunda föreläsning; det var överläkare Per Svensson från neurologen som föreläste om Lycka. Han berättade på ett mycket underhållande och intressant sätt om de olika signalsubstanserna; hur de påverkar kroppen, och vad man kan göra för att höja eller sänka dem.
Efter kafferasten pratade Distriktsläkare Anders Wallensten om olika typer av influensa. Han gick igenom likheter/skillnader i virusens uppbyggnad och spridning och han gick noggrant igenom det utbrott av H5N1 som skrämde upp en hel värld för några år sedan. Han var mycket underhållande, och fick mig att fundera mer över de olika typer av influensa som florerar.
Den sista föreläsningen den dagen handlade om Mångbesökarprojektet; det var överläkare Erik Lexne som föreläste om detta. Man har i Kalmar skapat detta projekt, som följer upp de patienter som söker vård mer än fyra gånger på ett halvår. Jag tror att det är jättebra; även om man inte lyckas hitta något uppenbart fysiskt fel på dessa patienter så är det ju någonting som inte stämmer, när en person tvingas att söka akut sjukvård så ofta. Det kan vara sociala eller psykiska besvär, eller det kan helt enkelt vara så att de olika vårdinstanserna inte har delat informationen mellan sig, så att den ena handen inte vet vad den andra gör. Här finns nog mycket man kan göra.
Mellan alla dessa föreläsningar hade vi så klart raster, då vi gick och tittade på en "utställning", där en massa företag ställde ut och berättade om sina nya produkter. Även det var mycket intressant; det är alltid kul att få information om nyheter som kommit!
Klockan 16:30 var denna dag slut; då passade jag och Ulrica på att gå lite på sta'n, och se oss omkring lite.
Kl: 19:00 var det samling på Kalmar slott, och vi fick en guidad tur innan det var dags för middag med underhållning. Det var mycket intressant att få tillfälle att bli guidade runt på slottet, och vår guide berättade kunnigt om hur det kunde gå till på slottet.
Maten var god, och underhållningen mycket lyckad; det var nog många som undrade över servitrisen som gav den hon serverade en armbåge i ansiktet, eller servitrisen som småpratade med alla gäster, och bland annat provade en tjejs glasögon...
Efter att vi lämnat slottet gick de flesta av oss vidare, och vi var många som hamnade på Söderport, där den irländska folkmusiken ljöd ut genom den öppna dörren. Det var ett väldigt mysigt litet ställe, och bandet som spelade var duktiga. Man blir ju allltid glad av irländsk folkmusik! Bäst under hela kvällen var hygiensköterskan, som verkligen var på topphumör och släppte loss. Han kunde knappt vänta innan nästa låt började, och dansade oavbrutet på sitt eget sätt. Önskar att fler kunde vara sådana, och bara släppa loss utan att tänka på hur man ter sig för andra, eller vad de ska tycka!
Nästa morgon var det lite segt att komma upp, men med många koppar kaffe så gick det bra...
Lördag 5 maj
Första föreläsningen handlade om nyttan av handdatorer i vården. Vi konstaterade att det nog är jättebra för sjuksköterskor som jobbar i kommunerna och hemsjukvården, men att det inte riktigt känns aktuellt för oss. Vi har ju 12 datorer och laptops på en avdelning för 20 patienter... Därmed så finns det alltid tillgång till en "riktig" dator. Dessutom så får vi ju inte ta med några ovidkommande apparater el. dyl. in till patienterna pga smittspridningsrisken, och då försvinner en stor del av nyttan med en handdator.
Nästa föreläsning handlade om Piccline- En ny typ av venös infart. Vi lyckades dock inte riktigt komma på vad fördelen var med den, jämfört med en CVK... Det är nog ingenting för oss, i alla fall.
Efter den föreläsningen var det jätteskönt att det kom en sjukgymnast och hade lite gympa med oss; det var precis vad som behövdes i det läget!
Efter kafferatsen berättade Annika Celid, som har en sjuksköterskeledd sårmottagning, om sin verksamhet. Hon var mycket intressant att höra på, och vi kom fram till att man borde använda VAC-behandling mycket mer än vad vi gör, och även göra fler hudtransplantationer i form av Pinch graft. Detta när man ser vilka otroligt fina resultat denna behandling har.
Därefter var det dags för den tyngsta delen av hela konferensen; årsmötet. Ordföranden för mötet var dock mycket bra, så mötet gick snabbt och smärtfritt, och vi fick snart ta lunch.
Efter lunchen var det bara en föreläsning kvar, och den handlade om att mäta kroppstemperatur. Vilken mätmetod är bäst? Vad är normalt? Vad är feber? Det var SSK/Med. Dr Märtha Sund Levander som gav oss en fördjupning inom detta område, som är en så stor del av vår vardag på infektionsklinikerna. Hon kom med en del nya råd, bland annat att man inte ska lägga till 0,3-0,5 grader vid mätning axillärt eller oralt jämfört med andra mätmetoder. Hom påpekade också detta, som också är en vanlig missuppfattning; Man kan aldrig jämföra olika mätmetoder! Man kan alltså inte mäta först rektalt och sedan i munnen och sedan i örat, och säga att någon mätmetod är fel, eftersom de inte visar lika. Varje mätmetod kan bara jämföras med sig själv!
Hon påpekade även att man aldrig kan stirra sig blind på tempen, utan måste se på hur patienten mår när man bedömer hur sjuk han/hon är. Något mer hon berättade, som var bra att veta var att febern är inte bara nyttig för oss i kampen mot virus/bakterier; det kan till och med förlänga en sjukdomsepisod att ta ner febern med Alvedon och liknande preparat! Nu ska jag gå till jobbet och propagera ännu mer för att inte ge febernedsättande om inte patienten mår mycket dåligt av sin feber. Oftast mår de ju inte dåligt av febern i sig, utan det är när tempen går upp och ner som patienten känner av det; fryser och svettas om vartannat, och mår dåligt.
Efter denna föreläsning var det dags att bege sig hemåt; vi såg inte fram emot en fyra timmars resa med tåg innan vi kom hem, men det gick över förväntan och vi lyckades hålla oss vakna större delen av tiden i alla fall.
Var dock mycket trött när jag kom hem, och även denna dag har varit en återhämtningsdag.
