Detta är en dikt som har skrivits av en tonåring med cancer.

Hon vill se hur många det är som förstår hennes dikt.

Skicka dikten vidare.
Flickan bor på ett sjukhus som heter New York Hospital.
Dikten är skickad av en läkare på sjukhuset.


SLOW DANCE

 Have you ever watched kids
On a merry-go-round?
Or listened to the rain
Slapping on the ground?
Ever followed a butterfly's erratic flight?
Or gazed at the sun into the fading night?
You better slow down.
Don't dance so fast.
Time is short.
The music won't last.
Do you run through each day

On the fly?
When you ask How are you?
Do you hear the reply?
When the day is done

Do you lie in your bed
With the next hundred chores
Running through your head?
You'd better slow down
Don't dance so fast.
Time is short.
The music won't last.

Ever told your child,
We'll do it tomorrow?
And in your haste,
Not see his sorrow?
Ever lost touch,
Let a good friendship die
Cause you never had time
To call and say,"Hi"
You'd better slow down.
Don't dance so fast.
Time is short.
The music won't last.

When you run so fast to get somewhere
You miss half the fun of getting there.
When you worry and hurry through your day,
It is like an unopened gift....
Thrown away.
Life is not a race.
Do take it slower
Hear the music
Before the song is over.

Jag tror att många av oss behöver tänka på detta dagligen; att stanna upp och verkligen njuta av livet!
Det är så lätt att bara gå och längta efter den där semesterresan man ska göra till sommaren/hösten/vintern/våren, och sedan drömma sig tillbaka, istället för att leva här och nu.
Det ska väl inte till en dödlig sjukdom för att vi ska lära oss det?!