Har inte gjort något speciellt alls på sistone, när jag har varit ledig så har jag bara vilat, läst och tittat på film. Känner att jag får passa på och bara slappa när jag är ledig.

Det är någonting jag har lärt mig under de här åren som jag har haft en massa oklara sjukdomar och krämpor; att lyssna på kroppen, och ta det lugnt. Sedan så finns det ganska många som anser att jag inte tar det speciellt lugnt ändå, med tanke på att jag jobbar extra på semestern osv, men jag tar det lugnt i tanken.
Hur menar jag då?
Jo, jag tar en sak i taget, och tänker medvetet på att inte stressa upp mig över saker och ting.
Känner jag att det börjar köra ihop sig så tar jag ett par djupa andetag och prioriterar.
Ibland får man prioritera om efter resans gång, men då får man göra det, så är det; ingenting är fast och givet!
Man får aldrig vara för stolt för att ändra sig, eller medge att man har prioriterat fel. Det viktiga är att jag har prioriterat, och står för hur jag prioriterade.
Om man inte gör en medveten prioritering så är det så lätt att saker och ting bara rullar på, och man gör kanske inte alls saker och ting efter vad som var viktigast/mest akut, utan bara efter den ordning de kom till min kännedom. Ibland så måste man säga "Just nu så håller jag på med en annan sak, men jag kommer till Er så fort jag är färdig med det". Det kan de allra flesta förstå, och respektera.

Detta förhållningssätt till jobbet och hela livet tycker jag funkar väldigt bra; man har gjort en lista (i huvudet eller på papper, det är lika bra vilket som) på vad som ska göras, och i vilken ordning jag har beslutat att utföra det, beroende på vad jag anser vara viktigast/mest akut. Någon annan skulle kanske prioritera annorlunda, men jag måste göra mina uppgifter i den ordning jag prioriterar, för att kunna stå för mina handlingar fullt ut, både inför mig själv och inför andra, som eventuellt ifrågasätter min prioriteringsordning.