Inser att jag inte har skrivit någonting på nästan en vecka!
Har gjort allt och ingenting; jobbat mycket, varit grymt stressad, och däremellan sovit som en medvetslös!

I tisdags hade vi etikdag på jobbet, ska försöka lägga upp något från den framöver.
Jag som snarast funderar aningen för mycket för mitt eget bästa inser alltmer att många inte överhuvudtaget funderar någonting alls över sin relation till andra människor, hur de påverkar andra genom vad de säger och gör osv! Skrämmande, särskilt om man jobbar inom vården!

Har även bråkat med vårdcentralen igen. Har sedan jag var ca 15-16 år haft problem med mina leder, och är ganska säker på att det är någon form av reumatisk åkomma. Dessutom så känns det som om många av mina problem hänger ihop, och att det är någon form av inflammatorisk process som pågår i min kropp.
Så tänkte jag i veckan "Äsch, vad f*n, varför ska jag alltid gå runt och ha ont någonstans, varför ska inte jag kunna få hjälp för mina problem, jag som själv går och sliter och släpar inom vården hela dagarna?!"
Som ni märker så var det inte min mest positiva dag..;)
Hur som helst, efter mycket om och men, och efter att ha varit tvungen att bli arg och låta henne få veta att jag jobbar som sjuksköterska så fick jag en tid på torsdag i nästa vecka.
Ska bli spännande att se vad de säger; det är ju inte precis någon tillfälligt, när det har pågått i över tio år!

Ledig fredag-söndag för första gången på jag vet inte hur länge!
Grabbarna Grus åkte till David i Stockholm, och det hade varit roligt att följa med, men dels så ville vi inte lämna katterna själva så länge, och dels så var jag på barndop igår. Det var Linus; Malins och Stefans lille son, som döptes igår. Det var mycket trevlig ceremoni, där även de båda föräldrarna var aktiva, och läste små böner och texter. Prästen verkade också jättetrevlig, och det gör ju mycket!

Idag har metsadels tillbringats i sängen eller framför TV'n. Känner att jag är en smula utarbetad, och försöker att bota det med mycket vila. Det är väl bara att inse, att jag är en person som har lätt för att brinna för det jag gör, och har lätt för att arbeta ut mig. En fördel (eller kanske även nackdel..?) är i alla fall att jag är väldigt stresstålig, så det tar lång tid innan jag kollapsar! Detta är, som sagt, antagligen även en nackdel, då det gör att jag inte får någon förvarning, utan plötsligt märker jag bara att jag är helt kraftlös.
Har på senare år börjat försöka att lyssna mer på kroppen, och det gör att jag (förhoppningsvis) känner av redan förvarningarna, så att det inte behöver gå alltför långt.